Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv

Paris Saint-Germain FC

fotbollsklubb i Paris, Frankrike Från Wikipedia, den fria encyklopedin

Paris Saint-Germain FC
Remove ads
Ej att förväxla med Paris FC.
För damlaget, se Paris Saint-Germain Féminines. För handbollslaget, se Paris Saint-Germain HB.

Paris Saint-Germain F.C. (även kallat "PSG") är en professionell fotbollsklubb från Paris i Frankrike. Den 12 augusti 1970 gick klubbarna Stade Saint-Germain och Paris FC ihop och bildade klubben. PSG har vunnit den franska fotbollsligans högsta division Ligue 1 tolv gånger (1986, 1994, 2013, 2014, 2015, 2016, 2018, 2019, 2020, 2022, 2023, 2024), och Coupe de France elva gånger. Klubben spelar sedan 1973 sina hemmamatcher på arenan Parc des Princes i Paris. Träningarna sker på anläggningen Camp des Loges i Saint-Germain-en-Laye. PSG är Frankrikes populäraste klubb. De har en lång historia med ärkerivalen och den näst största klubben i Frankrike Olympique de Marseille, mot vilka PSG spelar laddade matcher som kallas Le Classique.[1]

Snabbfakta Grundinformation, Grundad ...
Remove ads
Thumb
Parc des Princes
Remove ads

Historia

Sammanfatta
Perspektiv

Klubbhistorik fram till millennieskiftet

Paris Saint-Germain FC bildades genom en sammanslagning av klubbarna Paris FC och Stade Saint-Germain 12 augusti 1970. Klubben tilläts starta i andra divisionen (idag Ligue 2) under sin första säsong och vann serien vilket betydde uppflyttning till Division 1 (i dag Ligue 1). Säsongen 1971/1972 kom klubben på 16:e plats i högsta serien och året därpå splittrades klubben vilket medförde att Paris FC behöll platsen i högsta serien medan PSG fick amatörstatus och flyttades ner till tredje divisionen. PSG lyckades sedermera klättra tillbaka upp och säkra nytt spel i Division 1 efter en avgörande 4–2-seger mot Valenciennes den 4 juni 1974. Sedan dess har PSG alltid spelat i högsta divisionen.[2]

I början av 1980-talet etablerade sig laget i toppen av Division 1 och 1982 vann klubben Coupe de France efter straffläggning i finalen mot Saint-Etienne (2–2 vid full tid).[3] Klubben försvarade titeln året därpå med en vinst i finalen mot nyblivna ligamästarna Nantes. Säsongen 1985/1986 vann klubben för första gången Ligue 1 och blev franska mästare under tränaren Gérard Houllier. PSG satte även ett ligarekord med 26 raka matcher utan förlust.[4]

Det var i början av 1990-talet som PSG blev storklubb på riktigt, bland annat tack vare ett ägaravtal med tv-bolaget Canal+. Under tränaren Artur Jorge vann PSG Coupe de France 1993, kom tvåa i ligan och lyckades ta sig till semifinal i Uefacupen efter att bland annat ha slagit ut Real Madrid. Säsongen 1993/1994 satte klubben återigen nytt ligarekord med 27 matcher utan förlust, när klubben bärgade klubbens andra ligatitel. Laget hade då spelare som George Weah, Raí, Valdo och David Ginola.

Framgångarna fortsatte med en historisk trippel 1995 när klubben vann Coupe de France, Coupe de la Ligue (ligacupen) och Trophée des Champions (en match mellan cup- och ligamästarna). PSG lyckades även ta sig till semifinal i Champions League efter att bland annat ha slagit ut FC Barcelona. De två efterföljande åren gav större kontinentala framgångar då klubben spelade två raka finaler i Cupvinnarcupen varav den första vanns mot Rapid Wien med 1–0. 1997/1998 lyckades klubben återigen vinna en trippel; lagkapten Raí ledde PSG till seger i Coupe de France, Coupe de la Ligue och så småningom Trophée des Champions. De efterföljande åren sågs PSG gå igenom en mer turbulent period med mindre framgångsrika liga- och Europacupresultat, följt av byten i tränarstab och på ordförandeposten.[5]

Klubbhistoriken efter millennieskiftet

Efter en nysatsning och återuppbyggnad av laget, där bland annat en ung Ronaldinho värvades från brasilianska Grêmio, lyckades laget segra i Intertotocupen 2001 och Coupe de France 2004 och 2006. Resultaten i ligan var dock inte lika framgångsrika, vilket ledde till att majoritetsägaren Canal+ valde att sälja PSG till investmentbolaget Colony Capital. Säsongen 2007/2008 hamnade klubben på 16:e plats i ligan och lyckades precis undvika degradering. I cupspelet lyckades klubben ändå inkasserade sin tredje titel i Coupe de la Ligue. Den åttonde och hittills senaste Coupe de France-titeln erövrade PSG 2010. I finalen besegrades AS Monaco med 1–0, efter ett nickmål av Guillaume Hoarau på övertid.

Thumb

Den 31 maj 2011 köpte Qatar Sports Investments (QSI) 70 procent av klubben och lovade satsningar på 1,5 miljarder för spelarköp under de kommande tre åren. Klubbens första stora nyförvärv var på ledarsidan, i form av Leonardo som sportchef. Säsongen 2011/2012 kom PSG på en andra plats i Ligue 1, tre poäng bakom vinnande Montpellier.

Klubben storsatsade 2012 och köpte spelarna Lucas Moura, Javier Pastore, Thiago Silva, Zlatan Ibrahimović, Thiago Motta och Ezequiel Lavezzi. Tränare var Carlo Ancelotti, och i januari 2013 värvades David Beckham då PSG blev hans sista klubb i karriären. Säsongen slutade med ligaseger för första gången på 19 år, men i Coupe de France nådde laget som längst kvartsfinalen och så även i Champions League. Efter säsongen lämnade Ancelotti klubben, och efterträddes av Laurent Blanc. I mitten av året tillkännagav Leonardo sin avgång som sportchef efter att Franska fotbollsförbundet stängt av honom i 13 månader – efter en incident vid en ligamatch mot Valenciennes den 5 maj, då Leonardo efter slutsignalen knuffat domaren i spelargången.[6]

Inför säsongen förstärkte PSG med tre spelare: Edinson Cavani från Napoli för 64 miljoner euro i en affär som blev den sjätte dyraste övergången någonsin, samt Marquinhos och Lucas Digne.[7] I transferfönsteret i januari 2014 värvade klubben Yohan Cabaye från Newcastle för 23 miljoner euro.[8] Till följd av Leonardos avstängning tvingades PSG starta ligaspelet med förutsättningen att fråntas tre poäng om någon i klubben under säsongen begick en liknande överträdelse.[9] Klubben skulle ändå till slut vinna en ny ligatitel, och sin fjärde ligacuptitel, men nådde endast sextondelsfinal i Coupe de France. Efter kvartsfinalförlust i Champions League förlängdes tränaren Laurent Blancs kontrakt efter längre diskussion, och fick leda laget även säsongen 2014/2015. Emery avgick från klubben inför 2018/19 och tog över gjorde tysken Thomas Tuchel som tidigare varit ansvarig i Dortmund.

Remove ads

Spelare

Sammanfatta
Perspektiv

Truppen

Senast uppdaterad: 28 december 2023.[10]
Mer information Målvakter, Nummer ...
Mer information Försvarare, Nummer ...
Mer information Mittfältare, Nummer ...


Mer information Anfallare, Nummer ...

Utlånade spelare

Senast uppdaterad: 16 september 2021.
Mer information Nr, Land ...

Berömda spelare

Se även Kategori:Spelare i Paris Saint-Germain FC.

Albanien

Argentina

Benin

Bosnien och Hercegovina

Brasilien

Colombia

Elfenbenskusten

England

Frankrike

Italien

Jugoslavien

Kamerun

Liberia

Mali

Marocko

Nederländerna

Nigeria

Panama

Polen

Portugal

Ryssland

Senegal

Serbien

Slovakien

Spanien

Sverige

Sydkorea

  • Sydkorea Kang-in Lee

Tjeckien

Tyskland

Uruguay


Remove ads

Meriter

Nationella

  • Ligue 1: 13
    • 1985/86, 1993/94, 2012/13, 2013/14, 2014/15, 2015/16, 2017/18, 2018/19, 2019/20, 2021/22, 2022/23, 2023/24, 2024/25
  • Ligue 2: 1
    • 1970/71
  • Coupe de France: 12 (Rekord)
    • 1981/82, 1982/83, 1992/93, 1994/95, 1997/98, 2003/04, 2005/06, 2009/10, 2014/15, 2015/16, 2016/17, 2017/18
  • Coupe de la Ligue: 8 (Rekord)
    • 1994/95, 1997/98, 2007/08, 2013/14, 2014/15, 2015/16, 2016/17, 2017/18
  • Trophée des Champions: 9 (Rekord)
    • 1994/95, 1997/98, 2012/13, 2013/14, 2014/15, 2015/16, 2016/17, 2017/18, 2018/19

Internationella

Ledning

Sammanfatta
Perspektiv

Tränare

Mer information Position, Namn ...

Medicinskt

Mer information Position, Namn ...

Styrelse

Mer information Position, Namn ...


Remove ads

Tränarhistoria

  • Frankrike Pierre Phelipon (1970–1972)
  • Frankrike Robert Vicot (1972–1975)
  • Frankrike Just Fontaine (1973–1976)
  • Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Velibor Vasović (1976–1977, 1978–1979)
  • Frankrike Jean-Michel Larqué (1977–1978)
  • Frankrike Pierre Alonzo (1977, 1978, 1979–1980)
  • Frankrike Georges Peyroche (1979–1983, 1984–1985)
  • Frankrike Lucien Leduc (1983–1984)
  • Frankrike Christian Coste (1985)
  • Frankrike Gérard Houllier (1985–1987, 1988)
  • Frankrike Erick Mombaerts (1987–1988)
  • Socialistiska federativa republiken Jugoslavien Tomislav Ivić (1988–1990)
  • Frankrike Henri Michel (1990–1991)
  • Portugal Artur Jorge (1991–1994, 1998–1999)
Remove ads

Referenser

Externa länkar

Loading content...
Loading related searches...

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Remove ads