Ordinarie lagstiftningsförfarande
förfarande för att lagstifta inom Europeiska unionen / From Wikipedia, the free encyclopedia
Det ordinarie lagstiftningsförfarandet, tidigare medbeslutandeförfarandet, är ett förfarande för att anta lagar inom Europeiska unionen. Det består i att unionens lagstiftande institutioner – Europaparlamentet och Europeiska unionens råd – lagstiftar gemensamt, normalt på förslag av Europeiska kommissionen.[1]
För att antas behöver ett lagförslag i regel godkännas av parlamentet med enkel majoritet och av rådet med kvalificerad majoritet. Både parlamentet och rådet kan ändra i lagförslaget under processens gång.[2] De rättsakter som antas utgör lagstiftningsakter och kan bestå av förordningar, direktiv eller beslut.[1][3]
Det ursprungliga medbeslutandeförfarandet infördes för vissa specifika lagstiftningsområden den 1 november 1993 genom Maastrichtfördraget. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, ändrades namnet på förfarandet till det nuvarande och användningsområdet utökades till större delen av unionens lagstiftningsområden. Inom vissa lagstiftningsområden, till exempel frågor som rör skatter eller unionens egna medel, används dock särskilda lagstiftningsförfaranden.