Loading AI tools
dansk-norsk författare och historiker Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Ludvig Holberg, född 3 december 1684 i Bergen, död 28 januari 1754 i Köpenhamn, var en dansk-norsk författare och historiker vars dramatik har världsrykte.
| Ludvig Holberg | |
 | |
| Född | 3 december 1684[1][2][3] Bergen[4] |
|---|---|
| Död | 28 januari 1754[1][2][3] (69 år) Köpenhamn[4] |
| Begravd | Sorø klosterkyrka[5] |
| Andra namn | Hans Mikkelsen[6] |
| Medborgare i | Norge[7] och Konungariket Danmark[7] |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet Bergen katedralskole  |
| Sysselsättning | Författare[8][9], självbiograf, manusförfattare, universitetslärare, essäist, dramatiker[8], historiker, filosof, poet |
| Befattning | |
| Professor Rektor, Köpenhamns universitet (1735–1736)[10] | |
| Arbetsgivare | Köpenhamns universitet |
| Noterbara verk | Den Politiske Kandestøber |
| Föräldrar | Christian Nielsen Holberg[5] Karen Lem[5] |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Ludvig Holberg föddes i Bergen som son till en överstelöjtnant, Christian Nielsen Holberg. Båda föräldrarna dog under hans barndom. Först hans far, som efterlämnade en betydande förmögenhet. Då Holberg var tio år miste han också sin mor. Före moderns död hade familjen mist stora rikedomar i en brand som härjade flera byggnader i Bergen, men modern efterlämnade trots det en liten förmögenhet till sina sex barn. År 1695 flyttade Holberg in hos sin farbror, Peter Lem, som sände honom till latinskolan, katedralskolan i Bergen, och förberedde honom för ett yrke som soldat. Därefter blev han adopterad av sin kusin Otto Munthe i Gudbrandsdalen.
Ludvigs kunskapstörst förde honom dock snart tillbaka till farbrodern i Bergen, där han stannade och studerade vid katedralskolan tills staden brann ner 1702.
Han sändes till Köpenhamns universitet. Men han gjorde snart av med sina pengar, och kom snart tillbaka till Norge igen, där han tog anställning som informator hos en prost på Voss. Han reste tillbaka till Köpenhamn, där han 1704 tog teologisk ämbetsexamen och samtidigt lärde sig engelska, franska och italienska.
Han tog återigen tjänst som informator, denna gång hos Smith i Bergen.
Smiths samling av reseskildringar och notater från resor väckte en reslust hos den unge Holberg. I slutet av år 1704 gick han med ytterst små medel ombord på ett skepp som skulle till Nederländerna. Han kom så långt som till Aachen. Där fick han dock en febersjukdom och led så mycket av svaghet och fattigdom, att han på egen hand vandrade till Amsterdam och därifrån reste tillbaka till Norge. Generad över att återvända så snart till Bergen stannade han i Kristiansand, där han bodde över vintern och levde på att undervisa i franska.
Våren 1706 reste han tillsammans med en student som hette Brix via London till Oxford, där han studerade i två år och tjänade sitt uppehälle genom att undervisa i fiol- och flöjtspel. Via London och Helsingör reste han omsider till Köpenhamn för tredje gången, och han började att föreläsa vid universitetet. Folk kom på hans föreläsningar, men han fick inget betalt.
1709 fick Holberg en förfrågan om att följa en rik ung gentleman till Dresden. På hemresan föreläste han i Leipzig, Halle och Hamburg. I Köpenhamn började han att skriva och 1711 kom hans första arbete, En introduksjon til historien til Europas nasjoner. Han fick tillåtelse att presentera två essämanuskript för kung Fredrik IV – om Kristian IV och Fredrik III. Kungen utnämnde honom strax efter till professor, och han mottog dessutom ett resestipendium.
1714 besökte Holberg flera länder i Europa, och han tillryggalade stora avstånd till fots. Från Amsterdam gick han genom Rotterdam till Antwerpen, tog en båt till Bryssel, gick vidare till fots till Paris, Marseille, och tog så sjövägen till Genua. På den sista turen fick han ett allvarligt feberanfall. Under konvalescensen reste han vidare till Civita Vecchia och Rom. Då våren kom var han fortsatt fattig och med dålig hälsa, men han gjorde hemresan till fots via Florens, Bologna, Parma, Piacenza, Torino, över Alperna, genom Savoia och Dauphiné till Lyon, och till slut till Paris. Efter att ha tillbringat en månad i Paris, gick han till Amsterdam, seglade till Hamburg och kom så tillbaka till Danmark 1716. Han tillbringade de nästkommande två åren i extrem fattigdom, och publicerade sin Introduction Til Naturens- Og Folke-Rettens Kundskab.
1718 blev Holberg utnämnd till professor i metafysik vid universitetet i Köpenhamn, senare i latinsk vältalighet (1720-1730) och historia (från 1730 till sin död). 1720 blev han folkets språkrör i kyrkorådet. Detta gjorde att tiden med penningproblem var över.
Hittills hade Holberg endast skrivit om rättsvetenskap, historia, humaniora och filologi, men i en dispyt med juristen Anders Højer från Flensburg visade han sina satiriska egenskaper. Fram till 1728 gjorde han verk som var en ny stil av humoristisk litteratur, under pseudonymen Hans Mikkelsen. Den komisk-episka dikten Peder Paars, den första av de dansk-norska klassikerna, kom 1719. Denna dikt var en briljant satir på dåtidens maner, och det blev en oöverträffad succé. Men den förnärmade flera mäktiga personer, och om inte greve Danneskjold hade berättat gott för kungen om honom, är det möjligt att Holbergs karriär kunde ha blivit kortvarig. De nästa två åren skrev han fem kortare satirer som alla blev väl mottagna av läsarna.
Den stora begivenheten 1721 var upprättandet av Danmarks första offentliga teater i Grønnegade i Köpenhamn. Holberg blev teaterns första husdiktare. Enkla verk, som till exempel Karrig Niding av Hieronymus Justesen Ranch förekommer, men i huvudsak kände danskarna teatern genom kontinentala teatergrupper som spelade på franska eller tyska. Holberg bestämde sig för att bruka sin talang till att bygga upp en egen dansk komediscen. Det första av hans stycken som blev framfört, var Den politiske Kandestøber. Han skrev nu komedier i ett rasande tempo, och innan utgången av 1722 hade teatern med stor framgång uppfört bland annat Den Vægelsindede, Jean de France, Jeppe paa Bierget och Gert Westphaler. Under 1723 följde så Barselstuen, Den ellevte Juli, Jacob von Thyboe, Den Stundesløse, Erasmus Montanus, Don Ranudo, Ulysses av Ithaca, Uten Hoved eller Hale och flera. Det mest kända stycket från 1724 är Henrik og Pernille.
Men trots denna uppblomstring av dramatisk genialitet och hårt arbete, hamnade teatern i ekonomiska svårigheter och måste stänga. Kraftansträngningen hade också tagit på Holbergs hälsa, och han gav sig ut på en ny utlandsresa. Han vandrade genom Belgien till Paris, där han tillbringade vintern. Våren 1726 vände han åter till Köpenhamn.
Den stora stadsbranden i Köpenhamn 1728 tog inte bara Holbergs hus och det mesta av hans ägodelar, den förde också landet in i en nationell fattigdom och depression. En följd av krisen var att pietismen vann fotfäste vid hovet och också hos folket. Pietisterna var naturligt nog mindre sympatiskt inställda till komedier, och han fann det bäst att avsluta sin poetiska bana. Det gjorde han med en samlingsutgåva av sina dramatiska verk 1731, med ett tillägg av fem stycken verk som aldrig blev uppförda under hans livstid.
Under de följande tjugo åren hängav sig Holberg åt att skriva verk av historisk, filosofisk och statistisk art. Under denna period publicerade han en politisk satir kallad Metamorphosis (1726), en Beskrivelse af Danmark og Norge (1729), Danmarks Historie, en kyrkohistoria, biografier om berömda män, Moralske Tanker, en Beskrivelse af Bergen (1737), en Jødenes Historie, och andra lärda och tidskrävande arbeten. Holbergs enda skönlitterära verk från den här perioden var Nicolai Klimii iter subterraneum (1741), senare översatt av Baggesen till Niels Klims underjordiske Rejse. 1735-1736 var han rektor vid Köpenhamns universitet, från 1737 kvestor (ekonomichef).
Efter Kristian VI:s död 1746 tappade pietismen fotfäste vid hovet, och teatern öppnades åter med Holberg som direktör, men han drog sig snart tillbaka från direktörskapet. Hans sista verk är fem band med Epistlar, den sista utgiven postumt 1754. 1747 blev han utnämnd till Baron af Holberg. Han levde nu tillbakadraget på sitt gods på Sorø på Sjælland, och dog i Köpenhamn den 28 januari 1754, under sitt sjuttionde år.
Innan han blev utnämnd till baron använde Holberg ett sigill med bland annat en bergstopp som figur.
Kompositionen av vapenskölden han tilldelades som baron, skall han själv ha haft ett visst inflytande över. Vapnet har en sköld som är fyrdelat av silver och rött, med i fält 1. och 4. en grön gran och i fält 2. och 3. en lyra under en stjärna (symbol för diktning), båda i guld. Mitt på en blå hjärtsköld med ett berg i silver med ett öppet fält mitt på (symbol för namnet, «hult berg»). Vapnet har två hjälmar varje med en rangkrona för friherre, den 1. med en grön gran, och den 2. med lyran under stjärnan, båda i guld. Som en form för sköldhållare är det på var sida om skölden en framkommande och liggande, sfinx i silver.
Vapnet är ett så kallat talande vapen där figuren i hjärtskölden anspelar på namnet.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
