Vostok 3

Vostok 3, (ryska: Восток-3) var en bemannad rymdfärd som ingick i det sovjetiska Vostokprogrammet.^[2][3] Rymdfärden skedde tillsammans med Vostok 4 och var på så sätt den första med två rymdfarkoster samtidigt.^[4] De två kapslarna kom 5 km ifrån varandra och kontakt mellan skeppen kunde etableras.^[5] Kosmonauten Andrijan Nikolajev stannade nästan fyra dagar i jordens omloppsbana.

För andra betydelser, se Vostok (olika betydelser).

Vostok 3 Восток-3
Anropssignal	Сокол (Sokol - "falk")[1]
NSSDC-ID	1962-036A[2]
Färdens tid	3 dagar, 22 timmar, 22 minuter
Massa	4 722 kg
Uppskjutning
Startplats	Bajkonur LC1
Start	11 augusti 1962 08:30 UTC
Landning
Landningsplats	42°2′N 75°45′E
Landning	15 augusti 1962 06:52 UTC
Omloppsbana
Varv	65
Apogeum	218 km
Perigeum	166 km
Banlutning	65,0°
Sträcka	2,64 miljoner km
Besättning
Andrijan Nikolajev
Kronologi
Föregående uppdrag Nästa uppdrag Vostok 2 Vostok 4

Flygförloppet

Vostok 3 startade den 11 augusti 1962 klockan 8:30 (UTC) från Kosmodromen i Bajkonur och nådde efter några minuter omloppsbanan med en perigeum av 166 km, en apogeum av 218 km och en inklination av 65 grader.^[6][4]

Bara 24 timmar senare startades Vostok 4 med Pavel Popovitj.

Farkosternas banor var så beräknade att de nådde ett minsta avstånd av 6 km från varandra. Kosmonauterna hade ingen möjlighet att påverka denna händelse. Det antas att bägge kosmonauterna hade kontakt via radio under hela tiden där de var tillsammans i rymden.

Vostok 3 kretsade 64 gånger runt jorden. Eter nästan fyra dagar i omloppsbana runt joden återinträdde farkosten i jordens atmosfär. Landningen skedde den 15 augusti 1962 klockan 6:52 (UTC). Som hos alla Vostok-farkoster använde Nikolajev katapultstol och fallskärm. Vostok 3 och 4 landade ungefär 200 km från varandra, söder om Qaraghandy, i Kazakstan.^[7]

Besättning

Ordinarie

• Andrijan Nikolajev

Backup

• Boris Volуnov

Reserv

• Valerij Bykovskij

Betydelse

Med nästan fyra dagar satte Nikolajev ett nytt rekord för vistelse i rymden. Amerikanernas dittills längsta rymdfärd, av Scott Carpenter, varade bara cirka fem timmar.

Att skjuta upp två rymdfarkoster inom loppet av 24 timmar betraktades av alla fackpersoner runt om i världen som en anmärkningsvärd prestation.

Referenser

• Manned Astronautics - Figures & Facts

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter

1. ”Call signs of astronauts” (på engelska). http://www.gctc.ru/main.php?id=156. Läst 21 maj 2015.
2. ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=1962-036A. Läst 22 mars 2020.
3. Sven Grahn. ”Vostok”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vostok. Läst 19 maj 2015.
4. Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 240. ISBN 978-3-8331-4371-7
5. Gatland, Kenneth (1976) (på engelska). Manned Spacecraft, Second Revision. Macmillan Publishing Co., Inc., New York. sid. 117–118. ISBN 0-02-542820-9
6. Asif. A. Siddiqi (2000) (på engelska). Challenge to Apollo: The Soviet Union and the Space Race, 1945-1974. NASA. sid. 267. http://history.nasa.gov/SP-4408pt1.pdf. Läst 11 maj 2015
7. ”Soviet Spacemen Say No Try Made To 'Rendezvous” (på engelska). TheMontreal Gazette newspaper. 22 augusti 1962. http://news.google.com/newspapers?id=VoU0AAAAIBAJ&sjid=jJ4FAAAAIBAJ&pg=6601,3363422&hl=en. Läst 24 maj 2015.