Protaktinium

Protaktinium är ett radioaktivt grundämne som tillhör aktiniderna. Ämnet bildas ur uran och övergår i aktinium.

Protaktinium
Nummer 91 Tecken Pa Grupp N/A Period 7 Block f
Pr ↑ Pa ↓ Uqt Torium ← Protaktinium → Uran     [Rn] 5f2 6d1 7s2             91Pa                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	231,03588 u
Utseende	Ljus, silvrigt glänsande
Fysikaliska egenskaper
Densitet	15 370 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	2 113 K (1 840 °C)
Kokpunkt	4 300 K (4027 °C)
Molvolym	15,18 × 10-6 m³/mol
Smältvärme	15 kJ/mol
Ångbildningsvärme	470 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	180 pm
Jonisationspotential	Första: 568 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Rn] 5f2 6d1 7s2
e− per skal	2, 8, 18, 32, 20, 9, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	5 (svag bas)
Elektronegativitet	1,5 (Paulingskalan)
Diverse
Elektrisk konduktivitet	5,29·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Protaktiniumisotoper Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 230Pa {syn.} 17,4 dagar β- ε 0,563 1,310 230U 230Th 231Pa {syn.} 32 760 år α 5,149 227Ac 233Pa {syn.} 26,967 dagar β- 0,571 233U 234Pa 6,75 timmar β- 2,95 234U 234mPa 1,17 minuter β- 2,29 234Pa
Säkerhetsinformation
Övriga faror Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Historik

Protaktinium identifierades för första gången 1913, då Kasimir Fajans och Oswald Helmuth Göhring upptäckte den kortlivade isotopen Pa-234m (halveringstid omkring 1,17 minuter) under sina studier av sönderfallet av U-238. De gav det nya grundämnet namnet brevium, vilket 1918 ändrades till protoaktinium då två forskargrupper (ledda av Otto Hahn och Lise Meitner i Tyskland respektive Frederick Soddy och John Cranston i Storbritannien) oberoende av varandra upptäckte Pa-231. Namnet blev 1949 slutligen protaktinium.

Egenskaper

Av protaktinium finns 15 kända isotoper med masstal från 225 till 238 och halveringstider mellan 2 sekunder och 32 500 år. Rent protaktium är en gråvit, glänsande metall som inte oxideras i luft. Den är hälsovådlig och saknar teknisk betydelse.^[1]

Förekomst

Protaktinium finns i mycket små mängder i jordskorpan, huvudsakligen i pechblände där det bildas genom radioaktivt sönderfall av uran 235.^[1]

Källor

1. Bra Böckers lexikon, 1979.