Loading AI tools
USA:s 44:e president 2009–2017 Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Barack Hussein Obama II (engelskt uttal: [bəˈrɑːk huːˈseɪn oʊˈbɑːmə] (
lyssna)), född 4 augusti 1961 i Honolulu på Hawaii, är en amerikansk advokat och demokratisk politiker som var USA:s 44:e president åren 2009–2017. Han tillträdde ämbetet den 20 januari 2009 efter att den 4 november 2008 ha vunnit presidentvalet. I presidentvalet den 6 november 2012 blev han omvald för ytterligare fyra år på posten; han kom då att sitta två perioder, vilket är det maximala för en president i USA. Han är den första afroamerikan som har valts till president och även den första afroamerikan som nominerats för ämbetet av ett större politiskt parti.
Barack Obama  | |
 Barack Obama i Vita husets ovala rum i december 2012 | |
| Tid i befattningen 20 januari 2009–20 januari 2017 | |
| Vicepresident | Joe Biden |
|---|---|
| Företrädare | George W. Bush |
| Efterträdare | Donald Trump |
| Tid i befattningen 3 januari 2005–16 november 2008 | |
| Företrädare | Peter Fitzgerald |
| Efterträdare | Roland Burris |
Ledamot av Illinois senat från 13:e distriktet | |
| Tid i befattningen 8 januari 1997–4 november 2004 | |
| Företrädare | Alice Palmer |
| Efterträdare | Kwame Raoul |
| Född | Barack Hussein Obama II 4 augusti 1961  Honolulu, Hawaii, USA |
| Politiskt parti | Demokraterna |
| Alma mater | Occidental College Columbia University (B.A.) Harvard Law School (J.D.) |
| Yrke | Advokat, universitetslärare |
| Ministär | Obamas kabinett |
| Religion | Kristen |
| Residens | Washington, D.C.[1] Chicago, Illinois |
| Maka | Michelle Obama (1992–) |
| Barn | Malia Sasha |
| Namnteckning |  |
Obama är utbildad jurist och avlade 1991 juristexamen (J.D.) vid Harvard Law School. Under studietiden var han även ordförande för Harvard Law Review. Han har även en kandidatexamen (B.A.) i statsvetenskap från Columbia University 1983. Före presidentskapet arbetade han som universitetslärare i statsrätt vid University of Chicago Law School åren 1992–2004. Han praktiserade även som medborgarrättsadvokat samt satt tre mandatperioder i delstatssenaten i Illinois åren 1997–2004. I november 2004 blev han invald i USA:s senat och var federal senator för Illinois åren 2005–2008. Baserat på hur Obama har röstat i senaten lutar han politiskt åt vänster bland demokraterna.[2]
Under tiden som USA:s president (2009–2017) var hans största bedrifter införandet av en universell sjukförsäkring (Obamacare), genomdrivandet av ett stimulanspaket för investeringar i utbildning, infrastruktur, hälsovård och grön energi, en reform av regelverket för Wall Street, undertecknandet av Parisavtalet 2015, införandet av en ny immigrationslag som gav arbetstillstånd för vissa illegala invandrare och legaliseringen av samkönade äktenskap.[3]
Obama tilldelades Nobels fredspris i oktober 2009 för sina insatser att stärka internationell diplomati och samarbete. Han hade då varit president i knappt nio månader.[4] Att Obama tilldelades priset har i efterhand mött kritik. Geir Lundestad, direktör vid Norska Nobelinstitutet, har framhållit att priset inte fick den effekt på Obamas utrikespolitik som man önskat.[5] Obamas utrikespolitik har kritiserats för att ha varit svag och gett utrymme för bland annat Ryssland, Kina och Nordkorea att utöka sin globala makt samt ökat den politiska instabiliteten i Mellanöstern.[6][7][8][9][10]
I december 2020 hade Obama en beräknad förmögenhet på minst 70 miljoner dollar. Detta är ungefär 50 gånger den förmögenhet på 1,3 miljoner dollar som han hade när han vann presidentvalet 2008.[11]
Efter presidentskapet tecknade Obama under 2018 ett samarbetsavtal med Netflix med vilka han och frun Michelle ska producera tv-serier och filmer.[12]
Barack Obama föddes på Kapi'olani Medical Center for Women & Children i Honolulu i Hawaii.[13] Hemmet han bodde i före presidentskapet ligger på 5046 S Greenwood Ave, Chicago.[14] Hans far, Barack Obama, Sr., var en luo från Nyang'oma Kogelo i Nyanzaprovinsen i Kenya. Hans mor, Ann Dunham, var en vit amerikanska från Wichita i Kansas,[15] av främst engelsk och irländsk härkomst.[16][17][18] Föräldrarna träffades 1960 när de båda studerade vid University of Hawaii at Manoa, där hans far var utbytesstudent.[19][20] Paret gifte sig den 2 februari 1961 och den 4 augusti samma år föddes Obama.[21] Föräldrarna separerade när Obama var två år gammal och skilde sig 1964, då fadern började studera, med hjälp av ett stipendium, vid Harvard University.[20] Obamas far återvände till Kenya och träffade sin son endast en gång till, år 1971, innan han omkom i en bilolycka 1982.[22]
Efter skilsmässan gifte sig Obamas mor med Lolo Soetoro, en indonesisk student, och familjen flyttade till Soetoros hemland 1967, där Obama gick på lokala skolor, som Asisi i Jakarta, tills han var tio år gammal. Han återvände sedan till Honolulu för att bo hos sina morföräldrar, Madelyn och Stanley Dunham, medan han med hjälp av stipendium gick i privatskolan Punahou School från femte klass 1971 till sin examen från high school 1979.[23] Obamas mor återvände till Hawaii 1972 och stannade under flera år, men reste 1977 tillbaka till Indonesien, där hon arbetade som fältantropolog. Hon stannade där under större delen av återstoden av sitt liv, men återvände till Hawaii 1994. Hon avled av äggstockscancer 1995.[24] Obama har sagt om sin tid i Honolulu att blandningen och respekten för olika kulturer spelat en stor roll i hans syn på världen.
I boken Dreams from My Father från 1995 berättar Obama om sin uppväxt som den enda svarta personen i en vit familj.[25] Som vuxen medgav Obama att han under sin tid i high school hade använt marijuana, kokain och alkohol, vilket han under valkampanjen 2008 beskrev som sitt största moraliska misslyckande.[26]
Efter att ha gått ut high school på Hawaii 1979 flyttade Obama till Los Angeles där han under två års tid studerade vid Occidental College.[27][28] Där höll han sitt första offentliga tal där han uppmanade till försäljning av värdepapper, till exempel aktier, tillhörande företag som var närvarande i Sydafrika, på grund av Sydafrikas apartheid. Han gick sedan över till Columbia University i New York, där han studerade statsvetenskap som huvudämne med specialisering på internationella relationer.[29] Obama tog en Bachelor of Arts-examen från Columbia 1983 och arbetade sedan från början av året därpå i ett år på Business International Corporation[30][31] och sedan på New York Public Interest Research Group.[32][33]
Efter fyra år i New York flyttade Obama till Chicago, där han anställdes som ledare för Developing Communities Project (DCP), en kyrkobaserad social organisation (community organization) som ursprungligen omfattade åtta katolska församlingar i Greater Roseland (Roseland, West Pullman och Riverdale) i South Side i Chicago, och arbetade där från juni 1985 till maj 1988.[32][34] Under hans tre år som ledare för DCP växte dess antal anställda från en till tretton och dess årsbudget växte från 70 000 till 400 000 dollar. Organisationen medverkade bland annat till att starta ett arbetsträningsprogram, ett handledningsprogram för att förbereda för högskolestudier, och en organisation för hyresgästers rättigheter i Altgeld Gardens.[35] Obama arbetade också som konsult och handledare för Gamaliel Foundation, ett institut för samhällsorganisering (community organizing).[36] I mitten av 1988 reste han för första gången till Europa i tre veckor och sedan i fem veckor i Kenya, där han mötte många av sina kenyanska släktingar för första gången.[37]
Obama började studera juridik vid Harvard Law School i slutet av 1988. Vid slutet av sitt första år utvaldes han, baserat på hans betyg och en skrivartävling, som redaktör för Harvard Law Review.[38] I februari 1990, under sitt andra år, valdes han till ordförande för Law Review, en frivillig heltidstjänst där han fungerade som chefredaktör och ledde tidskriftens stab på åttio redaktörer.[39] Valet av Obama som första svarta ordförande för Law Review fick stor uppmärksamhet i medier och följdes av långa detaljerade personbeskrivningar.[39] På somrarna återvände han till Chicago där han arbetade som sommaranställd på advokatbyråerna Sidley & Austin 1989 och Hopkins & Sutter 1990.[40] Efter att ha tagit en Juris Doctor-examen (närmast motsvarande juristexamen i Sverige) med magna cum laude[41][42] från Harvard 1991 återvände han till Chicago.[38]
Uppmärksamheten kring valet av Obama som förste svarte ordförande för Harvard Law Review ledde till ett bokkontrakt och förskott för en bok om rasrelationer.[43] University of Chicago Law School bemödade sig om att rekrytera honom och gav Obama en forskartjänst och ett kontor för arbetet med boken.[43] Han planerade till en början att slutföra boken inom ett år, men det tog mycket längre tid när den utvecklades till en självbiografi. För att kunna arbeta utan avbrott reste Obama och hans fru, Michelle, till Bali där han ägnade flera månader åt att skriva. Manuskriptet publicerades slutligen i mitten av 1995 som Dreams from My Father[43] (utgiven på svenska 2008 som Min far hade en dröm).[44]
Obama ledde från april till oktober 1992 Project Vote i Illinois, en kampanj för väljarregistrering med tio anställda och flera hundra volontärer. Projektet uppnådde sitt mål, att få 150 000 av 400 000 oregistrerade afroamerikaner i delstaten att registrera sig som väljare, och ledde till att Crain's Chicago Business nämnde Obama i sin lista över ”40 blivande makthavare under fyrtio” för 1993.[45][46]
Obama undervisade i statsrätt vid University of Chicago Law School i tolv år, först klassificerad som Lecturer från 1992 till 1996, och sedan som Senior Lecturer från 1996 till 2004.[47] Han anslöt sig till Davis, Miner, Barnhill & Galland, en advokatbyrå med tolv advokater som specialiserade sig på medborgarrättsprocesser och lokal ekonomisk utveckling, där han var associate i tre år från 1993 till 1996, sedan of counsel från 1996 till 2004. Hans advokatlicens gick ut 2002.[32][48][49]
Obama var en av grundarna och ledamot av styrelsen i den icke vinstdrivande organisationen Public Allies, som verkar för att främja nytt ledarskap, 1992. Han avgick innan hans fru Michelle blev verkställande direktör för Public Allies Chicago i början av 1993.[32][50][51] Från 1994 till 2002 var han ledamot av styrelsen för Woods Fund of Chicago, som 1985 hade varit den första stiftelsen som finansierade Developing Communities Project, och också från 1994 till 2002 i styrelsen för stiftelsen Joyce Foundation.[32] Obama var styrelseledamot i Chicago Annenberg Challenge från 1995 till 2002, som styrelseordförande från 1995 till 1999.[32] Han var också styrelseledamot i Chicago Lawyers' Committee for Civil Rights Under Law, Center for Neighborhood Technology och Lugenia Burns Hope Center.[32]
Obama invaldes i Illinois senat 1996. Han efterträdde Alice Palmer som senator från Illinois 13:e distrikt, som då omfattade områden i Chicagos South Side från Hyde Park-Kenwood söderut till South Shore och västerut till Chicago Lawn.[52] I senaten fick Obama stöd från båda partierna för reformer i lagstiftning rörande etik och sjukvård.[53] Han tog initiativ till en lag om ökade skattekrediter för arbetare med låga inkomster, förhandlade fram reformer i välfärdssystemet och verkade för höjda barnbidrag.[54] År 2001 stödde Obama, som medordförande för tvåpartiutskottet för administrativa regler, den republikanske guvernören George Ryans regleringar av utlåningsverksamhet, som syftade till att förhindra utmätning av bostäder.[55]
Obama omvaldes till senaten i Illinois 1998 och återigen 2002.[56] År 2000 förlorade han Demokraternas primärval till kandidatur till USA:s representanthus mot den sittande ledamoten Bobby Rush med en marginal på två mot en.[57][58]
I januari 2003 blev Obama ordförande för hälso- och socialutskottet i Illinois senat, då Demokraterna, efter att ha varit i minoritet i ett årtionde, återfick sin majoritetsställning.[59] Han tog initiativ till och ledde det enhälliga antagandet av ett lagförslag om att övervaka rasprofilering genom att kräva att polisen rapporterade rastillhörigheten hos de bilförare de häktar och lagstiftning som gjorde Illinois till den första delstaten som gav tillstånd till videofilmning av förhör i mordutredningar.[54][60] Under hans valkampanj för att bli invald i USA:s senat 2004 gav företrädare för polisen Obama erkännande för hans aktiva samarbete med polisorganisationer i antagandet av reformer av dödsstraffet.[61] Obama avgick från Illinois senat i november 2004 efter att han blivit invald i USA:s senat.[62]
I mitten av 2002 började Obama fundera på att kandidera till USA:s senat. Han värvade den politiska strategen David Axelrod samma höst och tillkännagav formellt sin kandidatur i januari 2003.[63] När den sittande republikanske senatorn Peter Fitzgerald och hans demokratiske företrädare Carol Moseley Braun båda beslöt att inte ställa upp i valet inledde Demokraterna och Republikanerna vidöppna primärval där femton olika kandidater ställde upp.[64] Obamas kandidatur hjälptes fram av Axelrods reklamkampanj med bilder av den tidigare borgmästaren i Chicago Harold Washington och stöd från dottern till Paul Simon, tidigare senator för Illinois.[65] Han fick över 52 procent av rösterna i primärvalet i mars 2004, 29 procentenheter före sin närmaste demokratiska konkurrent.[66]
I juli 2004 skrev och framförde Obama keynote-talet (=inledningstalet) på Demokraternas partikongress i Boston, Massachusetts.[67] Efter att ha beskrivit sin morfars erfarenheter som veteran från andra världskriget och mottagare av stödprogram under New Deal talade Obama om att förändra USA:s regerings ekonomiska och sociala prioriteringar. Han ifrågasatte Bushadministrationens hantering av Irakkriget och framhävde USA:s plikter mot sina soldater. Genom att hämta exempel från USA:s historia kritiserade han starkt partibundna synsätt på väljarna och efterfrågade enighet i mångfalden med orden ”[d]et finns inte ett liberalt Amerika och ett konservativt Amerika, det finns bara Amerikas förenta stater”[68] Fastän det inte TV-sändes av de tre stora nyhetsnätverken (utom i Chicago) såg sammanlagt 9,1 miljoner tittare Obamas tal på PBS, CNN, MSNBC, FOX News och C-SPAN. Talet var en av konventets höjdpunkter och bekräftade hans ställning som Demokraternas mest lysande nya stjärna.[69]
Obamas förväntade motståndare i valet, segraren i Republikanernas primärval Jack Ryan, drog sig ur valet i juni 2004.[70] Två månader senare och mindre än tre månader före valdagen accepterade Alan Keyes nomineringen från Republikanerna i Illinois att ersätta Ryan.[71] Keyes, som sedan länge var bosatt i Maryland, skaffade bostad i Illinois när han nominerades.[72] I valet i november 2004 fick Obama 70 procent av rösterna mot Keyes 27 procent, den största segermarginalen för ett val över hela delstaten i Illinois historia.[73]
Detta val var det första amerikanska senatsvalet någonsin där båda kandidaterna från de två främsta partierna i USA (Republikanerna och Demokraterna) var afroamerikaner. Obamas företrädare i senaten, republikanen Peter Fitzgerald, hade själv sex år tidigare besegrat demokraten Carol Moseley Braun, den första afroamerikanska kvinnan vald till senaten.
Obama svors in som senator den 4 januari 2005.[74] Obama var den femte afroamerikanska senatorn i USA:s historia, och den tredje folkvalda.[75] Han var den ende senator som var medlem i Congressional Black Caucus.[76] CQ Weekly, en icke-partipolitisk publikation, karakteriserade honom som en ”lojal demokrat”, på grundval av en analys av alla omröstningar i senaten under 2005–2007, och National Journal rankade honom som den ”mest liberala” senatorn grundat på en bedömning av utvalda omröstningar under 2007. År 2005 rankades han som nummer sexton, och 2006 som nummer tio.[77][78] År 2008 rankades han av Congress.org som den elfte mäktigaste senatorn.[79]
Obama avgick från sin senatsplats den 16 november 2008 för att fokusera på övergången till sin presidentadministration.[80]
Obama röstade för Energy Policy Act of 2005, ett lagförslag om förändrad energipolitik, och var en av initiativtagarna till Secure America and Orderly Immigration Act, ett lagförslag om reformerad invandringspolitik.[82] I september 2006 stödde Obama ett besläktat lagförslag, Secure Fence Act.[83] Obama introducerade två initiativ som fick hans namn: Lugar–Obama, som utökade konceptet om samverkande hotminskning (Nunn–Lugar Cooperative Threat Reduction) till konventionella vapen,[84] och Coburn–Obama Transparency Act, som gav fullmakt åt upprättandet av USAspending.gov, en webbsöktjänst om federala utgifter.[85] Den 3 juni 2008 introducerade senator Obama, tillsammans med senatorerna Thomas Carper, Tom Coburn och John McCain, uppföljande lagstiftning för att stärka insyn och ansvarighet i federala utgifter.[86]
Obama initierade ett lagförslag som skulle ha krävt av ägare till kärnkraftverk att meddela delstatliga och lokala myndigheter om radioaktiva läckor, men lagförslaget gick inte igenom i senaten som helhet efter att det blivit kraftigt modifierat i utskottsberedningen.[87]
I december 2006 undertecknade USA:s president George W. Bush en lag om bistånd, säkerhet och demokratifrämjande i Kongo-Kinshasa, vilket blev den första federala lagen som antogs där Obama var främste initiativtagare.[89] I januari 2007 introducerade Obama och senator Feingold en stadga om privatflygplan i ett lagförslag om ärligt ledarskap och öppenhet i myndighetsutövning (Honest Leadership and Open Government Act), som godkändes som lag i september 2007.[90] Obama introducerade också Deceptive Practices and Voter Intimidation Prevention Act, ett lagförslag om att kriminalisera vilseledande metoder i federala val[91] och Iraq War De-Escalation Act,[92] av vilka ingen antagits som lag.
Senare under 2007 tog Obama initiativ till ett tillägg till Defense Authorization Act för att ge garantier för militära avsked på grund av personlighetsstörningar.[93] Detta tillägg gick igenom i senaten på våren 2008.[94] Han tog initiativ till Iran Sanctions Enabling Act som stödde avhändelse av delstatliga pensionsfonder från Irans olje- och gasindustri, vilken inte har färdigbehandlats i utskott, och var en av initiativtagarna till lagförslag för att minska risken för kärnvapenterrorism.[95][96] Obama tog också initiativ till ett tillägg i senaten till State Children's Health Insurance Program som föreskrev ett års skyddat arbete för familjemedlemmar som vårdar soldater med stridsrelaterade skador.[97]
Obama hade uppdrag i senatens utrikesutskott, miljö- och infrastrukturutskott och utskottet för frågor rörande krigsveteraner till och med december 2006.[98] I januari 2007 lämnade han miljö- och infrastrukturutskottet och tog ytterligare uppdrag i utskottet för hälsa, utbildning, arbete och pensioner samt i utskottet för inrikes säkerhet och regeringen.[99] Han blev också ordförande för senatens underutskott för Europafrågor.[100] Som ledamot av senatens utrikesutskott gjorde Obama officiella resor till Östeuropa, Mellanöstern, Centralasien och Afrika. Han mötte Mahmoud Abbas innan denne blev president av Palestina, och höll ett tal vid Nairobis universitet där han fördömde korruption i Kenyas regering.[101][102][103][104]
En metod som vissa statsvetare använder för att bedöma ideologi är att jämföra de årliga uppskattningarna från Americans for Democratic Action (ADA) med de från American Conservative Union (ACU).[105] Baserat på Obamas tid som kongressledamot har han en genomsnittlig konservativ uppskattning på 7,67 procent från ACU,[106] och en genomsnittlig liberal uppskattning på 90 procent från ADA.[107]
Obama var en tidig motståndare till USA:s 43:e president George W. Bushs Irakpolitik.[108] Den 2 oktober 2002, dagen då president George W. Bush och USA:s kongress kom överens om den resolution som gav klartecken till Irakkriget,[109] talade Obama inför den första framträdande demonstrationen mot Irakkriget i Chicago,[110] och uttalade sitt motstånd mot kriget.[111][112] Den 16 mars 2003, dagen då president Bush utfärdade sitt ultimatum till Saddam Hussein att lämna Irak inom 48 timmar innan USA invaderade,[113] talade Obama inför den dittills största demonstrationen mot Irakkriget i Chicago och sade till demonstranterna att det ”inte var för sent” att stoppa kriget.[114]
I november 2006 förespråkade Obama en ”gradvis omgruppering av amerikanska styrkor från Irak” och öppnande av diplomatisk dialog med Syrien och Iran.[115] I ett tal i mars 2007 inför AIPAC, en proisraelisk lobbyorganisation, sade han att den främsta vägen att förhindra Iran från att utveckla kärnvapen är genom samtal och diplomati, fastän han inte uteslöt militära aktioner.[116] Obama har antytt att han skulle inleda förutsättningslös och "direkt presidentdiplomati" med Iran.[117][118][119] När han redogjorde för sin strategi för att bekämpa global terrorism i augusti 2007 sade Obama, att ”det var ett förskräckligt misstag att inte agera” mot ett möte av al-Qaida-ledare 2005 som USA:s säkerhetstjänst hade bekräftat ägde rum i Pakistans federalt administrerade stamområden. Han sade att han som president inte skulle missa en liknande möjlighet, till och med utan stöd från Pakistans regering.[120]
I en kolumn i The Washington Post i december 2005, och vid en demonstration med Save Darfur Coalition i april 2006, efterfrågade Obama ett mer bestämt agerande för att motverka folkmord i Darfurområdet i Sudan.[121] Han har avhänt 180 000 dollar i personliga innehav av Sudan-relaterade aktier, och har uppmanat avhändelse från företag som bedriver affärsverksamhet i Iran.[122] I tidskriften Foreign Affairs nummer för juli–augusti 2007 förespråkade Obama en utåtblickande utrikespolitik efter Irakkriget och en förnyelse av USA:s militära, diplomatiska och moraliska ledarskap i världen. Han framhöll att ”vi kan varken dra oss tillbaka från världen eller försöka skrämma den till underkastelse” och uppmanade amerikanerna att ”leda världen, i gärning och genom föredöme”.[123]
Obama uttalade sig i april 2007 om vikten av att erkänna det armeniska folkmordet under första världskriget.[124]
I den ekonomiska politiken försvarade han i april 2005 Franklin D. Roosevelts sociala välfärdspolitik New Deal och kritiserade republikanska förslag om att upprätta privata konton för socialförsäkringar (Social Security).[126] Efter orkanen Katrina sade Obama ifrån mot statens likgiltighet inför växande ekonomiska klasskillnader och uppmanade båda partier att agera för att återställa det sociala skyddsnätet för de fattiga.[127] Kort innan han tillkännagav sin presidentvalskampanj sade Obama att han stödjer allmän sjukvård i USA.[128] Obama föreslår att lärare ska belönas efter prestation, men försäkrar fackföreningarna att förändringarna ska genomföras genom kollektivavtalsprocessen.[129]
I september 2007 beskyllde Obama särintressen för att snedvrida USA:s skattesystem.[130] Hans plan skulle avskaffa skatter för pensionärer med inkomster på mindre än 50 000 dollar om året, dra tillbaka inkomstskattesänkningar för dem som tjänar över 250 000 dollar samt sänkningen av kapitalvinstskatten,[131] stänga kryphål i företagsskatt, ta bort inkomsttaket för skatter på socialförsäkringar, begränsa offshore-ekonomier och förenkla inkomstdeklarationer genom att i förväg skriva in löne- och bankinformation som redan inhämtats av skattemyndigheten.[132] När han tillkännagav sin presidentkampanjs energiplan i oktober 2007 föreslog Obama ett system för utsläppshandel för att begränsa koldioxidutsläpp och tioårigt program för investeringar i nya energikällor för minska USA:s beroende av importerad olja.[133] Obama föreslog att alla utsläppsrätter skulle auktioneras ut, utan övergångsbestämmelser för olje- och gasföretag, och att de inkomster som genereras ska spenderas på energiutveckling och övergångskostnader.[134]
Obama har uppmuntrat demokrater att nå fram till evangelikaler och andra religiösa grupper.[135] I december 2006 deltog han tillsammans med den republikanske senatorn Sam Brownback vid Globala toppmötet om aids och kyrkan, som organiserades av kyrkoledarna Kay och Rick Warren.[136] Tillsammans med Warren och Brownback gjorde Obama ett HIV-test, liksom han hade gjort i Kenya mindre än fyra månader tidigare.[137] Han uppmanade ”andra i det offentliga livet att göra detsamma” och inte skämmas för det.[138] När han talade inför över 8 000 medlemmar av United Church of Christ i juni 2007 protesterade Obama mot ”så kallade ledare för den kristna högern” för att vara ”alltför ivriga att utnyttja det som skiljer oss”.[139]
Den 10 februari 2007 tillkännagav Obama sin kandidatur till posten som USA:s president framför Old State Capitol-byggnaden i Springfield, Illinois.[140][141] Valet av plats för tillkännagivandet var symboliskt eftersom det var där som Abraham Lincoln framförde sitt historiska ”House Divided”-tal år 1858.[142]
Under valkampanjen betonade Obama frågorna att snabbt avsluta Irakkriget, minska USA:s utländska energiberoende och ordna allmän sjukvård.[143] Vid ett tillfälle identifierade han dessa som sina tre högsta prioriteringar.[144] Han framförde att om han blev vald skulle han genomföra nedskärningar i budgeten i storleksordningen tiotals miljarder dollar, sluta investera i ”oprövade” missilförsvarssystem, inte använda rymden som ett vapen, sakta ned utvecklandet av Future Combat Systems samt arbeta för att avskaffa alla kärnvapen. Obama förespråkar ett slut på utvecklandet av nya kärnvapen, en minskning av USA:s nuvarande kärnvapenarsenal, antagandet av ett globalt förbud mot framställning av fissilt material, och försök till förhandlingar med Ryssland för att ta bort interkontinentala ballistiska robotar från hög beredskap.[145]
Obama har blivit hedersmedlem av Kråkindianernas stam. Obama var den första presidentkandidaten någonsin som besökt stammen.[146]
Under både primärvalskampanjen och presidentvalet satte Obamas kampanj flera rekord för insamling av pengar, särskilt i mängden insamlade små bidrag.[147][148][149] Den 19 juni blev Obama den förste presidentkandidaten från ett stort parti som avböjde offentlig finansiering i valet sedan systemet infördes 1976, och frångick därmed sin tidigare avsikt att ta emot det.[150]
Ett stort antal kandidater ställde från början upp i Demokraternas primärval. Efter några inledande val begränsades fältet till en kamp mellan Obama och senator Hillary Clinton, där vardera vann några stater och loppet var nästan jämnt under hela primärvalsprocessen.[151][152][153][154] Den 31 maj beslöt partistyrelsen (Democratic National Committee) att alla de omstridda delegaterna från Michigan och Florida skulle få rösta vid konventet, med en halv röst var, vilket minskade Obamas ledning i antal delegater.[155] Den 3 juni 2008, när alla delstater räknats, passerade Obama tröskeln för att bli Demokraternas presumtiva presidentkandidat.[156][157] Samma dag höll han ett segertal i St. Paul, Minnesota. Clinton avbröt sin kampanj och gav Obama sitt stöd den 7 juni.[158] Från den tidpunkten och framåt drev han valkampanj i presidentvalet mot Republikanernas presidentkandidat senator John McCain.
Barack Obama meddelade den 23 augusti 2008 att han valt senatorn för Delaware Joe Biden till sin vicepresidentkandidat[159]. Vid Demokraternas konvent i Denver, Colorado, höll Obamas tidigare rival Hillary Clinton ett tal där hon gav starkt stöd till Obamas kandidatur och föreslog senare att Obama skulle nomineras genom acklamation till Demokraternas presidentkandidat.[160][161] Sedan framförde den 28 augusti Obama ett tal till de 84 000 anhängarna som samlats på konventet. I talet, som även sågs av över 38 miljoner personer över hela världen, accepterade han sitt partis nominering och presenterade sina politiska målsättningar.[162][163] Han blev därmed den första afroamerikanen att ställa upp i presidentvalet som huvudkandidat för ett av de stora partierna.[164] Tidigare år hade de svarta demokratiska politikerna Shirley Chisholm och Jesse Jackson försökt bli presidentkandidater utan att lyckas.
Valkampanjen, där Obama ställdes mot republikanen John McCain, kom att domineras av USA:s ekonomi och Irakkriget.[165] Efter att McCain nominerades till Republikanernas presidentkandidat tydde opinionsmätningarna på att han hade minskat klyftan mot Obama. I september och oktober 2008 genomfördes tre presidentvalsdebatter mellan Obama och McCain.[166][167] Efter dessa gick Obama framåt i de landsomfattande opinionsmätningarna.
Obama kritiserade George W. Bushs behandling av fångar på Guantanamobasen på Kuba och i Abu Ghraib-fängelset i Irak. "We only know these crimes took place because insiders blew the whistle at great personal risk ... Government whistleblowers are part of a healthy democracy and must be protected from reprisal." Han lovade även att stänga Guantanamobasen inom ett år.
Den 2 november 2008 avled Obamas mormor Madelyn Dunham av cancer vid 86 års ålder. Obama fick kännedom om sin mormors död dagen före presidentvalet.[168][169] Presidentvalet hölls den 4 november 2008. Obama segrade efter att ha fått 365 av de totalt 537 elektorsrösterna och stöd av 52,7 procent av väljarna. Obama vann dock enbart 28 procent av USA:s countyn, vilket var minst av en vinnande presidentkandidat i USA:s historia.[170] I presidentvalet 2012, då Obama blev omvald, vann han enbart 22 procent (689 stycken) av USA:s countyn och är sedan dess den president som vunnit minst antal countyn i USA:s historia.[170]
När Obama blev vald utbröt spontana gatufiranden i USA[171] och utomlands. Många uttryckte förväntan att omvärldens bild av USA, som var påfrestad under George W. Bushs regering, skulle förbättras.[172] Farhågor om att vapenlagarna skulle bli mer restriktiva under Obamas regering ledde till en ökning i försäljningen av skjutvapen runtom i USA.[173]
I och med segern i presidentvalet blev Obama den första afroamerikanen att väljas till USA:s president.[174][175][176][177] I sitt segertal, som framfördes inför hundratusentals anhängare i Grant Park i Chicago, tillkännagav Obama att ”förändringen har kommit till Amerika”.[178] Såsom född i Hawaii är Obama den förste amerikanske presidenten som är född utanför det kontinentala USA. Han är också den femte yngste presidenten vid tiden för tillträdet och den andre vars huvudsakliga politiska bas är Illinois.
Barack Obama installerades som USA:s 44:e president den 20 januari 2009 med Joe Biden som vicepresident.[159] Under sin första vecka som president gav han order om att det omtvistade terroristfängelset på Guantanamo skulle stängas inom ett år[179] samt tog kontakt med företrädare för de olika intressegrupperna i Israel-Palestina-konflikten. Obama upphävde dessutom förbudet för USA att ge bistånd till organisationer som förespråkar aborter utomlands.[180]
Obama införde ett lönetak på 100 000 dollar för statliga tjänstemän. Han införde även att medarbetare i Vita huset som slutar inte får arbeta med liknande inriktning i näringslivet inom en tvåårsperiod.[181]
Obama skrev under The Lilly Ledbetter Fair Pay Act, som är en lag som förbjuder lönediskriminering.[181]
Obama beslutade att USA ska ge full militär pension till de filippinier som stred på USA:s sida under andra världskriget. Den dåvarande presidenten Harry S. Truman lovade dem det efter andra världskriget men höll inte sitt löfte. Då var det 250 000 frivilliga som slogs för USA. Idag är det 15 000 som fortfarande är vid liv.[182]
Obama införde i juli 2010 flera nya regleringar inom finanssektorn genom Dodd–Frank Act.[183]
Obamas sjukvårdsreform Patient Protection and Affordable Care Act, kallad Obamacare, röstades igenom med en rösts majoritet i mars 2010. Den innebär att 96 procent av medborgarna får sjukvårdsförsäkring och kräver att alla enskilda tecknar sjukvårdsförsäkring. Den gör också att privata sjukförsäkringsbolag inte får neka någon att få en sjukförsäkring och staten kommer med bidrag att hjälpa låginkomsttagare att betala premien.[184]
Obamacare har mött massiv kritik, främst från republikaner. Även Demokraternas minoritetsledare Charles Schumer har i efterhand kritiserat reformens politiska timing.[185] Kritiken mot Obamacare grundar sig framför allt i det intrång i individens frihet som lagen innebär eftersom den kräver att alla medborgare tecknar försäkring, samt de prisökningar på sjukvårdsförsäkringar som skett sedan lagens tillkomst.[186][187][188] Detta sägs bland annat bero på de krav som ställs på försäkringsbolag att inte ta ut högre avgifter på försäkringstagare beroende på deras hälsotillstånd, kön och om de exempelvis har en kronisk sjukdom än medborgare utan sådan sjukdom, vilket har medfört att försäkringsbolagen tvingats höja priserna för vanliga medborgare.[189] Vidare har framhållits att amerikanska medborgare över 65 år, som berörs mest av sjukvården, redan hade ett grundskydd och var försäkrade utan Obamacare genom Medicare och Medicaid.[190]
Under den nationella demonstrationen Taxpayer March on Washington den 12 september 2009 protesterades särskilt mot bland annat Obamacare, men även andra delar av Obamas politik som ansågs representera ”big government” såsom skattehöjningar och ökade regleringar. Taxpayer March on Washington var den största demonstrationen under Obamas presidentskap och en av de större demonstrationerna i USA på flera år med hundratusentals demonstranter.[191][192] Liknande demonstrationer, men i mindre skala, hölls även 2010 i städerna Washington, D.C., St. Louis och Sacramento.[193][194]
I juni 2012 skrev Obama under lagen Deferred Action for Childhood Arrivals (DACA) som möjliggör för illegala invandrare som anlände till USA när de var minderåriga att få arbetstillstånd i landet.[195]
Obama uttryckte omfattande kritik gentemot ett par amerikanska nyhetsmedier med konservativ inriktning i samband med sitt presidentskap. Detta särskilt mot Fox News, som är en av få etablerade nyhetsmedier med konservativ inriktning i USA. Ett par månader efter att Obama tillträtt som president kom ett officiellt uttalande från hans administration att de kommer att behandla Fox News som ett oppositionsparti och att de inte betraktar kanalen som en legitim nyhetskanal.[196][197] Obama har även beskrivit Fox News som en ”destruktiv nyhetskanal” och som ett hot mot landets utveckling.[198] Obama och hans administration valde även att utesluta nyhetskanalen från ett par pressträffar i Vita huset.[199] I januari 2018 uttryckte han i en intervju att människor som tittar på Fox News ”lever på en annan planet”.[200]
Vidare har Obama kritiserat nyhetsmedier generellt för att de enligt honom rapporterade för mycket om republikanen Donald Trump och dennes presidentkampanj 2016, och att de därigenom skulle ha hjälpt Trumps kampanj för mycket.[201]
Obama beslutade i februari 2009 att dra tillbaka trupperna från Irak. Huvuddelen av de 142 000 amerikanska soldater som fanns i Irak skulle återvända till USA innan augusti 2010. Mellan 30 000 och 50 000 man skulle vara kvar för att utbilda irakisk militär och polis. Denna grupp lämnade Irak i slutet på 2011.[202][203] Vid sitt tillträde som president 2009 ärvde Obama fyra krig från sin föregångare George W. Bush (Irak, Afghanistan, Somalia och Pakistan). Dessutom hade Bush genomfört militära insatser mot terrorister i Syrien [204] och Jemen.[204] Obama fick ta över samtliga dessa konflikter som inletts under Bushs tid som president. Konflikten i Jemen övergick till inbördeskrig mellan Houthistyrkor och Jemens regering där USA agerade mot terrorgruppen al Qaida på Arabiska halvön. 2011 inleddes inbördeskriget i Libyen. När Libyens terrorstämplade diktator Khadaffi var på väg att attackera landets andra stad Benghazi gav FN klartecken till en internationell insats mot Khadaffi. I Syrien bröt inbördeskrig ut och efter hand genomförde en internationell koalition omfattande militära insatser mot terrorgruppen IS. I koalitionen ingick bl a USA, Storbritannien, Australien, Belgien, Kanada, Tyskland, Frankrike, Italien och Norge.[205][206]
Obama beslutade att förhörsledarna som använde skendränkning för misstänkta terrorister under Bushs presidentskap inte skulle åtalas eftersom de hade handlat i god tro.[207]
År 2010 slöt Obama avtalet New START med Rysslands regering om avspänning och gemensam kärnvapennedrustning mellan USA och Ryssland.[208]
År 2015 var Obama med och slöt ett avtal med Iran om att USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Kina och Ryssland lyfter sina ekonomiska sanktioner mot Iran i utbyte mot att Iran avvecklar sitt kärnkraftsprogram. Ett avtal som Obamas efterträdare Donald Trump valde att dra sig ur i maj 2018.[209]
Den 9 oktober tillkännagav Norska Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland att Barack Obama, mindre än ett år efter sitt tillträde,[210] tilldelats Nobels fredspris 2009.[211] Nobelkommitténs beslut möttes blandad respons, både glädje men också kritik och förvåning sett till den korta tid som Obama hade varit president (knappt nio månader).[212][213][214] Vid tillkännagivandet pågick både Irakkriget och kriget i Afghanistan. Motiveringen till utmärkelsen var att "Nobels fredspris för 2009 skall tilldelas president Barack Obama för hans extraordinära insats för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk. Kommittén har lagt speciell vikt vid Obamas vision om att arbeta för en värld utan atomvapen."[215] Priset tolkades av vissa som ett tack för att han inte är företrädaren president George W. Bush.[216]
I efterhand har kritiken mot att Obama tilldelades fredspriset ökat. Geir Lundestad, direktör vid Norska Nobelinstitutet, har framhållit att priset inte fick den effekt på Obamas utrikespolitik som man önskat. Detta har tolkats som att beslutet att ge Obama priset 2009 var något förhastat.[5]
I september 2013 gjorde Barack Obama ett officiellt besök i Stockholm. Detta var första gången som en sittande president i USA besökte Sveriges huvudstad.
Redan före Obamas frånträde som president i januari 2017 hade hans eftermäle som president börjat diskuteras. Bland hans största bedrifter nämns införandet av en universell sjukförsäkring (Obamacare), något som flera presidenter (Theodore Roosevelt, Franklin D. Roosevelt, Harry S. Truman, John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson, Richard Nixon, Jimmy Carter och Bill Clinton) försökt med utan att lyckas,[3] samt ett stimulanspaket som inneburit ökade möjligheter att investera i bland annat utbildningsväsendet, en reform av regelverket för Wall Street och legaliseringen av samkönade äktenskap.[3]
Samtidigt har flera av Obamas politiska gärningar mött omfattande kritik. Obamas utrikespolitik har kritiserats för att ha varit svag och gett utrymme för bland annat Ryssland, Kina och Nordkorea att utöka sin globala makt samt ökat den politiska instabiliteten i Mellanöstern.[6][7][8][9][10]
När Obama tillträdde som president 2008 hade han en förmögenhet på 1,3 miljoner amerikanska dollar. Hans förmögenhet ökade drastiskt under och efter presidentskapet och var i december 2020 uppe i minst 70 miljoner dollar.[11]
Efter presidentskapet valde Obama att 2018 teckna ett samarbetsavtal med Netflix med vilka han och frun Michelle ska producera tv-serier och filmer.[12]
Barack Obama mötte sin blivande fru, Michelle Robinson, i juni 1989 när han var sommaranställd på advokatbyrån Sidley Austin i Chicago.[217] Robinson utsågs som Obamas handledare på företaget för tre månader.[218] År 1991 förlovade de sig och gifte sig den 3 oktober 1992.[219] Parets första dotter, Malia Ann, föddes 4 juli 1998,[220] och följdes av en andra dotter, Natasha (”Sasha”), som föddes 10 juni 2001.[221]
Obama kallades ”Barry” som ung, men ville tilltalas med sitt riktiga förnamn under sin högskoletid.[222]
Med hjälp av intäkterna från ett bokavtal flyttade familjen 2005 från en ägarbostad i Hyde Park i Chicago till ett hus för 1,6 miljoner dollar i det angränsande området Kenwood.[223] Köpet av en intilliggande tomt och försäljningen av en del av den till Obama av hustrun till exploatören och vännen Tony Rezko blev uppmärksammat i nyhetsmedierna eftersom Rezko blev åtalad och senare fälld för politisk korruption som inte hade anknytning till Obama.[224][225]
I december 2007 uppskattade tidskriften Money familjen Obamas förmögenhet netto till 1,3 miljoner dollar.[226] Deras självdeklaration för 2007 visade att hushållet hade en inkomst på 4,2 miljoner dollar – vilket var en ökning från omkring 1 miljon 2006 och 1,6 miljoner 2005, som mestadels kom från försäljning av hans böcker.[227]
I en intervju på The Oprah Winfrey Show 2006 betonade Obama hur multikulturell hans utvidgade familj är. ”Michelle kan berätta för dig, att när vi träffas till jul eller Thanksgiving är det som ett litet mini-FN”, sade han. ”Jag har släktingar som ser ut som Bernie Mac, och jag har släktingar som ser ut som Margaret Thatcher.”[229] Obama har sju halvsyskon från sin kenyanske fars familj, av vilka sex är i livet, och en halvsyster, Maya Soetoro-Ng, dottern till hans mor och hennes indonesiske andre make.[230] Obamas mor överlevdes av sin Kansas-födda mor, Madelyn Dunham[231], som dog strax före Obamas presidentval.[232] I sin biografi Dreams from My Father anknyter Obama sin mors släkthistoria till möjliga indianska förfäder och avlägsna släktingar till Jefferson Davis, president för Amerikas konfedererade stater under amerikanska inbördeskriget.[233] Obama är på långt håll släkt med såväl förre presidenten George W. Bush som förre vicepresidenten Dick Cheney. I båda fallen måste man dock gå tillbaka till 1600-talet för att finna de gemensamma anorna.[234][235]
Obama spelar basket och deltog i skollaget i denna sport i high school.[236] Innan Obama tillkännagav sin presidentkandidatur inledde han ett omtalat försök att sluta röka.[237]
Obama är kristen och har utvecklat sin religiösa syn som vuxen. I The Audacity of Hope beskriver Obama hur han inte uppfostrades i ett religiöst hem. Han beskriver sin mor, som uppfostrades av icke-religiösa föräldrar (vilka Obama på annan plats har betecknat som ”icke-utövande metodister och baptister”) som religiöst likgiltig, men ändå ”på många sätt den mest andligt medvetna person som jag har känt”. Han beskriver sin far som ”uppfostrad som muslim”, men ”inbiten ateist” vid den tid då hans föräldrar träffades, och sin styvfar som ”en man som inte betraktade religiös tro som särskilt användbar”. I boken beskriver Obama hur han, genom sitt arbete med svarta kyrkor som social aktivist i sin ungdom, kom att förstå ”den afroamerikanska religiösa traditionens förmåga att åstadkomma samhällsförändring”.[238][239]
Den som introducerade Obama i den kristna tron för tjugo år sedan[när?] var Jeremiah Wright, dåvarande pastor i Trinity United Church of Christ i Chicago.
Obama döptes i Trinity United Church of Christ 1988 och blev samtidigt medlem av församlingen.[240][241] Wright fungerade även som andlig vägledare för Obamas presidentkampanj 2008, tills han på grund av kontroversiella uttalanden i rasfrågan tvingades lämna denna uppgift i mars 2008.[242] Den 31 maj 2008 lämnade Obama Trinity United Church efter kontroversiella uttalanden av en pastor som Wright hade bjudit in till kyrkan, Michael Pfleger.[243] Efter att sedan dess ha saknat kyrkotillhörighet anslöt sig familjen Obama i juni 2009 till den fristående församlingen Evergreen Chapel vid Camp David.[244]
Med sin kenyanske far och vita amerikanska mor, sin uppväxt i Honolulu och Jakarta och sin Ivy League-utbildning, skiljer sig Obamas tidiga livserfarenheter markant från de flesta andra afroamerikanska politikerna, vilka inledde sina karriärer på 1960-talet genom att delta i medborgarrättsrörelsen.[245] Obama uttryckte sin förundran över frågor om huruvida han är ”tillräckligt svart” och sade inför ett möte med National Association of Black Journalists i augusti 2007 att debatten inte handlar om hans utseende eller hans meriter i frågor som berör svarta väljare. Obama sade att ”vi är fortfarande instängda i denna föreställning att om du tilltalar vita människor måste det vara någonting fel”.[246]
Obama refererade till John F. Kennedys installationstal och bekräftade sin ungdomliga utstrålning i ett kampanjtal i oktober 2007 med orden ”Jag skulle inte vara här om inte facklan gång på gång överlämnats vidare till en ny generation.”[247] Obama har jämförts med Martin Luther King som en symbol för det svarta USA. Han har bland annat riktat kritik mot rasism, klassförtryck och kriget i Irak. Timothy Grieve skrev på Salon att ”Obama har anammat Martin Luther Kings tonfall”.[248] Han har även blivit jämförd med den tidigare presidenten John F. Kennedy.[källa behövs]
Obama har haft starkt stöd från svarta men han har även fått många vita väljare med sig. Enligt vallokalsundersökningar fick Obama stöd av 43 procent av de vita väljarna i presidentvalet 2008, vilket ligger i paritet med Al Gores och John Kerrys resultat från 2000 respektive 2004.[249] McCain fick stöd av 55 procent av de vita väljarna i presidentvalet 2008.[250]
Många kommentatorer nämnde Obamas internationella dragningskraft som en utmärkande faktor för hans offentliga framtoning.[251] Inte bara visade flera opinionsmätningar starkt stöd för honom i andra länder,[252] utan Obama upprättade också nära relationer med framträdande utländska politiker redan före sin presidentkandidatur, exempelvis med dåvarande brittiske premiärministern Tony Blair, som han mötte i London 2005,[253] med partiledaren för det demokratiska partiet i Italien, Walter Veltroni, som besökte Obamas senatskontor 2005,[254] och med Frankrikes president Nicolas Sarkozy, som också besökte honom i Washington, D.C. 2006.[255]
Politiska motståndare har hävdat att Barack Obama inte kunde bli president eftersom han inte skulle vara född i USA, eller för att han inte är amerikansk medborgare. Detta är dock kontrollerat mot delstatens arkiv[256] och bevisats vara felaktigt. Bland de uppgifter som förts fram är att han är född i Kenya[257], att han avsagt sig sitt amerikanska medborgarskap och att födelsebeviset som Obama offentliggjort är en förfalskning[258]. Flera stämningar har lämnats in i USA:s högsta domstol och i lägre domstolar, men ingen av dem har gett bifall.[259] Ett påstått kenyanskt födelsebevis som presenterades i juli 2009 visade sig vara en förfalskning.[260] Men dessa rykten fortsatte, trots att Vita huset har offentliggjort Obamas födelseattest. En aggressiv kampanj finns på internet där ett flertal hemsidor påstår sig ha bevis men hittills har inga kunna verifieras som äkta[256].
Ett påstående är att Obama skulle vara muslim.[261] Bland de argument som förs fram är hans fars och styvfars kopplingar till islam, att han uttalar Pakistan på "muslimskt" vis och felaktiga påståenden om att han svor senatorseden[262] och presidenteden[263] på Koranen. Obama har dementerat att han är muslim.[264] Dock ser han milt på islam, och hävdar att alla har rätt att tycka som de vill.[265]
Under Obamas presidentvalskampanj förekom i vissa kristna kretsar påståenden om att Obama skulle stämma in på Uppenbarelsebokens beskrivningar på Antikrist.[266] Detta fick bland andra Tim LaHaye och Jerry B. Jenkins, författarna till den kristna bokserien Left Behind, att säga att så inte är fallet.[267]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
