Betelgeuse

Betelgeuse [ˈbeːtɛlˌjøːs] (α Ori, α Orionis, Alfa Orionis, tidigare även stavat Betelgeuze) är en superjätte i stjärnbilden Orion. Sett från jorden räknas den som den 10:e starkast lysande stjärnan, även om det varierar något då dess ljusstyrka är variabel.

För ett släkte av steklar, se Betelgeuse (djur).

Betelgeuse
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Orion
Rektascension	05t 55m 10,3s
Deklination	+07° 24′ 25″
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	+0,45
Stjärntyp
Spektraltyp	M1-2Ia-Iab
U–B	2.06
B–V	1.85
Variabeltyp	SR c (halvregelbunden)
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+21 km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 27,33 mas/år Dek.: 10,86 mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	7,63±1,64 mas
Avstånd	643 ± 146[1] lå (197 ± 45[1] pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-5,14
Detaljer
Massa	12-17 M☉
Radie	936[2] R☉
Luminositet	40 000 - 100 000 (bolometrisk) L☉
Temperatur	3 500 K
Ålder	8-8,5 × 106[3] år
Andra beteckningar
α Ori, 58 Orionis, HR 2061, BD+7°1055, HD 39801, SAO 113271, FK5 224, HIP 27989

Allmänt

Betelgeuses position i Orion som det ser ut med blotta ögat.

Betelgeuses position på stjärnhimlen (den röda pilen)

Stjärnans massa, 4,235 · 10³¹ kg, är ungefär 20 gånger solens och dess radie är någonstans i storleksordningen 650 000 000 kilometer vilket är nästan 1 000 gånger solens. Detta innebär att cirka 1 miljard (1 000 000 000) solar ryms innanför Betelgeuse. Det gör att den skulle räcka ungefär till Jupiters omloppsbana om den placerades i solsystemet. Dess enorma diameter gör att den blev den första stjärna (förutom solen) som man har kunnat avbilda som en skiva och även iakttaga solfläckar på. Stjärnans storlek har observerats variera och forskare har noterat att den nu befinner sig i ett stadium av sammandragning.^[4]

Namnet kommer från arabiska يد الجوزاء, Yad al-Jawzā, ungefär den centralas hand och är ett resultat av ett antal felöversättningar och translitterationer.

Dess rödaktiga färg gör att den, liksom Mars, ofta förknippats med krig och inom astrologin står den för militär och civil ära.

Betelgeuse ingår tillsammans med Procyon och Sirius i vintertriangeln.

Observerad storlek

Betelgeuse är intressant för astronomer av flera olika skäl. På grund av storleken och den relativa närheten till jorden har Betelgeuse den tredje största vinkeldiametern betraktad från jorden.^[5] Endast solen och R Doradus är större. Dessutom är Betelgeuse en av bara ett dussintal stjärnor som teleskop kan fånga som en synbar skiva. Vinkeldiametern för Betelgeuse var den första att mätas med interferometri och dess diameter har iakttagits vara varierande. Mellan 1993 och 2009 har stjärnans diameter minskat med över 15 procent.^[6]

Avståndet till Betelgeuse är 667 ljusår,^[7] vilket i så fall innebär att stjärnans diameter är 950 till 1 000 gånger större än solens. Betelgeuse har ett färgindex (B-V) på 1,86 och tros ha en massa motsvarande cirka 20 gånger solens.^[4] Dess exakta diameter är svår att fastställa eftersom optisk strålning avtar med avståndet från centrum av Betelgeuse och färgen på denna strålning varierar också med avståndet. Även om Betelgeuse bara har tjugo gånger solens massa kan dess volym vara hundratals miljoner gånger större. Solen och Betelgeuse kan jämföras som en badboll i förhållande till ett idrottsstadion.

Betelgeuse är den första stjärnan på vilken solfläckar kunde iakttagas med teleskop, först från jordbaserade teleskop och sedan från Hubbleteleskopet och senare från jordbaserade COAST telescope.^[4][8] Betelgeuses fotosfär är utsträckt och visar starka linjer av emission snarare än absorption. Denna kromosfär har en temperatur som inte är högre än 5500 kelvin och kan kanske sträcka sig utåt sju gånger stjärnans diameter. Denna atmosfär av gas har iakttagits röra sig såväl mot som bort från Betelgeuse, tydligen beroende på fluktuationer i fotosfären.^[9]

Datorprogrammet Celestias beräkning av hur Orion kan komma att se ut från jorden när Betelgeuse exploderat som supernova.

Stjärnans framtida öde

Det är troligt att Betelgeuse kommer att bli en supernova, ^[4][7] och som sådan den ljusstarkaste människan observerat. Dess styrka beräknas överträffa fullmånens sken på natthimlen.^[7] Med tanke på dess storlek och ålder, 8,5 miljoner år^[3] vilket är en hög ålder för denna typ av stjärna, kan den komma att explodera inom de närmaste tusen åren.^[7] Då dess rotationsaxel inte pekar mot vårt solsystem och då dess avstånd är 667 ljusår ^[7] kommer dess supernovas gammastrålning inte att skada jordens ekosystem.

Nobelpristagaren Charles Townes har, i en rapport från 9 juni 2009, påvisat att stjärnan drar sig samman. Stjärnan har minskat 15 % sedan 1993 och minskningstakten ökar. Den genomsnittliga minskningshastigheten de senaste 15 åren är runt 215 m/s.^[10]

Enligt rapporten har stjärnans radie minskat med cirka en halv AU, till 5,5 AU. Detta avstånd (0,5 AU) motsvarar ungefär avståndet från solen till Venus.^[11] Betelgeuse massa är ungefär i sådan storlek att den kan sluta som en neutronstjärna.^[12]

Med början i oktober 2019 började Betelgeuse minska i ljusstyrka påtagligt. I slutet av 2019 hade ljusstyrkan minskat med en faktor av 2,5 ggr, från magnitud 0,5 till 1,5.^[13][14] Den blev då ljussvagare än någon gång under det senaste århundradet.^[15][16][17] Trots spekulationer om att minskningen i ljusstyrka kan tyda på ett förestående supernovautbrott,^[18] är många astronomer än så länge böjda att se det enbart som ett ovanligt minimum.^[14] I februari 2020 var den ännu något ljussvagare enligt rapport i The Astronomer's Telegram och hade den rekordlåga magnituden +1,614, vilket innebar att Betelgeuse då var "mindre ljusstark och kallare" än under de 25 år som stjärnan följts noggrant.^[19] Under februari månads gång stannade sedan ljusminskningen av och Betelgeuse återhämtade sig under mars månad 2020 till normal ljusstyrka.^[20][21]

Betelgeuse i populärkulturen

• Den litterära figuren Ford Prefect i romanserien Liftarens guide till galaxen kommer från ett planetsystem runt denna stjärna.
• I boken En himla rymdfärd av Tarja Kunnas från 1989 finns växthus i närheten, där "jättefrukter" odlas. Det är en ordlek, då Betelgeuse är en jättestjärna.
• Namnet på filmen Beetlejuice från 1988 är en vanlig engelskspråkig förvanskning av stjärnans namn.

Referenser

1. Harper, Graham M.; Brown, Alexander; Guinan, Edward F. (april 2008). ”A New VLA-Hipparcos Distance to Betelgeuse and its Implications” (PDF). The Astronomical Journal 135 (4): sid. 1430–40. doi:10.1088/0004-6256/135/4/1430. http://iopscience.iop.org/1538-3881/135/4/1430/pdf/aj_135_4_1430.pdf. Läst 10 juli 2010.
2. Betelgeuse (Alpha Orionis), professor James B. (Jim) Kaler, University of Illinois, senaste access 2009-07-19
3. Dolan, Michelle M.; Mathews, Grant J.; Lam, Doan Duc; Lan, Nguyen Quynh; Herczeg, Gregory J.; Dearborn, David S. P. (2016). ”Evolutionary Tracks for Betelgeuse”. The Astrophysical Journal 819: sid. 7. doi:10.3847/0004-637X/819/1/7. https://arxiv.org/abs/1406.3143v2.
4. astro.uiuc.edu, Betelgeuse (Alpha Orionis) - Update 2008, Stars, Jim Kaler, läst 9 oktober 2008.
5. T. R. Bedding et al. (29 oktober 1997). ”The angular diameter of R Doradus: a nearby Mira-like star”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society "286" (4): ss. 957–962. http://adsabs.harvard.edu/abs/1997astro.ph..1021B. Läst 20 juni 1962.
6. Ron Cowen (10 juni 2009). ”Betelgeuse shrinks: The red supergiant has lost 15 percent of its size”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110629205838/http://www.sciencenews.org/view/generic/id/44573/title/Betelgeuse_shrinks. Läst 30 juli 2009. "Minskningen av stjärnan motsvarar avståndet mellan Venus och solen rapporterade forskare den 9 juni 2009 vid ett möte i American Astronomical Society samt i Astrophysical Journal Letters 1 juni 2009."
7. Betelgeuse could explode as a supernova » Radio Podcasts | Earth & Sky
8. D. Burns et al. (29 oktober 1997). ”The surface structure and limb-darkening profile of Betelgeuse”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society "258" (1): ss. L11–L16. Läst 21 juni 2007.
9. Lobel, A.; Dupree, A. K. (29 oktober 2000). ”Modeling the Variable Chromosphere of α Orionis”. The Astrophysical Journal "545": ss. 454–474. doi:10.1086/317784. http://iopscience.iop.org/article/10.1086/317784/fulltext/. Läst 4 februari 2007.
10. ”Red giant star Betelgeuse is mysteriously shrinking” (på engelska). Science News. 9 juni 2009. http://esciencenews.com/articles/2009/06/09/red.giant.star.betelgeuse.mysteriously.shrinking.
11. Sanders, Robert (9 juni 2009). ”Red giant star Betelgeuse mysteriously shrinking” (på engelska). UC Berkley news. http://www.berkeley.edu/news/media/releases/2009/06/09_betelim.shtml.
12. Kaler, James B. (2002) (på engelska). The Hundred Greatest Stars. New York: Copernicus Books. sid. 33. ISBN 0-387-95436-8
13. ”Light Curve Generator (LCG)” (på engelska). aavso.org. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. Arkiverad från originalet den 18 september 2020. https://web.archive.org/web/20200918212631/https://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000-BBK-383&starname=BETELGEUSE&lastdays=200&start=&stop=2458891.37273&obscode=&obscode_symbol=2&obstotals=yes&calendar=calendar&forcetics=&pointsize=1&width=800&height=450&mag1=&mag2=&mean=&vmean=&grid=on&visual=on&uband=on&bband=on&v=on. Läst 11 februari 2020.
14. ”Alert Notice 690: Rare very faint minimum of Betelgeuse (alpha Ori)” (på engelska). aavso.org. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/aavso-alert-notice-690. Läst 11 januari 2020.
15. Guinan, Edward F.; Wasatonic, Richard J.; Calderwood, Thomas J. (8 december 2019). ”ATel #13341 - The Fainting of the Nearby Red Supergiant Betelgeuse” (på engelska). The Astronomer's Telegram. http://www.astronomerstelegram.org/?read=13341. Läst 13 januari 2020.
16. Guinan, Edward F.; Wasatonic, Richard J.; Calderwood, Thomas J. (23 december 2019). ”ATel #13365 - Updates on the "Fainting" of Betelgeuse” (på engelska). The Astronomer's Telegram. http://www.astronomerstelegram.org/?read=13365. Läst 13 januari 2020.
17. Drake, Nadia (26 december 2019). ”A giant star is acting strange, and astronomers are buzzing - The red giant Betelgeuse is the dimmest seen in years, prompting some speculation that the star is about to explode. Here's what we know.” (på engelska). National Geographic Society. https://www.nationalgeographic.com/science/2019/12/betelgeuse-is-acting-strange-astronomers-are-buzzing-about-supernova/. Läst 13 januari 2020.
18. ”En stjärna i vår galax kan vara på väg att explodera”. svt.se. Sveriges radio. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/en-stjarna-i-var-galax-kan-vara-pa-vag-att-explodera. Läst 12 januari 2020.
19. Guinan, Edward F.; Wasatonic, Richard J. (1 februari 2020). ”ATel #13439 Betelgeuse Updates - 1 February 2020; 23:20 UT” (på engelska). The Astronomer's Telegram. http://www.astronomerstelegram.org/?read=13439. Läst 6 februari 2020.
20. Guinan, Edward; Wasatonic, Richard; Calderwood, Thomas; Carona, Donald (22 februari 2020). ”ATel #13512 - The Fall and Rise in Brightness of Betelgeuse” (på engelska). The Astronomer's Telegram. http://www.astronomerstelegram.org/?read=13512. Läst 10 mars 2020.
21. Sigismondi, Costantino (31 mars 2020). ”ATel #13601 - Rapid rising of Betelgeuse's luminosity” (på engelska). The Astronomer's Telegram. http://www.astronomerstelegram.org/?read=13601. Läst 10 mars 2020.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Betelgeuse.
  Bilder & media