slampa

Svenska

Substantiv

Böjningar av slampa	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	slampa	slampan	slampor	slamporna
Genitiv	slampas	slampans	slampors	slampornas

slampa u

• uttal: ˈslamˌpa

1. (vulgärt, nedsättande, skällsord) promiskuös eller njutningslysten kvinna; ibland även könsneutralt

   Efter den kvällen fick hon rykte om sig att vara en slampa.

   Hon är en riktig slampa med alla sina karlar!

   Etymologi: Sedan 1749 i betydelsen "slarvig kvinna".

   Synonymer: slyna, slinka, sköka, hora, manshora

   Besläktade ord: slampig, slampighet

   Se även: slyngel

Översättningar

Översättningar

• engelska: slut ^(en), trollop ^(en), slag ^(en), slapper ^(en), hoebag ^(en), skank ^(en)
• isländska: dræsa ^(is) f
• italienska: puttana ^(it) f, zoccola ^(it) f, sgualdrina ^(it) f, mignotta ^(it) f, troia ^(it) f, baldracca ^(it) f, bagascia ^(it) f
• ryska: су́ка ^(ru) f
• spanska: zorra ^(es) f, putona f, puta ^(es) f
• tyska: Schlampe ^(de) f

Verb

Böjningar av slampa	Aktiv
Infinitiv	slampa
Presens	slampar
Preteritum	slampade
Supinum	slampat
Imperativ	slampa
Particip
Presens	slampande, slampandes
Perfekt	–

slampa

1. (vardagligt) uppträda som en slampa