inbrott

Svenska

Substantiv

Böjningar av inbrott	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	inbrott	inbrottet	inbrott	inbrotten
Genitiv	inbrotts	inbrottets	inbrotts	inbrottens

inbrott

1. (juridik, brottslighet) det att bryta sig in eller intränga; handlingen att med list eller våld ta sig in på privat plats (vanligtvis låst utrymme som bostad, förråd, vindskontor, m.m.), vanligtvis i syfte att stjäla värdefulla föremål

   Jämför: olaga intrång, hemfridsbrott

   Sammansättningar: inbrottsförsök, inbrottstjuv, inbrottsverktyg, lägenhetsinbrott, villainbrott

2. början av något nytt såsom natt, dag, era

Översättningar

det att tränga sig in i någon annans låsta utrymme

• danska: indbrud
• engelska: burglary ^(en), intrusion ^(en), housebreaking ^(en) Skottland, forced entry
• finska: murto ^(fi)
• franska: cambriolage ^(fr) m
• italienska: furto con scasso m, furto in abitazione
• nederländska: inbraak ^(nl) mf
• portugisiska: arrombamento ^(pt) m
• spanska: escalo ^(es) m, atraco ^(es) m
• tyska: Einbruch ^(de) m, Einbrechen n

början

• nederländska: aanbreken ^(nl) n
• tyska: Anbruch ^(de) m, Einbruch ^(de) m