Etymologi: Antingen sedan yngre fornsvensk tid, av fornsvenska tag, av fornlågtyskatoch, "resa", "krigståg", eller sedan omkring 1550, tugh, från danska tog, av medellågtyskatoch. Det germanska ordet kommer av stammen *tuʒa- (n.), en biform till tuʒi- (m.) (som i medellågtyskan blivit toge, "resa", i fornhögtyskan och sedermera tyskan Zug), verbalsubstantiv till germanska*tiuhan, "dra", besläktat med #4.
ett längre sammanhängande knippe tvinnade eller flätade fibrer, såsom kabel, tross och rep
Etymologi: Besläktat med tya (i betydelsen "dra"), tygel, förtöja; av fornsvenska togh eller tugh (jämför isländska tog, danska tov (toug)), av fornnordiskataug (vilket även gett den andra stavelsen i fornnordiska ørtog, œrtug, vilket gett forngutniskaertaug, forndanska ørtugh, fornsvenska örtugh (med flera stavningar) och därav svenska örtug), av germanska tuʒa, av tauʒō/taugo (därav även fornengelskateag och engelska tie, "knyta"; jämför även det till tauʒō närbesläktade tauʒian, vilket bland annat gett svenskan töja och tyskan ziehen), av urindoeuropeiska*deuk-, "dra", "leda" (därav även latinets dux, "ledare", vilket gett engelskan duke, "hertig").
(botanik) ett släkte fleråriga örter i familjen tågväxter med det vetenskapliga namnet Juncus
Etymologi: Sedan 1748, togh. Stavningen tåg sedan 1807. Ursprungligen dialektalt, med betydelsen "sugrot", "ranka", "slingerväxt" (jämför isländska tág, "sugrot", norska taag, "fiber", "liten sena"). Besläktat med medelhögtyskans zâch/zâhe, "veke", samt med tagel.