Isoniazid

Isoniazid (ibland förkortad INH av isonikotinohydrazid^[1]) syntetiserades för första gången officiellt 1912 som en del i en doktorsavhandling, men dess egenskaper som tuberkulosläkemedel utforskades inte förrän 1951 ^[2].

Isoniazid

Type of chemical entity 

Under­klass till	antimykobakteriellt medel, antituberkulös medicin, viktigt läkemedel, pyridine alkaloids
Anv­änd­ning	läkemedel
Massa	137,059 atommassenhet
Kemisk formel	C₆H₇N₃O
SMILES	C1=CN=CC=C1C(=O)NN
Smält­punkt	172 grader Celsius
För behand­ling av	tuberkulos, lungtuberkulos, miliartuberkulos
Laglig status (medicin)	boxed warning
LiverTox like­li­hood score	LiverTox toxicity likelihood category A
Subjekt har rollen	antituberkulös medicin, Fettsyrasyntesinhibitorer, antibakteriellt medel
Har del(ar)	kväve, kol

Strukturformel.

Isoniazid är i kombination med andra läkemedel ett av de som används vid behandling av tuberkulosbakterien (Mycobacterium tuberculosis). Läkemedlets verkansmekanism är att det hindrar syntesen av mykolsyra^[3] i bakteriens cellvägg.

Referenser

1. Lindskog, Bengt I.; Jörgen Malmquist (2020). Medicinsk terminologi. sid. 275. Läst 14 januari 2022
2. McDermott, W. (1969-06-01). ”The Story of INH” (på engelska). Journal of Infectious Diseases 119 (6): sid. 678–683. doi:10.1093/infdis/119.6.678. ISSN 0022-1899. https://academic.oup.com/jid/article-lookup/doi/10.1093/infdis/119.6.678. Läst 5 november 2021.
3. Pfyffer, Gaby E.; Palicova, Frantiska (2011). ”Mycobacterium: General characteristics, laboratory detection, and staining procedures”. i Versalovic James et al. (på engelska). Manual of Clinical Microbiology. 10th Edition. Washington DC, USA: ASM Press. sid. 472. ISBN 978-1-55581-463-2