Suveränitet
den högsta politiska makten i samhället samt självständighet från yttre kontroll / From Wikipedia, the free encyclopedia
Suveränitet är en term inom statsrätt och internationell rätt som åsyftar i sin moderna betydelse den högsta politiska makten i samhället samt självständighet (autonomi) från yttre kontroll[1]. Begreppet kommer från suverän, som i äldre nomenklatur är en monark eller härskare, som suveräniteten ofta tillhör i kraft av ämbetet.
Suveränitet skiljer med andra ord stater från vasallstater och delstater, och är vad som ger lagen kraft enligt maximen: det finns ingen lag utan en suverän. Statens rätt till suveränitet är en allmän rättsprincip, och delar av den brukar räknas som jus cogens.