Sputnik 1

Sputnik 1 (ryska: Спутник-1) var den första artificiella satelliten i omloppsbana runt jorden, uppskjuten med en R-7 Semjorka-raket av Sovjetunionen den 4 oktober 1957 som den första uppskjutna satelliten i rymdprogrammet Sputnik.

Sputnik 1
(Спутник-1)

Sputnik 1
Status	uppdraget slutfört
NSSDC-ID	1957-001B[1]
Sista kontakt	26 oktober 1957
Uppskjutning
Uppskjutningsplats	Bajkonur 1/5[2]
Uppskjutning	4 oktober 1957, 19:28:34 UTC
Uppskjutningsfarkost	R-7 Semjorka
Omloppsbana runt Jorden
Halv storaxel	6 955,2 km
Excentricitet	0,05201
Banlutning	65,1°
Omloppstid	96,2 minuter
Apoapsis	939 km
Periapsis	215 km
Varv	1 440 st
Landning
Återinträde	4 januari 1958[3]
Egenskaper
Massa	83.6 kilo (183.9 pund)[4]
Dimensioner	~58 cm (22,8 tum)[4]

Uppskjutandet inledde epoken rymdåldern och var startskottet för rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen under det kalla kriget.^[4]

Bakgrund

Huvudartikel: Sputnik

Konstantin Tsiolkovskij beskrev i boken Dreams of Earth and Sky (1885) hur en satellit kunde sättas i en låg omloppsbana runt jorden.^[2] Sputnik 1 var den första av fyra satelliter i Sputnikprogrammet, som var tänkt som ett bidrag till det Internationella geofysiska året 1957–1958.^[2] Tre av de fyra satelliterna i Sputnikprogrammet nådde omloppsbana: Sputnik 1, Sputnik 2 och Sputnik 3.

Utformning

Sputnik 1 beskrivs av Nationalencyklopedin som ett klot med utstickande antenner^[5], och av NASA som havande storleken av en badboll, med diametern 58 centimeter och vikten 83,6 kilo.^[4] Klotets utsida bestod av 2 mm blankpolerad Aluminium AMG6T^[6]. De fyra radioantennerna var två och en halv till tre meter långa.^[2] Satelliten var fylld med kvävgas under tryck.^[2]

Radiosändare

Klotets fyra radioantenner användes för att sända radiosignal på frekvenserna 20 och 40 MHz. Telemetridatan som skickades till jorden inbegrep bland annat temperaturen inuti och utanpå satelliten.^[2] Signalerna sändes under 22 dygn tills satelliten tystnade då sändarens batterier tog slut den 26 oktober 1957.

Omloppsbana

Det tog ungefär 98 minuter för Sputnik 1 att färdas ett varv runt jorden på sin elliptiska omloppsbana.^[4] Sputnik 1 stannade i omloppsbana i 3 månader (1957-10-04--1958-01-04) tills den återinträdde i Jordens atmosfär och brann upp.^[3] Återinträdet i jordens atmosfär skedde längs ett område från Mongoliet till Alaska.^{[källa behövs]}

Syntes från jorden

Sputnik 1 som hade en diameter på endast 58 centimeter hade ett hölje av aluminium som gjorde att solstrålarna reflekterades på ytan och den blev synlig från jorden. Radiosändaren skickade ut pip, som fångades upp av radioamatörer.^[7]

Repliker

Flertalet repliker av Sputnik 1 finns på ryska museer, och en finns på National Air and Space Museum i USA.^[2]

Se även

• Sputnikögonblick

Källor

Noter

1. ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1957-001B. Läst 27 mars 2020.
2. ”Sputnik 1” (på engelska). NASA Space Science Data Coordinated Archive. Arkiverad från originalet den 8 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190708130337/https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1957-001B. Läst 15 mars 2020.
3. ”Sputnik” (på engelska). Encyclopædia Britannica. 28 januari 2020. https://www.britannica.com/technology/Sputnik. Läst 15 mars 2020.
4. Steve Garber (10 oktober 2007). ”Sputnik and The Dawn of the Space Age” (på engelska). NASA. Arkiverad från originalet den 8 mars 2020. https://web.archive.org/web/20200308204051/http://history.nasa.gov/sputnik/. Läst 15 mars 2020.
5. Sputnik i Nationalencyklopedins  (2000). Läst 15 mars 2020.
6. Astronautix Sputnik 1 Arkiverad 2 februari 2007 hämtat från the Wayback Machine.
7. SVT , 50 år i rymden – Sovjets satellit förändrade världen