Loading AI tools
japansk sångare och skådespelare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Kyu Sakamoto (坂本九, Sakamoto Kyū), född Hisashi Ōshima (大島九, Ōshima Hisashi) 10 december 1941 i Kawasaki, prefekturen Kanagawa i Japan, död 12 augusti 1985, Osutaka-åsen, var en japansk sångare, skådespelare och komiker. Efter att ha populariserat japansk musik internationellt ses han idag som en ikon inom japansk kultur[källa behövs], han kom att kallas "Sångaren som representerade Showa"
| Kyu Sakamoto 坂本九 | |
 | |
| Födelsenamn | Hisashi Oshima |
|---|---|
| Pseudonym(er) | Kyu chan, Q Sakamoto |
| Född | 10 december 1941 |
| Död | 12 augusti 1985 (43 år) |
| Bakgrund |  Japan |
| Genrer | Pop, J-pop, Rock, Kayōkyoku |
| Roll | Sångare, låtskrivare, skådespelare, TV-personlighet |
| Instrument | Gitarr, Piano, Trumpet |
| År som aktiv | 1958-1985 |
| Skivbolag | Toshiba EMI, BMG JAPAN |
| Artistsamarbeten | The Drifters, Danny Iida & paradise kings, Kayoko Moriyama |
Kyu Sakamoto slog igenom i Japan i slutet av 1950-talet med den allt mer växande ungdomskulturen och rock ’n rollens intåg. Utöver sina egna kompositioner spelade han in ett stort antal tolkningar och covers av Elvis Presley samt av andra japanska musiker. Med egna texter men främst med de texter som skrivits av andra kompositörer blev han en mycket folkkär person i Japan. I en undersökning genomförd 2007 av NTV över "Historiens 100 mest inflytelserika personer" hamnade Kyu Sakamoto på 16 plats, framröstad av det japanska folket.[1] Kyu var också skådespelare och en återkommande tv-personlighet. Han var verksam ända fram till sin död 1985.
Kyu Sakamoto föddes i Kawasaki. Han var son till Hiroshi Sakamoto och Iku Ōshima. Fadern var chef över en lastentreprenadfirma som efter andra världskrigets slut, som så många andra japanska företag, upplöstes på order av den amerikanska ockupationsmakten. Från slutet av 1940-talet drev han tillsammans med sin hustru en restaurang. Iku hade två söner sedan ett tidigare förhållande och Hiroshi tre söner och tre döttrar. Iku och Hiroshi fick tre barn tillsammans. Kyu Sakamoto var deras sista.
Hiroshi ville att hans son skulle döpas till "Kyu" och att hans namn skulle skrivas med tecknet "九" som betyder nio på japanska, just för att han var det nionde barnet. Men hans mor föredrog namnet "Hisashi" och ville att hans namn skulle skrivas med tecknet "久", eftersom hon tyckte att "九" lätt kunde misstolkas med exempelvis månaden september, som skrivs med samma tecken. Till slut bestämde de sig för att han skulle heta Hisashi, men med tecknet "九". Han kom att kallas Hisashi inom familjen, medan han använde Kyu som artistnamn.
Sommaren 1944, då det amerikanska flygvapnet inledde sina massiva bombningar av Tokyo och närliggande städer, såsom Kawasaki, flyttade Iku med Kyu, Teruaki, Yachiyo och Azuma till barnens morföräldrar Seri och Aou Ōshima som bodde ute på landet i den lilla staden Kasama. Resten av familjen stannade kvar i Kawasaki och lyckades mirakulöst överleva de amerikanska bombräderna. Sommaren 1949 flyttade familjen tillbaka till Kawasaki. År 1956 då Kyu gick i högstadiet skiljde sig Iku och Hiroshi. Iku tog vårdnaden om de barn som de fått tillsammans och de barnen fick då efternamnet "Oshima" medan de andra barnen behöll namnet "Sakamoto". När Kyu började i gymnasiet visade han stort intresse för musik. Han hade spelat trumpet i skolbandet sedan högstadiet och nu började han sjunga låtar av Elvis Presley inför skolans elever.
I maj 1958, då Kyu var 16 år, blev han medlem i bandet ”The Drifters” som hade bildats tre år tidigare. Kyu var länge missnöjd med sin plats i bandet då han blivit tilldelad platsen som andre sångare. Hans stora genombrott som medlem i The Drifters kom den 26 augusti 1958 då han fick sjunga på jazzklubben "Nichigeki" på en årlig musikfestival kallad "Western Carnival". Kyu ville gå vidare och bli någonting ännu större och relationen mellan honom och de andra bandmedlemmarna blev allt sämre. Allt fler fans lade fokus på Kyu och de andra bandmedlemmarna hamnade i skymundan.
Till slut sparkades han ur bandet efter ett slagsmål som uppstått i november 1958 mellan honom och två andra bandmedlemmar. Under en kort tid återgick Kyu till sina studier och förberedde sig inför universitetet. Men i december 1958 blev han medlem i klasskamraten Hisahiko Iidas band; "Danny Iida & Paradise King". Han blev tillägnad platsen efter att sångaren Hiroshi Mizuhara lämnat bandet. Det var nu hans karriär satte fart på allvar. Han avslutade sina studier och hoppade av skolan. I juni 1959 fick bandet ett skivkontrakt hos skivbolaget JVC. Paradise King och Kyu slog igenom med hitlåten "Kanashiki rokujyussai" i augusti 1960. Detta ledde till att han i juli 1960 fick ett skivkontrakt med Toshiba Records och då lämnade han Paradise King och gick mot en solokarriär.[2]
Under det tidiga 1960-talet kom Kyu Sakamoto och samtida musiker att förändra den japanska musikscenen. Den tidigare stora musikgenren enkan fick nu lämna plats åt den så kallade "kayōkyoku"-stilen som var inspirerad av västerländsk rock och pop. Kyus solokarriär inleddes med låten "Ue o muite arukō" skriven av Rokusuke Ei och Hachidai Nakamura. Sången framfördes för första gången i augusti 1961 i tv-programmet "Yume de aimashou". I Japan var den den mest sålda skivan från och med skivsläppet den 15 oktober 1961 till januari 1962. Det riktiga genombrottet kom två år senare när ägaren av det brittiska skivbolaget Pye Records Louis Benjamin var i Japan. Under sin vistelse hörde han sången ett flertal gånger och han blev förtjust i den. Han bestämde sig för att ta hem den till England och det var här "Ue o muite arukō" fick sitt nya namn på grund av att titeln var för svår att uttala. Man bytte till något som var lättare att uttala men som samtidigt lät japanskt: sukiyaki.
Kenny Ball and His Jazzmen spelade in en instrumental cover av sången som blev en stor hit i England. Man bestämde sig efter ett par månader att släppa originalet och återigen blev den en storsäljare och hamnade på sjätte plats på HMVs lista över mest sålda skivor. Sången fördes vidare till det amerikanska skivbolaget Capitol Records som sålde skivan i hundratusentals exemplar. Sukiyaki låg etta på listan "Billboard Hot 100 number one single" från den 15 till den 29 juni som den enda låt som någonsin sjungits helt på japanska.
Kyu lyckades ta sig in på Billboard-listan ännu en gång 1963 med "Shina no yoru" (Kinesiska nätter) som tog sig till plats 58. Det tog 16 år innan en japansk låt tog sig in på listan igen, då med den kvinnliga duon Pink Lady. Totalt såldes låten i över 13 miljoner exemplar i 70 länder. Efter Kyu Sakamotos växande popularitet med "Sukiyaki" så gav han sig ut på en världsturné som varade mellan 1963 och 1964.
Först ut var Los Angeles som han besökte den 13 augusti 1963. Tusentals ungdomar välkomnade honom på Los Angeles International Airport[3]. Samma kväll var han gäst hos Steve Allens "The Steve Allen Show". Han skulle även ha gästat "The Ed Sullivan Show" ett par dagar senare men han tackade nej på grund av inspelningen av filmen "Kyu-chan katana wo nu ite". Under sin vistelse besökte han Disneyland. Vid hemkomsten till Japan möttes han av ett stort pressuppbåd och ställde genast upp på intervjuer på Haneda flygplats. Senare blev han tilldelad sin första och enda utländska guldskiva. Guldskivan utdelades av Capitol Records den 15 maj 1964 på hotell Okura i Tokyo.
Den 10 oktober samma år var han gäst hos Lennart Hyland i Hylands hörna som sändes live från Tokyo i samband med öppningsceremonin av de olympiska sommarspelen. Utöver denna turné besökte Kyu även Norge och Portugal 1962 och Nederländerna 1965.
Kyus karriär präglades av välgörenhet. Enligt honom själv började det när hans mor sagt till honom; "När du känner dig ensam, måste du jobba hårt för att hjälpa dom som är mer ensamma än du själv". Kyu besökte tidigt under sin karriär skolor, ålderdomshem och vårdhem. 1976 startade inspelningen av tv-programmet "Sundee Kyu" som producerades av STV [4]. I programmet reste Kyu runt i Japan utan att ta betalt och besökte handikappade, äldre och sjuka människor. Programidén var den att rikta ljus på handikappades och äldres situation i Japan. Programmet blev en mindre succé och sändes i hela 462 avsnitt. Det sista avsnittet i programserien sändes en månad efter Kyu Sakamotos bortgång och efter detta lades serien ner. "Sundee Kyu" låg i kölvattnet för STV:s många välfärdsprogram som sänds än idag.
Kyu Sakamoto tilldelades ett antal priser och fick medverka i vad som i Japan ansågs vara ärofyllda uppträdande under sin karriär. Han tilldelades sju guldskivor från Toshiba Records, en från Capitol Records och tre platinaskivor från Toshiba Records. Hans sång "Miagete goran yoru no hoshi wo", komponerad av Hachidai Nakamura, vann 1963 Japan Record Award i kategorin Bästa ledmotiv. I staden Kasama restes 1965 ett stenmonument med en ingravering av texten till "Ue wo muite arukou" efter låtens stora framgångar. Mellan åren 1961 och 1971 uppträdde han i det populära tv-programmet "Kohaku uta Gassen mellan" och 1968 och 1969 var han dessutom värd för det "Vita laget". 1968 deltog Kyu tillsammans med Hachidai Nakamura i den internationella sångtävlingen "Festival Internacional da Canção" i Rio de Janeiro, där de framförde låten "Sayounara, sayounara", men de kvalificerade sig inte vidare. I juni 1985, två månader före sin död, fick Kyu ta emot priset "Koga Masao kinen ongaku taishou", som utdelas i kompositören Koga Masaos minne.
Den 27 juni 1965 avled Kyus mor i lungcancer orsakad av rökning. Detta tog Kyu mycket hårt då han haft en mycket stark relation till sin mor. Men trots hennes bortgång fortsatte han med sina framträdanden. Bara ett par dagar efter hennes bortgång gjorde Kyu en konsert i Tokyo. Den fick dock avbrytas då han mitt i konserten började gråta inför publiken. Hans far dog fyra år senare av en hjärtattack, den 13 oktober 1969.
I april 1970 träffade Kyu skådespelerskan Yukiko Kashiwagi på ett café innanför Tohos lokaler. De gifte sig året därpå den 8 december 1971 i templet Kasama Inarai, i Kyus barndomsstad Ibaraki. De fick två döttrar tillsammans, Hanako född 1973 och Maiko född 1976. Yukiko och Kyu var gifta fram till Kyus död. I februari 2009 födde Hanako Oshima en son.
Föräldrar
Morföräldrar
Syskon
Barn från Hiroshi Sakamotos tidigare äktenskap
Barn från Iku Oshimas tidigare äktenskap
Barn som Iku och Hiroshi fick tillsammans
Barn som blivit adopterade av familjen
Kyu Sakamoto omkom i historiens hittills värsta singelflygolycka, då Japan Airlines Flight 123 havererade ner i en dal i Gunma prefektur.
Kyu hade under 1985 bytt skivbolag från Toshiba Records till Fun House (idag BMG JAPAN). Den 12 augusti medverkade han i NHK-FM:s eftermiddagssändning där han kommenterade framgångarna med den nya låten "Natsukashii Love-song" som legat högt på listorna sedan den släpptes i slutet av maj. Senare på eftermiddagen skulle Kyu flyga med sin manager Katsuhiro Komiya från Tokyo-flygplatsen Haneda till Itami, Osaka. Man skulle där besöka Fun Houses kontor och diskutera utgivningen av framtida skivor. Planet lyfte efter ett par minuters förseningar klockan 18:12. Tolv minuter efter starten hörde markkontrollen och besättningen en kraftig explosion från passagerarkabinen. Strax efter tappade man nästan helt kontrollen över planets styrsystem. Besättningen försökte febrilt hålla maskinen uppe, men efter en halvtimmes kamp havererade planet in i en bergvägg och gled sedan ner i en dal där det exploderade 18:56.
I haverirapporten konstaterades att planet tidigare hade varit inblandat i en incident att stjärtpartiet skadats vid start då det slagit i marken. Vid reparationen på Boeingfabriken i USA gjordes ett grovt misstag vid bytet av den bakre tryckväggen, då den blev undermåligt monterad. Explosionen orsakades av att tryckväggen utmattades i metallen och till slut gav vika. Boeingfabriken framförde en offentlig ursäkt.
När rapporten om planets försvinnande kablades ut for Yukiko och döttrarna samma kväll till Osaka där de tog in på ett hotell. Då visste man ännu inte att Kyu faktiskt var ombord.
Två dagar efter haveriet, den 14 augusti, fann man en axelremsväska tillhörande Kyu. Kyu Sakamotos kropp hittades den 16 augusti. Kvarlevorna visades upp för Yukiko Kashiwagi och hans familj i en gymnastiksal i byn Ueno på kvällen samma dag. Det var hit de flesta av kropparna fördes för identifiering. Den 18 augusti fastslogs hans identitet med hjälp av tandkort och en amulett som han burit runt halsen. Kroppen hade hittats i fosterställning bland spillrorna tillsammans med ett avskedsbrev. I åtanke att det enda som påträffades av kaptenen var hans underkäke med fem tänder, så lär Kyus kropp varit illa däran, då han befann sig fyra rader bakom cockpiten.[5][6][7][8]
Efter identifikationen kom man fram till att Kyu dött när planet träffade bergväggen och inte under natten då ett flertal av de överlevande passagerarna frös ihjäl. Hans kropp kremerades enligt shintoistisk sed. Begravningen var privat och endast familj och bekanta närvarade. Rokusuke Ei medverkade vid begravningen och där läste han den berömda dikten "Do not stand at my grave and weep" översatt till japanska. Askan bevaras idag i Chokoku-templet, i Minato, Tokyo.[7] Kyu Sakamoto blev 43 år gammal.
I Japan släppte Toshiba Records 25 album (den första 1960) och 84 singlar (den första 1959).
Manus
Reklam
Kyu Sakamoto har porträtterats av Tatsuya Yamaguchi i den japanska TV-filmen "Ue o muite arukō~Sakamoto Kyū monogatari" från 2005.
Den ideella organisationen One Step To 9 startades av Kyus familj den 9 september 1999. Den för på olika vidare Kyus engagemang för gamla och handikappade. Hanako Oshima är den som är mest aktiv inom föreningen och sjunger regelbundet vid deras möten. Föreningen anordnar ofta idrottsaktiviteter.[14]
Kyu Sakamoto Memorial Hall byggdes 1993 i Kuriyama, Hokkaido.[15]
År 1993 upptäckte astronomerna Kin Endate och Kazuro Watanabe en asteroid i närheten av planeten Mars. Den fick namnet "6980 Kyusakamoto" efter Kyu Sakamoto.[16]
Wikimedia Commons har media som rör Kyu Sakamoto.Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
