kar

Se även kår och kär.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kar	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kar	karet	kar	karen
Genitiv	kars	karets	kars	karens

kar

1. behållare i varierande storlek för t.ex. vatten, salt

   Etymologi: Belagt i svenskan från slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen) som fornsvenska kar (”kärl, kista”), nära besläktat med svenska kärl, samt danska kar, norska kjer och isländska ker; av fornnordiska ker, med ett gemensamt germanskt ursprung.^[1]

   Sammansättningar: badkar, brunnskar, rökelsekar, saltkar, vattenkar, vekkar, öskar

   Homofoner: karl

   Jämför: balja

Översättningar

Översättningar

• bokmål: kjer n
• danska: kar n
• engelska: tub ^(en)
• finska: ammekylpy
• franska: bassine ^(fr) f
• isländska: ker ^(is) n
• jiddisch: ביט m (bit)
• litauiska: lovys m, gelda f
• spanska: cuba ^(es) f, tina ^(es) f
• tyska: Bottich ^(de) m, Kübel ^(de) m, Wanne ^(de) f

Albanska

Substantiv

kar m

1. penis

   Etymologi: Av balkansk romani kar (”penis”).

Bokmål

Substantiv

Böjningar av kar 1	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kar	karen	karer	karene
Genitiv	kars	karens	karers	karenes

Böjningar av kar	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kar	karet	kar	kara, karene
Genitiv	kars	karets	kars	karas, karenes

kar m [1], n [2]

1. karl, man

   Sammansättningar: arbeidskar, ungkar, storkar

2. kar, kärl, behållare

   Sammansättningar: badekar, kokekar, saltkar

3. stenkista, fundament till bro

   Sammansättningar: brukar

4. (anatomi) kärl

   Sammansättningar: blodkar

Verb

kar

1. böjningsform av kare

Bretonska

Substantiv

kar m

1. släkting

Danska

Substantiv

Böjningar av kar	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kar	karret	kar	karrene
Genitiv	kars	karrets	kars	karrenes

kar n

1. kar, större behållare, kärl

   forbundne kar

   kommunicerande kärl

   Etymologi: Av fornnordiska ker.

   Sammansättningar: drikkekar, guldkar, karklud, lerkar, metalkar, saltkar, stenkar, sølvkar, trækar, vandkar, vaskekar

2. (anatomi) kärl

   Sammansättningar: blodkar, hjerte-kar-sygdom, karsygdom, lymfekar

Fornsvenska

Substantiv

kar n

1. kar; kärl, kista, bägare

   Etymologi: Av fornnordiska ker.

Kurdiska

Substantiv

kar

1. arbete

Nederländska

Substantiv

kar f

1. kärra

   Sammansättningar: karrenvracht, ossenkar

Nynorska

Substantiv

Böjningar av kar 1	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kar	karen	karar	karane

Böjningar av kar	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kar	karet	kar	kara

kar m [1], n [2]

1. karl, man

   Sammansättningar: arbeidskar, storkar, ungkar

2. kar, kärl, behållare

   Sammansättningar: badekar, kokekar, saltkar

3. stenkista, fundament till bro

   Sammansättningar: brukar

4. (anatomi) kärl

   Sammansättningar: blodkar

Verb

kar

1. böjningsform av kara
2. böjningsform av kare

Romani

Substantiv

kar m

1. penis

Tok pisin

Substantiv

kar

1. bil

Turkiska

Substantiv

kar

1. snö

Källor

1. Svenska Akademiens ordbok: "kar", läst 2020-12-14