ens

Från Wiktionary, den fria ordboken

Svenska

Adjektiv

ens (oböjligt)

  1. (endast predikativt) i linje med varandra, från betraktarens plats sett
    Varianter: ense
    Sammansättningar: ensfyr, enslinje

Substantiv

ens

  1. böjningsform av en

Pronomen

Mer information Personliga pronomen, Nominativ ...
Stäng

ens

  1. genitivform av man
    Om ens pengar försvinner blir det svårt att betala hyran.

Översättningar

Adverb

ens

  1. (i negerade och/eller frågande uttryck) när man förväntar sig något som ej sker
    Han lyssnade inte ens på mig.
    Jag trodde att han åtminstone hade heder nog att be om ursäkt men inte ens ett litet förlåt slank ur hans mun.
    Varianter: äns

Översättningar

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.