Nikolaj Podgornyj

Nikolaj Viktorovitj Podgornyj (ryska Николай Викторович Подгорный), född 18 februari 1903 i Karlovka (numera i Poltava oblast, Ukraina), död 12 januari 1983 i Moskva, var en sovjetisk politiker.

Nikolaj Podgornyj
Född	5 februari 1903 (g.s.)[1] Karlivka[2], Ukraina
Död	11 januari 1983[3][4][5] (79 år) Moskva[6]
Begravd	Novodevitjekyrkogården
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland, Ryska republiken, Ukrainska folkrepubliken, Hetmanatet, Ukrainska SSR och Sovjetunionen
Utbildad vid	Nationella livsmedelstekniska universitetet, 1931
Sysselsättning	Statsperson, ingenjör, politiker
Befattning
Member of the Supreme Soviet of the Ukrainian Soviet Socialist Republic (1947–1967) Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet (1954–1977) Förstesekreterare för Ukrainas kommunistiska parti (1957–1963) Ordförande i presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet (1965–1977)
Arbetsgivare	Russian Biotechnological University (BIOTECH)
Politiskt parti
Sovjetunionens kommunistiska parti (1930–)
Barn	Anatolij Pidhornyj (f. 1932)
Utmärkelser
Arbetets Röda Fanas orden (1948) Leninorden (1957) Leninorden (1958) Medalj "för tapperhet i arbetet" (1959) Leninorden (1963) ”Hammare och skära”-guldmedaljen (1963) Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros’ orden (1969)[7] Vita lejonets orden (1970) Leninorden (1971) Leninorden (1973) ”Hammare och skära”-guldmedaljen (1973) Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Somalias stjärnas orden För försvaret av Moskva Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse” Socialistiska arbetets hjälte ”Veteran av arbetet”-medaljen Jubileumsmedaljen från firandet av 2500-årsdagen för grundandet av shah-dömet i Iran
Namnteckning
Redigera Wikidata

Biografi

Podgornyj var president i Sovjetunionen mellan 1965 och 1977. Hans formella titel var "ordförande i Högsta sovjets presidium". Han var bl.a. den första representanten för en sovjetisk statsledning som besökte påven i Vatikanstaten.

Podgornyj föddes i en bondefamilj i byn Karlovka. På 1950-talet arbetade han som förste sekreterare i Charkivs distriktskommitté. 1957 utnämndes han till förste sekreterare i Ukrainas kommunistiska parti. Från 1963 var han sekreterare i Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté.År 1966 blev han medlem i politbyrån och 1965-1977 var han ordförande i Sovjetunionens högsta presidium och efterträdde Anastas Mikojan som statschef.^[8]

Podgornyj fick två gånger utmärkelsen "Hjälte av det socialistiska arbetet" (1963 och 1973).

Från 16 juni 1977 och fram till sin död var han s.k. personlig pensionär.

Källor

1. Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1189639887749153-1, läst: 15 oktober 2015.^{[källa från Wikidata]}
2. Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Подгорный Николай Викторович”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.^{[källa från Wikidata]}
3. SNAC, SNAC Ark-ID: w6k96n1s, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
4. Find a Grave, Find A Grave-ID: 44830495, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
5. Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Nikolay-Podgornytopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
6. Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.^{[källa från Wikidata]}
7. Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 498, ISBN 978-951-37-7005-1.^{[källa från Wikidata]}
8. Bra Böckers lexikon, 1978.