D-band (NATO)

D-bandet är en föråldrad beteckning för radiofrekvenser från 1000 till 2000 MHz (ekvivalent med våglängder mellan 30 och 15 cm) som framförallt användes under den kalla krigsperioden. Sedan 1992 är frekvenstilldelning och -beteckning reglerad av NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA).^[1] För att identifiera militära radiospektrala krav, exempelvis för planering av krishantering, utbildning, elektronisk krigföring eller i militära operationer, är emellertid detta system fortfarande i bruk.

NATO-BOKSTAVSBAND						RUNDRADIOBAND
GAMMAL NOMENKLATUR			NY NOMENKLATUR
BAND	FREKVENS (MHz)		BAND	FREKVENS (MHz)
A	0 – 250		I	100 – 150		Band I 47 – 68 MHz (TV)
						Band II 87,5 – 108 MHz (FM)
			G	150 – 225		Band III 174 – 230 MHz (TV)
B	250 – 500		P	225 – 390
C	500 – 1 000		L	390 – 1 550		Band IV 470 – 582 MHz (TV)
						Band V 582 – 862 MHz (TV)
D	1 000 – 2 000		S	1 550 – 3 900
E	2 000 – 3 000
F	3 000 – 4 000
G	4 000 – 6 000		C	3 900 – 6 200
H	6 000 – 8 000		X	6 200 – 10 900
I	8 000 – 10 000
J	10 000 – 20 000		Ku	10 900 – 20 000
K	20 000 – 40 000		Ka	20 000 – 36 000
L	40 000 – 60 000		Q	36 000 – 46 000
			V	46 000 – 56 000
M	60 000 – 100 000		W	56 000 – 100 000
USA-MILITÄR / SACLANT
N	100 000 – 200 000
O	100 000 – 200 000

D-band (NATO)

Frekvensområde	1 – 2 GHz
Våglängdsområde	30 – 15 cm
Relaterade band	L (IEEE) UHF (ITU)

Källor

1. ”NATO Joint Civil/Military Frequency Agreement (NJFA)”. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304102758/http://www.akos-rs.si/files/Zakonodaja/Direktive_in_priporocila/mednarodni_sporazumi/CM-Ag.pdf. Läst 4 juli 2017.  PDF