Bofors 37 mm pansarvärnskanon
Svensk pansarvärnskanon tillverkad av Bofors / From Wikipedia, the free encyclopedia
Bofors 37 mm pansarvärnskanon var en pansarvärnskanon som konstruerades av svenska Bofors under tidigt 1930-tal på beställning av svenska Kungliga Arméförvaltningen[2] och kom i bruk som 37 mm infanterikanon m/34, dock senare ombetecknad till pansarvärnskanon.[3] Vapnet kom även att exporteras till och licenstillverkas i ett flertal länder; bland annat köpte Finland och Polen licens för egentillverkning.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2018-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Bofors 37 mm pansarvärnskanon | |
---|---|
Polsk wz.36 pansarvärnskanon | |
Typ | Pansarvärnskanon |
Ursprungsplats | Sverige |
Tjänstehistoria | |
Använts av | Se användare |
Krig | Vinterkriget Andra världskriget |
Produktionshistoria | |
Konstruerad | 1934 |
Konstruktör | Bofors |
Producerad | 1934–1943 |
Tillverkare | Bofors |
Specifikationer | |
Vikt | 370 kg |
Längd | 3,04 m |
Kaliberlängd | L/45 (eldrör + bakstycke - mynningsbroms) |
Bredd | 1,09 m |
Höjd | 1,03 m |
Besättning | 2–3 |
Patron/Laddning | 37 × 258 mm R Bofors[1] (37 mm sk ptr m/34)[1] |
Ammunitionsvikt | 1,35-1,41 kg |
Kaliber | 37 mm |
Höjdriktsgränser | -10° till +25° |
Sidriktfält | 50° |
Eldhastighet | 12 skott/min |
Utgångshastighet | 690–1150 m/s |
Effektiv räckvidd | 1 km (pansarvärnskanon) 4 km (infanterikanon) |
Maximal räckvidd | 6,5 km |
Riktmedel | Öppet sikte med korn |
Bofors kom även att konstruera en version av kanonen för montering i stridsvagnstorn, en så kallad stridsvagnskanon. Denna kom att köpas av Nederländerna redan 1935 som pansarbilsvapen men kom primärt att brukas av Sverige från och med 1938 som 37 mm kanon m/38 strv i diverse stridsvagnar.
Vapnet kom att användas i både spanska inbördeskriget och andra världskriget där den enkelt kunde bekämpa lätta stridsvagnar och pansarbilar. Dess höga eldhastighet och mobilitet gjorde vapnet populärt bland trupper då man lätt kunde slå ut flera mål samt byta position i snabb följd.
När tyngre stridsvagnar började bli vanliga under början av 1940-talet blev kanonen snabbt relegerad till en mer mångsidig roll då dess genomslagsförmåga var för låg för att bekämpa dessa.