färdbevis

Svenska

Substantiv

Böjningar av färdbevis	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	färdbevis	färdbeviset	färdbevis	färdbevisen
Genitiv	färdbevis	färdbevisets	färdbevis	färdbevisens

färdbevis

1. biljett, antingen i pappersform eller digital, som intygar att en passagerare har betalat den avgift som är erforderlig för att få resa med kollektivtrafik (buss, tåg eller spårvagn)

   Om du reser utan färdbevis (som gäller för resan) så kan du bli skyldig att betala en kontrollavgift.

Översättningar

dokument som intygar betalning för att utnyttja färdmedel

• tyska: Fahrausweis m