Nisse Skoog

Nils (Nisse) Erik Roland Skoog, född 15 december 1921 i Maria Magdalena församling, Stockholm,^[5] död 5 juni 2014 i Västerleds församling,^[6][7] var en svensk jazzmusiker (trumpetare), scenograf, grafiker, reklamtecknare och skulptör.

Nisse Skoog
Född	Nils Erik Roland Skoog[1] 15 december 1921[2][1] Stockholm[1] ​eller ​Maria Magdalena församling
Död	5 juni 2014[3] (92 år)
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Kungliga Musikhögskolan i Stockholm Beckmans designhögskola Kungliga Konsthögskolan
Sysselsättning	Jazzmusiker, scenograf[4], målare, skulptör, scenograf, grafiker, statist
Maka	Jane Antoniazzi
Redigera Wikidata

Han var son till spårvägsmannen Oscar Fredrik Skoog och Lilly Emilia Mattson och från 1952 gift med skådespelaren Jane Antoniazzi. Efter avslutad skolgång bedrev han först musikstudier under tre år vid Kungliga Musikhögskolan och var i början av 1950-talet en berömd jazztrumpetare som turnerade över hela landet. Han satte upp ett eget jazzband som blev mer eller mindre ett husband på danssalongen Nalen. På sin fritid studerade han vid Anders Beckmans reklamskola under fyra år och blev därefter krokilärare vid skolan. Mer eller mindre samtidigt studerade han vid konsthögskolan grafiklinje 1952–1957. Allt eftersom hans intresse och verksamhet inom konsten tilltog minskade tiden för hans musikaliska framträdanden och i slutet av 1950-talet lade han trumpeten på hyllan.

Han arbetade med affischer, reklamtryck och hjälpte Yngve Gamlin att dekorationsmåla olika offentliga lokaler. Han utförde även textilformgivning för Göta Trägårdh och Stobo. Med sitt sinne för dekorativa effekter blev han anlitad för en rad monumentalkompositioner, bland annat utförde han en fris i koppar för Folkets hus i Stockholm 1959–1960, järn- och kopparsmide för Handelsbanken i Farsta, glasmosaik för Lycksele medborgarhus. Han medverkade i Nationalmuseums utställning Unga tecknare, Grafiska sällskapets utställning på Gummesons konsthall, Ung grafik i Lund, Team Beckman på Röhsska konstslöjdmuseet, Svenska teckningar på Svensk-franska konstgalleriet och Svensk reklamkonst på Lilla galleriet i Stockholm samt internationella grafikutställningar.

Han arbetade med de flesta grafiska teknikerna och utförde illustrationer för Sveriges radio och en serie etsningar till August Strindbergs Röda rummet. Skoog är representerad vid bland annat Nationalmuseum,^[8] Moderna Museet ^[9] och Norrköpings konstmuseum.^[10]

1983 gav Postverket ut frimärken till 100-årsminnet av Hjalmar Bergmans födelse. Ett av märkena, Clownen Jac, graverades efter en förlaga av Skoog. Nisse Skoog är begravd på Katolska kyrkogården i Stockholm.

Teater

Scenografi

År	Produktion	Upphovsmän	Regi	Teater	Noter
1959	Oh, revy	Stig Bergendorff och Gösta Bernhard	Gösta Bernhard	Casinoteatern[11]	Scenografi
1964	Nya ryck i snöret, revy	Emil Norlander, Povel Ramel, Beppe Wolgers	Åke Falck	Idéonteatern	Scenografi
	Sankta Johanna St Joan	George Bernard Shaw	Per Gerhard	Vasateatern	Scenografi
1966	Tjuvarnas bal Le bal des vouleurs	Jean Anouilh	Kotti Chave	Skansens friluftsteater	Scenografi
	Kaktusblomman Fleur du cactus	Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy	Per Gerhard	Vasateatern	Scenografi
1967	Den jäktade Den stundesløse	Ludvig Holberg	Kotti Chave	Skansens friluftsteater	Scenografi
1969	Garden Party Relatively Speaking	Alan Ayckbourn	Stig Olin	Vasateatern	Scenografi
1970	40 karat Quarante carats	Pierre Barillet och Jean-Pierre Grédy Översättning Lennart Lagerwall	Per Gerhard	Vasateatern[12]	Scenografi
1971	Hur andra älskar How The Other Half Loves	Alan Ayckbourn Översättning Per Gerhard	Per Gerhard	Vasateatern	Scenografi[13]
1972	Fången på Andra avenyn The Prisoner of Second Avenue	Neil Simon Översättning Per Gerhard	Per Gerhard	Vasateatern	Scenografi[14]

Källor

• Svenskt konstnärslexikon del V, sid 194, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
• Minnessida – Fonus
• Nils Erik Roland Skoog på Gravar.se

Noter

1. Nisse Skoog - SFdb, Svensk Filmdatabas, 15 december 1921, läs online, läst: 26 juni 2024.^{[källa från Wikidata]}
2. Discogs, Discogs artist-ID: 2064333, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
3. läs online, www.discogs.com .^{[källa från Wikidata]}
4. Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1061939006, läst: 26 juni 2020.^{[källa från Wikidata]}
5. Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM) Riksarkivet 2003
6. Sveriges dödbok 1860–2017 (Version 7.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2018. ISBN 9789188341310
7. Orkesterjournalen
8. Nationalmuseum
9. Moderna museet
10. Norrköpings konstmuseum. (2000 ;). Norrköpings konstmuseum : katalog. Norrköpings konstmuseum. ISBN 91-88244-22-9. OCLC 186037488. https://www.worldcat.org/oclc/186037488. Läst 29 april 2020
11. ”Crazyrevy på Casino”. Dagens Nyheter: s. 14. 23 september 1959. https://arkivet.dn.se/tidning/1959-09-23/258/14. Läst 13 september 2020.
12. ”40 karat”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF14089&pos=4. Läst 5 juli 2015.
13. Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016.
14. Hanserik Hjertén (1 oktober 1972). ”Tunn och blek komedi på Vasan”. Dagens Nyheter: s. 25. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1972-10-01/267/25. Läst 23 augusti 2015.