G-band (NATO)

G-bandet är en föråldrad beteckning för radiofrekvenser från 4000 till 6000 MHz (ekvivalent med våglängder mellan 7,5 och 5 cm) som framförallt användes under den kalla krigsperioden. Sedan 1992 är frekvenstilldelning och -beteckning reglerad av NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA).^[1] För att identifiera militära radiospektrala krav, exempelvis för planering av krishantering, utbildning, elektronisk krigföring eller i militära operationer, är emellertid detta system fortfarande i bruk.

NATO-BOKSTAVSBAND						RUNDRADIOBAND
GAMMAL NOMENKLATUR			NY NOMENKLATUR
BAND	FREKVENS (MHz)		BAND	FREKVENS (MHz)
A	0 – 250		I	100 – 150		Band I 47 – 68 MHz (TV)
						Band II 87,5 – 108 MHz (FM)
			G	150 – 225		Band III 174 – 230 MHz (TV)
B	250 – 500		P	225 – 390
C	500 – 1 000		L	390 – 1 550		Band IV 470 – 582 MHz (TV)
						Band V 582 – 862 MHz (TV)
D	1 000 – 2 000		S	1 550 – 3 900
E	2 000 – 3 000
F	3 000 – 4 000
G	4 000 – 6 000		C	3 900 – 6 200
H	6 000 – 8 000		X	6 200 – 10 900
I	8 000 – 10 000
J	10 000 – 20 000		Ku	10 900 – 20 000
K	20 000 – 40 000		Ka	20 000 – 36 000
L	40 000 – 60 000		Q	36 000 – 46 000
			V	46 000 – 56 000
M	60 000 – 100 000		W	56 000 – 100 000
USA-MILITÄR / SACLANT
N	100 000 – 200 000
O	100 000 – 200 000

G-band (NATO)

Frekvensområde	4 – 6 GHz
Våglängdsområde	7,5 – 5 cm
Relaterade band	C (IEEE) SHF (ITU)

Källor

1. ”NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA)”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304102758/http://www.akos-rs.si/files/Zakonodaja/Direktive_in_priporocila/mednarodni_sporazumi/CM-Ag.pdf. Läst 4 juli 2017.  PDF