kam

Svenska

Substantiv

Böjningar av kam	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kam	kammen	kammar	kammarna
Genitiv	kams	kammens	kammars	kammarnas

kam (för att reda ut hår)

kam (utväxt) till en hjälm

kam

1. (redskap) liten stel skivformig stomme med regelbundna, parallellt radade tenar (s.k. tänder) utmed ena eller vardera långsida, avsett som redskap till att reda ut, ordna eller rensa hår (trassligt hår, päls, man)

   Sammansättningar: vävkam

   Besläktade ord: kamma

   Jämför: borste

2. (naturgeografi) förhöjning i landskapet

   Synonymer: krön, rygg, höjdrygg

   Sammansättningar: bergskam

3. (nautik) toppen på en våg

   Sammansättningar: böljkam, vågkam

   Synonymer: vågkrön, vågrygg, vågspets, vågtopp

4. (om utväxt, geometrisk form) långsmal långsträckt upphöjning upptill något, exempelvis en lodrät skiva eller valliknande utväxt (i genomskärning ogival eller skarp), följande kurvaturen på höjden

   Användning: (utvidgad) om utväxt på huvudet eller ryggen hos djur, plagg eller ting i allmänhet, (särskilt) om kroppsliga utväxter på huvudet hos hönsfåglar eller dylik fjäderprydnad hos andra fåglar.

   Hyponymer: hjälmkam, tuppkam

   Etymologi: Troligen bildigt härledd från tuppkam, i sig bildlig efter likheterna med redskapet ”kam”.

   Sammansättningar: hjälmkam, kamhjälm, tuppkam

Etymologi: Av fornsvenska kamber (jämför isländska kambur), av urgermanska *kamba-z, *kambian- (jämför engelska comb), av urindoeuropeiska *gombhos, av *gembh- eller *g'ombh-, "bita", "tand" (jämför grekiska γόμφος, "bult, nagel", och γομφίος, ("kindtand"), fornslaviska zabo, varav bland annat ryska зуб, ("tand"), och sanskrit jambha, ("huggtand")).^[1][2][3]

Fraser: dra alla över en kam (skära alla över samma kam)

Översättningar

litet redskap

• belarusiska: расчо́ска f, грэ́бень m
• bokmål: kam ^(no) m
• bulgariska: гребен ^(bg) m
• danska: kam ^(da) u
• engelska: comb ^(en)
• esperanto: kombilo
• estniska: kamm ^(et)
• finska: kampa ^(fi)
• franska: peigne ^(fr) m
• färöiska: kambur ^(fo) m
• galiciska: peite ^(gl) m
• indonesiska: sisir ^(id)
• isländska: greiða ^(is), kambur ^(is)
• italienska: pettine ^(it)
• japanska: くし ^(ja), 櫛 ^(ja) (くし, kushi)
• katalanska: pinta ^(ca) f
• kikai: さばき, さばち, さばつぃ
• kroatiska: češalj m
• latin: pecten
• lettiska: ķemme f, suka ^(lv) f
• litauiska: šukos f pl
• makedonska: чешел m
• mongoliska: сам ^(mn)
• nederländska: kam ^(nl) m
• nynorska: kam m
• polska: grzebień ^(pl)
• portugisiska: pente ^(pt) m
• rumänska: pieptene ^(ro) m
• ryska: расчёска ^(ru) f, гре́бень ^(ru) m
• serbiska: чешаљ ^(sr) m
• slovakiska: hrebeň ^(sk) m
• slovenska: glavnik ^(sl) m
• spanska: peine ^(es) m
• surinamesiska: kankan
• swahili: kitana
• tjeckiska: hřeben ^(cs) m
• turkiska: tarak ^(tr)
• turkmeniska: darak
• tyska: Kamm ^(de) m
• ukrainska: гре́бінь ^(uk) m
• ungerska: fésű ^(hu)
• uzbekiska: taroq ^(uz)

naturgeografi, höjdrygg

• engelska: ridge ^(en), crest ^(en)
• fornnordiska: barð
• galiciska: crista ^(gl) f
• litauiska: gūbrys m
• tyska: Kamm ^(de) m, Grat ^(de) m, Gebirgskamm ^(de) m

toppen på en våg

• litauiska: ketera f
• tyska: Kamm ^(de) m, Wellenkamm ^(de) m

utväxt, form

• engelska: ridge ^(en), crest ^(en)
• fornengelska: walu
• fornnordiska: barð
• litauiska: skiauterė f
• tyska: Kamm ^(de) m, Hahnenkamm ^(de) m

Svensk romani

Substantiv

kam u

1. sol

Tyska

Verb

kam

1. böjningsform av kommen

Källor

1. Online Etymology Dictionary: "comb", läst 2008-06-14
2. Svenska Akademiens ordbok: "kam", läst 2008-06-14
3. The Tower of Babel Etymological Databases: "Proto-Germanic: *kamba-z; *kambian- vb.", läst 2008-06-14.