Loading AI tools
stjärnbild vid ekliptikan Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Orion (samma på latin) är en av stjärnhimlens bäst kända stjärnbilder.[1][2] Den sträcker sig över himmelsekvatorn. Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[3][4]
| Orion | |
 | |
| Lista över stjärnor i Orion | |
| Latinskt namn | Orion |
|---|---|
| Förkortning | Ori |
| Rektascension | 5 h |
| Deklination | +5° |
| Area | 594 grad² (26:e störst) |
| Huvudstjärnor | 7 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 81 |
| Stjärnor med exoplaneter | 10 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 8 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 8 |
| Ljusaste stjärnan | Rigel, Beta Orionis (0,12m) |
| Närmaste stjärnan | GJ 3379 (17,51 lå) |
| Messierobjekt | 3 |
| Meteorregn | Orioniderna, Chi-orioniderna |
| Närliggande stjärnbilder | Oxen Eridanus Haren Enhörningen Tvillingarna |
| Synlig vid latituder mellan +85° och −75° Bäst synlig klockan 21:00 under januari. | |
Orion var en av de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
Orion var en jättelik jägare i grekisk mytologi. Berättelserna om Orion är mycket olika varandra och flera olika historier existerar om hur han blev en stjärnbild.
En historia berättar att gudinnan Artemis dödade honom av svartsjuka, en annan att hon blev lurad av den svartsjuke Apollon att döda honom. Ännu en berättar att Orion sade att han inte var rädd för några varelser på jorden. Då skickade gudarna en skorpion som stack ihjäl honom. Därefter blev både Orion och Skorpionen stjärnbilder.
Orion är full av ljusstarka stjärnor, i flera fall mycket luminösa stjärnor av B- och O-typ.
Orion är en av de få stjärnbilderna där många av stjärnorna ligger nära varandra i rummet; åtskilliga av dess luminösa stjärnor utgör en så kallad OB-association av stjärnor med liknande rörelseriktning genom Vintergatan, och som en gång bildades i närheten av varandra.
Orion är också hemvist för flera stjärnbildningsområden, dels den spektakulära Orionnebulosan (M42), klart synlig för blotta ögat om förhållandena är de rätta, med multipelstjärnan (fyra stjärnor) Trapetset i Orion i centrum. Där finns också T-Tauri-associationer, som är osynliga i synligt ljus, men synliga i infrarött. I Orionnebulosan finns det många Bok-globuler, där en del utgör protoplanetariska skivor runt nybildade stjärnor som fortfarande är insvepta i döljande stoft.
Från Orion är det lätt att identifiera andra stjärnor. Man kan lokalisera alla stjärnor i Vintersexhörningen genom att utgå från Orion. Om man följer bältets linje mot sydväst så hittar man Sirius, himlens ljusaste stjärna. Förlänger man bältets linje mot nordöst hittar man Aldebaran. Om man förlänger linjen mellan Rigel och Betelgeuse mot nordväst hittar man Castor och Pollux, de ljusstarkaste stjärnorna i stjärnbilden Tvillingarna, och förlänger man linjen från sydvästra stjärnan upp genom den nordöstra kommer man till Capella. Följer man slutligen Betelgeuse västerut så hittar man Procyon i Lilla hunden.
Det finns gott om ljusstarka stjärnor i konstellationen. Därför blir uppräkningen av flertalet med Bayer-beteckning summarisk.[3][5] De ljusstarkaste stjärnorna i stjärnbilden är Betelgeuse (α Orionis), Rigel (β Orionis), Bellatrix (γ Orionis) och Saiph (κ Orionis). Betelgeuse lyser med ett rödaktigt sken, och även om den betecknas som α-stjärna (enligt Bayer-beteckning), är den något ljussvagare än Rigel.
De tre stjärnorna i Orions bälte heter Alnitak (ζ Orionis), Alnilam (ε Orionis) och Mintaka (δ Orionis).
I övrigt kan nämnas:
Orion är Gotlands landskapsstjärnbild.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
