Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv

Finnkampen

årlig friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland Från Wikipedia, den fria encyklopedin

Finnkampen
Remove ads

Finnkampen, som den kallas i Sverige eller Sverigekampen[1] som den kallas i Finland, är en årligen återkommande friidrottslandskamp mellan Sverige och Finland. Den brukar anordnas ett veckoslut kring slutet av augusti eller början av september. På finska heter landskampen Suomi-Ruotsi-maaottelu ('Sverige-Finland-landskampen'). Den är på finska även känd under de kortare namnformerna Ruotsi-ottelu ('Sverigekampen') eller i Sverige även Suomi-ottelu ('Finnkampen').

Snabbfakta Sport(er), Plats ...
Remove ads
Thumb
Finnkampen i Stockholm 2013.
Thumb
1 500 meter 1939.
Thumb
Alissa Söderberg hoppar på Finnkampen på Olympiastadion i Helsingfors 2011.
Thumb
5000 meter under Finnkampen på Stockholms stadion i augusti 2019. Kalle Berglund (116), David Nilsson (115), Simon Sundström (114), Miika Tenhunen (315), Hannu Granberg (314), Martti Siikaluoma (313).
Thumb
Melwin Lycke Holm efter vinsten i höjdhoppet på 2,15 i Finnkampen på Stockholm stadion 2023.
Remove ads

Översikt

Sammanfatta
Perspektiv

Fyra landskamper

Finnkampen består egentligen av fyra landskamper – en herrlandskamp och en damlandskamp (tillsammans benämnda seniorkampen) samt en pojklandskamp och en flicklandskamp (tillsammans benämnda ungdomsfinnkampen). Dessa fyra landskamper äger rum samtidigt, men ungdoms- och seniorlandskamperna avgörs inte alltid på samma anläggning. I seniorlandskamperna medverkar tre deltagare per land i varje gren utom stafetterna (där varje land har ett lag om fyra löpare), i juniorlandskamperna två per gren och lag.

Finnkampen är sedan slutet av 1980-talet världens enda kvarlevande återkommande A-landskamp i friidrott.

Arrangörer

Vartannat år avgörs tävlingen i Sverige, och vartannat år i Finland. Avsteg har dock gjorts när större tävlingar arrangerats i just Sverige eller Finland, vilket krävt alla resurser i det landet.

Traditionellt sett har Sverige arrangerat tävlingarna under udda år och Finland under jämna år. Traditionellt har tävlingarna hållits i de båda huvudstäderna Helsingfors i Finland och Stockholm i Sverige, med undantag av åren 1947, 1959 och 1971, då tävlingarna arrangerades i Göteborg. Även mellan 1999 och 2011 var Göteborg arrangörsort alla gånger som evenemanget avgjordes i Sverige, men 2013 flyttades arrangemanget återigen till Stockholm.[2]

År 2016 arrangerades tävlingen i Tammerfors. Det var första gången som någon annan finsk stad än Helsingfors stod som arrangör av både herr- och damkampen. Även 2018 och 2020 års arrangemang ägde rum i Tammerfors, på Tammerfors stadion.

Tävlingsdagar

Finnkampen avgörs under en helg. Länge handlade det om lördagsöndag, men 1996 ändrades detta till torsdag–lördag, vilket sedan gällde de kommande åren.[3] Därefter har man vissa år tävlat lördag–söndag, andra fredag–lördag. 2014 års tävlingar ägde rum lördag–söndag men tjuvstartade redan på fredagen med damernas stavhoppstävlingarNarinken.[4]

Ungdomsfinnkampen

Ungdomsfinnkampen är en tävling som anordnas i samband med Finnkampen. Denna är till för ungdomar mellan 16 och 17 år; dock prioriteras 17-åringarna då 16-åringarna har chansen även året efter. Det går till på precis samma sätt som Finnkampen förutom att endast två personer från varje land deltar i varje gren.

De svenska deltagarna kvalificerar sig till Ungdomsfinnkampen genom att prestera på Svenska Mästerskapen (SM) i friidrott, som oftast går några helger innan. Ungdomsfinnkampen 2018 äger rum under lördagen, den andra av de två dagar som de två seniorkampsgrenarna avgörs.[5]

Remove ads

Historik

Sammanfatta
Perspektiv

Mellankrigstiden

Thumb
Friidrottsmatch Finland-Sverige-Tyskland 7.9.1940 i Helsingfors, åskådare från vänster: Urho Kekkonen, Gustaf Mannerheim, Prins av Sverige Gustaf Adolf, Finlands president Risto Ryti och Reichssportführer Hans von Tschammer und Osten i Tyskland

Den första Finnkampen avgjordes 1925. Den var då endast en herrlandskamp, och tävlingarna arrangerades endast vartannat år.

Under 1930-talet låg tävlingarna nere några år (1932–38), efter idrottslig missämja mellan Finland och Sverige. Sverige hade genom Sigfrid Edström fått den finländske löparen Paavo Nurmi diskvalificerad för brott mot IAAF:s amatörregler inför OS i Los Angeles 1932, där Nurmi var favorit i maratonloppet. Detta ledde till en konflikt mellan honom och den nyvalde ordföranden för Finlands friidrottsförbund Urho Kekkonen, som på segerbanketten efter meddelade att idrottsutbytet med Sverige skulle avbrytas.[6][7]

Tävlingarna återupptogs i Stockholm 1939, inför att de olympiska sommarspelen 1940 skulle hållas i Helsingfors. På grund av andra världskrigets utbrott blev sommarspelen inställda, men Helsingfors Olympiastadion kom ändå till användning vid landskampen i friidrott mellan Sverige och Finland 1940. Detta år var extraordinärt nog även Tyskland med som deltagande nation, vilket innebar en förändring till två tävlande per gren för varje nation, istället för tre.[8][9]

Efterkrigstiden

Inga fler tävlingar hölls därefter under kriget tills de återupptogs igen 1945, då med årliga arrangemang. Sex år senare debuterade damlandskampen, och samma år övergick herrarna till tre deltagare per land och gren. Året efter sprang endast damerna, efter att det finska herrlandslaget stannat hemma för sitt olympiska tävlande.[7]

Under 1940-talet var ofta Sverige det vinnande laget, men sedan skulle det vända. I herrkampen vann Finland alla år från 1954 till 1964. Till 1965 års svenska seger bidrog bland annat sprintern Bosse Althoff med tre segrar och två andraplatser.[10]

I 1975 års 5000-meterslopp ägnade finske Pekka Päivärinta åt att bland annat stänga vägen för svenska löpare;[11] han blev senare diskad. I damkampen vann Inger Knutsson 3000 meter på 8.51,04, vilket var 1975 års näst bästa tid; snabbare var bara norskan Grete Andersen (senare känd som Grete Waitz).[5]

1984 övergick även damerna till tre deltagare per land och gren. Finland vann både damkampen och herrkampen, den senare för fjortonde året i rad (1978 hade man exempelvis vunnit herrkampen med 72 poängs marginal). Året efter var det Sverige som vann dubbelt, och där vann Patrik Sjöberg både i höjd och längd medan de svenska herrarna (Arne Holm, Thomas Eriksson och Claes Rahm) vann trippelt i tresteg.[7] 1985 var också första året som damerna löpte sträckan 10 000 meter, och premiäråret kom Evy Palm etta i loppet.[12]

1992 var alla sex 1500-meterslöparna i herrtävlingen inblandade i gruff gränsande till slagsmål i en av kurvorna. Resultatet blev att alla löparna (Peter Koskenkorva, Martin Enholm, Patrik Johansson sprang för Sverige) diskades och att inga poäng utdelades.[7]

2013 var första Finnkampen på Stockholms stadion sedan slutet av 1990-talet, efter ett antal år på Ullevi i Göteborg. De finska arrangemangen har sedan 2016 skett på Tammerfors stadion,[7] med planer att återvända till den nyrenoverade Helsingfors Olympiastadion 2020.

Vissa år arrangeras även en separat landskamp i gång. 2018 års gånglandskamp vanns av Finland med siffrorna 38–19.[13]

Styrkeförhållanden

I början var det jämnt på herrsidan, men från den svenska segern 1953 dröjde det till 1965 innan Sverige vann igen. Det sena 1960-talet dominerades av Sverige, men efter Sveriges vinst 1969 vann Finland varje år fram till 1985 då Sverige återigen segrade. I slutet av 1980-talet var förhållandena återigen ganska jämna, men i början av 1990-talet påbörjades en svensk dominans innan förhållandena återigen blev jämnare i slutet av 1990-talet. Finland dominerade sedan mitten och slutet av 2000-talets första decennium, innan svenskarna lyckades vinna 2009, och därmed tog sin första seger sedan 2004.

På damsidan dominerade Sverige totalt från premiären 1951 och fram till 1970-talet, och först 1972 lyckades Finland vinna. Därefter tog Finland över och vann alla år fram till Sverige 1980 lyckades bryta trenden, för att sedan dominera det tidiga 1980-talet. Sedan följde svenska vinster, en tillfällig finländsk vinst 1984 innan Sverige återigen vann 1985 och 1986.

Därefter följde total finländsk dominans, då Finland vann alla damkamper 1987 fram till 2000. 2001, lyckades Sverige till slut vinna och vann därefter alla återstående damkamperna under 2000-talets första decennium som avslutades med att Sverige 2009 för första gången lyckades vinna samtliga fyra landskamper samma år vilket Finland redan lyckats med tio gånger (1974, 1977, 1978, 1979, 1984, 1987, 1988, 1990, 1995 och 1997). Sammanlagt vann Sverige elva kamper i rad, innan Finland bröt sviten 2012.

Den största finska segern på herrsidan togs 1978 med 72 poängs marginal (240–168), medan den största svenska herrsegern är från 1948 (62 poängs övervikt). Bland damerna är motsvarande rekord 58 för Finland 1997[7] och 55 för Sverige 2017.[14]

Begreppen finndödare och Ruotsin-tappaja har återkommande använts i samband med Finnkampen. Det första begreppet står för en svensk deltagare som vunnit överraskande många poäng för Sverige och i hög grad bidragit till svensk seger. På samma sätt syftar det andra begreppet (finska för 'Sverigedödare') för en finländare som gjort motsvarande insats eller insatser för Finland.[15] Bland de mer kända ruotsintappaja fanns Voitto Hellsten, 400-meterlöpare på 1950-talet.[16] Begreppen har också kommit till användning i möten mellan Finland och Sverige i andra tävlingssammanhang.[17]

Remove ads

Poängberäkning och resultat

Sammanfatta
Perspektiv

De båda nationerna får poäng baserat på de individuella placeringarna i respektive gren. I individuella grenar ger en seger 7 poäng, en andraplats ger 5 poäng, en tredjeplats ger 4 poäng, en fjärdeplats ger 3 poäng, en femteplats ger 2 poäng och en sjätteplats ger 1 poäng. Deltagarna måste fullfölja grenen (genom att gå i mål eller få ett godkänt resultat) för att få poäng. I stafetter ger en seger 5 poäng och en andraplats ger 2 poäng.[18]

Seniorkampen

Totalt vunna kamperHerrar: Finland Finland 47–37 Sverige SverigeDamer: Finland Finland 26–48 Sverige Sverige
ÅrPlatsVinnare (herrar)PoängresultatVinnare (damer)Resultat
1925HelsingforsFinland Finland99-85--
1927StockholmSverige Sverige98-86--
1929HelsingforsSverige Sverige93-90--
1931StockholmFinland Finland104-76--
1939StockholmFinland Finland112-102--
1940HelsingforsSverige Sverige111-103**--
1945StockholmSverige Sverige105-79--
1946HelsingforsSverige Sverige114,5-68,5--
1947GöteborgSverige Sverige106-78--
1948HelsingforsSverige Sverige138-76--
1950StockholmSverige Sverige123-88--
1951HelsingforsFinland Finland216-194Sverige Sverige73-51
1952--Sverige Sverige81-64
1953Stockholm*Sverige Sverige217-193Sverige Sverige58-48
1954Helsingfors*Finland Finland207-202Sverige Sverige64-42
1955Stockholm*Finland Finland213-196Sverige Sverige58-48
1956HelsingforsFinland Finland209-201Sverige Sverige89-69
1957Stockholm*Finland Finland208-201Sverige Sverige64-42
1958Helsingfors*Finland Finland232-177Sverige Sverige66-51
1959Göteborg*Finland Finland209-200Sverige Sverige64-53
1960Helsingfors*Finland Finland216-194Sverige Sverige67-50
1961Stockholm*Finland Finland220,5-189,5Sverige Sverige68,5-48,5
1962 Helsingfors Finland Finland 219-190 Sverige Sverige 67-50
1963 Stockholm Finland Finland 220-190 Sverige Sverige 68,5-48,5
1964 Helsingfors Finland Finland 210,5-199,5 Sverige Sverige 64-53
1965 Stockholm Sverige Sverige 210-200 Sverige Sverige 65-52
1966 Helsingfors Sverige Sverige 208,5-199,5 Sverige Sverige 62-55
1967 Stockholm Sverige Sverige 212-198 Sverige Sverige 66-51
1968 Helsingfors Finland Finland 208,5-199,5 Sverige Sverige 64-52
1969 Stockholm Sverige Sverige 212,5-195,5 Sverige Sverige 75-60
1970 Helsingfors Finland Finland 227-182 Sverige Sverige 82-53
1971 Göteborg Finland Finland 224-183 Sverige Sverige 71-64
1972 Helsingfors Finland Finland 236,5-173,5 Finland Finland 73-60
1973 Stockholm Finland Finland 223-187 Finland Finland 77-69
1974 Helsingfors Finland Finland 207-200 Finland Finland 75-60
1975 Stockholm Finland Finland 214-191 Finland Finland 94-62
1976 Helsingfors Finland Finland 223-187 Finland Finland 91-66
1977 Stockholm Finland Finland 212-194 Finland Finland 86-69
1978 Helsingfors Finland Finland 240-168 Finland Finland 85-72
1979 Stockholm Finland Finland 214-194 Finland Finland 80-77
1980 Helsingfors Finland Finland 232-178 Sverige Sverige 79-78
1981 Stockholm Finland Finland 214-196 Sverige Sverige 81-75
1982 Helsingfors Finland Finland 215-193 Sverige Sverige 79-78
1983 Stockholm Finland Finland 234-176 Sverige Sverige 83-74
1984 Helsingfors Finland Finland 216-193 Finland Finland 155-145
1985 Stockholm Sverige Sverige 219-185 Sverige Sverige 166-156
1986 Helsingfors Sverige Sverige 210,5-198,5 Sverige Sverige 184-138
1987 Stockholm Finland Finland 210,5-197,5 Finland Finland 165-157
1988 Helsingfors Finland Finland 229,5-180,5 Finland Finland 170-150
1989 Stockholm Sverige Sverige 213-197 Finland Finland 184-138
1990 Helsingfors Finland Finland 217-193 Finland Finland 182-140
1991 Stockholm Sverige Sverige 226-183 Finland Finland 197-147
1992 Helsingfors Sverige Sverige 198-187 Finland Finland 195-149
1993 Stockholm Sverige Sverige 215-192 Finland Finland 198-144
1994 Stockholm Sverige Sverige 219-190 Finland Finland 174-170
1995 Helsingfors Finland Finland 213-196 Finland Finland 196-146
1996 Helsingfors Sverige Sverige 205,5-202,5 Finland Finland 215-173
1997 Stockholm Finland Finland 207,5-198,5 Finland Finland 223-165
1998 Helsingfors Finland Finland 206-200 Finland Finland 210-178
1999 Göteborg Sverige Sverige 210-198 Finland Finland 212-175
2000 Helsingfors Sverige Sverige 216-194 Finland Finland 219-191
2001 Göteborg Sverige Sverige 218-185 Sverige Sverige 213-197
2002 Helsingfors Finland Finland 223-187 Sverige Sverige 215,5-192,5
2003 Helsingfors Finland Finland 205-203 Sverige Sverige 208,5-201,5
2004 Göteborg Sverige Sverige 217-191 Sverige Sverige 228,5-178,5
2005 Göteborg Finland Finland 212-197 Sverige Sverige 230-179
2006 Helsingfors Finland Finland 204-201 Sverige Sverige 226-183
2007 Göteborg Finland Finland 203-199 Sverige Sverige 219-189
2008 Helsingfors Finland Finland 215-193 Sverige Sverige 209,5-197,5
2009 Göteborg Sverige Sverige 208-200 Sverige Sverige 213-197
2010 Helsingfors Finland Finland 214-195 Sverige Sverige 226-182
2011 Helsingfors Finland Finland 206-194 Sverige Sverige 225-182
2012 Göteborg Sverige Sverige 220-187 Finland Finland 223-187
2013 Stockholm Sverige Sverige 235-173 Sverige Sverige 215-195
2014 Helsingfors Sverige Sverige 216-193 Sverige Sverige 206-204
2015 Stockholm Sverige Sverige 231-179 Finland Finland 213,5-193,5
2016 Tammerfors Sverige Sverige 210-200 Sverige Sverige 213-197
2017 Stockholm Sverige Sverige 216-188[14] Sverige Sverige 232,5-177,5[19]
2018 Tammerfors Finland Finland 206-202[20] Sverige Sverige 216-194[20]
2019 Stockholm[21] Sverige Sverige228–181Sverige Sverige217,5–192,5
2020 Tammerfors[1] Sverige Sverige206–201Sverige Sverige221–186
2021 Stockholm[22] Sverige Sverige230–201Sverige Sverige223,5–207,5
2022 Helsingfors[23] Sverige Sverige227,5–204,5Sverige Sverige225,5–205,5
2023 Stockholm[24] Sverige Sverige227–227[25]***Sverige Sverige228,5–225,5
2024 Helsingfors Finland Finland228–225Finland Finland229,5–224,5

* Mellan 1951 och 1961 avgjordes damernas finnkamp på annan ort än herrarnas kamp – (1951: Jyväskylä;) 1953: Jyväskylä; 1954: Eskilstuna; 1955: Valkeakoski; 1957: Lahtis; 1958: Jönköping; 1959: Vammala; 1960: Linköping och 1961: Kouvola.[26]

** I den samtidigt avgjorda trenationslandskampen Finland-Sverige-Tyskland blev resultatet 134-147-141. Sverige slog även Tyskland i tvelandskamp med 113-101.

*** Sverige vann på fler grensegrar.[25]

Ungdomsfinnkampen

TotaltPojkar: Finland Finland 32–18 Sverige SverigeFlickor: Finland Finland 30-20 Sverige Sverige
ÅrPlatsVinnare (Pojkar)ResultatVinnare (Flickor)Resultat
1970HelsingforsFinland Finland106-95Sverige Sverige76-70
1971MölndalFinland Finland101-98Finland Finland74-72
1972Inställt
1973StockholmFinland Finland100,5-99,5Sverige Sverige83,5-62,5
1974HelsingforsFinland Finland102-98Finland Finland80-76
1975StockholmSverige Sverige99-95Sverige Sverige87-68
1976HelsingforsFinland Finland107-92Sverige Sverige92-64
1977StockholmFinland Finland110-91Finland Finland80-76
1978HelsingforsFinland Finland103-95Finland Finland79-78
1979StockholmFinland Finland108-93Finland Finland79-78
1980HelsingforsFinland Finland118-81Sverige Sverige89-68
1981StockholmFinland Finland120-79Sverige Sverige80,5-76,5
1982HelsingforsSverige Sverige111-89Sverige Sverige84-73
1983StockholmSverige Sverige101-100Sverige Sverige91-66
1984HelsingforsFinland Finland92,5-108,5Finland Finland79-78
1985StockholmSverige Sverige115-86Finland Finland82-75
1986HelsingforsFinland Finland118-83Sverige Sverige86-71
1987StockholmFinland Finland102-98Finland Finland85-70
1988HelsingforsFinland Finland103-98Finland Finland82-64
1989StockholmSverige Sverige101-98Finland Finland90-67
1990AlbergaFinland Finland102-97Finland Finland98-68
1991StockholmSverige Sverige103-98Sverige Sverige86,5-81,5
1992AlbergaFinland Finland106-91Finland Finland90-78
1993StockholmFinland Finland123,5-75,5Finland Finland90-78
1994StockholmSverige Sverige101,5-99,5Finland Finland93-73
1995HelsingforsFinland Finland110-91Finland Finland112-56
1996HelsingforsFinland Finland104-97Finland Finland96-94
1997StockholmFinland Finland113-87Finland Finland103-87
1998HelsingforsSverige Sverige110-91Finland Finland97-91
1999GöteborgFinland Finland101-100Finland Finland104-96
2000HelsingforsSverige Sverige103-98Finland Finland108-93
2001GöteborgFinland Finland110-90Sverige Sverige110-90
2002AlbergaFinland Finland101-98Sverige Sverige108-93
2003AlbergaFinland Finland106-95Sverige Sverige104-97
2004GöteborgFinland Finland108-92Finland Finland103-98
2005GöteborgSverige Sverige117-84Sverige Sverige107-92
2006AlbergaFinland Finland106-93Finland Finland105-96
2007GöteborgSverige Sverige122-76Sverige Sverige125-74
2008HelsingforsSverige Sverige118-81Sverige Sverige117-84
2009GöteborgSverige Sverige117-89Sverige Sverige110-91
2010HelsingforsFinland Finland106-88Finland Finland119-82
2011HelsingforsFinland Finland110-91Sverige Sverige104-95
2012GöteborgFinland Finland101-98Sverige Sverige117-83
2013StockholmFinland Finland103-98Sverige Sverige105-96
2014HelsingforsFinland Finland107-92Finland Finland112-86
2015StockholmSverige Sverige112-87Finland Finland104-94
2016TammerforsSverige Sverige101-97Finland Finland117,5-83,5
2017StockholmFinland Finland 108–93Finland Finland 107–94[27]
2018TammerforsSverige Sverige 112–89Finland Finland 109–91[13]
2019StockholmSverige Sverige116–85Finland Finland109,5–91,5
2020Inställt på grund av Coronaviruspandemin
2021StockholmSverige Sverige108–101Finland Finland110–102
Remove ads

Mästerskapsrekord

Herrar

Mer information Gren, Resultat ...

Damer

Mer information Gren, Resultat ...
Remove ads

Maskotar

Sveriges maskot är lodjuret Kalo (en sammanslagning av Kal och Lo) som togs fram till världsmästerskapen i friidrott 1995 i Göteborg och sedan tog Finnkampen över maskoten. Finlands maskot är ett lejon.[28]

Andra betydelser

Finnkampen finns sedan 1999 även i innebandy, och spelas under andra halvan av kalenderåret. Första året spelades den för herrar, damer och herrjuniorer och sedan år 2000 spelades den även för damjuniorer.

Även inom poker tävlas det mellan Sverige och Finland. Pokerfinnkampen 2007 avgjordes i Tallinn, Estland som anses vara neutral plan för de tävlande.

Se även

Anmärkningar

  1. Höjdhopp, kulstötning och 100 m häck.

Referenser

Externa länkar

Loading content...
Loading related searches...

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Remove ads