gående

Svenska

Adjektiv

Böjningar av gående		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	gående
	Neutrum	gående
Bestämd singular	Maskulinum	gående
	Alla	gående
Plural		gående
		Predikativt
Singular	Utrum	gående
	Neutrum	gående
Plural		gående
Kompareras inte.
Adverbavledning		(gående)?

gående

1. presensparticip av gå; som går

   Han kom gående längst vägen.

   Varianter: gåendes

   Synonymer: traskande

   Antonymer: springande

   Jämför: fungerande

   Besläktade ord: angående, gång

   Sammansättningar: föregående, utgående

Översättningar

som går

• bokmål: gående ^(no)
• engelska: walking ^(en)
• franska: marchant ^(fr), promenant ^(fr)
• spanska: caminante ^(es) mf
• tyska: gehend ^(de)

Substantiv

Böjningar av gående 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gående	gåenden	gående	gåendena
Genitiv	gåendes	gåendens	gåendes	gåendenas

Böjningar av gående 2	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gående	gåendet
Genitiv	gåendes	gåendets

gående

1. (transport, juridik) person som rör sig i trafiken till fots, eller som rider eller åker sparkcykel, rullskridskor, skateboard och dylikt

   Hyperonymer: trafikant

   Synonymer: gångtrafikant, fotgängare, gångare

2. gång; det att gå

   Det är mitt myckna gående den sista veckan som gjort att jag dragit på mig blåsor på fötterna.

Etymologi: avledning till adjektivet gående.

Översättningar

person som går

• bokmål: gående ^(no) m
• engelska: pedestrian ^(en)
• tyska: Gehender m, Gehende f, Fußgänger ^(de) m, Fußgängerin ^(de) f

handlingen "att gå"

• bokmål: gåing m
• tyska: Gehen ^(de) n

Bokmål

Adjektiv

gående

1. presensparticip av gå; som går

Substantiv

gående

1. gående (1 och 2)

   Etymologi: avledning till adjektivet gående.

Danska

Adjektiv

gående

1. presensparticip av gå; som går