Arsenal FC
fotbollsklubb i London, England Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Arsenal FC är en fotbollsklubb i stadsdelen Islington i norra London, men ursprungligen grundad i stadsdelen Woolwich i sydöstra London 1886. Klubbens femstjärniga hemmaarena heter Emirates Stadium (men kallas i folkmun för Ashburton Grove) och är belägen intill den gamla arenan, Arsenal Stadium, mer känd som Highbury (vars läktare byggts om till bostadshus där fasaden har bevarats och planen är en park).
| Arsenal FC | ||||
| Fotbollsklubb | ||||
 Arsenal FC:s logotyp vid Emirates Stadium 2007. | ||||
| Grundinformation | ||||
|---|---|---|---|---|
| Grundad | 1886 (138 år sedan) | |||
| Fullständigt namn | Arsenal Football Club | |||
| Tidigare namn | Dial Square FC (1886)[1] Royal Arsenal FC (1886–1893) Woolwich Arsenal FC (1893–1914) The Arsenal FC (1914–1919) | |||
| Smeknamn | The Gunners | |||
| Serie | Premier League | |||
| Ort |  London, England, Storbritannien | |||
| Hemmaarena | Emirates Stadium (kapacitet: 59 867[2]) | |||
| Nyckelpersoner | ||||
| Ägare | Arsenal Holdings plc  Stan Kroenke (100%) | |||
| Ordförande | Vakant | |||
| Tränare |  Mikel Arteta | |||
| Ass. tränare |  Steve Round  Albert Stuivenberg Carlos Cuesta  Nicolas Jover Miguel Molina [3] | |||
| Lagkapten |  Martin Ødegaard[4] | |||
| Ass. lagkapten |  Gabriel Jesus [5] | |||
| Matchställ | ||||
| ||||
| Meriter | ||||
| Engelska ligamästare | 13 (1931, 1933, 1934, 1935, 1938, 1948, 1953, 1971, 1989, 1991, 1998, 2002, 2004) | |||
| FA-cupen | 14 (1930, 1936. 1950, 1971, 1979, 1993, 1998, 2002, 2003, 2005, 2014, 2015, 2017, 2020) | |||
| Ligacupen | 2 (1987, 1993) | |||
| Community Shield | 17 (1930, 1931, 1933, 1934, 1938, 1948, 1953, 1991 (delad), 1998, 1999, 2002, 2004, 2014, 2015, 2017, 2020, 2023) | |||
| Cupvinnarcupen | 1 (1994) | |||
| Mässcupen | 1 (1970) | |||
| Övrigt | ||||
| Webbplats | arsenal.com | |||
Resultatmässigt är Arsenal Londons mest framgångsrika fotbollsklubb med Tottenham Hotspur och Chelsea som främsta rivaler. Den senaste storhetsperioden har skapats under den franska tränaren Arsène Wenger. Arsenal är även en av de rikaste och mest supporterstöttade fotbollsklubbarna i världen.[6][7] Forbes rankade klubben som den tionde rikaste 2024 till ett värde av 2,6 miljarder dollar.[8]
Från begynnelsen till krigstiderna (1886–1939)
Klubben grundades 1886 av arbetare vid den kungliga vapenarsenalen i Woolwich i sydöstra London. Klubben, som från början hette Dial Square FC, spelade sin första match den 11 december 1886 då Eastern Wanderers besegrades med 6–0.[1] Namnet Dial Square var dock inte populärt bland klubbens medlemmar, och vid ett möte på juldagen 1886 ändrades namnet till Royal Arsenal FC. Vid detta möte bestämdes även var klubben skulle spela sina hemmamatcher och vilken färg matchtröjorna skulle ha. Den förre Nottingham Forest-spelaren Fred Beardsley skrev till sin gamla klubb för att be om hjälp. Nottingham Forest skickade då en uppsättning röda tröjor och en boll. Som hemmaarena valdes Plumstead Common, där klubben kom att spela fram till 1888 då man flyttade till Manor Ground i Plumstead. Därefter flyttade klubben till närbelägna Invicta Ground 1890 innan man återvände till Manor Ground tre år senare.
1891 blev klubben professionell och två år senare bytte man namn till Woolwich Arsenal FC. 1893 blev klubben medlem i The Football League och kom att tillbringa elva säsonger i Second Division, innan laget 1904 gick upp i First Division. Den första sejouren i högsta divisionen kom att präglas av ekonomiska svårigheter. Det faktum att Arsenal höll till i otillgängliga Plumstead gjorde att publiken inte hittade till arenan, och därmed förlorade klubben mycket pengar. Klubben var nära att gå i konkurs innan den 1910 köptes av affärsmannen Sir Henry Norris. För att öka klubbens inkomster försökte Norris slå ihop Woolwich Arsenal med Fulham, men han fick inte tillstånd till detta av ligan. 1913 valde därför Norris att flytta klubben till London Borough of Islington i norra London, och året efter ändrades klubbens namn till The Arsenal FC.
1919, samma år som klubben tog bort ordet "The" i klubbnamnet och fick sitt nuvarande namn Arsenal FC, bestämdes att First Division skulle utökas från 20 till 22 klubbar. Sista säsongen innan första världskriget hade Arsenal slutat på femte plats i Second Division, medan grannklubben Tottenham Hotspur hade slutat på 20:e plats i First Division. Efter kontroverser med omröstning och påstådd mutning kom Arsenal upp till First Division på bekostnad av Tottenham, vilket lett till en ständig och hetsig rivalitet mellan de båda klubbarna. Arsenal har alltsedan 1919 spelat i förstadivisionen, och är därmed den klubb i England som spelat flest säsonger i rad i högsta ligan.
1925 fick Herbert Chapman jobbet som manager i Arsenal, vilket var inledningen på Arsenals första storhetstid. 1927 gick Arsenal för första gången till final i FA-cupen, men förlorade med 1–0 mot Cardiff City (för övrigt hittills den enda gången som ett walesiskt lag vunnit FA-cupen). 1930 vann Arsenal sin första stora titel efter seger med 2–0 i FA-cupfinalen mot Huddersfield Town. Säsongen 1930/31 blev Arsenal ligamästare för första gången efter att ha gjort 127 mål på 42 matcher, med Jack Lambert som bästa målskytt med 38 mål. Säsongen efter kom laget på andra plats i ligan och förlorade dessutom FA-cupfinalen mot Newcastle United. Sedan följde tre ligasegrar i rad åren 1933–1935. Vid denna tid hade Arsenal sju engelska landslagsspelare; Frank Moss, George Male, Eddie Hapgood, Wilf Copping, Ray Bowden, Ted Drake och Cliff Bastin.
I januari 1934 drabbades Herbert Chapman av lunginflammation och avled kort därefter. Han ersattes av George Allison, som skulle komma att stanna hos klubben i 13 år. Säsongen 1934/35 vann Ted Drake skytteligan med sina 42 mål efter att bland annat ha gjort fyra mål mot Birmingham, Chelsea, Wolverhampton och Middlesbrough plus tre hattrick. Den 9 mars 1935 kom det 73 295 åskådare till matchen mot Sunderland, vilket står sig som publikrekord på Highbury. Den 14 december samma år satte Ted Drake ett rekord som även det står sig än idag för målskyttar i engelska högstadivisionen: i bortamatchen mot Aston Villa gjorde han alla sju målen för Arsenal i en match som slutade 7–1.
1936 vann Arsenal FA-cupen för andra gången efter vinst mot Sheffield United med 1–0 (målet av Ted Drake). Säsongen 1937/38 vann Arsenal ligan för femte gången på åtta år, men detta skulle visa sig bli storhetstidens sista stora seger. 1939 satte andra världskriget nämligen stopp för ligaspelet i England. Nio spelare från Arsenal miste livet: Henry Cook, Bobby Daniel, William Dean, Hugh Glass, Leslie Lack, William Parr, Sidney Pugh, Herbie Roberts och Cyril Tooze.
1945–1986
Efter kriget började fotbollen i England komma igång igen på allvar. I FA-cupen 1945/46 blev Arsenal utslaget redan i tredje omgången, och då ligaspelet återupptogs säsongen 1946/47 slutade Arsenal på trettonde plats. George Allison avgick som manager och ersattes av Tom Whittaker. Året därefter vann Arsenal ligan för sjätte gången, med Ronnie Rooke som främste målskytt (33 mål). 1953 vann Arsenal ligan återigen ligan sedan laget slutat på lika många poäng som Preston North End – och ligan avgjorts genom att jämföra de båda lagens målkvot (antalet gjorda mål dividerat med antalet insläppta mål), vilket blev till Arsenals fördel med endast 99 tusendelars marginal. Mellan de båda ligasegrarna lyckades Arsenal 1950 vinna FA-cupen efter en 2–0-seger i finalen mot Liverpool.
Hösten 1956 avled managern Tom Whittaker och Jack Crayston, som hade spelat i klubben under 1930-talet, blev manager för de närmsta två åren. Därefter tog den före detta målvakten George Swindin över, men inte heller han kunde föra laget till några titlar. 1962 anställdes den legendariske Wolverhamptonspelaren Billy Wright som manager, men spelmässigt fortsatte lagets motgångar under 1960-talet. 1966 slutade laget på 14:e plats – den lägsta placeringen sedan 1930. Publiken minskade också; den 5 maj 1966 noterades den lägsta publiksiffran på Highbury (4 544 åskådare) då Arsenal mötte Leeds. Efter den säsongen fick Billy Wright sparken och ersattes av fysioterapeuten Bertie Mee – som förde Arsenal till final i Ligacupen både 1968 och 1969. De förlorade dock mot Leeds United respektive Swindon Town. Arsenals juniorlag hade vunnit FA Youth Cup 1966, och av spelarna i det laget kom bland andra Charlie George, Ray Kennedy och John Radford att etablera sig i A-laget under de kommande åren. Säsongen 1969/70 vann Arsenal Mässcupen (föregångaren till Uefacupen) efter finalseger mot belgiska Anderlecht (förlust 1–3 borta och vinst 3–0 hemma).
Säsongen 1970/71 vann Arsenal en så kallad "dubbel", sedan laget efter en mindre lyckad säsongsinledning lyfte sig och till slut kunde vinna sin åttonde ligatitel. Arsenal ställdes mot Liverpool i FA-cupfinalen, där Arsenal efter en mållös match under ordinarie speltid kunde vinna efter förlängning. I december 1971 värvades den förre världsmästaren Alan Ball från Everton för 220 000 pund. 1972 gick Arsenal till final i FA-cupen, men förlorade denna gång mot Leeds United, och året därpå kom Arsenal tvåa i ligan efter Liverpool. Efter två misslyckade säsonger med en sextondeplats 1974/75 och en sjuttondeplats 1975/76, avgick managern Bertie Mee och ersattes av Terry Neill. 1976 värvades Newcastles skyttekung Malcolm Macdonald för den udda övergångssumman 333 333 pund och 33 pence. Macdonald vann under sin första säsong i Arsenal skytteligan på 25 mål, men en skada hösten 1978 kom att innebära slutet på hans karriär. Efter säsongen 1976/77 lämnade George Armstrong Arsenal som klubbens meste spelare genom tiderna med sina 621 matcher.
Nya unga spelare som Liam Brady, Frank Stapleton och David O'Leary kom fram under dessa år och laget gick till FA-cupfinal tre år i rad (1978, 1979 och 1980). 1978 års final förlorades överraskningen Ipswich, men 1979 besegrade Arsenal Manchester United med 3–2 (sedan det i tredje omgången krävts fyra omspelsmatcher för att få Sheffield Wednesday på fall). Vintern 1978/79 var ovanligt kall, och omspelsmatcherna (som spelades på neutral plan) förlades till Filbert Street i Leicester, som var en av få arenor med spelduglig plan. I ligan slutade Arsenal på sjunde plats.
Säsongen 1979/80 förlorade Arsenal FA-cupfinalen mot West Ham United, gick till kvartsfinal i Ligacupen samt till final i Cupvinnarcupen. Dessutom tillkom de 42 matcherna i ligan, vilket innebar att Arsenal denna säsong fick spela 70 matcher på nio månader – utan att vinna någon titel. I andra omgången av Ligacupen besegrades Leeds United med 7–0 och i Cupvinnarcupens kvartsfinal slogs IFK Göteborg med 5–1. FA-cupsemifinalen mot Liverpool slutade 0–0, och det skulle krävas tre omspelsmatcher innan Arsenal stod som segrare. Detta var tidernas längsta semifinal i FA-cupen. Efter denna säsong såldes Arsenals storspelare Liam Brady till Juventus. Terry Neill fick sparken som manager i december 1983 efter några floppsäsonger, och två år senare avgick hans efterträdare Don Howe som i sin tur ersattes av George Graham 1986.
Åren med George Graham (1986–1995)
.png)
George Grahams karriär som Arsenalmanager började med att Arsenal slutade fyra i ligan, efter att ha legat etta efter halva säsongen. Klubben vann för första gången Ligacupen, efter seger med 2–1 i finalen mot Liverpool. Graham gav flera unga spelare chansen att etablera sig i startelvan under senare delen av 1980-talet; bland andra David Rocastle, Paul Merson och Tony Adams (som blev kapten) – samtidigt som han gjorde sig av med en del äldre avdankade spelare. Graham förde också en mycket strängare disciplin än sina föregångare, både i omklädningsrummet och på planen, vilket medförde en strikt disciplinerad defensiv. 1988 var Arsenal åter i final i Ligacupen, men förlorade mot Luton Town som skrällde stort.
1988/89 var Arsenal med i kampen om guldet då ligan skulle avgöras den 26 maj 1989, då Arsenal och Liverpool möttes på Anfield Road i Liverpool i säsongens sista match. Inför matchen ledde Liverpool serien tre poäng före Arsenal som hade tappat förstaplatsen ur egna händer, och Arsenal behövde vinna med två måls marginal. Efter 90 minuter ledde Arsenal med 1–0 från första halvlek och Liverpoolspelarna började gratulera varandra när de fick veta att det bara var en minut kvar av matchen. Då fick Michael Thomas ett friläge i slutsekunderna och kunde sätta bollen i nät, vilket gav upphov till en av ligans mest dramatiska upplösningar någonsin.
Arsenal slutade nästkommande säsong på fjärde plats, och kunde inte heller göra avtryck i Europacupen, på grund av Heyselkatastrofen och det fortfarande gällande förbudet för engelska klubbar att medverka i de europeiska cuperna. Förbudet hävdes efter den säsongen, men Liverpool (laget som var närvarande på Heyselkatastrofen) var avstängt ytterligare ett extra år. 1991 vann Arsenal ligan igen, med viss hjälp av svensken Anders Limpar, som gjorde elva mål i ligan. I sista ligamatchen för säsongen vann man hemma mot Coventry med 6–1 efter ett hattrick av Limpar. Under bortamatchen mot Manchester United på Old Trafford inträffade ett mindre bråk mellan spelarna och Arsenal fråntogs två poäng. Lagkaptenen Tony Adams åkte fast för rattfylla i december 1990 och fick sitta i fängelse i två månader. Trots detta förlorade Arsenal bara en ligamatch under hela säsongen (bortamatchen mot Chelsea). I september 1991 betalade Arsenal 2,5 miljoner pund (nytt klubbrekord) för Ian Wright, som skulle komma att tillbringa sju år i klubben och bli dess bäste målgörare någonsin innan Thierry Henry slog hans rekord. 1991/92 spelade klubben för första gången på 20 år i Europacupen, men slogs i andra omgången ut av SL Benfica, vilket följdes av en ny flopp då laget i FA-cupen åkte ut mot Wrexham. Arsenal slutade på fjärde plats i ligan.
1992/93 kom laget bara på tionde plats i ligan, men vann istället både FA-cupen och Ligacupen – i båda finalerna mot Sheffield Wednesday. I FA-cupfinalen krävdes det omspel, sedan första matchen slutat 1–1, och Arsenal vann omspelet med 2–1. Under ärevarvet efter segern i Ligacupfinalen lyfte Tony Adams upp matchhjälten Steve Morrow på sina axlar, men Adams tappade honom och Morrow fick föras till sjukhus med bruten arm. Efter segern i FA-cupen 1993 fick Arsenal delta i Cupvinnarcupen säsongen 1993/94 och tog sig till finalen i Köpenhamn mot italienska Parma, som vanns med 1–0.
Den 21 februari 1995 fick Graham sparken efter att det uppdagats att han hade tagit emot 425 000 pund i mutor från den norske agenten Rune Hauge i samband med värvningarna av Pål Lydersen och John Jensen. Trots detta lyckades Arsenal återigen ta sig till final i Cupvinnarcupen men förlorade denna gång mot spanska Real Zaragoza sedan David Seaman i förlängningen släppt in ett skott från halva plan. Säsongen 1995/96 hade Bruce Rioch ansvaret som manager i klubben, men fick till följd av dåliga resultat sparken sommaren 1996. Rioch hade dock hunnit värva den holländske stjärnan Dennis Bergkamp från italienska Inter.
Tiden med Arsène Wenger (1996–2018)
I september 1996 anlände den franske tränaren Arsène Wenger till Arsenal från Japan där han hade tränat Nagoya Grampus Eight. Det första han gjorde var att köpa den unge franske mittfältaren Patrick Vieira. Wengers första säsong i Arsenal slutade med en tredjeplats i ligan, och till nästa säsong förstärktes truppen med Nicolas Anelka, Emmanuel Petit samt Marc Overmars, men samtidigt såldes publikfavoriten Paul Merson. Trots det kunde Arsenal 1997/98 vinna "dubbeln" för andra gången i historien; Arsenal vann ligan en poäng före Manchester United, och i FA-cupfinalen besegrades Newcastle med 2–0. Sedan följde tre år utan titlar då Arsenal kom på andra plats i ligan efter Manchester United 1999, 2000 och 2001. Dessutom förlorades FA-cupfinalen mot Liverpool 2001 med 2–0, och Uefacup-finalen mot Galatasaray 2000 efter straffar. Hösten 1998 kom Fredrik Ljungberg från Halmstads BK till Highbury, och lyckades göra mål i debuten mot Manchester United. Inför säsongen 1999/2000 köpte Wenger Thierry Henry från Juventus.
Arsenals och engelska landslagets mittfältare David 'Rocky' Rocastle avled den 31 mars 2001 av non-Hodgkin-lymfom, endast 33 år gammal, samma dag som derbymötet med Tottenham. Han spelade 277 matcher och gjorde 34 mål.
Säsongen 2001/02 vann Arsenal "dubbeln" än en gång. Arsenal vann ligan sju poäng före tvåan Liverpool, utan att ha förlorat en enda ligamatch på bortaplan. Thierry Henry vann skytteligan med sina 24 mål och Fredrik Ljungberg gjorde sin dittills bästa säsong i karriären. I FA-cupfinalen besegrades Chelsea med 2–0. Efter säsongen avslutade Tony Adams sin karriär, efter 19 säsonger i Arsenals A-lag.
Säsongen 2002/03 vann Arsenal återigen FA-cupen, efter finalseger med 1–0 mot Southampton. Säsongen 2003/04 blev Arsenal den första klubb sedan Preston North End 1889 som gått obesegrade genom engelska ligan. Arsenal vann 26 matcher och spelade oavgjort 12 gånger på de 38 ligamatcherna, och slutade elva poäng före tvåan Chelsea. Däremot blev laget utslaget av Chelsea och Manchester United i Champions Leagues kvartsfinal respektive FA-cupens semifinal. Thierry Henry blev förste Arsenalspelare sedan Ronnie Rooke 1948 att göra 30 mål i ligan, vilket räckte till seger i Premier Leagues skytteliga.
Säsongen 2004/05 slutade Arsenal tvåa i ligan, 11 poäng efter Chelsea. Sviten på 49 ligamatcher i rad utan förlust, vilket är ett rekord i engelsk ligafotboll, sprack under hösten när Manchester United vann med 2–0. I Champions League slogs Arsenal ut i åttondelsfinalen mot Bayern München. I slutet av säsongen besegrades Everton med 7–0 i en ligamatch. Thierry Henry vann med sina 25 gjorda mål skytteligan för tredje gången. Arsenal gick till final i FA-cupen, där Manchester United besegrades på straffsparkar efter en mållös match.
Under sista spelåret på Highbury, säsongen 2005/06, lyckades Arsenal efter många om och men knipa fjärdeplatsen, vilket innebar en kvalplats till nästa säsongs Champions League. Väl där höll målvakten Jens Lehmann nollan sju gånger (och Arsenal satte Champions League-rekord genom att hålla nollan i 820 minuter – över nio matcher – i rad), och Arsenal nådde sin första Europacup-/CL-final som dock förlorades med 1–2 mot Barcelona. Thierry Henry blev skyttekung i Premier League för tredje året i rad, och under säsongen passerade han Ian Wright som Arsenals bäste målskytt genom tiderna. Efter elva säsonger på Highbury valde holländaren Dennis Bergkamp att avsluta karriären.
Säsongen 2006/07 präglades av skador och tillvänjningsproblem till den nya hemmaarenan Emirates Stadium, där endast fem av de tio första hemmamatcherna slutade med seger. Arsenal lyckades på nytt sluta på fjärde plats i ligan, nådde åttondelsfinal i Champions League och final i Ligacupen. Efter åtta säsonger och 226 mål för Arsenal valde kaptenen Thierry Henry att lämna klubben för Barcelona. Säsongen 2007/08 var ytterligare en säsong utan titlar för Arsenal, men med en skadedrabbad trupp (som inkluderade Robin van Persie och Eduardo da Silva) var laget länge med i toppstriden och slutade på tredje plats i Premier League. I Champions League nådde Arsenal kvartsfinal, som förlorades mot Liverpool.
Säsongen 2008/09 inleddes med stora poängtapp i ligan, men Arsenal lyckades ändå nå den åtråvärda fjärdeplatsen (som ger Champions League-spel nästkommande säsong). I både Champions League och FA-cupen nådde Arsenal semifinal, men slogs ut mot Chelsea respektive Manchester United. Säsongen 2009/10 nådde Arsenal en tredjeplats i ligan och kvartsfinal i Champions League, där de förlorade mot Barcelona.
Säsongen 2010/11 blev Arsenal fyra i ligan. Barcelona slog återigen ut Arsenal från Champions League, trots den dittills första hemmavinsten mot Barcelona (2–1). Arsenal gick även till final i Ligacupen men förlorade där mot Birmingham. Jack Wilshere blev utsedd till årets unga spelare i Premier League. Säsongen 2011/2012 startade i turbulens och tre tongivande spelare lämnade klubben: Francesc Fabregas, Samir Nasri och Gaël Clichy. Wenger gick ifrån sin filosofi om att värva talanger och förstärkte istället med fyra etablerade spelare – André Santos, Per Mertesacker, Mikel Arteta och Gervinho. På grund av de stora förändringarna i laguppställningen öppnade Arsenal säsongen med bland annat storförlusten 2–8 mot Manchester United, och efter tre omgångar hade Arsenal 1 poäng och 2–10 i målskillnad. Under säsongens gång kunde dock laget lyfta sig och slutade till sist trea i ligan. Champions League slutade redan i åttondelsfinalen mot Milan. Robin van Persie vann med sina 30 mål Premier Leagues skytteliga. På grund av skador i truppen gjorde Thierry Henry en tvåmånads-comeback i klubben när han kom på lån från New York Red Bulls.
Säsongen 2012/13 var Arsenal den sista engelska klubben kvar i Champions League efter Manchester Uniteds förlust mot Real Madrid. Efter det blev Wenger uppringd av radiokanalen Talksport och i en intervju förklarade Wenger att Arsenal förtjänade Premier League-titeln eftersom Manchester United hade skämt ut hela landet genom sitt uppträdande efter förlusten. Wenger blev efter detta uttalande för första gången någonsin hyllad av den berömda journalisten Piers Morgan på det sociala nätverket Twitter. Först efter sista omgången stod det klart att Arsenal tagit fjärdeplatsen i ligan och därmed säkrat kvalplatsen till Champions League framför ärkerivalen Tottenham.
Inför säsongen 2013/14 blev Mesut Özil Arsenals dyraste värvning genom tiderna med 440 miljoner SEK från Real Madrid. Den 21 september firade klubben 100 år sedan flytten till Islington, genom att ha jubileumströjor på sig under hemmamatchen mot Stoke som vanns med 3–1. Arsenal toppade ligan längst av alla lag, men tappade sin form frampå vårkanten och gick miste om toppstriden för att till slut hamna på fjärde plats. I Champions League gick Arsenal vidare till åttondelsfinal och förlorade, liksom året innan, mot Bayern München. Den 17 maj 2014 blev Arsenal FA-cupmästare efter vinst mot Hull i finalen med 3–2 efter förlängning, vilket gjorde slut på nio års titeltorka.
Säsongen 2014/15 inledde Arsenal med att vinna mot regerande ligamästarna Manchester City med 3–0 i Community Shield-mötet den 10 augusti 2014. I Champions League tog sig Arsenal vidare från gruppspelet som tvåa efter Dortmund, men förlorade i åttondelsfinalen dubbelmötet mot Monaco på färre gjorda bortamål. Arsenal slutade på tredje plats i ligan och blev därmed på nytt direktkvalificerade för Champions League. I FA-cupfinalen vann Arsenal över Aston Villa med 4–0 och försvarade därmed sin titel och blev mesta mästarna med 12 titlar i cupen. Inför säsongen 2015/16 värvades målvakten Petr Čech från lokalrivalen Chelsea. I Community Shield-mötet den 2 augusti 2015 slog Arsenal regerande ligamästarna Chelsea med 1–0. I åttondelsfinalen i Champions League förlorade laget mot FC Barcelona. Arsenal lyckas ta andraplatsen i ligan före lokalrivalen Tottenham.
Säsongen 2016/17 åkte Arsenal ut i åttondelsfinalen i Champions League efter förluster mot Bayern München med 1–5 både borta och hemma. I ligan slutade Arsenal femma och missade därmed Champions League för första gången på 20 år, och fick under säsongen 2017/18 istället spela i Uefa Europa League. I säsongens sista match lyckades dock Arsenal vinna FA-cupfinalen över redan klara ligamästarna Chelsea och återtog med sina 13 titlar cup-rekordet, samtidigt som tränaren Wenger ökade sin skörd till 7 titlar.
Säsongen 2017/18 började med att Arsenal vann Community Shield för tredje gången på fyra år, efter straffar mot Chelsea. Spelartruppen började förnyas: i juni släpptes Yaya Sanogo till Toulouse och Chris Willock till Benfica. I juli såldes målvakten Wojciech Szczęsny till Juventus och i mitten av augusti såldes backen Gabriel till Sevilla. Senare i augusti såldes Jon Toral till Hull City, liksom trotjänarna Kieran Gibbs (2007–2017) till West Bromwich och Alex Oxlade-Chamberlain (2011–2017) till Liverpool. In kom vänsterbacken Sead Kolašinac på fri övergång från Schalke 04 och anfallaren Alexandre Lacazette från Lyon, för uppskattningsvis 50 miljoner euro – klubbens dittills dyraste värvning någonsin.
En annan typ av värvning var att Arsenal anställde Borussia Dortmunds hyllade chefsscout Sven Mislintat, som i januari gjorde sina första värvningar: Pierre-Emerick Aubameyang köptes in från Dortmund och Henrikh Mkhitaryan (som även han har ett förflutet i Dortmund) kom från Manchester United i utbyte mot Alexis Sánchez. Under "januarifönstret" såldes även Francis Coquelin till Sevilla, Theo Walcott till Everton och Olivier Giroud till Chelsea, medan Mathieu Debuchy fick en fri övergång till Saint-Étienne.
Den 20 april 2018 meddelade Arsene Wenger att han efter nästan 22 år som lagets manager slutar efter denna säsong. Efter en svag säsong i ligan och FA-cupen, förlust mot Manchester City i ligacupfinalen, och slutligen förlust mot Atlético Madrid i Europa League-semifinalen, stod det klart att Wengers karriär inte fick krönas med någon ny titel. Wenger avslutande sin tid med Arsenal med en vinst mot Huddersfield den 13 maj 2018.
Mellanspel av Unai Emery (2018–2019) och Fredrik Ljungberg (2019)
.jpg)
Efter spekulationer om att någon tidigare spelare skulle ta över som ny tränare för Arsenal meddelades 23 maj 2018 att den 46-årige spanske tränaren Unai Emery – som bland annat lett Sevilla till tre titlar i Europa League åren 2014–2016 och franska PSG till ligaguld 2017/2018 – tar över som chefscoach efter Arsene Wenger.[9]
Inför säsongen 2018/2019 fortsatte förnyelsen av spelartruppen. Per Mertesacker avslutade sin spelarkarriär för att ingå i akademilagets tränarstab. Långtidsskadade Santi Cazorla fick fri övergång till moderklubben Villareal. Trotjänaren Jack Wilshere och Lucas Perez värvades till West Ham, och tidigare akademispelarna Jeff Reine-Adelaide och Chuba Akpom släpptes till franska Angers respektive grekiska Salonika, medan Joel Campbell släpptes till Serie A-klubben Frosinone. Dessutom lånades Calum Chambers ut till nyuppflyttade Premier League-laget Fulham och Reiss till tyska Hoffenheim. Kort efter sommarens fotbolls-VM hämtades den uruguayanske mittfältaren Lucas Torreira från Sampdoria, och de rutinerade försvararna Stephan Lichtsteiner från Juventus och Sokratis Papastathopulos från Dortmund. Målvaktssidan förstärktes av Bernd Leno från Bayer Leverkusen. Unge mittfältaren Matteo Guendouzi köptes från Lorient.
Den 18 september 2018 meddelade den mångårige verkställande direktören Ivan Gazidis att han lämnar Arsenal för en liknande post i AC Milan, där han börjar den 31 oktober 2018.
Säsongen slutade med att Arsenal blev femma i ligan, en poäng efter fyran Tottenham, som tidigare slagit Arsenal i kvartsfinalen i Ligacupen med 0–2. Manchester United slog ut Arsenal i fjärde rundan av FA-cupen med 1–3. I säsongens sista tävlingsmatch förlorade Arsenal finalen i Europa League med 1–4 mot den andra Londonrivalen, Chelsea. Pierre-Emerick Aubameyang vann skytteligan i Premier League på 22 mål och delade därmed utmärkelsen Golden Boot med två Liverpool-spelare på samma antal: Sadio Mané och Mohamed Salah.
Inför säsongen 2019/2020 lämnade flera spelare klubben, däribland målvakten Peter Čech som avslutade sin karriär. Arsenal gjorde också sin genom tiderna dyraste värvning när man lade upp 80 miljoner euro, cirka 850 miljoner kronor, för anfallaren Nicolas Pépé från Lille OSC. Efter en säsongsinledning med sju matcher i rad utan seger – den sämsta sviten sedan 1992 – fick tränaren Unai Emery sparken den 29 november, och ungdomstränaren Fredrik Ljungberg gavs tillfälligt ansvaret som tränare i väntan på en mer permanent lösning.[10]
Ny tränare 2020: Mikel Arteta
.jpg)
Den 20 december 2019 tillträdde den tidigare Arsenal-spelaren Mikel Arteta, som de senaste åren verkat som assisterande till Pep Guardiola i Manchester City, som huvudtränare.[11]
Corona-pandemin våren och sommaren 2020
Den 12 mars 2020 meddelade Arsenal att Mikel Arteta hade testats positivt för Covid-19 och att hela A-truppen måste isoleras. Dagen därpå beslutade FA att Premier League, English Football League, FA Women's Super League och FA Women's Championship ställs in, i första hand till 4 april. Redan den 19 mars förlängdes uppehållet till 30 april 2020. Besluten gällde även FA-cupen, landskamper och ungdomsmatcher.[12][13]
Den 27 mars 2020 friskförklarades Mikel Arteta,[14] men ligan återupptogs först den 17 juni 2020 och slutfördes 26 juli.[15]
Åter till fotboll
Arsenal avslutade säsongen 2019/20 på åttonde plats i ligan. I säsongens sista match lyckades dock Arsenal vinna FA-cupfinalen över Chelsea och återtog med sina 14 titlar rekordet i antal titlar i cupen. Mikel Arteta är den ende som vunnit FA-cupen för Arsenal både som spelare (2014 och 2015) och tränare (2020).
Säsongen 2020/21 inledde Arsenal med att vinna mot regerande ligamästarna Liverpool efter 1–1 (5–4 på straffar) Community Shield-mötet den 29 augusti 2020. Höstsäsongen började lovande med tre segrar på de fyra första matcherna, men efter sju förluster på de följande tio matcherna var laget nära nedflyttningsstrecket, och Ligacupen tog slut mot Manchester City. Ett slags vändpunkt kom med 3–1 hemma mot Chelsea 26 december, där skador på äldre spelare gav yngre spelare som Kieran Tierney, Bukayo Saka och Emile Smith Rowe chansen att visa upp sig, och det gjorde de med besked. Respass från FA-cupen mot Southampton[16] men sju raka ligamatcher utan förlust gav nytt hopp.
Januaris transferfönster blev händelserikt. Reservmålvakten Matt Macey skrev på för skotska Hibernian, Sokratis avslutade sitt kontrakt och gick till Olympiakos, och detsamma gjorde Mezut Özil, som landade i Fenerbache, liksom Shkodran Mustafi, som gick till Schalke 04, dit också Sead Kolasinac lånades ut. Ut lånades även William Saliba, till franska OCG Nice. In lånades istället målvakten Mat Ryan från Brighton och norske Martin Ødegaard från Real Madrid. Mittfältaren Tomas Partey värvades från Atlético Madrid.
Superligan som inte blev av
Den 18 april 2021 meddelade företrädare för tolv europeiska storklubbar att de planerat en ny europeisk "superliga" i fotboll som skulle ersätta det nuvarande europaspelet för 15 permanenta medlemmar – däribland Arsenal – och fem inkvalade lag. Förslaget om en sluten liga väckte omedelbar kritik från Uefa, Fifa, många klubbar, spelare och fans, bland annat Arsenal Sweden, som i ett officiellt uttalande tog avstånd från hela idén[17]. Redan tisdagen den 20 april hoppade de sex engelska lagen – Arsenal, Chelsea, Liverpool, Tottenham och de båda Manchester-klubbarna – av utbrytningsförsöket, och de kommande dagarna lämnade även fler klubbar projektet.[18][19]
Arsenal avslutade säsongen på åttonde plats för andra året i rad, och missade därför Europaspel för första gången på 26 år.[20] Under sommaren säkrades permanenta övergångar för Martin Ødegaard, målvakten Aaron Ramsdale, mittfältaren Albert Sambi Lokonga, högerbacken Takehiro Tomiyasu och vänsterbacken Nuno Tavares. Reiss Nelson lånades ut till Feyenoord och Hector Bellerin till Real Betis.
Säsongen 2021/2022 började med tre raka förluster och totalt 0–9 i målskillnad, mot nykomlingarna Brentford, mot Chelsea och Manchester City.[21] Därefter följde åtta matcher utan förlust, men Arsenal fick mot slutet av säsongen se sig slagna av ärkerivalen Tottenham i kampen om en plats i Champions League.[22] Efter interna konflikter släpptes anfallsstjärnan Pierre-Emerick Aubameyang "gratis" till Barcelona.[23] Arsenal slutade femma i ligan, kvalificerade till Europa League.
Inför säsongen 2022/2023 släppte Arsenal även anfallaren Alexandre Lacazette[24], mittbacken Calum Chambers och mittfältaren Matteo Guendouzi[25]. Vänsterbacken Nuno Tavares lånades ut till Marseille, mittfältaren Ainsley Maitland-Niles till Southampton, och anfallaren Folarin Balogun till Reims. Istället värvades Manchester City-spelarna Gabriel Jesus[26] och Oleksandr Zintjenko[27] samt Benfica-mittfältaren Fábio Vieira[28]. Dessutom tog man in 19-åriga löftet Marguinhos från Sao Paolo[29] och målvakten Matt Turner från MLS-klubben New England Revolution.[30] Arsenal kom att inleda ligaspelet med nio segrar på de första tio matcherna, och var inför uppehållet för fotbolls-VM i Qatar hela fem poäng före Manchester City på andra plats. Trots att Arsenal behöll ledningen i ligan större delen av våren drog Manchester City slutligen det längsta strået och vann ligan för tredje året i rad. Arsenal kunde dock med sin andraplats säkra spel i Champions League, för första gången sedan säsongen 2016/2017.
Säsongen 2023/2024 inleddes med Community Shield-matchen mellan Arsenal och Manchester City, som Arsenal vann med 4–1 efter straffläggning.[31] Ommöbleringen av spelartruppen fortsatte: Trotjänare som Ainsley Maitland-Niles, Rob Holding och Kieran Tierney släpptes til Lyon, Crystal Palace respektive Real Sociedad (lån). Jättelöftet Folarin Balogun såldes till Monaco. Även Pablo Marí, Aston Trusty och Matt Turner fick lämna, och Albert Sambi Lokonga, Marquinhos och Nuno Tavares lånades ut. Nyförvärven var fyra: mittfältarna Kai Havertz från Chelsea och Declan Rice från West Ham, backen Jurriën Timber från Ajax – som långtidsskadade sig redan i säsongens första match, mot Nottingham Forest[32] – samt målvakten David Raya på lån från Brentford. Annars började säsongen bra, med 24 poäng efter de tio första matcherna innan den första förlusten, borta mot Newcastle 4 november. I FA-cupen och Ligacupen blev det snabbt respass, men det gick bättre i Champions League, där Arsenal vann sin grupp och åttondelsfinalen mot Porto, innan Bayern München blev för svårt i kvartsfinalen. Tre förluster i december var nära att grusa titelambitionerna, men åtta segrar senare var det tämligen jämnt mellan Arsenal, Liverpool och Manchester City – innan de sistnämnda tog hem ligan på 91 poäng, före Arsenal på 89.[33]
Efter en sommar när både EM-slutspel och Olympiska spel förkortat många spelares inleddes säsongen 2024/2025 med ommöbleringar i laget. Cedric och Mohamed Elneny fick fri lejd att gå vidare, och akademispelarna Eddie Nketiah och Emile Smith Rowe såldes till Londonkonkurrenterna Crystal Palace respektive Fulham, som också fick låna in Reiss Nelson. Ut på lån gick även Fábio Vieira (till Porto), Nuno Tavares (till Lazio), Albert Sambi Lokonga (till Sevilla) och målvakten Karl Hein (till Real Valladolid). På målvaktssidan lämnade även Rúnar Alex Rúnarsson, Arthur Okonkwo och Aaron Ramsdale, medan inlånade David Raya fullbordade övergången från Brentford. In kom också Riccardo Calafiori (från Bologna), Mikel Merino (från Real Sociedad), Neto (från Bournemouth), och Raheem Sterling (från Chelsea).
Under 2003 började klubben byggandet av en ny arena på Ashburton Grove, alldeles intill Highbury. Arenan var färdigbyggd i juli 2006 och har en kapacitet på 60 432 åskådare. I bygget ingick en ordentlig upprustning av kringområdena, bland annat skulle 1 800 nya jobbtillfällen skapas och 2 000 nya bostäder byggas.
Projektet gick på cirka 357 miljoner pund (vilket är ungefär 4,6 miljarder SEK) och finansierades delvis av det Förenade Arabemiraten-baserade flygbolaget Emirates. Den nya arenan har döpts efter detta bolag (det officiella namnet är Emirates Stadium, men många supportrar kallar arenan Ashburton Grove). Sedan första säsongen på den nya arenan, säsongen 2006/07, har Arsenal spelat med texten "Fly Emirates" på tröjorna.
Före detta stadion
| Startdatum | Slutdatum | Namn | Publik kapacitet | Geografisk läge | Rivet eller ej | Källa |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1913 | 2006 | Arsenal Stadium, i folkmun kallad Highbury | 38 500 åskådare sittande med stå platser var rekordet 73 295 åskådare | Islington i norra London | Rivet | |
| 1888, 1893 | 1890,1913 | Manor Ground | 33,000 | Plumstead, Södra London | Rivet | |
| 1890 | 1893 | Invicta Ground | 12,000 | Plumstead, Södra London | Rivet | |
| 1886 | 1888 | Plumstead Common (park området) i södra London | ? | Plumstead, Södra London | finns kvar |
Arsenal-klockan
Det var en av de många nya saker i Highbury som inleddes av den stora innovatören Herbert Chapman, och South Stand blev snart känd som The Clock End.
När klubben flyttade till Emirates Stadium, bytte den ursprungliga klockan också hem och sitter för närvarande högt upp på utsidan av stadion, på lämpligt sätt inför Clock End Bridge som en symbolisk påminnelse om Arsenals tid på Highbury.
Och på lördagen den 21 augusti 2010, kort före Arsenals Premier League-hemmaseger över Blackpool, välkomnade klubben officiellt en annan större version av den berömda Arsenal Clock till Emirates Stadium på insidan.
Supportrar till Londonlaget Arsenal kallas ofta Gooners, en härledning från The Gunners, vilket är ett smeknamn på själva klubben. Kvinnliga fans kallas "Goonerette".
Motto
Victoria concordia crescit är latin och betyder "Seger växer ur harmoni".
Uttrycket, som myntades 1948 i ett programblad, blev året därpå också en del i klubbens märke. När dagens klubbmärke började användas år 2002 togs mottot bort. Motivet var att det inte gick att varumärkesskydda ett motto och därmed inte heller klubbmärket, men mottot lever fortfarande kvar i klubben.
Maskot
Gunnersaurus har varit klubbens maskot sedan augusti 1993. Debuten skedde 14 augusti 1993, när Arsenal mötte Coventry City. I oktober 2020 meddelade klubben att maskoten inte kommer delta på hemmamatcherna så länge det inte tillåts publik under Coronapandemin. Den 10 november 2020 publicerade karaktärens Twitter-konto ett foto från Emirates Stadium, där han meddelade sin återkomst.[34]
Arsenals matchställ har under många år bestått av röda tröjor med vita ärmar samt vita byxor. Den röda färgen kommer från Nottingham Forest. Två av klubbens grundare, Fred Beardsley och Morris Bates, hade tidigare spelat i Forest och flyttade till Woolwich för att arbeta. De skrev till sin gamla klubb och bad om hjälp med att skaffa ett matchställ. Forest skickade en uppsättning röda tröjor som hade en mörkare färg än vad klubben har haft i modern tid. Tröjorna bars tillsammans med antingen vita eller mörkröda byxor.
1933 införde Herbert Chapman den tröja som har blivit förknippad med Arsenal: en ljusare röd med vita ärmar. Under en kort period på 1960-talet hade laget en helröd tröja, som dock inte var populär – redan efter ett år togs de vita ärmarna tillbaka.
Färgen på strumporna har varierat något under årens lopp; fram till Herbert Chapmans dagar var de mörkblå. Chapman lade till vita ränder på de mörkblå strumporna, för att spelarna lättare skulle se en medspelare medan han kontrollerade bollen. 1969 började laget använda röda strumpor. Mellan 1994 och 1996 hade laget rödvitrandiga strumpor och sedan dess har laget haft antingen röda eller vita strumpor.
Även Arsenals reservställ har varierat. Ofta har reservstället bestått av gula tröjor och blå byxor, men har även haft andra färger. I FA-cupfinalen mot Liverpool 1950 spelade laget i orange tröjor och vita byxor. Mellan 1982 och 1984 hade laget gröna tröjor med mörkblå ärmar och mörkblå byxor. Under 1990-talet och 2000-talet bars vissa säsonger blå reservställ. Säsongen 2009/10 återkom det sedvanliga röd-vita matchstället hemma, men ett nytt bortaställ i form av en blårandig tröja med klubbemblemet på det sedvanliga stället till vänster.
Under några få speciella säsonger har Arsenals ställ haft en viss historisk anknytning. Sista säsongen på Highbury, 2005/06, spelade laget i en vinröd tröja – samma färg som tröjorna hade under klubbens första tid. Säsongen 2011/12 spelade Arsenal i en sedvanlig röd tröja med vita ärmar, men med en krans runt emblemet för att fira klubbens 125-årsjubileum.
Målvakter | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Nummer | Land | Spelare | Födelsedatum | Kom ifrån | |||
| 22 | |
David Raya | 15 september 1995 | Brentford (-23) | |||
| 32 | |
Neto | 19 juli 1989 | Bournemouth (-24) | |||
Försvarare | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Nummer | Land | Spelare | Födelsedatum | Kom ifrån | |||
| 2 | |
William Saliba | 24 mars 2001 | Saint-Étienne (-19) | |||
| 3 |  |
Kieran Tierney | 5 juni 1997 | Celtic (-19) | |||
| 4 | |
Ben White | 8 oktober 1997 | Brighton & Hove Albion (-21) | |||
| 6 | |
Gabriel | 19 december 1997 | Lille (-20) | |||
| 12 | |
Jurriën Timber | 17 juni 2001 | Ajax (-23) | |||
| 15 |  |
Jakub Kiwior | 15 februari 2000 |  Spezia (-23) | |||
| 17 |  |
Oleksandr Zinchenko | 15 december 1996 | Manchester City (-22) | |||
| 18 |  |
Takehiro Tomiyasu | 5 november 1998 | Bologna (-21) | |||
| 33 | |
Riccardo Calafiori | 19 maj 2002 | Bologna (-24) | |||
Mittfältare | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Nummer | Land | Spelare | Födelsedatum | Kom ifrån | |||
| 5 |  |
Thomas Partey | 13 juni 1993 | Atlético Madrid (-20) | |||
| 8 | |
Martin Ødegaard  |
17 december 1998 | Real Madrid (-21) | |||
| 20 | |
Jorginho | 12 augusti 1991 | Chelsea (-23) | |||
| 23 | |
Mikel Merino | 22 juni 1996 | Real Sociedad (-24) | |||
| 29 |  |
Kai Havertz | 11 juni 1999 | Chelsea (-23) | |||
| 41 | |
Declan Rice | 14 januari 1999 | West Ham United (-23) | |||
Anfallare | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Nummer | Land | Spelare | Födelsedatum | Kom ifrån | |||
| 7 | |
Bukayo Saka | 5 september 2001 | Arsenal FC | |||
| 9 | |
Gabriel Jesus | 4 mars 1997 | Manchester City (-22) | |||
| 10 | |
Raheem Sterling | 8 december 1994 | Chelsea (-24) | |||
| 11 | |
Gabriel Martinelli | 18 juni 2001 | Ituano (-19) | |||
| 19 |  |
Leandro Trossard | 4 december 1994 | Brighton & Hove Albion (-23) | |||
Utlånade spelare
|
|
Nyförvärv/förluster säsongen 2024/25
In:
- 4/7 -24:
David Raya från 
Brentford[36] - 29/7 -24:
Riccardo Calafiori från Bologna[37] - 27/8 -24: Mikel Merino från Real Sociedad [38]
- 30/8 -24:
Neto från AFC Bournemouth [39] - 30/8 -24: Raheem Sterling från Chelsea [40]
Ut:
- 3/2 -24:
Rúnar Alex Rúnarsson 
FC Köpenhamn [41] - 24/6 -24: Arthur Okonkwo
Wrexham [42] - 15/6 -24:
Cedric – fri lejd - 15/6 -24:
Mohamed Elneny – fri lejd - 3/8 -24: Emile Smith Rowe Fulham [43]
- 30/8 -24: Eddie Nketiah Crystal Palace [44]
- 30/8 -24: Aaron Ramsdale Southampton [45]
Noterbara spelare
- För en lista över alla som har spelat över 100 matcher för Arsenal, se Lista över spelare i Arsenal FC.
Akademilag
|
|
Utlånade akademispelare
|
|
Anders Limpar 1990–1994- Stefan Schwarz 1994–1995
- Fredrik Ljungberg 1998–2007
- Sebastian Larsson 2001–2007
- Rami Shaaban 2002–2004
- Kristoffer Olsson 2012– 2015 (Ungdomsspelare)
- Kim Källström 2014 (Lån)
- Kristopher Da Graca 2015–2017 (Ungdomsspelare)
- Nikolaj Duus Möller 2020–2023 (Ungdomsspelare) [46]
Uppdaterad den 11 september 2024
- Listkriterier:
- Listan inkluderar alla icke-brittiska spelare (som ej kommer från England, Nordirland, Skottland, Wales eller Irland) som representerat klubben.
- Listan inkluderar enbart spelare som representerat klubbens seniorlag i tävlingsmatcher.
|
|
|
Källa: Arseweb.com [50]
| Namn | Aktiva år | Antal titlar | Liga-mästare | FA-cupen | Liga-cupen | FA Community Shield | Europeiska titlar |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Sam Hollis | 1894–1897 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Tom Mitchell | 1897–1898 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| George Elcoat | 1898–1899 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Harry Bradshaw | 1899–1904 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Phil Kelso | 1904–1908 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| George Morrell | 1908–1915 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Leslie Knighton | 1919–1925 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Herbert Chapman | 1925–1934 | 8 | 3 | 1 | 0 | 4 | 0 |
| George Allison | 1934–1947 | 4 | 2 | 1 | 0 | 1 | 0 |
| Tom Whittaker | 1947–1956 | 5 | 2 | 1 | 0 | 2 | 0 |
| Jack Crayston | 1956–1958 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| George Swindin | 1958–1962 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Billy Wright | 1962–1966 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Bertie Mee | 1966–1976 | 3 | 1 | 1 | 0 | 0 | 1 |
| Terry Neill | 1976–1983 | 1 | 0 | 1 | 0 | 0 | 0 |
| Don Howe | 1984–1986 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| George Graham | 1986–1995 | 7 | 2 | 1 | 2 | 1 | 1 |
| Bruce Rioch | 1995–1996 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Arsène Wenger | 1996–2018 | 16 | 3 | 7 | 0 | 6 | 0 |
| Unai Emery | 2018–2019 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Fredrik Ljungberg (interim) | 2019–2019 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 | 0 |
| Mikel Arteta | 2019– | 2 | 0 | 1 | 0 | 1 | 0 |
- NFA Community Shield kallades t.o.m. 2001 för FA Charity Shield.
Tabellplaceringar
Diagram över Arsenals tabellplaceringar sedan klubben beviljades medlemskap i The Football League år 1893.
FA-cupen
| FA Cupen placeringar under 2000-talet | ||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Plats | 99/00 | 00/01 | 01/02 | 02/03 | 03/04 | 04/05 | 05/06 | 06/07 | 07/08 | 08/09 | 09/10 | 10/11 | 11/12 | 12/13 | 13/14 | 14/15 | 15/16 | 16/17 | 17/18 | 18/19 | 19/20 | 20/21 | 21/22 | 22/23 | 23/24 | |
| Vinnare |  |
|
|
|
|
|
|
|||||||||||||||||||
| Finalförlust | |
|||||||||||||||||||||||||
| Semifinal | |
|
||||||||||||||||||||||||
| Kvartsfinal | |
|
||||||||||||||||||||||||
| 4:e omgången | |
|
|
|
||||||||||||||||||||||
| 3:e omgången | |
|
|
|
|
|
|
|
| |||||||||||||||||
Arsenal i Europacupspel
| Säsong | Uefa Champions League
1955–, (1992– i nuvarande form) |
Uefa Europa League
1971–, (2009– i nuvarande form) |
Europeiska cupvinnarcupen
1960–1999 |
UEFA Super Cup
1972-, (1999– i nuvarande form) |
Mässcupen
1955–1971 |
|---|---|---|---|---|---|
| 19/20 | 16-delsfinal | ||||
| 18/19 | Finalförlust | ||||
| 17/18 | Semifinal | ||||
| 16/17 | Åttondelsfinal | ||||
| 15/16 | Åttondelsfinal | ||||
| 14/15 | Åttondelsfinal | ||||
| 13/14 | Åttondelsfinal | ||||
| 12/13 | Åttondelsfinal | ||||
| 11/12 | Åttondelsfinal | ||||
| 10/11 | Åttondelsfinal | ||||
| 09/10 | Kvartsfinal | ||||
| 08/09 | Semifinal | ||||
| 07/08 | Kvartsfinal | ||||
| 06/07 | Åttondelsfinal | ||||
| 05/06 | Finalförlust | ||||
| 04/05 | Kvartsfinal | ||||
| 03/04 | Kvartsfinal | ||||
| 02/03 | Åttondelsfinal | ||||
| 01/02 | Åttondelsfinal | ||||
| 00/01 | Kvartsfinal | ||||
| 99/00 | Gruppspel | Finalförlust | |||
| 98/99 | Gruppspel | ||||
| 97/98 | Första omgången | ||||
| 96/97 | Första omgången | ||||
| 94/95 | Finalförlust | ||||
| 93/94 | Mästare | Finalförlust | |||
| 91/92 | Åttondelsfinal | ||||
| 82/83 | Första omgången | ||||
| 81/82 | 32-delsfinal | ||||
| 79/80 | Finalförlust | ||||
| 78/79 | 16-delsfinal | ||||
| 71/72 | Kvartsfinal | ||||
| 70/71 | Kvartsfinal | ||||
| 69/70 | Mästare | ||||
| 63/64 | Andra omgången |
Rekord [50][51]
- Flest liga-titlar som tränare: Arsene Wenger och Herbert Chapman, 3 st.
- Flest FA-cuptitlar som tränare: Arsene Wenger, 7 st.
- Mesta gjorda mål av en spelare under ett kalenderår: Robin van Persie har gjort 35 mål (2011).
- Mesta gjorda mål av en spelare i en match: Ted Drake, 7 st. (seger mot Aston Villa 7–1 borta på Villa Park 14 december 1935).
- Flest finaler i FA-cupen: 20 st.
- Flest titlar i FA-cupen: 13 st.
- Flest matcher: David O'Leary, 722.
- Flest matcher av en målvakt: David Seaman, 564.
- Snabbast mål: Theo Walcott efter 19 sek. mot QPR i Premier League borta på Loftus Road 4 maj 2013.
- Flest gjorda mål: Thierry Henry, 228 (åren 1998–2012).
- Yngste spelare: Francesc Fàbregas, 16 år och 177 dagar (mot Rotherham United i Ligacupen den 28 oktober 2003).
- Äldste spelare: Jock Rutherford, 41 år och 159 dagar (mot Manchester City i division 1 den 20 mars 1926).
- Största seger: 12–0 mot Loughborough Town den 12 mars 1900.
- Största förlust: 0–8 mot Loughborough Town den 28 januari 1899.
- Högsta publiksiffra: 73 707 i Champions league-mötet med RC Lens 25 november 1998, på Wembley Stadium.
- Högsta publiksiffra på Emirates: 60 161 i 2–2-matchen mot Manchester United 3 november 2007.
- Högsta publiksiffra på Highbury: 73 295 mot Sunderland den 9 mars 1935.
- Lägsta publiksiffra på Highbury: 4 554 mot Leeds United den 5 maj 1966.
- Flest matcher i rad utan förlust i Premier League: 49 matcher, från maj 2003 till oktober 2004.
- Flest matcher utan förlust under en säsong i ligan: 38 st säsongen 2003/2004 (hela säsongen).
- Flest Champions League-matcher i rad utan släppa in något mål: 10 matcher säsongen 2005/2006 då Arsenal höll nollan i 995 minuter till och med finalens 76:e minut, då Samuel Eto'o kvitterade för Barcelona. Den totala tiden fördelas på två målvakter; Jens Lehmann (648 minuter) och Manuel Almunia (347 min.).
- När Arsène Wenger efter 22 år som tränare slutade efter säsongen 2017/2018 hade han lett laget under 1 235 matcher – ett rekord för Arsenal och i engelska ligan slaget bara av Alex Fergusons 1 500 matcher för Manchester United.
Årliga individuella utmärkelser i Premier League
| Namn | Premier League Golden Boot | Premier League Golden Glove | Premier League Manager of the Season | Premier League Player of the Season |
|---|---|---|---|---|
| Thierry Henry |
4 – 2001/02, 2003/04, 2004/05, 2005/06 | 2 – 2003/04, 2005/06 | ||
| Robin van Persie |
1 – 2011/12 | |||
 Pierre-Emerick Aubameyang |
1 – 2018/19 (delad) | |||
| Wojciech Szczęsny |
1 – 2013/14 (delad) | |||
 Petr Čech |
1 – 2015/16 | |||
| Arsène Wenger |
3 – 1997/98, 2001/02, 2003/04 | |||
| Patrick Vieira |
1 – 2000/01 | |||
 Fredrik Ljungberg |
1 – 2001/02 | |||
| David Raya |
1 – 2023/24 |
Hat trick för Arsenal-spelare i Premier League [51]
| Namn | Hat trick | Aktiv i klubben | Senaste hat trick | Övrigt |
|---|---|---|---|---|
| Thierry Henry |
8 | 7 maj 2006 Wigan | 4 mål mot Leeds säsongen 2003/04 | |
| Ian Wright |
5 | 13 september 1997 Bolton | ||
| Robin van Persie |
5 | 4 februari 2012 Blackburn Rover | ||
| Nicolas Anelka |
3 | 1 november 2008 Chelsea | ||
 Emmanuel Adebayor |
3 | 13 september 2008 Blackburn Rover | ||
| Theo Walcott |
3 | 24 maj 2015 West Bromwich Albion | ||
| Kevin Campbell |
2 | 27 december 1993 Swindon | ||
 Alexis Sanchez |
2 | 3 december 2016 West Ham | ||
| Olivier Giroud |
2 | 15 maj 2016 Aston Villa | ||
| Dennis Bergkamp |
1 | 27 August 1997 Leicester City | ||
| Marc Overmars |
1 | 21 november 1999 Middlesbrough | ||
 Nwankwo Kanu |
1 | 23 oktober 1999 Chelsea | ||
| Ray Parlour |
1 | 10 december 2000 Newcastle | ||
| Sylvain Wiltord |
1 | 3 mars 2001 West Ham | ||
| Fredrik Ljungberg |
1 | 11 maj 2003 Sunderland | ||
| Robert Pirès |
1 | 7 maj 2003 Southampton | Pires och Pennant gjorde hat trick i samma match | |
| Jermaine Pennant |
1 | 7 maj 2003 Southampton | Pires och Pennant gjorde hat trick i samma match | |
 Andrei Arshavin |
1 | 21 april 2009 Liverpool | Gjorde fyra mål i samma match. | |
| Santi Cazorla |
1 | 17 december 2012 Reading | ||
 Aaron Ramsey |
1 | 3 februari 2018 Everton | ||
| Pierre-Emerick Aubameyang |
1 | Mot Leeds 14 februari 2021 | ||
| Eddie Nketiah |
1 | Mot Sheffield United 28 oktober 2023 | ||
Hat trick för Arsenal-spelare i Uefa Champions League [51]
| Namn | Hat trick | Aktiv i klubben | År och motståndare |
|---|---|---|---|
| Alan Smith |
1 | Mot FK Austria 1991 | |
| Thierry Henry |
1 | Mot Roma 2002 | |
 Nicklas Bendtner |
1 | Mot Porto 2010 | |
| Danny Welbeck |
1 | Mot Galatasaray 2014 | |
| Olivier Giroud |
1 | Mot Olympiakos 2015 | |
| Mesut Özil |
1 | Mot Ludogorets Razgrad 2016 | |
| Lucas Pérez |
1 | Mot Basel 2016 |
Hat trick för Arsenal-spelare i Uefa Europa League [51]
| Namn | Hat trick | Aktiv i klubben | År och motståndare |
|---|---|---|---|
| Ray Parlour |
1 | Mot Werder Bremen 2000 | |
| Pierre-Emerick Aubameyang |
1 | Mot Valencia 2019 | |
Längsta svit av segrar i ligan
| år | Segrar i rad | Övrigt |
|---|---|---|
| 2002 | 14 | skedde över två säsonger |
| 1998 | 10 | |
| 1987 | 10 | |
| 2015 | 9 | |
| 2004 | 9 | |
| 1971 | 9 | |
| 2000 | 8 |
Spelare som har gjort 100 eller fler mål för klubben [51]
| Spelare | Mål | Aktiva år i klubben |
|---|---|---|
| Thierry Henry |
228 | 1999–2007, 2012 |
| Ian Wright |
185 | 1991–1998 |
| Cliff Bastin |
178 | 1929–1946 |
| John Radford |
149 | 1962–1976 |
| Jimmy Brain |
139 | 1923–1931 |
| Ted Drake |
139 | 1934–1945 |
| Doug Lishman |
137 | 1948–1956 |
| Robin van Persie |
128 | 2004–2012 |
| Joe Hulme |
125 | 1926–1938 |
| David Jack |
124 | 1928–1934 |
| Dennis Bergkamp |
121 | 1995–2006 |
| Reg Lewis |
118 | 1935–1953 |
| Alan Martin Smith |
115 | 1987–1995 |
| Jack Lambert |
109 | 1926–1933 |
 Frank Stapleton |
108 | 1972–1981 |
| Theo Walcott |
108 | 2006–2018 |
| David Herd |
107 | 1954–1961 |
| Olivier Giroud |
105 | 2012–2018 |
| Joe Baker |
100 | 1962–1966 |
Fotnot: 1991/92 gjorde Ian Wright fem mål för Crystal Palace och 24 för Arsenal.
Spelare som har gjort flest matcher för klubben
| Spelare | Matcher | Aktiva år i klubben (A-laget) |
|---|---|---|
| David O'Leary |
722 | 1975–1993 |
| Tony Adams |
669 | 1984–2002 |
| George Armstrong |
621 | 1961–1977 |
| Lee Dixon |
619 | 1988–2002 |
| Nigel Winterburn |
584 | 1987–2000 |
| David Seaman |
564 | 1990–2003 |
 Pat Rice |
528 | 1964–1980 |
| Peter Storey |
501 | 1965–1977 |
| John Radford |
481 | 1964–1977 |
| Peter Simpson |
477 | 1964–1977 |
Arsenals moderbolag, Arsenal Holdings plc, verkar som ett onoterat aktiebolag, vars ägandeförhållanden skiljer sig från många andra fotbollsklubbar. Det totala antalet aktier är endast 62 219, och de handlas inte på någon offentlig aktiebörs. I maj 2017 värderades en aktie till 18 000 pund, vilket ger ett samlat börsvärde på drygt 1,1 miljarder pund. Marknadsvärdet bedöms dock vara betydligt högre, cirka 1,4 miljarder pund.[52]
Ägare
- I augusti 2018 köpte huvudägaren Stanley Kroenke upp alla aktier i klubben och är sedan dess ensam ägare till klubben.[53]
Styrelse [53]
- President på livstid – Ken Friar (tidigare vd 1983–2020)
- Ordförande –
- Direktör – Philip Harris, Lord Harris of Peckham (från 2005)
- Direktör – Stanley Kroenke (från 2011)
- Direktör – Josh Kroenke (från 2013)
- Direktör – Tim Lewis (affärsjurist, från 2020) [54]
- Verkställande direktör – Vinai Venkatesham (från 2018)
- Teknisk direktör (Technical Director) – Edu (från 2019)
Wikiwand in your browser!
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
