Vitgran

Vitgran (Picea glauca) är en art i gransläktet. Den finns främst i norra Nordamerika,^[1] men den är införd som prydnadsträd i Europa. Arten blir vanligen runt 20 meter hög^[2], men kan bli upp till 50 meter och ha en stamdiameter på omkring 100 cm. Den är nära släkt med svartgran (Picea mariana) och kan i sällsynta fall hybridisera med denna. Barren på vitgranen är blågröna^[3] och kottarna är bruna^[2].

Vitgran Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Barrväxter Coniferophyta
Klass	Pinopsida
Ordning	Pinales
Familj	Tallväxter Pinaceae
Släkte	Gransläktet Picea
Art	Vitgran P. glauca
Vetenskapligt namn
§ Picea glauca
Auktor	(Moench) Voss
Utbredning

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).^[1]

Dvärgvarianten av vitgran kallas sockertoppsgran (Picea glauca ’Conica’). Denna blir inte högre än en till en och en halv meter.^[4]

Hybridgran är en hybrid mellan vitgran och sitkagran.

Arten coloradogran kan också kallas vitgran.^[4]

Förekomst

Vitgranen härstammar från östra Nordamerika, men används som prydnadsträd i till exempel Sverige^[4], Danmark^[5] och Norge^[3]. Granen är oöm, härdig^[4] och tålig mot vind^[5].

Arten växer vilt i låglandet och i bergstrakter upp till 2 100 meter över havet. Vitgran kan bilda skogar där nästan inga andra träd ingår men den förekommer ofta tillsammans med andra barrträd, med pappersbjörk eller ibland med andra lövträd.^[1]

Användning

Vitgran är av stor ekonomisk betydelse för Kanadas pappersindustri^[1] och arten används också som ersättning för japansk torreya (Torreya nucifera) vid tillverkning av gobräden.

Vitgranens trä används såväl till massatillverkning som till virke.^[2] I Alaska finns stugor av vitgranens trä, där barken lämnats kvar på utsidan. I mindre skala används träet för tillverkning av musikinstrument och kanotpaddlar.^[1]