Philadelphia Flyers

Philadelphia Flyers är en amerikansk ishockeyorganisation vars lag är baserat i Philadelphia i Pennsylvania, och har varit medlemsorganisation i National Hockey League (NHL) sedan den 9 februari 1966 då organisationen bildades.^[1] Lagets hemmaarena är Wells Fargo Center och invigdes den 13 augusti 1996 med namnet Corestates Center.^[2] Laget spelar i Metropolitan Division tillsammans med Carolina Hurricanes, Columbus Blue Jackets, New Jersey Devils, New York Islanders, New York Rangers, Pittsburgh Penguins och Washington Capitals.^[3]

Philadelphia Flyers
Scott Laughton
Liga	National Hockey League
Conference	Eastern Conference
Division	Metropolitan Division
Grundad	9 februari 1966
Laghistorik	Philadelphia Flyers 1967 –
Stad	Philadelphia, Pennsylvania, USA
Arena	Wells Fargo Center
Kapacitet	19 306
Lagfärger	Orange, svart & vit
Organisation
Ägare	Comcast Spectacor, L.P.
Ordförande	Dan Hilferty
VD	Dan Hilferty
President	Valerie Camillo (affärsverksamheten) Keith Jones (ishockeyverksamheten)
General manager	Daniel Brière
Tränare	John Tortorella
Kapten	Sean Couturier
Farmarlag	AHL Lehigh Valley Phantoms ECHL Reading Royals
Statistik
Flest matcher	Bobby Clarke (1 144)
Flest mål	Bill Barber (420)
Flest assists	Bobby Clarke (852)
Flest poäng	Bobby Clarke (1 210)
Flest utv.min	Rick Tocchet (1 815)
Utmärkelser
Divisionsmästare	(16) 1967–1968, 1973–1974, 1974–1975, 1975–1976, 1976–1977, 1979–1980, 1982–1983, 1984–1985, 1985–1986, 1986–1987, 1994–1995, 1995–1996, 1999–2000, 2001–2002, 2003–2004, 2010–2011
Presidents' Trophy	(0)
Conference-mästare	(8) 1974–1975, 1975–1976, 1976–1977, 1979–1980, 1984–1985, 1986–1987, 1996–1997, 2009–2010
Stanley Cup-segrar	(2) 1973–1974, 1974–1975
Övrigt
Webbplats	NHL.com/Flyers

Flyers hade en storhetstid under 1970-talet då de fick smeknamnet "Broad Street Bullies", mycket på grund av det brutala spel de spelade.^[4] De vann då Stanley Cup för säsongerna 1973–1974^[5] och 1974–1975^[6]. De har haft en del namnkunniga spelare genom åren som bland andra Bobby Clarke, Eric Lindros, Bernie Parent, Bill Barber, Pelle Lindbergh, Brian Propp, John LeClair, Claude Giroux, Rod Brind'Amour, Mark Recchi, Mark Howe, Reggie Leach, Darryl Sittler, Rick MacLeish, Rick Tocchet och Ken Linseman.

Historia

60-talet

Philadelphia Flyers gick med i NHL 1967. Det var första gången på 40 år som nya lag gick med. Ett annat av de sex nya lagen var St. Louis Blues. De gamla lagen, kallade Original Six favoriserades av NHL. Philadelphia Flyers spelade i Western Division tillsammans med de andra ny lagen. Flyers bäste målskytt var Leon Rochefort som gjorde 21 mål. I slutspelet förlorade de mot St. Louis Blues i kvartsfinalen.

• 1968 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–3 i matcher.
• 1969 – Förlorade i första ronden mot St. Louis Blues med 4–0 i matcher.

70-talet

I början av 1970-talet höll Philadelphia jämna steg med Original Six och de nya lagens första superstjärna blev Bobby Clarke. Flyers spelade väldigt hårt och kallades för The Broad Street Bullies. Under den första Stanley Cup-vinnarsäsongen, 1973-1974, nådde över sju spelare 100 utvisningsminuter på en säsong. Värst var Dave 'The Hammer' Schultz som var utvisad 348 minuter, lika mycket som sex hela matcher. Flyers vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.

Säsongen 1974-1975 försvarade Flyers Stanley Cup mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher. Under säsongen slog Schultz rekordet för utvisningar med 472 minuter. Året efter förlorades Stanley Cup till Montreal Canadiens med 4-0 i matcher.

• 1970 – Missade slutspel.
• 1971 – Förlorade i första ronden mot Chicago Blackhawks med 4–0 i matcher.
• 1972 – Missade slutspel.
• 1973 – Förlorade i andra ronden mot Montreal Canadiens med 4–1 i matcher.
• 1974 – Vann finalen mot Boston Bruins med 4-2 i matcher.
  • Barry Ashbee, Bill Barber, Tom Bladon, Bobby Clarke (C), Bill Clement, Bruce Cowick, Terry Crisp, Gary Dornhoefer, André Dupont, Bill Flett, Bob Kelly, Ross Lonsberry, Orest Kindrachuk, Al MacAdam, Rick MacLeish, Simon Nolet, Bernie Parent, Don Saleski, Dave Schultz, Bobby Taylor, Ed Van Impe, Jimmy Watson & Joe Watson – Fred Shero
• 1975 – Vann finalen mot Buffalo Sabres med 4-2 i matcher.
  • Bill Barber, Tom Bladon, Bobby Clarke (C), Bill Clement, Terry Crisp, Gary Dornhoefer, Andre Dupont, Bill Flett, Larry Goodenough, Ted Harris, Bob Kelly, Reggie Leach, Ross Lonsberry, Orest Kindrachuk, Rick MacLeish, Simon Nolet, Bernie Parent, Don Saleski, Dave Schultz, Wayne Stephenson, Bobby Taylor, Ed Van Impe, Jimmy Watson & Joe Watson – Fred Shero
• 1976 – Förlorade i finalen mot Montreal Canadiens med 4–0 i matcher.
• 1977 – Förlorade i andra ronden mot Boston Bruins med 4-0 i matcher.
• 1978 – Förlorade i tredje ronden mot Boston Bruins med 4–1 i matcher.
• 1979 – Förlorade i andra ronden mot New York Rangers med 4–1 i matcher.

80-talet

1979-1980 spelade Flyers återigen final, den här gången mot New York Islanders. Bob Nystrom slog in det avgörande målet i match sex. Flyers poängliga vanns av Ken Linseman.

1984-1985 gick Flyers till final igen. I mål stod svenske målvakten Pelle Lindbergh och de mest framstående anfallarna var Tim Kerr och Brian Propp, som båda gjorde över 40 mål i grundserien. Edmonton Oilers vann med 4-1 i matcher. I november 1985 omkom Pelle Lindbergh i en bilolycka.

1986-1987 spelade Flyers sin sjätte final på 13 år, den här gången mot Edmonton Oilers. Ny målvakt var Ron Hextall. Flyers förlorade med 4-3 mot Wayne Gretzkys Edmonton Oilers.

• 1980 – Förlorade i finalen mot New York Islanders med 4–2 i matcher.
• 1981 – Förlorade i andra ronden mot Calgary Flames med 4–3 i matcher.
• 1982 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–1 i matcher.
• 1983 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3–0 i matcher.
• 1984 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 3–0 i matcher.
• 1985 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–1 i matcher.
• 1986 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 3-2 i matcher.
• 1987 – Förlorade i finalen mot Edmonton Oilers med 4–3 i matcher.
• 1988 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–3 i matcher.
• 1989 – Förlorade i tredje ronden mot Montreal Canadiens med 4–2 i matcher.

90-talet

1991 draftade dåvarande Quebec Nordiques (idag Colorado Avalanche) Eric Lindros, "The Next One". Men Lindros vägrade spela för Quebec och det ledde till den största spelaraffären någonsin i NHL:s historia, Lindros-affären. Quebec bytte bort Lindros till Philadelphia Flyers. Åt andra hållet gick flera spelare, som till exempel Peter Forsberg, Mike Ricci, Steve Duchesne samt 15 miljoner dollar.

10 år efter den senaste finalen, 1996-1997, spelade Philadelphia sin sjunde final ledda av Legion of Doom-kedjan med John LeClair, Eric Lindros och Mikael Renberg. Detroit Red Wings vann med 4-0 i matcher.

• 1990 – Missade slutspel.
• 1991 – Missade slutspel.
• 1992 – Missade slutspel.
• 1993 – Missade slutspel.
• 1994 – Missade slutspel.
• 1995 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–2 i matcher.
• 1996 – Förlorade i andra ronden mot Florida Panthers med 4-2 i matcher.
• 1997 – Förlorade i finalen mot Detroit Red Wings med 4–0 i matcher.
• 1998 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–1 i matcher.
• 1999 – Förlorade i första ronden mot Toronto Maple Leafs med 4–2 i matcher.

00-talet

Under 2000-talet hade Philadelphia Flyers ett av de bättre förhandstippade lagen men nådde aldrig hela vägen fram till Stanley Cup-final.

Den 5 mars 2004 blev Flyers det första laget exklusive Original Six som nådde 10 000 mål. I samma match, mot Ottawa Senators satte klubbarna nytt NHL-rekord i antalet utvisningsminuter, 419 minuter.

Den 3 augusti 2005 gjorde Philadelphia Flyers ett mycket uppmärksammat nyförvärv, när de kontrakterade Peter Forsberg för två år. Forsberg får därmed till slut spela för den klubb som draftade honom 1991. I Lindros-affären byttes han bort till Quebec Nordiques/Colorado Avalanche. På grund av att det nya lönetaket (som kom till i det nya kollektivavtalet efter 2004-2005) överskreds, bytte man bort stjärnan Jeremy Roenick till Los Angeles Kings för att man skulle komma under lönetaket. I och med värvandet av Forsberg, Derian Hatcher och Mike Rathje.

Säsongen 2005-2006 var Flyers framgångsrika, man hade en av ligans främsta kedjor med Simon Gagne, Peter Forsberg och Mike Knuble. Dessa backades upp av unga forwards som Jeff Carter, Mike Richards och R.J. Umberger hade nya regler införts, som skulle främja snabbt och offensivt spel. Flyers, med sitt traditionellt tunga och fysiska spel, hade stundtals problem med att hänga med och drog på sig utvisningar.

Detta problem skulle nå sin kulmen säsongen därpå, 2006-2007, då laget gjorde en störtdykning jämfört med föregående år. Philadelphia Flyers hade fortfarande inte tagit till sig det "nya NHL", och resultatet var förödande. De tidigare så hyllade nyförvärven Rathje och Hatcher hade uppenbart svårt att hänga med motståndarnas snabba forwards - och var inte ensamma. Tidigare hade laget kunnat använda sitt fysiska spel och haka i större utsträckning, men när domarnivån sänktes ledde det ofta till utvisningar. Dessutom var offensiven inte lika bra som tidigare: Peter Forsberg var ofta skadad, och utan honom fick Gagne och Knuble svårare att producera. I mål kämpade Robert Esche och Antero Niittymäki och platsen som förstemålvakt - och båda var mycket ojämna. Säsongen var helt misslyckad, Flyers hamnade sist i Eastern Conference och frågan var: skulle man bygga nytt från grunden eller försöka värva ihop ett bättre lag till nästa säsong?

Svaret blev ett mellanting. Till att börja med bytte man bort Forsberg till Stanley Cup-kandidaten Nashville Predators, och fick i utbyte unge forwarden Scottie Upshall, backtalangen Ryan Parent och ett förstaval i draften (En affär som skulle visa sig gå kraftigt i Flyers favör, då Predators åkte ut i första slutspelsomgången, varpå Forsberg blev free agent). Sedan skickade man tillbaka förstavalet till Predators i utbyte mot den rutinerade offensive backen Kimmo Timonen och den tuffe forwarden Scott Hartnell. För att få in en stabil förstemålvakt så bytte Holmgren till sig Martin Biron från Buffalo Sabres.

Man lyckades också skriva kontrakt med centern Daniel Brière, som var en utmärkt ersättare till Forsberg i förstakedjan. Genom att byta bort den begåvade men ojämne backen Joni Pitkänen och 36-åringen Geoff Sanderson till Edmonton Oilers så kunde Holmgren addera unge forwarden Joffrey Lupul och den rutinerade defensive backen Jason Smith till truppen.

Sammantaget hade Flyers uppgraderat varje position, och man hade värvat både talang och rutin. Spelare som Lupul, 24, Hartnell, 25, och Upshall, 23, var tillräckligt gamla för att bidra direkt, men kunde ändå stanna i laget i flera år framöver. Sammantaget såg det bra ut för det nya Flyers, och laget ansågs ha god chans på en slutspelsplats nästa säsong.

Både i slutspelet 2007-2008 och 2008-2009 åkte Flyers ut mot Pittsburgh Penguins, första gången i Conferencefinalen, andra gången i slutspelets första omgång.

• 2000 – Förlorade i tredje ronden mot New Jersey Devils med 4–3 i matcher.
• 2001 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
• 2002 – Förlorade i första ronden mot Ottawa Senators med 4–1 i matcher.
• 2003 – Förlorade i andra ronden mot Ottawa Senators med 4–2 i matcher.
• 2004 – Förlorade i tredje ronden mot Tampa Bay Lightning med 4–3 i matcher.
• 2005 – Lockout.
• 2006 – Förlorade i första ronden mot Buffalo Sabres med 4–2 i matcher.
• 2007 – Missade slutspel.
• 2008 – Förlorade i tredje ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–1 i matcher.
• 2009 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.

10-talet

Inför säsongen 2009-10 genomfördes flera förändringar. Målvaktsduon Martin Biron och Antero Niittymäki tilläts lämna som free agent och istället värvades Ray Emery från Atlant Mytisjtji som förstemålvakt och Brian Boucher från San Jose Sharks som backup. Backuppsättningen förstärktes genom att den rutinerade storbacken Chris Pronger byttes in från Anaheim Ducks mot Joffrey Lupul, Luca Sbisa och Flyers förstaval i draften 2009 och 2010. Tränaren John Stevens sparkades också och ersattes med Peter Laviolette.

Både Emery och Boucher drabbades av skador, som i Emerys fall spolierade hela säsongen. Istället fick tredjemålvakten Michael Leighton ta över som förstemålvakt. Av Leightons 10 första matcher vann Flyers 8. Dock drabbades också han av en skada och Boucher tog tillbaka platsen som förstemålvakt. Totalt använde Flyers sju (!) målvakter under säsongen.

Trots förstärkningarna uteblev den omedelbara framgången och Flyers tvingades i grundseriens sista omgång spela en helt avgörande match om en plats i slutspelet mot New York Rangers. Flyers vann och ställdes mot New Jersey Devils i slutspelets första omgång. Trots att New Jersey varit ett topplag under hela säsongen medan Flyers slagits kring slutspelsstrecket vann Flyers relativt enkelt med totalt 4-1 i matcher, mycket beroende på storspel från Boucher.

I andra omgången ställdes Flyers mot Boston Bruins, och trots att serien var jämn vann Bruins de tre första matcherna. I den fjärde matchen återvände den tidigare skadade Simon Gagné och avgjorde på övertid, vilket tvingade fram en femte match. I match fem vann Flyers komfortabelt med 4-0. Boucher, som dittills varit en av slutspelets bästa målvakter, åkte dock på en skada och Michael Leighton fick hoppa in för första gången sedan mars. Boucher och Leighton blev därigenom det första målvaktspar sedan 1955 att dela på en slutspelsnolla. En Flyers-seger med 2-1 i match sex tvingade fram en helt avgörande match i Boston. Efter att ha legat under med 3-0 i matchserien och 3-0 i den sista och avgörande matchen genomförde Flyers historiens kanske mest imponerande vändning i NHL:s historia, genom att vända den sista matchen till 3-4 efter ett sent mål av Gagne. Flyers blev därigenom den tredje klubben i NHL:s historia att vinna en slutspelsserie efter att ha legat under med 3-0, efter Toronto Maple Leafs 1941-42 och New York Islanders 1974-75.

I Conference-finalen mötte Flyers Montreal Canadiens och tog sig vidare till Stanley Cup-finalen efter 4-1 i matcher, mycket beroende på fantastiskt spel från Leighton, som blev den första Flyers-målvakten någonsin att hålla tre nollor i en slutspelsserie. Det var första gången på 13 år var Flyers i final.

I finalen väntade Chicago Blackhawks. Efter att ha förlorat de två första matcherna tog Flyers två raka och utjämnade, men efter en 7-4-förlust i femte matchen var laget tvungen att vinna både match sex och sju. Flyers pressade fram övertid i den sjätte matchen, men efter att Patrick Kane gjort mål var Blackhawks Stanley Cup-mästare för första gången sedan 1961.

Daniel Brière vann slutspelets poängliga med 30 poäng och Ville Leino, som tradats till Flyers från Detroit Red Wings tidigare under säsongen, tangerade med 21 poäng NHL:s rekord för flest gjorda poäng av en rookie i ett NHL-slutspel.

Säsongen 2010-2011 inledde flyers starkt och ledde under större delen av säsongen Western Conference, men slutade som tvåa efter att Pronger blivit långtidsskadad och laget tappade formen totalt under seriens sista månader. I första rundan mötte flyers Buffalo Sabres, som besegrades med 4-3 i matcher efter en vändning från 2-3. I Conference-semifinalen var laget dock chanslösa mot blivande Stanley Cup-mästarna Boston Bruins som vann fyra raka matcher och därmed tog revansch från fjolårets möte lagen emellan.

• 2010 – Förlorade i finalen mot Chicago Blackhawks med 4–2 i matcher.
• 2011 – Förlorade i andra ronden mot Boston Bruins med 4–0 i matcher.
• 2012 – Förlorade i andra ronden mot New Jersey Devils med 4–1 i matcher.
• 2013 – Missade slutspel.
• 2014 – Förlorade i första ronden mot New York Rangers med 4–3 i matcher.
• 2015 – Missade slutspel.
• 2016 – Förlorade i första ronden mot Washington Capitals med 4–2 i matcher.
• 2017 – Missade slutspel.
• 2018 – Förlorade i första ronden mot Pittsburgh Penguins med 4–2 i matcher.
• 2019 – Missade slutspel.

20-talet

• 2020 – Förlorade i andra ronden mot New York Islanders med 4–3 i matcher.
• 2021 – Missade slutspel.
• 2022 – Missade slutspel.
• 2023 – Missade slutspel.
• 2024 – Missade slutspel.

Namnhistorik

Namnet Flyers valdes av en kommitté efter en namntävling där 25 000 bidrag lämnades in. Vinnaren var en lite pojke som hade skrivit "Fliers" på sitt bidrag eftersom det fonetiskt lät bra tillsammans med Philadelphia.

Arena

Philadelphia Flyers spelar i Wells Fargo Center, byggd 1996. Arenan bytte namn från Wachovia Center inför säsongen 2010-2011. Tidigare kallades arenan för CoreStates Center och First Union Center efter bankerna som sponsrade. I arenan spelar också NBA-laget Philadelphia 76ers. Innan Philadelphia Flyers flyttade till Wells Fargo Center spelade de i Wachovia Spectrum, bara ett stenkast därifrån.

I närheten av Wells Fargo Center och Wachovia Spectrum ligger Citizens Bank Park, en baseboll-arena (hemmaarena för Philadelphia Phillies) och Lincoln Financial Field, där Philadelphia Eagles spelar sina hemmamatcher i amerikansk fotboll.

Maskot

Gritty

Huvudartikel: Gritty

Nuvarande spelartrupp

Spelartruppen 2024/2025

Senast uppdaterad: 20 november 2024.
Alla spelare som har kontrakt med Philadelphia Flyers^[7] och har spelat för dem under aktuell säsong^[8] listas i spelartruppen. Spelarnas löner är i amerikanska dollar^[9] och är vad de skulle få ut om de vore i NHL-truppen under hela grundserien (oktober–april)^[10]. Löner i kursiv stil är ej bekräftade.

Målvakter
Nr		Namn		Lön 24/25		Kontrakt	Kom till laget	Kom ifrån
33		Samuel Ersson		$1 300 000	[11]	2026	2022	Lehigh Valley Phantoms
35		Aljaksej Kolasaŭ		$925 000	[12]	2026	2024	Lehigh Valley Phantoms
82		Ivan Fedotov		$3 275 000	[13]	2026	2024	HK CSKA Moskva
Backar
Nr		Namn		Lön 24/25		Kontrakt	Kom till laget	Kom ifrån
3		Helge Grans		$832 500	[14]	2025	2024	Lehigh Valley Phantoms
5		Jegor Zamula		$1 500 000	[15]	2026	2022	Lehigh Valley Phantoms
6		Travis Sanheim		$8 125 000	[16]	2031	2018	Lehigh Valley Phantoms
8		Cam York		$1 600 000	[17]	2025	2022	Lehigh Valley Phantoms
9		Jamie Drysdale		$2 300 000	[18]	2026	2024	Anaheim Ducks
24		Nick Seeler		$2 700 000	[19]	2028	2021	Chicago Blackhawks
36		Emil Andrae		$892 500	[20]	2026	2024	Lehigh Valley Phantoms
55		Rasmus Ristolainen		$6 500 000	[21]	2027	2021	Buffalo Sabres
77		Erik Johnson		$1 000 000	[22]	2025	2024	Buffalo Sabres
Forwards
Nr		Namn	Pos	Lön 24/25		Kontrakt	Kom till laget	Kom ifrån
10		Bobby Brink	HF	$1 500 000	[23]	2026	2022	Denver Pioneers
11		Travis Konecny − A	HF/VF	$7 000 000	[24]	2033	2016	Sarnia Sting
14		Sean Couturier – C	C	$9 000 000	[25]	2030	2011	Voltigeurs de Drummondville
17		Jett Luchanko	C	$975 000	[26]	2027	2024	Guelph Storm
19		Garnet Hathaway	HF/VF	$2 050 000	[27]	2027	2023	Boston Bruins
21		Scott Laughton − A	C/VF	$3 625 000	[28]	2026	2014	Lehigh Valley Phantoms
25		Ryan Poehling	C/VF	$1 900 000	[29]	2026	2023	Pittsburgh Penguins
27		Noah Cates	C/VF	$2 625 000	[30]	2025	2022	Minnesota Duluth Bulldogs
39		Matvej Mitjkov	HF	$950 000	[31]	2027	2024	HK Sotji
44		Nicolas Deslauriers	VF/HF	$1 500 000	[32]	2026	2022	Minnesota Wild
48		Morgan Frost	C	$2 400 000	[33]	2025	2021	Lehigh Valley Phantoms
71		Tyson Foerster	HF	$832 500	[34]	2025	2023	Lehigh Valley Phantoms
74		Owen Tippett	HF/VF	$6 000 000	[35]	2032	2022	Charlotte Checkers
86		Joel Farabee	VF/HF	$5 000 000	[36]	2028	2019	Lehigh Valley Phantoms
90		Anthony Richard	VF/HF	$775 000	[37]	2025	2024	Lehigh Valley Phantoms
Positioner: C – HF – VF – YF | C = Lagkapten; A = Assisterande lagkapten | = Långtidsskadad

Spelargalleri

• 
  Sean Couturier
• 
  Samuel Ersson
• 
  Garnet Hathaway
• 
  Travis Konecny
• 
  Travis Sanheim
• 
  Cam York

Staben

Uppdaterat: 12 maj 2023^[38]

Yrkestitel	Namn
President för ishockeyverksamheten	Keith Jones
General manager	Daniel Brière
Assisterande general manager	Barry Hanrahan
	Brent Flahr
Senior rådgivare	Bill Barber
	Bobby Clarke
	Paul Holmgren
	Dean Lombardi
Tränare	John Tortorella
Assisterande tränare	Nick Schultz
	John Torchetti
	Darryl Williams
Målvaktstränare	Kim Dillabaugh
Videocoach	Adam Patterson
Assisterande videocoach	Vinny Yula

Utmärkelser

Pensionerade nummer

Fem spelarnummer har blivit "pensionerade" av klubben, det vill säga ingen annan spelare kommer någonsin att få använda samma nummer i Philadelphia Flyers medan ett är "inofficiellt". Ytterligare ett nummer har blivit pensionerat av själva ligan.

#1 Bernie Parent, 1967–1971, 1973–1979 #2 Mark Howe, 1982–1992 #4 Barry Ashbee, 1970–1974 #7 Bill Barber, 1972–1984

#16 Bobby Clarke, 1969–1984 #31 Pelle Lindbergh, 1981–1986 (Inofficiellt) #88 Eric Lindros, 1992–2000 #99 Wayne Gretzky (NHL)

Hall of Famers

Allan Stanley (Invald 1981) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1968 och 1969. Bernie Parent (Invald 1984) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1967 och 1971 och 1973 till 1979. Bobby Clarke (Invald 1987) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1969 och 1984. Ed Snider (Invald 1988) Ledare: Var både majoritets- och minoritetsägare för Flyers sedan starten 1967 och tills hans död 2016. Darryl Sittler (Invald 1989) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 och 1984. Bill Barber (Invald 1990) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1972 och 1984. Bud Poile (Invald 1990) Ledare: Var general manager för Flyers mellan 1967 och 1969. Keith Allen (Invald 1992) Ledare: Var anställd hos Flyers sen 1967 och var general manager, huvudtränare och vice president. Dale Hawerchuk (Invald 2001) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 och 1997. Roger Neilson (Invald 2002) Ledare: Var huvudtränare för Flyers mellan 1997 och 2000.

Paul Coffey (Invald 2004) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1996 och 1998. Mark Howe (Invald 2011) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1982 och 1992. Adam Oates (Invald 2012) Spelare: Spelade i Flyers 2000. Fred Shero (Invald 2013) Ledare: Var tränare för Flyers mellan 1971 och 1978. Peter Forsberg (Invald 2014) Spelare: Spelade i Flyers mellan 2005 och 2007. Chris Pronger (Invald 2015) Spelare: Spelade i Flyers mellan 2009 och 2011. Eric Lindros (Invald 2016) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1992 och 2000. Pat Quinn (Invald 2016) Ledare: Var tränare för Flyers mellan 1978 och 1982. Mark Recchi (Invald 2017) Spelare: Spelade i Flyers mellan 1992 och 1995 respektive 1999 och 2004.

Troféer

Lag Stanley Cup 1973–1974, 1974–1975 Clarence S. Campbell Bowl 1967–1968, 1973–1974, 1974–1975, 1975–1976, 1976–1977, 1979–1980 Prince of Wales Trophy 1984–1985, 1986–1987, 1996–1997 & 2009–2010 Individuellt Bill Masterton Memorial Trophy Bobby Clarke: 1971–1972 Tim Kerr: 1988–1989 Ian Laperrière: 2010–2011 Conn Smythe Trophy Bernie Parent: 1973–1974 & 1974–1975 Reggie Leach: 1975–1976 Ron Hextall: 1986–1987 Frank J. Selke Trophy Bobby Clarke: 1982–1983 Dave Poulin: 1986–1987 Hart Memorial Trophy Bobby Clarke: 1972–1973, 1974–1975, 1975–1976 Eric Lindros: 1994–1995

Jack Adams Award Fred Shero: 1973–1974 Pat Quinn: 1979–1980 Mike Keenan: 1984–1985 Bill Barber: 2000–2001 Lester B. Pearson Award/Ted Lindsay Award Bobby Clarke: 1973–1974 Eric Lindros: 1994–1995 NHL Plus/Minus Award Mark Howe: 1985–1986 John LeClair: 1996–1997, 1998–1999 Vezina Trophy Bernie Parent: 1973–1974, 1974–1975 Pelle Lindbergh: 1984–1985 Ron Hextall: 1986–1987 William M. Jennings Trophy Bob Froese: 1985–1986 Darren Jensen: 1985–1986 Roman Čechmánek: 2002–2003 Robert Esche: 2002–2003

General manager

Bud Poile, 1967–1969 Keith Allen, 1969–19831 Bob McCammon, 1983–1984 Bobby Clarke, 1984–1990 Russ Farwell, 1990–1994

Bobby Clarke, 1994–2006 Paul Holmgren, 2006–2014 Ron Hextall, 2014–2018 Chuck Fletcher, 2018–2023 Daniel Brière, 2023– (tf.)

Tränare

Keith Allen, 1967–1969 Vic Stasiuk, 1969–1971 Fred Shero, 1971–19781 Bob McCammon, 1978 Pat Quinn, 1978–1982 Bob McCammon, 1982–1984 Mike Keenan, 1984–1988 Paul Holmgren, 1988–1992 Bill Dineen, 1992–1993 Terry Simpson, 1993–1994 Terry Murray, 1994–1997 Wayne Cashman, 1997–1998

Roger Neilson, 1998–2000 Craig Ramsay, 2000 Bill Barber, 2000–2002 Ken Hitchcock, 2002–2006 John Stevens, 2006–2009 Peter Laviolette, 2009–2013 Craig Berube, 2013–2015 Dave Hakstol, 2015–2018 Scott Gordon, 2018–2019 Alain Vigneault, 2019–2021 Mike Yeo, 2021–2022 John Tortorella, 2022–

Lagkaptener

Lou Angotti, 1967–1968 Ed Van Impe, 1968–1973 Bobby Clarke, 1973–19791 Mel Brigman, 1979–1981 Bill Barber, 1981–1982 Bobby Clarke, 1982–1984 Dave Poulin, 1984–1989 Ron Sutter, 1989–1991 Rick Tocchet, 1991–1992 Ingen kapten var utsedd, 1992–1993 Kevin Dineen, 1993–1994

Eric Lindros, 1994–2000 Eric Desjardins, 2000–2001 Keith Primeau, 2001–2006 Derian Hatcher, 2006 Peter Forsberg, 2006–2007 Jason Smith, 2007–2008 Mike Richards, 2008–2011 Chris Pronger, 2011–2013 Claude Giroux, 2013–2022 Sean Couturier, 2024–

¹ Vann Stanley Cup med Flyers.

Statistik

Poängledare

Topp tio för mest poäng i klubbens historia. Siffrorna uppdateras efter varje genomförd säsong.
Pos = Position; SM = Spelade matcher; M = Mål; A = Assists; P = Poäng; P/M = Poäng per match * = Fortfarande aktiv i klubben ** = Fortfarande aktiv i NHL

Grundserie

Uppdaterat efter 2009-10

Spelare	Pos	SM	M	A	P	P/M
Bobby Clarke	C	1,144	358	852	1,210	1.05
Bill Barber	LW	903	420	463	883	.97
Brian Propp	LW	790	369	480	849	1.07
Rick MacLeish	C	741	328	369	697	.94
Eric Lindros	C	486	290	369	659	1.35
Tim Kerr	RW	601	363	287	650	1.08
John LeClair	LW	649	333	310	643	.99
Mark Recchi	RW	602	232	395	627	1.04
Rod Brind'Amour	C	633	235	366	601	.94
Simon Gagné*	LW	664	259	265	524	.78

Svenska spelare

Uppdaterat: 2012-06-01

Målvakter
Spelare	#	Från	Till	Matcher¹	Vinster¹	Förluster¹	Övertid¹	GAA¹	SVS%¹	Nollor¹	Matcher²	Vinster²	Förluster²	Övertid²	GAA²	SVS%²	Nollor²	Stanley Cup
Lindbergh, PellePelle Lindbergh	31	1981	1985	157	87	49	-	3,46	.883	7	23	12	10	-	5,14	.841	3	0
Söderström, TommyTommy Söderström	30	1992	1994	78	26	35	-	3,71	.878	7	0	0	0	-	0,00	.000	0	0
Backlund, JohanJohan Backlund	30	2009	2010	1	0	1	-	3,00	.917	0	1	0	0	-	0,00	.000	0	0
Ersson, SamuelSamuel Ersson	33	2022
Sandström, FelixFelix Sandström	32	2021

Utespelare
Spelare	Pos	#	K/A	Från	Till	Matcher¹	Mål¹	Assists¹	Poäng¹	PIM¹	Matcher²	Mål²	Assists¹	Poäng²	PIM²	Stanley Cup
Eriksson, ThomasThomas Eriksson	B	8		1980 1983	1982 1986	208	22	72	94	97	19	0	3	3	12	0
Berglund, BoBo Berglund	VF	37		1985	1986	7	0	2	2	4	0	0	0	0	0	0
Eklund, Per-ErikPer-Erik Eklund	C	9		1985	1994	525	110	303	413	95	57	10	33	43	4	0
Samuelsson, KjellKjell Samuelsson	B	8, 26, 28		1986 1995	1992 1998	545	34	106	140	815	70	4	12	16	98	0
Roupé, MagnusMagnus Roupé	VF	10		1987	1989	40	3	5	8	42	0	0	0	0	0	0
Renberg, MikaelMikael Renberg	HF	19		1993 1998	1997 2000	366	128	168	296	210	50	14	20	34	24	0
Juhlin, PatrikPatrik Juhlin	HF	12		1994	1996	56	7	6	13	23	13	1	0	1	2	0
Andersson, MikaelMikael Andersson	HF	19		1999	2000	43	2	4	6	0	6	0	1	1	2	0
Samuelsson, UlfUlf Samuelsson	B	55		1999	2000	49	1	2	3	58	0	0	0	0	0	0
Johnsson, KimKim Johnsson	B	5		2001	2006	291	40	107	147	140	33	2	9	11	18	0
Ragnarsson, MarcusMarcus Ragnarsson	B	28		2002	2004	113	9	15	24	90	27	1	5	6	20	0
Timander, MattiasMattias Timander	B	3		2004	2004	34	1	4	5	19	18	2	4	6	6	0
Forsberg, PeterPeter Forsberg	C	21	K	2005	2007	100	30	85	115	118	6	4	4	8	6	0
Printz, DavidDavid Printz	B	28, 54		2005	2007	13	0	0	0	4	0	0	0	0	0	0
Jonsson, LarsLars Jonsson	B	43		2006	2007	8	0	2	2	6	0	0	0	0	0	0
Gustafsson, ErikErik Gustafsson	B	26		2010	2014	91	6	17	23	14	9	2	1	3	4	0
Lilja, AndreasAndreas Lilja	B	6		2011	2013	50	0	6	6	34	10	0	0	0	6	0
Grossman, NicklasNicklas Grossman	B	8		2011	2015	198	6	31	37	118	13	0	1	1	10	0
Lindblom, OskarOskar Lindblom	VF	23		2017	2022	263	50	47	97	63	6	0	0	0	0	0
Hägg, RobertRobert Hägg	B	38		2016	2021	236	13	34	47	142	14	0	3	3	6	0
Gustafsson, ErikErik Gustafsson	B	56		2020	2021	24	1	9	10	0	0	0	0	0	0	0
Högberg, LinusLinus Högberg	B	84		2021	2022	5	0	2	2	2	0	0	0	0	0	0
Lycksell, OlleOlle Lycksell	HF	62		2022
Andrae, EmilEmil Andrae	B	36		2023
Grans, HelgeHelge Grans	B	3		2024

¹ = Grundserie

² = Slutspel

Övertid = Vunnit matcher som har gått till övertid. | GAA = Insläppta mål i genomsnitt | SVS% = Räddningsprocent | Nollor = Hållit nollan det vill säga att motståndarlaget har ej lyckats göra mål på målvakten under en match. | K/A = Om spelare har varit lagkapten och/eller assisterande lagkapten | PIM = Utvisningsminuter

Första draftval

1967: Serge Bernier (Flyers, Kings, Nordiques) (1968–1973, 1979–1981, HF) Vald som nummer fem. 1968: Lew Morrison (Flyers, Flames, Capitals, Penguins) (1969–1977, HF) Vald som nummer åtta. 1969: Bob Courier (Spelade aldrig i NHL.) (, C) Vald som nummer sex. 1970: Flyers saknade val i förstarundan. 1971: Larry Wright (Flyers, Seals, Red Wings) (1971–1973, 1974–78, C) Vald som nummer åtta. 1971:: Pierre Plante (Flyers, St. Louis Blues, Blackhawks, Rangers, Nordiques) (1971–1980, VF) Vald som nummer nio. 1972: Bill Barber (Flyers) (1972–1984, VF) Vald som nummer sju. 1973: Flyers saknade val i förstarundan. 1974: Flyers saknade val i förstarundan. 1975: Mel Bridgman (Flyers, Flames, Devils, Red Wings, Canucks) (1975–1989, C) Vald som nummer ett. 1976: Mark Suzor (Flyers, Rockies) (1976–1978, B) Vald som nummer 17. 1977: Kevin McCarthy (Flyers, Canucks, Penguins) (1977–1986, B) Vald som nummer 17. 1978: Behn Wilson (Flyers, Blackhawks) (1978–1988, B) Vald som nummer sex. 1978: Ken Linseman (Flyers, Oilers, Bruins, Maple Leafs) (1978–1991, C) Vald som nummer sju. 1978: Danny Lucas (Flyers) (1978–1979, HF) Vald som nummer 14. 1979: Brian Propp (Flyers, Bruins, North Stars, Whalers) (1979–1994, VF) Vald som nummer 14. 1980: Mike Stothers (Spelade aldrig i NHL.) (1984–1988, B) Vald som nummer 21. 1981: Steve Smith (Flyers, Sabres) (1981–1989, B) Vald som nummer 16. 1982: Ron Sutter (Flyers, St. Louis Blues, Nordiques, Islanders, Bruins, Sharks, Flames) (1982–2001, C) Vald som nummer fyra.

1983: Flyers saknade val i förstarundan. 1984: Flyers saknade val i förstarundan. 1985: Glen Seabrooke (Flyers) (1986–1989, C) Vald som nummer 21. 1986: Kerry Huffman (Flyers, Nordiques, Senators) (1986–1996, B) Vald som nummer 20. 1987: Darren Rumble (Flyers, Senators, St. Louis Blues, Lightning) (1990, 1992–1994, 1995–1997, 2000–2001, 2002–2004, B) Vald som nummer 20. 1988: Claude Boivin (Flyers, Senators) (1991–1995, VF) Vald som nummer 14. 1989: Flyers saknade val i förstarundan. 1990: Mike Ricci (Flyers, Nordiques, Avalanche, Sharks, Coyotes) (1990–2007, C) Vald som nummer fyra. 1991: Peter Forsberg (Nordiques, Avalanche, Flyers, Predators) (1994–2004, 2005–2008, 2011, C) Vald som nummer sex. 1992: Ryan Sittler (Spelade aldrig i NHL.) (, VF) Vald som nummer sjua. 1992: Jason Bowen (Flyers, Oilers) (1992–1998, VF) Vald som nummer 15. 1993: Flyers saknade val i förstarundan. 1994: Flyers saknade val i förstarundan. 1995: Brian Boucher (Flyers, Coyotes, Flames, Blackhawks, Blue Jackets, Sharks, Hurricanes) (1999–2013, MV) Vald som nummer 22. 1996: Dainius Zubrus (Flyers, Canadiens, Capitals, Sabres, Devils, Sharks) (1996–2016, HF) Vald som nummer 15. 1997: Flyers saknade val i förstarundan. 1998: Simon Gagné (Flyers, Lightning, Kings, Bruins) (1999–2015, VF) Vald som nummer 22. 1999: Maxime Ouellet (Flyers, Capitals, Canucks) (2000–2001, 2003–2004, 2005–2006, MV) Vald som nummer 22. 2000: Justin Williams (Flyers, Hurricanes, Kings, Capitals) (2000–, HF) Vald som nummer 28. 2001: Jeff Woywitka (Blues, Stars, Rangers) (2005–2012, B) Vald som nummer 27. 2002: Joni Pitkänen (Flyers, Oilers, Hurricanes) (2003–2013, B) Vald som nummer fyra.

2003: Jeff Carter (Flyers, Blue Jackets, Kings) (2005–, C) Vald som nummer elva. 2003: Mike Richards (Flyers, Kings, Capitals) (2005–2016, C) Vald som nummer 24. 2004: Flyers saknade val i förstarundan. 2005: Steve Downie (Flyers, Lightning, Avalanche, Penguins, Coyotes) (2006–2016, HF) Vald som nummer 29. 2006: Claude Giroux (Flyers) (2008–, HF) Vald som nummer 22. 2007: James van Riemsdyk (Flyers, Maple Leafs) (2009–, HF) Vald som nummer två. 2008: Luca Sbisa (Flyers, Ducks, Canucks, Golden Knights) (2008–, B) Vald som nummer 19. 2009: Flyers saknade val i förstarundan. 2010: Flyers saknade val i förstarundan. 2011: Sean Couturier (Flyers) (2011–, C) Vald som nummer åtta. 2012: Scott Laughton (Flyers) (2013–, C) Vald som nummer 20. 2013: Samuel Morin (Flyers) (2017–, B) Vald som nummer elva. 2014: Travis Sanheim (Flyers) (2017–, B) Vald som nummer 17. 2015: Ivan Provorov (Flyers) (2016–, B) Vald som nummer sju. 2015: Travis Konecny (Flyers) (2016–, HF) Vald som nummer 24. 2016: German Rubtsov (Har ännu inte spelat i NHL.) (, C) Vald som nummer 22. 2017: Nolan Patrick (Flyers) (2017–, C) Vald som nummer två. 2017: Morgan Frost (Har ännu inte spelat i NHL.) (, C) Vald som nummer 27.

Referenser

1. Isaac, Dave. ”How the Flyers started 50 years ago”. CourierPostOnline.com. https://www.courierpostonline.com/story/sports/nhl/flyers/2016/02/09/how-flyers-started-50-years-ago/80022446/.
2. Fernandez, Bob. ”Comcast Spectacor opts to pay $250M to upgrade Wells Fargo, instead of building a new center”. Inquirer.com. https://www.inquirer.com/philly/business/comcast/comcast-spectacor-wells-fargo-center-sixers-flyers-fans-suites-fans-20180305.html.
3. ”Teams”. NHL.com. https://www.nhl.com/info/teams.
4. Gipe, Kyle. ”Broad Street Bullies: More than goons, fists & enforcers”. TheHockeyWriters.com. https://thehockeywriters.com/broad-street-bullies/.
5. ”Philadelphia Flyers – 1974 Stanley Cup champions”. Records.NHL.com. https://records.nhl.com/awards/trophies/winner/stanley-cup?season=19731974.
6. ”Philadelphia Flyers – 1975 Stanley Cup champions”. Records.NHL.com. https://records.nhl.com/awards/trophies/winner/stanley-cup?season=19741975.
7. ”Philadelphia Flyers”. Puckpedia. https://puckpedia.com/team/philadelphia-flyers.
8. ”2024–25 Philadelphia Flyers roster and statistics: Scoring regular season”. Hockey-Reference. https://www.hockey-reference.com/teams/PHI/2025.html#all_player_stats.
9. Collective bargaining agreement between National Hockey League and National Hockey League Players' Association – 11.17 Currency. National Hockey League. 2013. sid. 71. http://www.nhl.com/nhl/en/v3/ext/CBA2012/NHL_NHLPA_2013_CBA.pdf
10. Hanson, Drew. ”NHL salaries not as advertised”. The Hockey Writers. https://thehockeywriters.com/nhl-salaries-not-as-advertised/.
11. ”Samuel Ersson”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/samuel-ersson.
12. ”Alexei Kolosov”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/alexei-kolosov.
13. ”Ivan Fedotov”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/ivan-fedotov.
14. ”Helge Grans”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/helge-grans.
15. ”Yegor Zamula”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/yegor-zamula.
16. ”Travis Sanheim”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/travis-sanheim.
17. ”Cameron York”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/cameron-york.
18. ”Jamie Drysdale”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/jamie-drysdale.
19. ”Nick Seeler”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/nick-seeler.
20. ”Emil Andrae”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/emil-andrae.
21. ”Rasmus Ristolainen”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/rasmus-ristolainen.
22. ”Erik Johnson”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/erik-johnson.
23. ”Bobby Brink”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/bobby-brink.
24. ”Travis Konecny”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/travis-konecny.
25. ”Sean Couturier”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/sean-couturier.
26. ”Jett Luchanko”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/jett-luchanko.
27. ”Garnet Hathaway”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/garnet-hathaway.
28. ”Scott Laughton”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/scott-laughton.
29. ”Ryan Poehling”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/ryan-poehling.
30. ”Noah Cates”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/noah-cates.
31. ”Matvei Michkov”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/matvei-michkov.
32. ”Nicolas Deslauriers”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/nicolas-deslauriers.
33. ”Morgan Frost”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/morgan-frost.
34. ”Tyson Foerster”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/tyson-foerster.
35. ”Owen Tippett”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/owen-tippett.
36. ”Joel Farabee”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/joel-farabee.
37. ”Anthony Richard”. Puckpedia. https://puckpedia.com/player/anthony-richard.
38. ”Front Office”. NHL.com/Flyers. https://www.nhl.com/flyers/team/front-office.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Philadelphia Flyers.
  Bilder & media
• Officiell webbplats