Loading AI tools
största herrfotbollsturneringen för klubblag i Europa Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Uefa Champions League, tidigare kallad Europacupen för mästarlag, Europacupen eller Mästarcupen, är den högsta fotbollsturneringen för klubblag i Europa, över Uefa Europa League och Uefa Europa Conference League. Turneringen, som arrangeras av Uefa varje säsong, spelades första gången säsongen 1955/56. Från och med säsongen 1992/93 ändrades namnet från Europacupen till Uefa Champions League.[1]
| Uefa Champions League | |
 | |
| Sport(er) | Fotboll |
|---|---|
| Tidpunkt | Juni/juli–maj/juni |
| År | 1955– (1992– i nuvarande form) |
| Tidigare namn | Europacupen för mästarlag (1955–1992) |
| Geografisk omfattning | Europa (Uefas medlemsländer) |
| Arrangör | Uefa |
| Regerande mästare |  Real Madrid (2024) |
| Flest titlar | Real Madrid (15) |
| Webbplats | Officiell webbplats |
 Uefa Champions League 2024/2025 | |
Formatet, som har modifierats genom åren, består av gruppspel och slutspel. Före gruppspelet är det flera kvalomgångar. Gruppspel infördes säsongen 1991/92, men har efter det utökats kraftigt. I slutspelet möts klubbarna hemma och borta medan finalen avgörs i en enda match på neutral plan. Vid två tillfällen har det dock inträffat att vinnarna haft favör av hemmaplan: 1957 då Real Madrid besegrade Fiorentina hemma på Santiago Bernabéu med 2–0, och 1965 då Inter blev mästare efter en 1–0-seger hemma på San Siro mot Benfica. Två gånger har den förlorande klubben haft hemmaplan: 1984 då Nils Liedholms Roma fick ge sig efter straffar mot Liverpool på Roms Olympiastadion och 2012 när Bayern München förlorade på Allianz Arena mot Chelsea, också efter straffar.
Från att ursprungligen ha varit en turnering enbart för mästarklubbar deltar sedan säsongen 1997/98 även flera andra-, och senare tredje- och fjärdeplacerade, klubbar från de högst rankade länderna; allt enligt ländernas Uefa-koefficient, som baseras på föregående fem säsongers resultat i de europeiska cuperna.[2] Lågt rankade länders ligamästare måste spela upp till fyra kvalomgångar (sex för de allra lägst rankade) för att ta sig till gruppspelet.[3]
De åtta stjärnorna som syns på logotypen för turneringen motsvarar de åtta fotbollsklubbarna som medverkade i den första upplagan av turneringen i dess moderna format år 1992. Dessa klubbar var IFK Göteborg, Rangers, Marseille, AC Milan, Club Brugge, Porto, CSKA Moscow och PSV Eindhoven.[4]
Vinnaren av turneringen är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i Champions League, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.
Spanska klubbar har varit de mest framgångsrika genom åren med 20 finalvinster och elva finalförluster i Europacupen och Uefa Champions League till och med 2023. Engelska klubbar har varit näst bäst med 15 finalvinster och elva finalförluster. Real Madrid har varit den mest framgångsrika klubben med 15 finalvinster och tre finalförluster. Vid ett tillfälle, säsongen 1978/79, har en svensk klubb gått till final och det var Malmö FF, som dock förlorade mot Nottingham Forest med 0–1.[5]
Europacupen för mästarlag lanserades en månad efter Uefas första kongress, vilken hölls i Wien den 2 mars 1955. Många av Uefas grundande medlemmar var mer intresserade av att etablera en landslagsturnering, men den franska sporttidningen L'Équipe och dess dåvarande redaktör Gabriel Hanot kämpade för att starta en klubbtävling som samlade hela Europa. Hanot, tillsammans med kollegan Jacques Ferran, utformade ett utkast till en turnering, kallad "Sporting Rekord". Denna utvecklades vidare till Europacupen för mästarlag.[1]
Mycket av arbetet som dessa båda herrar lade ned gjordes som ett svar på den brittiska pressens utspel att engelska Wolverhampton Wanderers skulle anses som "världsmästare för klubblag". Detta då klubben på 1950-talet genomfört en succéfylld resa med vänskapsmatcher runt om i Europa.[6]
Representanter för 16 klubbar bjöds in av L'Équipe till ett möte den 2–3 april 1955 och tidningens föreslagna regler antogs enhälligt. Därefter reagerade Uefa, som kontaktade Fifa för att få ett godkännande av den nya turneringen, vilket man fick. Uefa beslutade att anordna turneringen vid ett möte den 21 juni 1955.[1]
Den första europeiska klubblagsmatchen i fotboll spelades den 4 september 1955 i Lissabon då Sporting Lissabon mötte Partizan Belgrad i en match som slutade 3–3[1], och det första målet i turneringens historia gjordes av João Baptista Martins för Sporting[7]. De första Europamästarna för klubblag, med all rätt att kalla sig så, blev spanska Real Madrid, som den 13 juni 1956 besegrade Reims från Frankrike med 4–3 i finalen som spelades inför drygt 38 000 åskådare i L'Équipes hemstad Paris. Real Madrid vann turneringen även de följande fyra säsongerna.
Under turneringens första säsonger dominerade klubbar från södra Europa (Spanien, Portugal och Italien) och det var först säsongen 1966/67 som en klubb från norra Europa tog hem titeln, i form av skotska Celtic. På 1970-talet och första halvan av 1980-talet tog klubbar från Nederländerna, Västtyskland och England hem titeln under 15 raka säsonger.
Den tragiska Heyselkatastrofen, då 39 människor omkom, inträffade i samband med finalen 1985 mellan italienska Juventus och engelska Liverpool.[8]
Gruppspel infördes säsongen 1991/92 och nästföljande säsong ändrades turneringens namn från Europacupen till Uefa Champions League.[9]
För första gången fick även icke-ligamästare delta säsongen 1997/98, och därefter har fler och fler sådana klubbar vunnit inträde i turneringen.[9]
Sedan införandet av gruppspel säsongen 1991/92 har klubbar från "de fyra stora" länderna (Spanien, England, Italien och Tyskland) varit helt dominerande – 58 av 64 finalklubbar har kommit från något av dessa länder till och med 2023. Senaste gången en klubb från något annat land vann var säsongen 2003/04, genom Porto från Portugal.
Aten och London är de enda städerna som haft tre klubbar deltagande i gruppspelet under samma säsong (AEK Aten, Olympiakos och Panathinaikos säsongen 2003/04 respektive Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur säsongen 2010/11). Istanbul kan ståta med fyra deltagande klubbar i gruppspelet – dock inte under samma säsong (Beşiktaş, Fenerbahçe, Galatasaray och İstanbul Başakşehir).
Milano och Manchester är de enda städerna med två klubbar som har vunnit turneringen (Inter och Milan respektive Manchester United och Manchester City) medan London är den enda staden med tre klubbar som har gått till final (Arsenal, Chelsea och Tottenham Hotspur). Ytterligare två städer har haft två klubbar i final – Belgrad (Partizan Belgrad och Röda stjärnan) och Madrid (Real Madrid och Atlético Madrid). Madrid är den enda staden som har haft två klubbar i final samma år, och det två gånger (2014 och 2016), då Real Madrid mötte Atlético Madrid.
Malmö FF är den svenska och nordiska klubb som har nått den högsta placeringen i turneringen, när de förlorade med 0–1 och kom tvåa efter Nottingham Forest säsongen 1978/79. Bland andra svenska klubbar som har gått långt kan nämnas Djurgården, som nådde kvartsfinal premiärsäsongen 1955/56, IFK Malmö, som nådde kvartsfinal säsongen 1960/61, Åtvidaberg, som nådde kvartsfinal säsongen 1974/75 och IFK Göteborg, som nådde kvartsfinal säsongen 1984/85, säsongen 1988/89 och säsongen 1994/95 samt semifinal säsongen 1985/86.
Normalt sett är det totalt 81 klubbar som deltar i turneringen. Turneringen består av tre delar – kvalspel, gruppspel och slutspel.[3]
Turneringen inleds med ett kvalspel till gruppspelet. Kvalspelet består av två delar – en för ligamästare (champions path) och en för övriga klubbar (league path). I kvalspelet deltar normalt sett totalt 55 klubbar som slåss om sex platser i gruppspelet, varav fyra via champions path och två via league path.
Vilka länders klubbar som deltar i kvalspelet och när klubbarna går in i kvalspelet avgörs av ländernas Uefa-koefficient, som tar hänsyn till ländernas klubbars prestationer i Uefas turneringar de föregående fem säsongerna.[2] Två klubbar från samma land får inte mötas i kvalspelet.[10]
Den inledande kvalomgången spelas i form av en miniturnering med semifinaler följt av en final, i båda omgångarna genom enkelmöten. Vid oavgjort resultat vid full tid vidtar förlängning. Om inga mål görs i förlängningen eller om båda klubbarna gör lika många mål blir det till slut ett avgörande via straffsparksläggning. Varje möte i det övriga kvalspelet består av ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång. Om båda klubbarna sammanlagt gör lika många mål (bortamålsregeln tillämpas inte[11]) blir det förlängning efter den andra matchen och, vid behov, straffsparksläggning. Klubbarna som åker ut i kvalspelet får plats i Europa League eller Europa Conference League.[12]
Kvalspelet består av fem omgångar enligt följande grundschema:[3]
Om man i stället ser kvalspelet ur de deltagande ländernas synvinkel ser grundschemat ut så här:[3]
I gruppspelet deltar 32 klubbar som kvalificerat sig på följande sätt:[3]
De 32 klubbarna lottas in i åtta grupper med vardera fyra klubbar. Lottningen sker efter att klubbarna delats in i fyra potter, där första potten består av de regerande mästarna av Champions League, de regerande mästarna av Europa League och ligamästarna från länder rankade 1–6 och där de resterande klubbarna fördelas på de övriga tre potterna baserat på respektive klubbs klubblagskoefficient. Till varje grupp lottas en klubb från varje pott. Två klubbar från samma land får inte hamna i samma grupp. Inom varje grupp möter klubbarna varje annan klubb två gånger, en gång hemma och en gång borta. Varje klubb spelar därmed sex matcher. Vinst ger tre poäng, oavgjort ger en poäng och förlust ger noll poäng.[13]
Om två eller fler klubbar hamnar på samma poäng efter det att gruppspelet är färdigspelat rankas de efter följande kriterier:[14]
De åtta gruppvinnarna och de åtta grupptvåorna går vidare till åttondelsfinal, medan de åtta grupptreorna får plats i utslagsomgången i Europa Leagues slutspel. Övriga klubbar är utslagna.[13]
Efter gruppspelet vidtar slutspelet, där turneringens mästare utses. Varje möte i slutspelet fram till finalen avgörs på samma sätt som i kvalspelet, alltså i ett dubbelmöte hemma/borta där den klubb som sammanlagt gör flest mål går vidare till nästa omgång och där det vid lika ställning efter två matcher följer förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[15]
Slutspelet består av följande omgångar:
Åttondelsfinalerna lottas så att gruppvinnarna får möta en grupptvåa från en annan grupp. Två klubbar från samma land får inte mötas. Gruppvinnarna spelar returmatchen hemma.[15]
Kvartsfinalerna lottas utan några särskilda regler.[15]
Semifinalerna lottas utan några särskilda regler.[15]
Finalen spelas i en enda match på en i förväg bestämd neutral arena. Om resultatet är oavgjort vid full tid vidtar förlängning och, vid behov, straffsparksläggning.[16]
Klubben som vinner Uefa Champions League är garanterad en plats i nästföljande säsongs gruppspel i turneringen, får spela i Uefa Super Cup mot vinnaren av Europa League och får representera Europa vid världsmästerskapet i fotboll för klubblag.
Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per klubb av Europacupen och Uefa Champions League.
Nedanstående tabell presenterar det sammanlagda antalet finalvinster och -förluster per land av Europacupen och Uefa Champions League.
| Nr | Land | Vinster | Förluster | Vinstår | Förlustår |
|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Spanien | 20 | 11 | 1956, 1957, 1958, 1959, 1960, 1966, 1992, 1998, 2000, 2002, 2006, 2009, 2011, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018, 2022, 2024 | 1961, 1962, 1964, 1974, 1981, 1986, 1994, 2000, 2001, 2014, 2016 |
| 2 |  England | 15 | 11 | 1968, 1977, 1978, 1979, 1980, 1981, 1982, 1984, 1999, 2005, 2008, 2012, 2019, 2021, 2023 | 1975, 1985, 2006, 2007, 2008, 2009, 2011, 2018, 2019, 2021, 2022 |
| 3 |  Italien | 12 | 17 | 1963, 1964, 1965, 1969, 1985, 1989, 1990, 1994, 1996, 2003, 2007, 2010 | 1957, 1958, 1967, 1972, 1973, 1983, 1984, 1992, 1993, 1995, 1997, 1998, 2003, 2005, 2015, 2017, 2023 |
| 4 |  Tyskland[a] | 8 | 11 | 1974, 1975, 1976, 1983, 1997, 2001, 2013, 2020 | 1960, 1977, 1980, 1982, 1987, 1999, 2002, 2010, 2012, 2013, 2024 |
| 5 |  Nederländerna | 6 | 2 | 1970, 1971, 1972, 1973, 1988, 1995 | 1969, 1996 |
| 6 |  Portugal | 4 | 5 | 1961, 1962, 1987, 2004 | 1963, 1965, 1968, 1988, 1990 |
| 7 |  Frankrike | 1 | 6 | 1993 | 1956, 1959, 1976, 1991, 2004, 2020 |
| 8 |  Skottland | 1 | 1 | 1967 | 1970 |
 Rumänien | 1 | 1 | 1986 | 1989 | |
 Serbien[b] | 1 | 1 | 1991 | 1966 | |
| 11 |  Grekland | 0 | 1 | - | 1971 |
 Belgien | 0 | 1 | - | 1978 | |
 Sverige | 0 | 1 | - | 1979 |
Nedanstående tabell presenterar de tio främsta klubbarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Vinst ger två poäng. Klubbar som spelar i Uefa Champions League säsongen 2024/25 markeras med fet stil.
| Nr | Klubb | S | V | O | F | GM | IM | MS | P |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Real Madrid |
489 | 294 | 85 | 110 | 1075 | 536 | +539 | 673 |
| 2 | Bayern München |
394 | 236 | 79 | 79 | 825 | 386 | +439 | 551 |
| 3 | Barcelona |
350 | 204 | 77 | 69 | 687 | 357 | +330 | 485 |
| 4 | Manchester United |
299 | 161 | 70 | 68 | 545 | 299 | +246 | 392 |
| 5 | Juventus |
301 | 153 | 70 | 78 | 479 | 301 | +178 | 376 |
| 6 | Milan |
273 | 133 | 70 | 70 | 442 | 259 | +183 | 336 |
| 7 | Liverpool |
248 | 142 | 50 | 56 | 472 | 228 | +244 | 334 |
| 8 | Benfica |
293 | 131 | 68 | 94 | 482 | 345 | +137 | 330 |
| 9 | Porto |
277 | 126 | 62 | 89 | 412 | 313 | +99 | 314 |
| 10 | Ajax |
247 | 112 | 64 | 71 | 396 | 282 | +114 | 288 |
Nedanstående tabell presenterar de tio främsta spelarna när det gäller antalet matcher i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.
| Nr | Spelare | Matcher | År | Klubb(ar) |
|---|---|---|---|---|
| 1 | Cristiano Ronaldo | 187 | 2002– | Sporting Lissabon (1), Manchester United (62), Real Madrid (101), Juventus (23) |
| 2 | Iker Casillas | 181 | 1999–2019 | Real Madrid (152), Porto (29) |
| 3 |  Lionel Messi | 163 | 2004– | Barcelona (149), Paris Saint-Germain (14) |
| 4 | Xavi | 157 | 1998–2015 | Barcelona (157) |
| 5 | Karim Benzema | 152 | 2005– | Lyon (19), Real Madrid (133) |
| 6 |  Ryan Giggs | 151 | 1993–2014 | Manchester United (151) |
| 7 | Thomas Müller | 153 | 2009– | Bayern München (153) |
| Raúl | 144 | 1995–2011 | Real Madrid (132), Schalke 04 (12) | |
| 9 | Toni Kroos | 153 | 2008– | Bayern München (43), Real Madrid (110) |
| 10 | Paolo Maldini | 139 | 1988–2008 | Milan (139) |
Nedanstående tabell presenterar de tio främsta målskyttarna i Europacupens och Uefa Champions Leagues historia (inklusive kvalomgångar). Aktiva spelare markeras med fet stil.
| Nr | Spelare | Mål | Matcher | Målsnitt | År | Klubb(ar) |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | Cristiano Ronaldo | 141 | 187 | 0,75 | 2002– | Manchester United (22), Real Madrid (105), Juventus (14) |
| 2 | Lionel Messi | 129 | 163 | 0,79 | 2004– | Barcelona (120), Paris Saint-Germain (9) |
| 3 |  Robert Lewandowski | 94 | 120 | 0,78 | 2011– | Borussia Dortmund (17), Bayern München (69), Barcelona (8) |
| 4 | Karim Benzema | 90 | 152 | 0,59 | 2005– | Lyon (12), Real Madrid (78) |
| 5 | Raúl | 71 | 144 | 0,49 | 1995–2011 | Real Madrid (66), Schalke 04 (5) |
| 6 | Ruud van Nistelrooy | 60 | 81 | 0,74 | 1998–2009 | PSV (9), Manchester United (38), Real Madrid (13) |
| 7 |  Andrij Sjevtjenko | 59 | 116 | 0,51 | 1994–2011 | Dynamo Kiev (22), Milan (33), Chelsea (4) |
| 8 | Thomas Müller | 54 | 153 | 0,35 | 2009– | Bayern München (54) |
| 9 | Thierry Henry | 51 | 115 | 0,44 | 1997–2012 | Monaco (7), Arsenal (35), Barcelona (9) |
| 10 | Filippo Inzaghi | 50 | 85 | 0,59 | 1997–2010 | Juventus (17), Milan (33) |
Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens spelare i Uefa Champions Leagues historia.
| Säsong | Spelare | Position | Klubb | Källa |
|---|---|---|---|---|
| 2021/22 | Karim Benzema | Anfallare | Real Madrid | [19] |
| 2022/23 | Rodri | Mittfältare | Manchester City | [20] |
| 2023/24 |  Vinícius Júnior | Anfallare | Real Madrid | [21] |
Nedanstående tabell presenterar de spelare som utsetts till säsongens unga spelare i Uefa Champions Leagues historia.
| Säsong | Spelare | Position | Klubb | Källa |
|---|---|---|---|---|
| 2021/22 | Vinícius Júnior | Anfallare | Real Madrid | [22] |
| 2022/23 |  Chvitja Kvaratschelia | Anfallare | Napoli | [23] |
| 2023/24 | Jude Bellingham | Mittfältare | Real Madrid | [24] |
Publikrekordet i Europacupen och Uefa Champions League är från returmatchen i "Battle of Britain", en av semifinalerna säsongen 1969/70. Matchen mellan skotska Celtic och engelska Leeds United lockade 135 826 personer till Hampden Park i Glasgow. Celtic vann matchen med 2–1 och gick vidare med 3–1 totalt.[25]
Uefa gav 1992 den brittiska kompositören Tony Britten i uppdrag att skapa den officiella Uefa Champions League-hymnen och denne baserade verket på Georg Friedrich Händels kröningshymn Zadok the Priest. Musiken framfördes av Royal Philharmonic Orchestra och texten sjöngs av kören från Academy of St Martin in the Fields i de tre officiella språk som används av Uefa: engelska, tyska och franska. Hymnens refräng spelas före varje Uefa Champions League-match, liksom vid början och slutet av varje TV-sändning av matcherna. Hela hymnen är ungefär tre minuter lång, och har två korta verser och en refräng. Hymnen har aldrig släppts kommersiellt.[26]
Alla klubbar som deltar i turneringen erhåller prispengar av Uefa. Dessa består dels av förutbestämda belopp och dels av belopp som varierar beroende på klubbarnas klubblagskoefficienter och värdet av deras TV-marknader. För säsongen 2023/24 ser de förutbestämda beloppen ut på följande sätt:[27]
I samband med den första säsongen av Uefa Champions League, säsongen 1992/93, tilldelades sändningsrättigheterna i Sverige TV3 och Viasat, då ingående i Kinnevik-ägda Modern Times Group. Uefa Champions League sändes därefter under många år i Sverige i TV3, TV6 och Viasat Fotboll, sedan 2018 ingående i NENT Group.
Den 9 april 2020 offentliggjorde Uefa resultatet av budgivningen för Uefa Champions League och Uefa Europa League åren 2021–2024, där det stod klart att Telia vann sändningsrättigheterna till Uefa Champions League i Sverige för drygt tre miljarder kronor. Från och med 2021 sänds Uefa Champions League i någon av Telia-ägda TV4 Medias kanaler.[28][29]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
