Remove ads
svensk sångare, skådespelare och revyartist Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Brita Kerstin Gunvor Borg, född 10 juni 1926 i Högalids församling i Stockholm, död 4 maj 2010 i Löttorp i Nordölands församling på Öland[1][2], var en svensk sångare, skådespelare och revyartist.
Brita Borg | |
Brita Borg, 1960–1961. | |
Född | Brita Kerstin Gunvor Borg 10 juni 1926 Högalids församling, Stockholm |
---|---|
Död | 4 maj 2010 (83 år) Nordölands församling, Öland, Kalmar län |
År som aktiv | 1943–2010 |
Make | Allan Johansson (1953–1972) Stig Salomonsson (1978–2010) |
Till hennes mest kända sångnummer hör Fat Mammy Brown (framfört i Knäppupp-revyn Knäppupp 3; Tillstymmelser), där hon svartsminkad och fetvadderad spelade amerikansk jazz-/gospelsångare, tangon Banne mej från revymusikalen Funny Boy, där hon var den förföriska zigenarflickan Zamora, och Ulliga krulliga gubbar, en satirisk Dixieland-visa om hur modernt det hade blivit med skägg. När Hasseåtage skrev för Knäppupp gav de henne sånger som Alla kan ju inte älska alla här i världen, Aldrig har jag sett en rak banana och Du är min tekopp. 1962 nådde hon sin höjdpunkt som revyartist med numret Die Borg, där Ramel lät henne parodiera svenska sångare som gjorde karriär på tyska ("Auf den deutsche Marknad eingeställt ist die Borg ... machen Cha-Cha-Cha mit meine Häck").[källa behövs]
Brita Borg föddes på Södermalm i Stockholm. Hennes föräldrar var Karl Georg Borg (född 6 mars 1885 i Almby i Örebro län, död 12 mars 1970) och hans hustru Ellen Amalia Johansson (född 24 oktober 1891 i Örebro, död 25 april 1949).[3][4]
Borg började sin karriär i den Söderbaserade revygruppen Vårat gäng efter att ha vunnit en sångtävling som Vecko-Revyn ordnade 1943. 1945 bildade hon sångkvartetten Flickery Flies med Allan Johansson,[5] som hon sedan gifte sig med. 1947 började hennes långa samarbete med Povel Ramel. Hon medverkade i hans radioprogram Fyra kring en flygel[6] och var primadonna i åtskilliga Knäppupp-revyer 1952–1962.[källa behövs]
Från 1964 blev det flera revysäsonger hos Hagge Geigert i Uddevalla och Göteborg och en sejour på Folkan hos Kar de Mumma. På 1970-talet flyttade hon till Arvidsjaur med sin nye man, polisen Stig Salomonsson,[källa behövs] och var efter det mest verksam som skådespelerska, bland annat för Riksteatern från 1967. [7] Hon spelade bland annat i Riksteaterns uppsättningar av Call Me Madam (1967) Annie get your gun (1973), Oss Bröder Emellan (1983), Chicago, Cabaré Tage, Spelman på taket, Ramel riket runt, Tolvskillingsoperan, fram till Jubilarerna, en konsertturné 2001. Hos Riksteatern gjorde hon sin första rena talroll i pjäsen Sjöhästen 1978, mot Tor Isedal. En annan stor dramatisk roll var titelrollen mot Halvar Björk i tv-pjäsen Polskan och puckelryggen av Richard Hobert 1983. Brita Borg ingick även i ensemblen till Peter Schildts uppmärksammade direktsända uppsättning för TV-teatern 1983 av Göran O Erikssons pjäs Pariserliv, om ett litet teatersällskap under Pariskommunens dagar. Borg gestaltade Josephine Lamarre samt Parthenis.[8]
Hon var under sina senare år bosatt i Löttorp i Högby socken på norra Öland.[7] Hennes grav finns på Högby kyrkogård.
På 1950-talet var Brita Borg en svensk schlagerdrottning. Hon gjorde många skivinspelningar, först för Sonora, sedan för Knäppupp, där hennes största skivsuccéer var Fat Mammy Brown (1957) och Trudie (1959), som bägge låg högt på branschtidningen Show Business' försäljningslista. 1959 beslöts det att vilken låt som än vann i Melodifestivalen skulle Brita Borg få åka till Cannes och sjunga den i finalen. Det blev Augustin.
1960 var hon Hasse Alfredsons duettpartner i de komiska Oj då, kära nån och Märta Melin och Ture Tyrén och med Martin Ljung i Jaså, som även den letade sig upp på försäljningslistorna. Samma år fick hon äran att sjunga duett med Evert Taube i två inspelningar av Invitation till Guatemala och Mary Strand.
Hennes genre var traditionell schlager med den för tiden vanliga dragningen åt det italienska (La strada dell'amore, Ciao ciao Bambina). Hon försökte sig på modernare tongångar i Frankenstein rock 1957 men blev så småningom omsprungen av yngre, sexigare men mindre röststarka sångare. Stikkan Anderson och Björn & Benny gav henne en sista hit med låten Ljuva sextital, som låg på Svensktoppen i 20 veckor 1969. Men det är framförallt som revyartist Brita Borg har gjort ett historiskt avtryck i Nöjessverige.[källa behövs] 1992 sjöng Brita Borg en nyinspelning av Det var så länge sen med Simons.
Brita Borg var en musikalisk, humoristisk och mycket populär revyartist under 1950- och 60-talen. 1972 släpptes ett samlingsalbum med hennes största hits. Hennes humor kunde bland annat märkas när Vårat gäng gjorde comeback under 1980-talet och hon presenterade sig som En något överårig tonårsidol, liksom i jubileumsknäppuppen Knäpp igen 1992, då hon sjöng Vi sätter P för primadonnan.
Mattias Enn har sjungit in ett album med Brita Borgs sånger (2010). Gunwer Bergkvist medverkar med minnen om Brita Borg.[9]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.