sen
Från Wiktionary, den fria ordboken
Svenska
Adjektiv
sen
- uttal: seːn
- (om tid) med förekomst/skede längre fram i tiden från tidens början – närmare nutid
- Antonymer: tidig
- förekommande (först) när en viss tänkt tidpunkt har infallit
- Etymologi: Sedan fornsvenska sen. Liksom fornvästnordiska seinn härkommer ordet från samma rot som föreligger sedan.
- Homofoner: scen
Översättningar
med förekomst/skede i tiden längre fram från tidens början
förekommande (först) när tänkt tidpunkt har infallit
- bokmål: sen (no), sein (no)
- bosniska: kasan
- engelska: late (en)
- finska: myöhäinen (fi)
- franska: en retard (fr)
- isländska: seinn (is)
- jiddisch: שפּעט (shpet)
- latin: tardus (la)
- limburgiska: euverspaed, spaed (li)
- nederländska: laat (nl), te laat
- nynorska: sein (nn)
- polska: późny (pl), spóźniony (pl)
- tyska: spät (de)
Adverb
sen
- uttal: senːsɛnː
Esperanto
Preposition
sen
- utan
- Sammansättningar: senespera, senkapigi, senproblema, senpaperulo
- Antonymer: kun
- Se även: sen-
Finska
Pronomen
sen
- böjningsform av se
Fornsvenska
Verb
sēn
Polska
Substantiv
sen
Turkiska
Pronomen
Tabell över pronomen
|
sen
- uttal: sen
- (personliga pronomen) du
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.