Loading AI tools
svensk författare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Hjalmar Emil Fredrik Söderberg, född 2 juli 1869 i Stockholm, död 14 oktober 1941 i Köpenhamn, var en svensk författare, skribent och översättare. Hans författarskap räknas som ett av de mer betydelsefulla i Sverige under 1900-talet. Det var omdebatterat under hans livstid, men har senare fått ett allt större erkännande från såväl läsare som litteraturvetare.[1][2]
Hjalmar Söderberg | |
Hjalmar Söderberg cirka 1917 – fotot var förlaga till Svenska Akademiens minnespenning över författaren. | |
Pseudonym | Tuppy |
---|---|
Född | 2 juli 1869 Stockholm, Sverige |
Död | 14 oktober 1941 (72 år) Köpenhamn, Danmark |
Yrke | Författare, journalist, skribent |
Nationalitet | Svensk |
Språk | Svenska |
Verksam | 1888–1941 |
Genrer | Romaner, noveller, dramatik, kritik m.m. |
Debutverk | Förvillelser (1895) |
Noterbara verk | Historietter (1898) Martin Bircks ungdom (1901) Främlingarna (1903) Doktor Glas (1905) Gertrud (1906) Det mörknar öfver vägen (1907) Hjärtats oro (1909) Aftonstjärnan (1912) Den allvarsamma leken (1912) Den talangfulla draken (1913) Jahves eld (1918) Jesus Barabbas - Ur löjtnant Jägerstams memoarer (1928) Resan till Rom (1929) |
Priser | De Nios stora pris 1934 Gustaf Fröding-stipendiet 1941 |
Make/maka | Märta Abenius (1899–1917) Emilie Voss (1917–1941) |
Barn | Dora Söderberg Tom Söderberg Mikael Söderberg Betty Søderberg |
Webbplats | http://www.soderbergsallskapet.se/ |
Sida på Wikisource | Författare:Hjalmar Söderberg |
Söderberg skrev dikter, noveller, kåserier, litteratur- och teaterrecensioner, romaner och dramatik, men också kritiska kommentarer om samtiden och flera religionshistoriska arbeten. Han har också beskrivits som en lysande Stockholmsskildrare.[3] Bland hans mest uppmärksammade verk finns Martin Bircks ungdom, Doktor Glas och Den allvarsamma leken. Den förstnämnda är en utvecklingsroman med självbiografiska drag, och även i den sistnämnda – en djupt känd relationshistoria – syns det personliga i berättelsen. Doktor Glas är en moralfilosofisk historia som kretsar kring ett mord. De båda senare böckerna har filmatiserats ett flertal gånger.[4]
Hjalmar Söderberg föddes på Grev Turegatan 47 A[5] – nuvarande nummer 35[6] på Östermalm i Stockholm. Han var son till Fredrik Söderberg (1833-1900), kamrer vid Kammarkollegiet och Emilia (1836-92), född Brander; båda föräldrarna kom från Stockholm och hade gift sig 1865.[7] Söderberg växte upp på Majorsgatan 10 och 12 tillsammans med systern Frida (1866-1926; dog ogift).[8] Hemmet var ett välordnat ämbetsmannahem på Ladugårdslandet, senare namnändrat till Östermalm. Vid läroverket Norra Latin fanns bland andra skolkamraterna Bo Bergman och Carl G. Laurin, vilka båda blev hans vänner för livet. Där fanns även den litterära föreningen "Concordia". En annan oas återfanns på Stockholms läsesalong med dess böcker. Någon större håg till akademiska studier hade Söderberg däremot inte. Efter studentexamen följde studier vid Uppsala universitet, dock inte med något särskilt lyckat resultat. Söderberg tillbringade endast några månader vid universitetet under höstterminen 1890.
Efter att ha varit anställd vid Generaltullstyrelsen under flera år började Söderberg, att arbeta som journalist. Han sökte under hösten 1891 arbete i Kristianstad. Där efterträdde han kulturjournalisten Emil Kléen på Kristianstadsbladet[9] i december 1891. Här stannade han till i april 1892. Tjänstgöringen i Kristianstad förkortades på grund av att modern hastigt insjuknade och Söderberg återvände därför omgående till hemstaden.[10][11]
Åter i Stockholm och efter moderns bortgång började han skriva kritik som frilans i Dagens Nyheter och Ord & Bild. Från 1897 värvades han som fast medarbetande i kretsen kring Verner von Heidenstam, som övertagit Svenska Dagbladet med finansiell hjälp av Ernest Thiel. Där var Söderberg främst teaterkritiker och kåsör under åren fram till 1908.[12] När han debuterade som romanförfattare hade han redan gjort sig ett namn som journalist och skriftställare.
Hjalmar Söderberg var från den 18 januari 1899 till den 15 februari 1917 gift med Märta Abenius (1871–1932).[7] Som nygifta bodde paret på Villagatan 6.[13] Tillsammans hade de tre barn: Dora, född 1899 på Folkungagatan 95, Tom, född 1900 på Styrmansgatan 51 och Mikael (Michael), född 1903 på Observatoriegatan 6.
Under åren 1901–07, då familjen bodde på Observatoriegatan, hyrde Söderberg en "skrivarlya" på Rådmansgatan 73 under åren 1905~08 för att han skulle få arbetsro.[14] Hemmet och skrivarlyan låg på parallellgator med Kungstensgatan emellan. På sina två adresser, båda utmärkta med plaketter, skrev Söderberg noveller till Främlingarna och här arbetade han med romanen Doktor Glas.[9] Ett antal noveller i Det mörknar öfver vägen kom till här liksom pjäsen Gertrud.
Efter 1906 bodde Söderberg till och från i Köpenhamn på olika adresser - även Poste restante København.[15] I augusti 1907 var Söderberg i Skåne. Här träffade han danskan Emilie Voss (1876-1957) i Mölle. Tycke uppstod och tre år senare, den 6 november 1910, föddes deras dotter Betty i München, dit de hade åkt i hemlighet. I februari 1917 fick Söderberg ut skilsmässa från första hustrun Märta, bland annat efter det att äktenskapslagstiftningen ändrats i Sverige i november 1915.[16] Den 23 augusti 1917 gifte sig Hjalmar Söderberg och Emilie Voss i Rådhuset i Köpenhamn. Det dröjde dock till i januari 1919 innan det noterades i den svenska folkbokföringen, att Söderberg var "utflyttad från Sverige till utlandet, Danmark/Själland/Köpenhamn".
Hjalmar Söderberg var bosatt med sin danska familj från hösten 1917 på Gammel Kongevej 141 i Köpenhamn.[17]
Från april 1918 bosatte de sig på Allégade 15 A på Frederiksberg.[18] Här bodde de fram till våren 1931, då de flyttade till ett nybyggt bostadshus vid det närbelägna Glahns Allé 43. Här kunde de få ett modernare och mer funktionellt kök i sin lägenheter. I december 1938 flyttade de vidare till Nørre Farimagsgade 1, med utsikt mot Ørstedsparken i Köpenhamn.[19]
I februari 1941 flyttade de en sista gång, nu till Øster Søgade 96[20] vid Østerport i Köpenhamn.[15] I våningen bredvid bodde redan dottern Betty (1910–93) med sin familj. Hon var redan då en uppburen skådespelerska och gift med litteraturhistorikern Hakon Stangerup. Hjalmar Söderberg fick två barnbarn – Henrik Stangerup och Helle Stangerup, båda blev författare liksom morfar.
Hjalmar Söderberg avled den 14 oktober 1941 på Kommunehospitalet i Köpenhamn. Han begravdes den 18 oktober och vilar i familjegraven på Vestre Kirkegård i Köpenhamn.[21] Söderberg dog under den nazityska ockupationen av Danmark där han hade levt under drygt trettio år med sin danska familj. Två av hans svenska barn - Dora och Tom - fick tillstånd av den tyska ockupationsmakten, att komma till hans sjukbädd på Kommunehospitalet i Köpenhamn. Efter begravningen fick de genast fara tillbaka till Sverige. Kvar i Köpenhamn blev hans hustru Emilie och yngsta dotter Betty.
Söderbergs familj har vårdat sig om hans litterära kvarlåtenskap och valt att överlåta merparten av hans korrespondens och ett flertal originalmanuskript till Göteborgs universitetsbibliotek. Även vid Kungliga biblioteket i Stockholm finns flera originalmanus.
Per Wästberg förmedlar i den fjärde delen av sina memoarer - ”Ute i livet” - som utkom i augusti 2012, en uppgift om att Hjalmar Söderberg skulle haft en utomäktenskaplig dotter Ninni född 1910. Detta är inte troligt, anser Kurt Mälarstedt, trots att Wästbergs källa är den då nyligen avlidne toppdiplomaten Sverker Åström.[22] Efterlevande till flickan Ninni – som var gift Thofelt i sitt första äktenskap, Bjerke i sitt andra – bekräftar att hon på äldre dagar intensivt efterforskade sina biologiska föräldrar. Av någon anledning misstänkte hon, att Hjalmar Söderberg var hennes far. Hon fann emellertid inga bevis för att denna misstanke överensstämde med verkligheten. Flickan Ninni hette ursprungligen Carin Märtha Ingeborg Larsson och var född i Engelbrekts församling i Stockholm den 15 april 1910. Hon bör alltså ha kommit till någon gång under juli månad 1909. Vid denna tidpunkt, liksom för övrigt under hela året 1909, befann sig emellertid Hjalmar Söderberg i Köpenhamn. Där levde Söderberg i en av allt att döma lycklig relation med Emilie Voss, som han träffat i Mölle sommaren 1907. Under sommaren 1909 tog han in på Badehotellet i Dragör och var då ivrigt sysselsatt med, att skriva sin tankebok Hjärtats oro.[22]
Hjalmar Söderberg uppfattades i början av sin författarbana ofta som en blaserad flanör som betraktade omvärlden utan egentligt intresse. Men Söderbergs litteraturkritik, stilkonst och allvaret i hans verk gav honom efter hand en position i svensk litteratur omkring sekelskiftet 1900. Han lovordades för sin rena och klara stil av en rad kritiker, uppmärksammades för sin sociala medkänsla och blev läromästare för den tidens Stockholmsförfattare. Han hade en uttalad motståndare i kritikern Fredrik Böök som talade om "fin de siècle", "modebetonad trötthet" och "förlegad skepsis", medan andra kritiker betonat mångsidigheten, engagemanget och stilkonsten i Söderbergs författargärning.[23]
"Hjalmar Söderbergs melankoli är av den art, att den förklarar och försvarar hans placering inte enbart som en 'nittiotalets realist' utan också som en av det nya århundradets portalfigur", skrev Erik Hjalmar Linder i "Ny illustrerad svensk litteraturhistoria" (1965).[24]
Göran Hägg skriver om Hjalmar Söderberg i sin Den svenska litteraturhistorien från 1999: "Ensam bland mer framstående sekelskiftesförfattare valde han att berätta om den samtida verkligheten. Därför är vår bild av sekelskiftets Sverige i hög grad hans."[25]
I Sverige har i första hand Bonniers gett ut Söderbergs skönlitterära böcker. Internationellt har spridningen av hans böcker fortsatt. De är för närvarande översatta till ett 30-tal språk. Från och med år 2012 är utgivningen av Hjalmar Söderbergs verk fri eftersom det har gått 70 år sedan hans död. Detta har resulterat i ett stort antal nyutgivningar både på svenska och i översättningar till bland annat kinesiska, tyska och interlingua.
Hjalmar Söderberg debuterade med romanen Förvillelser, som utkom 1895. Boken väckte en häftig debatt, och ansågs rent av som omoralisk. Den gav Söderberg epitetet ”ungdomens förförare”. Den handlar om medicinstuderande Tomas Weber, som flyter omkring i tillvaron och gör en överklassflicka med barn samtidigt som han har ett förhållande med en flicka i en handskbutik.
Utvecklingsromanen Martin Bircks ungdom, från år 1901, är delvis självbiografisk. Nockeby och Brostugan på Kärsön inspirerade Söderberg till sommaravsnittet i romanen. Under sommaren 1888 hyrdes övervåningen på Brostugan som sommarnöje av Hjalmar Söderbergs föräldrar.
En höjdpunkt i författarskapet är dagboksromanen Doktor Glas[26] (1905), som beskriver hur titelpersonen dödar pastor Gregorius, som han finner vara en helt omoralisk person. Romanen belyser den eviga frågan om det är rätt att döda.[27]
Den allvarsamma leken (1912) är Söderbergs sista roman i traditionell mening.[23] I historien berättas den olyckliga kärlekshistorien mellan Arvid Stjärnblom och Lydia Stille.[28] I romanen förlorar den unge Arvid Stjärnblom sin älskade Lydia till en äldre man vars inkomster tillåter henne att leva det liv hon drömmer om. Arvid och Lydia träffas dock på nytt efter några år och inleder en kärleksaffär, en allvarsam lek, till synes av ödet bestämd att utmynna i intet. Hjalmar Söderberg förekommer själv i romanen under namnet Henrik Rissler. Den allvarsamma leken väckte blandade reaktioner hos samtidskritiken, men har senare fått stor uppskattning och kallats för "vår litteraturs enda betydande kärleksroman".[23]
Historietter, som kom ut 1898, är Söderbergs mest lästa och omtyckta novellsamling. De korta förtätade berättelserna, flertalet med ett lyriskt anslag, växlar mellan skämt, allvar, ironi och patos där huvudpersonerna inte sällan är de ensamma, utstötta eller vilsna.
Söderberg skrev mycket i det korta formatet och utgav flera andra berättelsesamlingar. Främlingarna (1903) och Det mörknar öfver vägen (1907) beskrivs som mindre enhetliga samlingar, men karakteriseras liksom Historietter av vemod, stillsamt allvar och en impressionistisk blick för ett avgörande ögonblick eller en ödesmättad situation. De senare samlingarna Den talangfulla draken (1913) och Resan till Rom (1929) är mer varierade till sitt innehåll med bland annat historiska motiv och inslag av saga, reseskildring och kåseri.[29]
Kärlekshistorien med Maria von Platen[30] kom att sätta spår i skådespelet Gertrud (1907) och i romanen Den allvarsamma leken. Gertrud spelades första gången på Dramaten 1907 och har även gjorts som film och satts upp som tv- och radioteater. Aftonstjärnan (1912) beskrivs som en vemodig och bitter vardagshistoria om förtryck och översitteri, om känslomässig utpressning, om pengarnas makt och om den goda människans utsatthet i en kall värld, och har spelats i åtskilliga uppsättningar genom åren. Söderbergs tredje pjäs Ödestimmen (1922), ett politiskt idédrama med bakgrund av krigsutbrottet 1914. Den blev inte lika framgångsrikt, men spelades 1923 i Kristiania på Nationaltheatret och i Stockholm på Kungliga Dramatiska Teatern 1945 i regi av Rune Carlsten.[23]
Hjärtats oro är en tänkebok, en blandning av essä med inslag av dagboksroman och kristen religionsfilosofi.[31] Den är utgiven på Albert Bonniers Förlag i november 1909.[32] Det blev en ganska märklig bok – en stundom kåserande, stundom djupt filosoferande betraktelse över företeelser i tiden och historien. I en uppgörelse med pragmatismen och dess filiosofiska system riktar sig Söderberg främst mot filosofen Vitalis Norström.[33] I Hjärtats oro skriver Söderberg personligt om filosofi, religion och politik, men också om ensamhet och livströtthet. Stort utrymme ges åt religionskritik, som han kom att bli mer och mer upptagen av.[34]
Under sina senare år i Köpenhamn ägnade sig Söderberg allt mindre åt skönlitteratur. Istället bedrev han religionsforskning i verk som Jahves eld (1918), Jesus Barabbas (1928) och Den förvandlade Messias (1932) där idén att bibelns Barabbas var identisk med Jesus framförs.[35] De två första i romanform. Söderbergs teorier var mycket kontroversiella och väckte upprörda känslor från många håll. En avvikande röst var emellertid Hjalmar Gullberg som i en recension av den sista boken föreslog att Söderberg borde kallas som professor i nya testamentets exegetik vid Lunds universitet.[23]
Hjalmar Söderberg har även översatt bokverk från originalspråk till svenska av Anatole France, Peter Nansen, Heinrich Heine, J.P. Jacobsen, Paul Géraldy, Guy de Maupassant och Alfred de Musset. Björn Sundberg har i en Understreckare i Svenska Dagbladet den 14 oktober 2010 visat hur Hjalmar Söderberg fann sin lätta stil i översättandet.[36]
I Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning var Söderberg medarbetare under tidsperioden 1925-40.[37] Han skrev liksom Torgny Segerstedt tidigt mycket kritiska artiklar om nazismen och dess makthavare. Dessutom skrev han bokrecensioner och även en språkvetenskaplig artikel med rubriken "Fan".[38]
Bokförlaget Wahlström & Widstrand fick sitt förlagsmärke – sin logotyp – av Söderberg i samband med att han försökte få förlaget att anta hans första roman Förvillelser.[39] Förlaget köpte vinjetten, men refuserade boken.[40]
Hjalmar Söderbergs har själv tecknat vinjetterna till förstaupplagorna av Främlingarna (1903), Doktor Glas (1905). Den provisoriska vinjetten till Doktor Glas finns på originalmanuskriptet i Göteborgs universitetsbibliotek.[41] Därefter tacknades vinjetter till Gertrud (1906), Det mörknar öfver vägen (1907) och Den allvarsamma leken (1912). Vinjetten till Förvillelser gjordes först till den 4:e upplagan (1913). För Jahves eld skissade Söderberg två versioner, varav den ena publicerades, (1918). Vinjetten till Jesus Barabbas tecknades först 1934 i samband med att skriften utgavs i Norge.
I mars 1936 berättade Hjalmar Söderberg i radio om sina minnen av Oscar Levertin. I ett brev den 25 februari till John Landquist kommenterade han uppdraget, som han kallade "ett litet radioprat". Det var inte första gången han framträdde i det nya mediet. Redan 1927 hade han läst "Den brinnande staden" och "Oskicket" och 1934 några avsnitt ur "En Stockholmskrönika från sekelskiftet". Vid det senare tillfället fick han möjlighet att sjunga, vilket drog uppmärksamhet till uppläsningen. När Söderberg framförde "Oskicket" 1927 lär han ha visslat - i det här fallet melodin till "Hennes namn och börd" ur "Kung för den dag".[42]
Söderbergs biograf Bure Holmbäck har beskrivit hans författarskap på följande sätt: ”Att Hjalmar Söderberg fortfarande engagerar så många läsare – och vinner nya också utanför Sverige – måste i hög grad bero på vad han uttrycker med sitt språk: Tankar och erfarenheter, värderingar och insikter, känslor och stämningar”.[43] Holmbäck fortsätter: ”Hans stilkonst präglas inte bara av kvickhet, eftertanke och intellektuell skärpa utan också av fin känsla för stämningar, i andra sammanhang av en träffsäker polemik och elegant ironi, av allvar och humor och alltid av hans omutliga ärlighet”.[44]
Söderbergsällskapet bildades den 16 februari 1985 och konstituerades i augusti samma år. Initiativtagare var litteraturdocenten och författaren Bure Holmbäck, som sommaren 1984 arrangerade en mycket välbesökt utställning på Kungliga biblioteket om Hjalmar Söderberg. Därvid undersökte han också möjligheterna, att bilda ett litterärt sällskap med det uttalade syftet ”att främja intresset för Hjalmar Söderbergs författarskap, hans person, hans samtid och hans miljöer”. Nuvarande ordförande är Gustaf Neander, som 2018 efterträdde Nils O. Sjöstrand.[45]
Statyn[9] av Hjalmar Söderberg finns utanför entrén till Kungliga biblioteket i Humlegården. Den 11 september 2010 överlämnade Söderbergsällskapet bronsstatyn av Hjalmar Söderberg i naturlig storlek som en gåva till Stockholms stad. Staty och sockel är utförda av skulptören Peter Linde, som arbetade med uppdraget i närmare fem år. Gjutningen utfördes av Herman Bergmans Konstgjuteri AB. Statyn står på en 600 kilo tung sockel av vätögranit. Kostnaden för staty och sockel uppgick till drygt 500 000 kronor.[46]
Konstnären har på ett kongenialt sätt fångat Söderberg i tidstypisk klädsel mitt i steget, med hatten lyft till hälsning mot besökaren till biblioteket, spatserkryckan med ägarens kännetecken i den ena handen och de röda handskarna i den andra - i likhet med en av Söderbergs romanfigurer.[47] Vem som skulle sköta om statyn, som står på statlig mark, löstes genom att Stockholms stad tog på sig ansvaret för detta.[48]
I Stockholm fick 1950 en gata, som tidigare ingick i Drottningholmsvägen, ett nytt namn - Hjalmar Söderbergs Väg[49] - namngiven efter "en av de främsta skildrarna av sekelskiftets Stockholm". Den ingår i kategorin gator, som är uppkallade efter berömda svenska författare.[50]
Sedan 1967 finns i villaområdet Slätten i Falkenberg en Hjalmar Söderbergs Väg.[51] Ett trettiotal gator i området har fått namn efter svenska författare.[52]
Hjalmar Söderbergs Väg[53] finns sedan 1971 i villaområdet Österäng i Kristianstad. Anledningen är att Söderberg var journalist på Nyaste Kristianstadsbladet från december 1891 till våren 1892.[54] Det kan synas vara ett ödets ironi att Fredrik Böök, som var en av Söderbergs mest ironiska och försåtliga kritiker, och som hatade honom på politiska och moraliska grunder[55], har fått ge namn åt en annan väg i området. Anledningen till detta är att Fredrik Böök var född i Kristianstad och bland annat skrev romanen "Storskolan", som tilldrar sig i staden.[54] Även Gustaf Hellström, som var en författare som konkurrerade med Hjalmar Söderberg om Maria von Platens gunst, har fått ge namn åt en gata i ett näraliggande kvarter i Kristianstad.[54]
Det finns ett 70-tal litterära skyltar på olika platser i Stockholm.[56] En av de första finns sedan 1992 i Kungsträdgården i Stockholm vid Café Söderberg. Den har ett citat ur Hjalmar Söderbergs Doktor Glas:
Hjalmar Söderberg uppmärksammas sedan i mitten av december 2012 med en minnesskylt även i Kristianstad, där han var anställd vid tidningen Nyaste Kristianstadsbladet. Skylten i Kristianstad sitter på Regionmuseets fasad in mot gården vid Stora torg.[58] Texten på skylten har titeln ”En lång och smal rektangel” och är ett utdrag från kåseriet ”Vår stad”. Hjalmar Söderberg skrev det i Nyaste Kristianstadsbladet den 7 december 1891.
Sedan 2007 har Söderbergsällskapet låtit sätta upp plaketter på hus med anknytning till Hjalmar Söderberg. Tre plaketter finns på Östermalm – den ena vid fastigheten på Grev Turegatan 35 där Söderberg föddes. Den andra finns på Styrmansgatan 51 där familjen bodde under några år. Här föddes sonen Tom den 1 december 1900 i Hedvig Eleonora församling.[59] Den tredje plaketten på Östermalm finns på Tyskbagargatan 9 där Hjalmar Söderberg och hans barn bodde från 1907.
I Vasastan finns två plaketter, en på Observatoriegatan 6 där familjen var bosatt 1901-07 och en annan på Rådmansgatan 73 där Söderberg hade en dubblett som sin skrivarlya under åren 1905-08. Sonen Mikael föddes på Observatoriegatan 6 den 8 december 1903 i dåvarande Adolf Fredriks församling.[60]
Hjalmar Söderberg bodde, som relativt nygift, ett år på Södermalm med adress Folkungagatan 95.[61] Dottern Dora föddes på denna adress den 10 november 1899 i Katarina församling i Stockholm.[62]
Även i Brostugan på Kärsön i Ekerö kommun finns en plakett sedan i september 2013. Här hyrde Söderbergs föräldrar under en sommar på 1870-talet övervåningen i huset. Brostugans omgivningar och Nockeby inspirerade Hjalmar Söderberg till sommaravsnittet i romanen Martin Bircks ungdom.
Sven Lutterman (1915–90) var en bibliofil borgmästare i Norrköping som samlade Hjalmar Söderbergs samtliga tryckta verk, jämte excerpter, klipp och hade lagt upp ett omsorgsfullt kartotek. Detta kartotek har kopierats och bundits till en katalog omfattande två volymer. Samlingen överlämnades 1983 som gåva till Kungliga biblioteket.[63] Den 18 mars 2003 utökades samlingen då första delen av en samling tidningsurklipp överlämnades av Söderbergsällskapet på Bure Holmbäcks 80-årsdag. Klippsamlingen omfattar tiden från 1888 och fram till nutid och innehåller närmare 15 000 klipp. Första delen är sammanställd av Herbert Friedländer och den senare av Bure Holmbäck.
Svenska akademien ägnade 1950 års minnespenning åt Hjalmar Söderberg.[65] Åtsidan visar hans bild med födelse- och dödsår. Porträttet modellerade gravören Erik Lindberg efter ett anonymt foto reproducerat i Idun 1917, som denne funnit i Kungliga bibliotekets samlingar. Här vann dock ett av gravörens andra förslag gehör, att till namnet kring åtsidans porträtt foga ett "holmiensis" för att markera Hjalmar Söderbergs stockholmsförankring.[66]
När gravören Erik Lindberg fick uppdraget, att utföra medaljen genom Svenska akademiens ständige sekreterare Anders Österling den 20 april 1950 meddelades "att frånsidan lämpligen kunde prydas med en Stockholms stadsbild för att på samma gång antyda hans roll som stockholmsskildrare". Bo Bergman, som var Söderbergs vän och biograf instämde i detta och tillade: "Skulle inte ett hörn av Kungsträdgården med Sankt Jacobs kyrka passa? Denna trakt förekommer ständigt i Söderbergs berättelser". Konstnärens förslag, att "författarens vapen" - en gåspenna - skulle pryda frånsidan av medaljen vann inte någon majoritet hos akademiledamöterna, som ovanligt nog röstade i denna fråga.
Frånsidan återger istället ett annat motiv från Kungsträdgården med Molins fontän flankerad med två pilar och erinrar om stockholmsskildraren Söderberg. Den bär följande inskrift: VERITATIS | AMORE | SUBTILITATE * SERMONIS | AEQUE * CONSPICUUS. Översatt: Sanningskärlek och språkligt mästerskap utmärkte honom i samma grad. Den återgivna minnespenningen är i silver, har en diameter om 45 millimeter och är slagen i 128 exemplar varav Kungliga Myntkabinettet har ett exemplar.
På 100-årsdagen av Hjalmar Söderbergs födelse utgav Posten ett 45-öres frimärke med författaren tecknad av Martin Lamm och graverat av Arne Wallhorn. Utgivningsdag var den 13 oktober 1969.
Åren 1978–79 utfördes medaljer för 40 svenska författare. För uppgiften hade åtta skulptörer engagerats och de gjorde fem medaljer vardera av svenska författare från Heliga Birgitta till Gunnar Ekelöf. Berndt Helleberg fick göra Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Vilhelm Ekelund, Sigfrid Siwertz och Hjalmar Bergman. Medaljen av Hjalmar Söderberg är tillverkad av Sporrong, präglad i brons med en diameter om 40 millimeter och utförd i 1 000 exemplar.[67].[68]
Sten Rein har i sin doktorsavhandling från 1962 utgått från skådespelet Gertrud. Avhandlingen belyser bland annat verkligheten bakom händelserna i Gertrud och Den allvarsamma leken.[69] Bure Holmbäck bedrev i sin doktorsavhandling Det lekfulla allvaret från 1969 studier över erotiska och polemiska motiv i Den allvarsamma leken mot bakgrund av hans tidigare författarskap.[70]
Kurt Mälarstedt har i Ett liv på egna villkor – om Maria von Platen tecknat ett porträtt av Maria von Platen, som var Söderbergs tillbakadragna älskarinna och litterära musa.[30][71]
Nils O. Sjöstrand redigerade en serie om tre böcker med iakttagelser och synpunkter på och angående doktor Glas - Viljans frihet och mordets frestelse (2003)[72], Läkarens plikt och moralens flytande tillstånd (2010)[73] och Stockholms nattblå himmel och pillrets onda kraft - Staden, läkaren nattvarden och giftet i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas (2012).[74]
Björn Sundberg har i sin doktorsavhandling från 1981, Sanningen, myterna och intressenas spel: en studie i Hjalmar Söderbergs författarskap från och med Hjärtats oro, bland annat tagit upp Söderbergs moraluppfattning och samhällsengagemang.[75] Söderbergs religionshistoriska intressen har granskats av Lars Ljungberg i Alltför mänskligt - om Hjalmar Söderbegs kristendomskritik[76] och av Sven Lagerstedt i doktorsavhandlingen Hjalmar Söderberg och religionen[77], båda från 1982.
Tommy Olofsson har i sin doktorsavhandling från 1981, Frigörelse eller sammanbrott? Stephen Dedalus, Martin Birck och psykologin, analyserat de psykologiska aspekterna i Martin Bircks ungdom.[78]
Elena Balzamo har analyserat Söderbergs politiska författarskap i Den engagerade skeptikern - Hjalmar Söderberg och politiken från 2001.[79] Jesper Halls Hjalmar Söderberg och schackspelet (2011), [80] belyser Söderbergs passion för schack.[81]
Maria Wahlström disputerade i maj 2012 på avhandlingen ”Jag är icke heller en” – den svenska dagboksromanen.[82] Hon kartlägger ett trettiotal romaner publicerade mellan 1825 och 2010. Diskussionen av dagboksromanens formspråk fördjupas framför allt i studiet av tre centrala verk: Fredrika Bremers En dagbok, Hjalmar Söderbergs Doktor Glas och Eyvind Johnsons Drömmar om rosor och eld.[83]
Miranda Landen disputerade 2013 vid Lunds universitet[84] på avhandlingen Och nu börjar historien - Hjalmar Söderbergs novellkonst, som också utkom på Atlantis bokförlag[85][86] Samtliga noveller i hans fem novellsamlingar tas upp i avhandlingen, från Historietter till Resan till Rom. Tolkningar av enskilda noveller, resonemang om vad en novellsamling är och om novellen som genre analyseras också. Avhandlingen belyser även hur det kunde gå till vid publiceringen i den tidens tidningar och tidskrifter, alltifrån Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet till Ord och Bild, julkalendrar och olika skämttidningar.[87]
Söderbergs familj har vårdat sig om hans litterära kvarlåtenskap och valt att överlåta merparten av hans korrespondens och ett flertal originalmanuskript liksom Tom Söderbergs fotosamling till Göteborgs universitetsbibliotek.
Fem större originalmanuskript har inte kommit från familjen Söderberg, utan dessa donerades redan 1937 av apotekare Gustaf Bernström till biblioteket, tillsammans med ett antal andra manuskript av bland andra Gustaf Fröding, Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam. Denna donation av manuskript byggdes på 1949 genom köpet av Hjalmar Söderbergs skriftliga kvarlåtenskap från hans hustru Emilie Söderberg i Köpenhamn. Detta kunde ske med stöd av anslag från Stiftelsen Wilhelm och Martina Lundgrens vetenskapsfond.
Man kan därför säga, att Söderbergarkivet i huvudsak kommer från två olika håll. Materialet har därefter utökats med tillskott från skilda håll i form av brev, strömanuskript och en mängd foton. Korrespondens, foton och manuskript har legat till grund för ett flertal artiklar, böcker och avhandlingar – senast Miranda Landens doktorsavhandling (2013) och Jesper Högströms biografi över Hjalmar Söderberg (2017).
Novellen Pälsen har spelats in som kortfilm 1966 och 2008.[101]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.