Veronikasandbi

Veronikasandbi (Andrena semilaevis) är en biart som beskrevs av Pérez 1903. Den ingår i släktet sandbin och familjen grävbin.^[1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[3]

Veronikasandbi
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Grävbin Andrenidae
Släkte	Sandbin Andrena
Art	Veronikasandbi Andrena
Vetenskapligt namn
§ Andrena semilaevis
Auktor	Pérez, 1903
Synonymer
Andrena saundersella Perkins, 1914[1]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Beskrivning

Honan har ett naket huvud med mörka antenner, som möjligtvis kan ha en anstrykning av gult längst ut, en tätprickig munsköld och glesare punkterad mellankropp. Hanen har långa, vita hår på munskölden och mellankroppen. Båda könen har bakkanterna på tergiterna^[a] två och tre nedsänkta och glänsande. Tergiterna två till fyra (två och tre hos hanen) har dessutom vita hårband längs tergiternas bakkanter. Arten är ett helt litet bi; honan är 6 till 7 mm lång, hanen 5 till 7 mm.^[4]

Ekologi

Veronikasandbiet förekommer framför allt i habitat som skogsbryn, dalgångar, näringsrika ängar, ruderat vid fältkanter och staket,^[5] trädgårdar, kyrkogårdar,^[6] sandfält samt sand- och grustäkter^[4]. I de södra delarna av utbredningsområdet lever det i skogar, berg och dalar. I de schweiziska alperna kan den gå upp till 1 800 meters höjd.^[5]

I de sydliga delarna av utbredningsområdet har arten två generationer per år som flyger från april till augusti.^[5] Längre norrut, där den bara har en generation, varar flygtiden från mitten av maj till tidigt i augusti.^[4] Veronikasandbiet är polylektiskt, det flyger till blommande växter ur många familjer: Korgblommiga växter (som maskros), ranunkelväxter (som ranunkelsläktet), grobladsväxter (som veronikasläktet), flockblommiga växter (som kummin, kirskål och hundkäx), korsblommiga växter (som vejde), videväxter (som videsläktet) och rosväxter (som smultron).^[5]

Arten är solitär, och gräver ut sina larvbon i ler- eller sandjordar. Det förekommer att bona parasiteras av smågökbi. Honan av detta bi lägger ägg i veronikasandbiets bon, ett ägg per larvcell, och larven lever av det insamlade förrådet, efter det att värdägget eller värdlarven dödats.^[4]

Utbredning

Arten finns i större delen av Europa söderut till nordligaste Spanien, nordligaste Italien, Montenegro, södra Rumänien och Krim.^[7] Österut når den till Uralregionen.^[5]

I Sverige finns arten i Götaland, Svealand och längs Norrlandskusten^[4].

I Finland har arten påträffats från Åland och sydkusten upp till Kanjanaland och Mellersta Österbotten, men under 2000-talet har få fynd gjorts norr om Egentliga Finland, Egentliga Tavastland och Södra Savolax^[8].

Bevarandestatus

IUCN klassificerar biet internationellt under kunskapsbrist ("DD"), på grund av att biets globala utbredning anses för litet undersökt. Däremot klassificeras det som livskraftigt ("LC") i både Sverige^[4] och Finland^[9].

Kommentarer

1. Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.