Kurt Hamrin

Kurt Roland "Kurre" Hamrin, född 19 november 1934 i Stockholm i Sverige, död 4 februari 2024 i Florens i Italien,^[1][2] var en svensk fotbollsspelare. Han spelade – oftast som högerytter – i svensk och italiensk ligafotboll mellan 1952 och 1971. På 32 matcher med svenska landslaget gjorde han 17 mål.^[3][4]

Kurt Hamrin
Kurt Hamrin, 1970.
Personlig information
Fullständigt namn	Kurt Roland Hamrin
Smeknamn	Kurre
Födelsedatum	19 november 1934
Födelseort	Stockholm, Sverige
Dödsdatum	4 februari 2024 (89 år)
Dödsort	Florens, Italien
Längd	170 cm
Position	Yttermittfältare
Juniorlag
1946–1947 1947–1948 1949–1951 Huvudsta IS Råsunda IS AIK
Seniorlag*
År 1952–1955 1956–1957 1957–1958 1958–1967 1967–1969 1969–1971 1972 Totalt Klubb AIK Juventus Padova Fiorentina AC Milan Napoli IFK Stockholm SM (GM) 62 0(54) 23 00(8) 30 0(20) 289 (150) 36 00(9) 22 00(3) 10 00(5) 472 (249)
Landslag
År 1953–1965 1954 Landslag  Sverige Sverige (ishockey) SM (GM) 32 0(17) 2 00(?)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Det svenska silverlaget vid VM i fotboll 1958. Sigge Parling är knästående längst till höger. Övriga spelare är – på knä från vänster: Kurt Hamrin, Reino Börjesson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom och Sigge Parling. Stående från vänster: Lennart "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Agne Simonsson, Bengt "Julle" Gustavsson och Nils "Nisse" Liedholm.

Kurt Hamrin efter att ha gjort mål mot Västtyskland i semifinalen i Fotbolls-VM 1958.

Hamrin 2015.

Hamrin i Napoli 1970.

Kurt Hamrin var Sveriges bäste högerytter under större delen av 1950- och 1960-talen.^[5] Han var en av stjärnorna när Sverige gick till VM-final på hemmaplan 1958.^[5] I semifinalen på Nya Ullevi gjorde han ett konstmål där han på egen hand gick igenom det västtyska försvaret och befann sig på kortlinjen varifrån han skruvade in bollen i mål – en klassiker bland svenska fotbollsmål, dock med god hjälp av Lennart Hylands målande radioreferat.^[5]

Då tidningen France Football efter VM 1958 valde Årets bästa spelare i Europa fick Raymond Kopa från VM-bronslaget Frankrike och Europacupvinnarlaget Real Madrid flest röster, medan Hamrin kom på delad fjärde plats tillsammans med walesaren John Charles, som med Juventus vann skytteligan i Serie A under säsongen 1957-58. Förutom Hamrin har endast fyra andra svenskar placerat sig bland de fem bästa vid valet av Årets bästa spelare i Europa: Agne Simonsson (Örgryte) var femte 1959, Ove Kindvall (Feyenoord) fjärde 1969, Tomas Brolin (Parma) fjärde 1994 och Zlatan Ibrahimović (PSG) var fjärde 2013.

Karriär

Efter att ursprungligen ha spelat i Huvudsta IS debuterade Hamrin i AIK:s A-lag i en division 2-match ( nuvarande superettan) mot Hammarby IF.^[5] Det blev fem säsonger i AIK innan han år 1956 flyttade till Italien och Juventus.^[5] I Italien spelade han i fem olika klubbar:^[5] Hans debut i serie A var den 16 september 1956 i matchen mot Lazio då Juventus vann med 3–0 på bortaplan.

Det blev stora framgångar i Italien och Hamrin vann Serie A med Fiorentina och AC Milan. ^[5] I Fiorentina blev han cupvinnarcupmästare 1961. I Milan blev han italiensk mästare år 1968 och samma år cupvinnarcupmästare efter en 2-0-seger mot Hamburger SV, båda målen av Hamrin. I Milan blev han också europacupmästare 1969. ^[5] Kurt Hamrin gjorde 190 mål i Serie A i Italien och är därmed efter Gunnar Nordahl den svensk som gjort flest mål i Italien.^[5], samt är på nionde plats av de som gjort flest mål i Serie A.^[6]

Hamrin representerade AIK även i bandy och ishockey och blev hedersledamot i föreningen 1991. På meritlistan återfinns två landskamper i ishockey. År 2000 blev han i omröstning utsedd till 1900-talets AIK-legend.^[7]

”	Han anses vara en av de största utländska spelarna som kommit till italiensk fotboll. (È considerato uno dei più grandi calciatori stranieri approdati nel calcio italiano.)	„
– napolitoday.it, 2024-02-04[8]

Memoarer

Kurt Hamrin utgav sina memoarer 1969 i boken Mina drömmars mål (Bonniers, 1969), där han skrev om barndomen och karriären från Huvudsta IS till AC Milan.^[9] Han förklarade inledningsvis, att namnet Kurt var så kort att det i Sverige måste förlängas och att i Italien kunde de blott uttala efternamnet som "Amrin". De enda som kunde uttala Kurt Hamrin korrekt var tyskarna, trots att han påstods ha gjort dem så mycket ont i landskampssammanhang.

Privatliv

Kurt Hamrin var gift och hade fem barn. Han arbetade som försäkringsagent efter karriären och var bosatt i Florens.

Meriter

• AT-cupen 1949
• A-landskamper fotboll: 32^[10]
• VM-medaljer: 1 silver (1958)^[5]
• Cupvinnarcupmästare: 1961, 1968^[5]
• Europacupmästare: 1969^[5]
• A-landskamper ishockey 2

Klubbar

• AIK 1949–1955
• Juventus FC 1956–1957
• Calcio Padova 1957–1958
• AC Fiorentina 1958–1967
• AC Milan 1967–1969
• SSC Napoli 1969–1971

Se även

• Svenskar som vunnit Uefa Champions League