makt
Från Wiktionary, den fria ordboken
Svenska
Substantiv
makt
- uttal: makt
- det att kunna bestämma över något
- Statsministern har ganska mycket makt.
- det att kunna bestämma över andra
- Avdelningschefen hade mer makt än enhetscheferna.
- Eftersom makt har med kapacitet att göra har vissa mer makt än andra även om vi skulle samarbeta, vara eniga och inte förtrycka någon.
- något som bestämmer över något
- Vissa tror på högre makter.
- nation med stark militär
- (bestämd form) samhällets högsta makthavare/-skikt; makteliten
- Makten klarar sig alltid.
- (skämtsamt, bestämd form) fjärrkontroll
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet[1] som fornsvenska makt, av medellågtyska macht. Rotbesläktat med verbet mäkta.
- Besläktade ord: mäktig
- Sammansättningar: andemakt, axelmakterna, försvarsmakt, hypermakt, kärnvapenmakt, könsmaktsordning, maktanspråk, maktapparat, maktbalans, maktbegär, maktbolag, maktfullkomlig, maktfullkomlighet, maktgalen, makthavare, makthunger, makthungrig, maktlysten, maktlystnad, maktlös, maktlöshet, maktmedel, maktmissbruk, maktövergrepp, maktövertagande, militärmakt, motmakt, regeringsmakt, stormakt, supermakt
- Se även tesaurus: Frihet, Tvång, Myndighet, Viktighet, Inflytande, Kraftmedel, Styrka, Förmåga, Betydenhet
Översättningar
det att bestämma
Källor
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.