järn

Svenska

Substantiv

Böjningar av järn 1.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	järn	järnet
Genitiv	järns	järnets

Böjningar av järn 2-4.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	järn	järnet	järn	järnen
Genitiv	järns	järnets	järns	järnens

järn

• uttal: ˈjæːɳ^[1]

1. ett metalliskt grundämne med atomnummer 26 och beteckning Fe
2. (överfört, vanligen förled) hård, stabil, ihärdig, stryktålig, ogenomtränglig och snarlika egenskaper hos järnmetall; mycket; alldeles

   Fraser: ge järnet, hårt som järn, järnhård

   Sammansättningar: järnek, järngrepp, järnkoll, järnridå, järntråd, järnverk, järnvinter

   Synonymer: sten-, stål-, super-

3. föremål som består av grundämnet järn eller dylikt; utslagen metall; metallförstärkning, beslag

   Fraser: ha många järn i elden

   Sammansättningar: armeringsjärn, bandjärn, klackjärn, näsjärn, strykjärn, stämjärn, vinkeljärn

4. (överfört) boja; metallanordning som används för att låsa fast någon

   Fraser: slå i järn

5. (drycker) snaps (tidigare kronsup), särskilt om serverad i snapsglas av tenn eller dito metall

   Fraser: ta sig ett järn

   Synonymer: blecka

   Etymologi: Till materialet järn (”metall”), efter snapsglas i dito material. Synonymen blecka har samma etymologi.

Etymologi: Av fornsvenska iærn, av fornnordiska járn (jämför danska och norska jern, isländska járn), av urgermanska *īsarna- (jämför fornengelska īsern (engelska iron), medelnederländska iser (nederländska ijzer, afrikaans yster), fornhögtyska isarn (tyska Eisen), frankiska īsarn, gotiska eisarn). Det urgermanska ordet är troligen inlånat från urkeltiska *isarnon (jämför forniriska iarn, kymriska haearn, galliska Isarno-), från urindoeuropeiska *is-(e)ro- med betydelsen "kraftfull" eller "helig" (jämför sanskrit isirah, "kraftfull", "stark", grekiska ἱερός, hierós, "stark", och möjligen latinets ira, "vrede"), av *eis, "stark".^[2][3][4]

Sammansättningar: billettjärn, bräckjärn, finjärn, gjutjärn, huggjärn, järnaffär, järnbalk, järnberikad, järnbeslag, järnbrist, järngruva, järnhandel, järnmalm, järnprofil, järnspett, järnspik, järnspis, järnsåg, järntråd, järnverk, järnvåg, järnväg, järnålder, råjärn, skalvjärn, skjutjärn, smidesjärn, steppjärn, stångjärn, tackjärn

Översättningar

metall

• acehnesiska: beusoë
• afrikaans: yster ^(af)
• alemanniska: Iise
• arabiska: حَدِيد m (ḥadīd)
• aragonska: fierro
• asturiska: fierro ^(ast) m
• baskiska: burdina ^(eu)
• belarusiska: жалеза n
• bokmål: jern ^(no)
• bosniska: željezo
• bulgariska: желязо ^(bg) n
• danska: jern ^(da)
• engelska: iron ^(en)
• esperanto: fero ^(eo)
• extremaduriska: hierru m
• finska: rauta ^(fi)
• franska: fer ^(fr) m
• frisiska: izer
• färöiska: jarn
• grekiska: σίδηρος ^(el)
• hebreiska: בַּרְזֶל ^(he) m (barzél)
• indonesiska: besi ^(id)
• iriska: iarann ^(ga)
• isländska: járn ^(is)
• italienska: ferro ^(it) m
• japanska: 鉄 ^(ja) (てつ, tetsu)
• jiddisch: אײַזן n (ayzn)
• katalanska: ferro ^(ca) m
• korsikanska: ferru ^(co)
• kroatiska: željezo ^(hr) n
• kurdiska: hesin ^(ku)
• kymriska: haearn ^(cy)
• lakota: mázasapa
• latin: ferrum ^(la)
• lettiska: dzelzs ^(lv) f
• limburgiska: lezer
• litauiska: geležis ^(lt) f
• malajiska: besi ^(ms)
• maltesiska: Ħadid
• nederländska: ijzer ^(nl)
• nordfrisiska: stälj
• normandiska: fé
• nynorska: jern ⁽ⁿⁿ⁾
• occitanska: fèrre ^(oc)
• polska: żelazo ^(pl)
• portugisiska: ferro ^(pt) m
• rumänska: fier ^(ro) n
• ryska: железо ^(ru) n
• slovakiska: železo ^(sk) n
• slovenska: železo ^(sl) n
• spanska: hierro ^(es) m
• sydsamiska: ruevtie
• tjeckiska: železo ^(cs) n
• turkiska: demir ^(tr)
• tyska: Eisen ^(de) n
• ukrainska: залізо ^(uk) n
• ungerska: vas ^(hu)
• vietnamesiska: sắt ^(vi)
• älvdalska: ienn

boja

• engelska: iron ^(en)

Källor

1. Per Hedelin. 1997. Norstedts svenska uttalslexikon.
2. Online Etymology Dictionary: "iron", läst 2008-05-24
3. Engelska Wiktionary: "iron", läst 2008-05-24.
4. Svenska Akademiens ordbok: "järn", läst 2008-05-24