Loading AI tools
svensk skådespelare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Georg Norrby, född 7 december 1816 i Kalmar, död 31 mars 1898 i Stockholm, var en svensk skådespelare, framför allt känd för sin tid vid Mindre teatern och Kungliga Teatern i Stockholm.
Norrby var son till svarvaremästaren Georg Norrby och Eleonora Råberg. Redan som barn visade han intresse för teatern, men skickades efter avslutad skolgång till Lübeck för att där sättas i handel. Det var koleraåret 1834, och då kaptenen på fartyget som skulle föra Norrby till Lübeck fick veta att farsoten utbrutit där seglade han i stället till Rostock, varifrån Norrby måste återvända till Kalmar. Här befann sig vid denna tid teaterföreståndaren, hovsekreteraren Anders Petter Berggren med sitt sällskap, och vid detta fick Norrby i december 1834 anställning. År 1837 fick han engagemang vid Pierre Delands sällskap, där han fick en utmärkt läroperiod. Efter fem års anställning hos Deland erbjöds han engagemang vid Nya Teatern, som nyss upprättats av Anders Lindeberg, och vid teaterns invigning den 1 november 1842 spelade han med i Onkel Adams enaktskomedi Pröfningen. Han gjorde stor lycka vid denna scen och fick snart anseende som framstående komiker.
Lindeberg gick i konkurs 1844, och Norrby blev medlem av det konsortium som under Ulrik Torsslows styrelse uppehöll verksamheten på teatern, som från och med 1846 fick namnet Mindre teatern. Han hade här en stor och omfattande repertoar. Det svenska lustspelet hade vid denna tid en glansperiod. August Blanche författade eller bearbetade den ena pjäsen efter den andra, och i alla skulle Norrby vara med. Bland hans roller vid Mindre Teatern märks Agapetus i Herr Dardanell och hans upptåg på landet, Jöns Tegelmark i Stockholm, Westerås och Uppsala och Kakador i Urdur eller Neckens dotter. Då Edvard Stjernström år 1854 inköpte teatern försökte han engagera Norrby, men denne hade erbjudits en plats vid Kungliga Teatern, där den allmänna meningen länge ansett att han egentligen hörde hemma.
Norrby blev kvar vid den kungliga scenen i nästan fyrtio år och utförde ett stort antal roller, främst komiska biroller där hans personliga, stillsamma och måttfulla spelsätt gjorde sig gällande. Han verkade gärna med små medel, genom ett diskret, men uttrycksfullt minspel, mera antydda än utförda gester och ett löjeväckande tonfall. Johannes Svanberg jämför hans komik med Fredrik Delands, fast de bådas rollfack inte sammanföll:
| ” | [H]an förstod alltid att förläna den till det yttre löjeväckande figuren, som han framställde, en prägel af vek, hjälplös hjärtegodhet, som alltid verkade rörande, stundom gripande. De roller, i hvilka han nådde högst, voro därför sådana i lifvet vilsekomna stackare som Gamle Ekdal i »Vildanden» eller Aslaksen i »En folkets fiende», båda i sitt slag utmärkta typer af förfallna existenser. | „ |
Bland Norrbys rent komiska roller kan nämnas Jeppe Berg i Erasmus Montanus, Klockare i Ambrosius och Surkart i Mycket väsen för ingenting. Bland övriga roller på de kungliga scenerna kan nämnas Sansquartier i Nya garnison, Argante i Scapins skälmstycken, Mathurin i Herr Perrichons resa, Peponet i Så kallade hedersmän, Markis Montefiore i Don Cesar de Bazano, Alain i Fruntimmersskolan, Brimborius i Föreningsfesten, Överläkaren i Fregattkaptenen, Dödgrävaren i Hamlet, den gamle betjänten Boman i Mellan fyra ögon, François i Sällskap där man har tråkigt, Husägaren i Advokaten Knifving och den gamle korrekturläsaren Persson i Sveas fana. I den sistnämnda tog han den 7 december 1892 avsked av publiken efter en 58-årig teaterbana.
Georg Norrby avled efter långvarig sjukdom i Stockholm den 31 mars 1898. Han var sedan 1866 gift med Julia Malmström (1834–1922), dotter till skådespelaren Sven Johan Malmström. Makarna Norrby är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.
År 1884 utnämndes Norrby till riddare av Vasaorden. En annan, mindre vanlig utmärkelse hade tilldelats honom redan i hans ungdom: år 1838 erhöll han nämligen en medalj, "med af Kungl. Maj:t förunnad rättighet att å bröstet bäras i svart och rödt band", som Växjö stad låtit prägla åt honom och hans kamrat, skådespelaren Carl August Alén, för deras rådighet vid släckningen av en eldsvåda i staden; han bar dock aldrig denna dekoration.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
