Kemiska vapen

Kemiska vapen, eller C-stridsmedel är vapen som baseras på kemikaliers giftighet, ofta i form av stridsgas. Exempel på detta är bland annat nervgas, senapsgas och tårgas. Användning av kemiska vapen i krig (inklusive icke-dödliga som till exempel tårgas) är förbjudet enligt folkrätten.

Thumb — Pallar med 155mm senapsgasgranater i USA

Kemiska vapen räknas som massförstörelsevapen, dit också biologiska och radiologiska vapen samt kärnvapen hör. Se även CBRN-krigföring.

Remove ads

Historik

Under första världskriget användes kemiska vapen i stor omfattning. 1925 undertecknade många stater Genève-protokollet som förbjöd krigföring med kemiska vapen. Protokollet förbjöd dock ej utveckling, tillverkning eller lagring av kemiska vapen, och det fanns ingen kontrollmyndighet som kunde genomdriva förbudet. Genève-protokollet byggde vidare på Haagkonventionerna från 1899, som förbjöd användningen av gifter i krig och spridandet av giftig gas med projektiler.

Med undantag för Japans krig i Kina, användes kemiska vapen inte under andra världskriget. Dock byggde de krigförande staterna upp stora lager med kemiska vapen för att kunna vedergälla eventuella kemiska attacker. Efter kriget dumpades stora mängder kemiska vapen till havs. När japanerna drog sig tillbaka från Kina efter kriget lämnade de efter sig stora lager med kemiska vapen.

I Vietnamkriget använde USA stora mängder avlövningsmedel för att förstöra skyddande vegetation och matgrödor. Detta anses vara lagligt, då avlövningsmedelen inte var avsedda att döda människor direkt även om det visade sig att det huvudsakliga avlövningsmedelet Agent Orange var förorenat med dioxin vilket ledde till död och sjukdom hos de som exponerades för den.

USA och Sovjetunionen byggde upp stora lager kemiska vapen under kalla kriget även om de aldrig använde dem.

Under Iran–Irak-kriget (1980–1988) använde Irak stora mängder kemiska vapen mot Iran och kurder. Under Kuwaitkriget (1990–1991) fruktade man att Irak ånyo skulle använda kemiska vapen, men så skedde inte, troligen på grund av att USA med flera länder hade egna massförstörelsevapen att vedergälla med. Iraks massförstörelsevapen blev föremål för en långdragen konflikt efter Kuwaitkriget, då Irak ställdes under internationella sanktioner i syfte att få Irak att avrusta dessa. Inga kemiska vapen användes under Irakkriget (2003), men i ett mindre antal fall har amerikanska soldater skadats av improviserade bomber som tillverkats av kemisk artilleriammunition.^[1]

Den japanska sekten Aum Shinrikyo utförde 20 mars 1995 ett attentat mot Tokyos tunnelbana med saringas som dödade 12 personer och skadade 1300.

1993 antogs konventionen om förbud mot kemiska vapen av många stater. Konventionen utvecklade Genève-protokollets förbud: förutom användning förbjöds också lagring, utveckling och tillverkning av kemiska vapen. Organisationen för förbud mot kemiska vapen grundades som en konsekvens av konventionen och har som uppgift att se till att förbudet efterlevs. 2015 stod endast sex stater utanför konventionen om förbud mot kemiska vapen och 90% av alla kända mängder kemiska vapen hade förstörts.^[2]

Remove ads