Antenn
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
En antenn för mottagning av radiosignaler är en elektrisk ledning eller annan anordning av elektriskt ledande material där elektromagnetiska vågor, som finns i omgivningen, inducerar en växelström. Den växelströmmen kan matas vidare via en antennledning till en radiomottagare. En sändarantenn fungerar tvärtom; en radiosändare matar då en växelström via en antennledning till sändarantennen. I sändarantennen omvandlas växelströmmen till elektromagnetiska vågor som utbreder sig i rymden. De elektromagnetiska vågorna skapas av att elektroner accelereras i sändarantennen.
- Denna artikel handlar om elektromagnetiska antenner. Se känselspröt för djurs antenner.
En vanlig antenntyp är den så kallade parabolantennen. Den består av en parabolformad, elektriskt passiv reflektor som egentligen inte är någon antenn. I den reflektorns fokalpunkt är själva antennen (så kallad "matare" eller "antennhuvud") monterad. Den "mataren" eller det "antennhuvudet" kan vara av i princip vilken som helst av alla kända antenntyper. Ofta handlar det om en så kallad hornantenn.
Man brukar skilja mellan ståendevåg-antenner och vandringsvåg-antenner.
Ett viktigt mätetal är antennvinst, som uttrycker hur mycket en antenn förstärker den sända eller mottagna signalen jämfört med en given referensnivå. Antennvinsten beror på antennens strålningseffektivitet och direktivitet.[1]
Exempel på ståendevågantenner
- Dipolantenn
- Yagiantenn
- Hörnreflektorantenn
- Trattantenn (ofta missbrukad term horn(reflektor)antenn)
- Jordplanantenn (eng. Ground plane antenna "GP")
- Zepp-antenn (slang för Zeppelin-antenn)
Exempel på vandringvågantenner
Definition: En ledning eller antenn som är längre än en våglängd.
- Rombantenn
- Helixantenn
- Logperiodisk antenn
- Fraktalantenn
Se även
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.