Neon

För spindelsläktet, se Neon (djur).

Neon är ett icke-metalliskt grundämne som har kemiskt tecken^[15] Ne och atomnummer 10. Neon är en ädelgas, som bland annat används i lysrör, så kallade neonrör. När ett neonlysrör lyser blir ljuset rött till orange, men neon kan blandas med andra ädelgaser som till exempel krypton för att få andra färger.

Neon
Nummer 10 Tecken Ne Grupp 18 Period 2 Block p
He ↑ Ne ↓ Ar Fluor ← Neon → Natrium     [He] 2s2 2p6             10Ne                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Gasurladdningslampa Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	20,1797(6)[1][2] u
Utseende	Färglös i gasform
Fysikaliska egenskaper
Densitet	0,9002 g/L
– flytande, vid kokpunkten	1,207 g/cm3[3]
Aggregationstillstånd	Gas
Smältpunkt	24,56 K (−248,59 °C)
Kokpunkt	27,104 K (−246,046 °C)
Trippelpunkt	24,556 K (−248,594 °C) 43,37 kPa[4][5]
Kritisk punkt	44,4918 K (−228,6582 °C) 2,7686 MPa[5]
Molvolym	13,23 × 10−6 m³/mol
Smältvärme	0,335 kJ/mol
Ångbildningsvärme	1,71 kJ/mol
Specifik värmekapacitet	1 031 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet	20,79[6] J/(mol × K)
Ångtryck Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k Te. (K) 12 13 15 18 21 27
Atomära egenskaper
Atomradie	38 pm
Kovalent radie	69 pm
van der Waalsradie	154 pm
Elektronaffinitet	0 kJ/mol
Jonisationspotential	Första: 2 080,7 kJ/mol Andra: 3 952,3 kJ/mol Tredje: 6 122 kJ/mol Fjärde: 9 371 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[He] 2s2 2p6
e− per skal	2, 8
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	0
Elektronegativitet	4,789 (Allenskalan)
Diverse
Kristallstruktur	Kubisk ytcentrerad (fcc)
Ljudhastighet	435[7] m/s
Värmeledningsförmåga	0,0491 W/(m × K)
Magnetism	Diamagnetisk[8]
Magnetisk susceptibilitet	−3,8 × 10−9[9]
Brytningsindex	1,000067
Identifikation
CAS-nummer	7440-01-9
EG-nummer	231-110-9
Pubchem	23935
RTECS-nummer	QP4450000
Historia
Namnursprung	Från grekiska neos, ”ny”.[10][11]
Förutsägelse	William Ramsay (1897)
Upptäckt och första isolation	William Ramsay & Morris Travers[12][13] (1898)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Neonisotoper Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 18Ne {syn.} 1,672 s ε 4,446 18F 2p 16O 19Ne {syn.} 17,296 s β+ 3,238 19F 20Ne 90,48 % Stabil 21Ne 0,27 % Stabil 22Ne 9,25 % Stabil 23Ne {syn.} 37,24 s β− 4,376 23Na 24Ne {syn.} 3,38 min β− 2,47 24Na
Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier GHS-märkning av farliga ämnen enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP) på grundval av följande källa: [14] Gasflaska
H-fraser	H280
P-fraser	P403
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Egenskaper

Glödande ultrarent neon.

Neonets trippelpunkt är 24,5561 K, vilket är en fixpunkt i International Temperature Scale of 1990.^[16]

Historik

Ett neonfyllt glasrör lyser upp med hjälp av elektrisk ström och bildar förkortningen för neon.

Neon upptäcktes år 1898 av Sir William Ramsay och den 20 år yngre Morris Travers. De försökte från början framställa en ädelgas med en atomvikt på cirka 20 genom att försiktigt avdunsta syre och kväve från flytande luft och sedan granska gasen som var kvar, men istället hittade de en gas med atomvikten 84, det vill säga krypton. De trodde då att gasen med atomvikten 20 hade förångats med syret och kvävet. De försökte igen genom att framställa tre liter argon och sedan föra ned behållaren (med argonen) i flytande luft, reducera trycket och ta vara på den gas som avdunstade först. När urladdningen vid en spektralanalys av provet gick genom röret lyste gasen med en karmosinröd färg. När de sedan gjorde an spektralanalys på gasen visade det sig att den hade många linjer i det röda våglängdsområdet och några få gröna och violetta.

När de skulle namnge gasen frågade Ramsay sin trettonåriga son och han sade prompt "Novium - för den är ju ny". Ramsay tyckte om förslaget, men tyckte att "neon" som kommer från grekiska ordet "neos" som också betyder 'ny' - passade bättre med de redan namnbestämda argon och krypton.

Utvinning

Eftersom neon har en så låg kokpunkt (-246,08 °C) utvinns den som de flesta andra ädelgaser (utom helium) genom fraktionerad destillation av flytande luft.^[17]

Gas	Kokpunkt (°C)	Andel av luft
Neon	−246,08	0,00153 %
Argon	−185,9	0,934 %
Krypton	−152,3	0,0001 %
Xenon	−107,1	0,000005 %
Syre	−183,0	20,947 %
Kväve	−195,8	78,084 %

Användning

Neon

Neon används främst som gasfyllnad i lysrör som används för ljusreklam och prydnad. Vid tillverkning av neonlysrör fylls röret med neon till olika millibartryck beroende på rörets diameter och elektroder sätts fast i ändarna. Vid tändning läggs en spänning på i Sverige upp till 10 000 volt över elektroderna. (dispens för 12 000 V kan utfärdas). För ett rött neonrör med diameter 17mm och längd 2 meter är tändspänningen 1600 volt och driftspänningen 850 volt.^[18] Neonet ger ett rött sken. Vill man ha andra färger används främst gasen argon vilken är blålysande. Där kan man med tillsatser av färgpulver och användade av filterglas få valfri färg. Kvicksilver används för att uppnå ultraviolett ljus i kombination med ljuspulver, även om rött också framställs med argon i filterglas. Det finns inget kvicksilver i ett neonrör fyllt med just neon.

Neon används ofta kommersiellt i elektronrör, i överspänningsskydd och i flytande form som kylmedium.

Se även

• Periodiska systemet
• Neonrör