AI tools

Victor Hartman

svensk skådespelare Från Wikipedia, den fria encyklopedin

Victor Hartman
Ej att förväxla med Viktor von Haartman.

Victor Laurentius Hartman, född 30 december 1839 i Stockholm, död 15 juni 1898 i Stockholm, var en svensk skådespelare. Han var mellan 1881 och 1891 gift med skådespelaren Ellen Hedlund,[1][2] och var morbror till regissören Victor Sjöström.[3]

Snabbfakta Född, Död ...
Victor Hartman
Thumb
Victor Hartman
FöddVictor Laurentius Hartman
30 december 1839
Stockholm
Död15 juni 1898 (58 år)
Stockholm
MakaEllen Hedlund
(1881–1891; skilda)
SläktingarVictor Sjöström (systerson)
Stäng
Thumb
Victor Hartman som Don Cesar de Bazano.

Biografi

Sammanfatta
Perspektiv

Hartman var 1852–1854 elev vid Kungliga teaterns balett, 1854–1856 vid Mindre teatern och 1856–1861 vid Kungliga teaterns dramatiska scen, där han hade Johan Jolin och Carl Gustaf Sundberg till lärare.[1][2] 1861 blev han anställd vid Kungliga teatern, och 1866 utnämndes han till premiäraktör.[2] Han var länge en av Dramatens mest använda skådespelare, och sägs ha haft sin största styrka i framställningen av glada, litet lättsinniga ungdomar med hjärtat på rätta stället,[4] men var även framstående i mer allvarliga karaktärsroller.[2]

Bland Hartmans första roller som väckte uppmärksamhet var trashanken Paddy i Richard Sheridan och Madinier i Fruarna Montambèche. Hans verkliga glansdagar inföll på 1870- och första halvan av 1880-talet, och hans första stora framgång var rollen som Carlo van der Not i Victorien Sardous Allt för fosterlandet.[1] Han spelade även roller som Henri i De onyttiga, titelrollerna i Don Cesar de Bazano, Volontären, Ferréol, Ambrosius, Gerald i Rolands dotter, de Nanjac i Falska juveler, Derblay i Herr Derblays giftermål, George i Hedern och penningen och Achille i Christiane.[2]

I slutet av mars 1885 drabbades Hartman av en stroke[5], som höll honom borta från teatern till oktober samma år. Efter denna sjukdom blev hans hälsa aldrig fullkomligt återställd, och han kunde hädanefter endast uppträda i mindre roller. Hans sista roll blev Marskalk Junot i Madame Sans-Gêne.[1]

Hartman tilldelades 1882 medaljen Litteris et Artibus. Han avled den 15 juni 1898, efter att några dagar dessförinnan drabbats av en hjärnblödning.[1]

Teater

Roller (ej komplett)

Mer information År, Roll ...
ÅrRollProduktionRegiTeater
1863Gustav Adolf, Sveriges kronprinsSiri Brahe och Johan Gyllenstierna
Gustav III 		Kungliga Dramatiska Teatern[6]
Raoul DufouréSå kallade Hedersmän
Théodore Barrière och Ernest Capendu 		Kungliga Dramatiska Teatern[7]
LudvigRosa och Rosita
Clara Andersen 		Kungliga Dramatiska Teatern[7]
Ottavio, Argantes sonScapins skälmstycken
Molière 		Kungliga Dramatiska Teatern
1868Karl Bernhard KlinckowströmLejonet vaknar
Frans Hedberg 		Kungliga Dramatiska Teatern[8]
1871Beppo, tjänareCarinas ljus
Edvard Bäckström 		Kungliga Dramatiska Teatern[9]
1875GeorgeHedern och penningen
François Pousard 		Kungliga Dramatiska Teatern[10]
1876Vicomte Adhemar de ValtraversLejon och rävar
Émile Augier 		Kungliga Dramatiska Teatern[11]
Löjtnant Fredrik RiddersporreOckså en förlovning
Johan Grönstedt 		Kungliga Dramatiska Teatern[12]
Greve Gontran de VentreyFör välgörande ändamål
Eugène Verconsin 		Kungliga Dramatiska Teatern[13]
HectorKlädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau 		Kungliga Dramatiska Teatern[14]
GeraldRolands dotter
Henri de Bornier 		Kungliga Dramatiska Teatern[15]
Octavio MurelliSvart i röd
Oscar Wijkander 		Kungliga Dramatiska Teatern[16]
1889En för bägge och bägge för en
Emma Gad 		Dramatiska Teatern[17]
1890Peter Ivanovitsch DobtschinskiRevisorn (Ревизо́р, Revizór)
Nikolaj Gogol 		Dramatiska Teatern[18]
1892Klas af Leijonstam, friherreKära släkten (Den kjære Familie)
Gustav Esmann 		Dramatiska Teatern[19]
Stäng

Regi (ej komplett)

Mer information År, Produktion ...
ÅrProduktionUpphovsmänTeater
1885Ambrosius
Chr. K.F. MolbechKungliga Dramatiska Teatern[20]
Stäng

Källor

Vidare läsning

Externa länkar

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.