Vattenmockasin

Vattenmockasin (Agkistrodon piscivorus)^[4][5] är en ormart som beskrevs av Lacépède år 1789. Arten ingår i släktet Agkistrodon som hör till familjen huggormar.^[6][7] Internationella naturvårdsunionen kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1]

Vattenmockasin Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Kräldjur Reptilia
Ordning	Fjällbärande kräldjur Squamata
Familj	Huggormar Viperidae
Släkte	Agkistrodon
Art	Agkistrodon piscivorus
Vetenskapligt namn
§ Agkistrodon piscivorus
Auktor	Lacépède 1789
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Ancistrodon piscivorus COPE 1860 Trigonocephalus piscivorus DUMÉRIL 1854[2] Toxicophis piscivorus BAIRD 1853[3]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Beskrivning

Vattenmockasinen är den största arten i släktet Agkistrodon, vuxna djur blir vanligtvis över 80 cm långa och hanarna blir i regel längre än honorna. Exemplar på över 180 cm har hittats.^[8] Huvudet är relativt brett, ormens teckning är svart med olivfärgat till ljusbrunt färgmönster. I delar av USA kallas den för "cottonmouth" (svenska: bomullsmun) vilket avser dess helvita gap vilket visas då ormen känner sig hotad.^[4]

Utbredningsområde

Arten återfinns i östra och sydöstra USA från Texas i väster till Florida och längs delstaterna vid USA:s ostkust upp till Virginia. Arten finns så långt norrut som Indiana och i södra Illinois.^[8] Dess habitat är vid vattendrag och vattenmockasinen är en skicklig simmare.^[4]

Underarter

Arten delas in i följande underarter:^[6]

• A. p. conanti
• A. p. leucostoma
• A. p. piscivorus

Förhållande till människor

Bett från vattenmockasin är relativt vanliga längs med Mississippifloden och längs kusten med Mexikanska golfen.^[9] Ormens gift innehåller både vävnadsförstörande enzymer och hemotoxiner som bryter ned röda blodkroppar vilket kan orsaka blodtrycksfall samt försämrad koaguleringsförmåga. Dödsfall har förekommit.^[4]

Källor

1. 2007 Agkistrodon piscivorus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
2. Duméril, A. M. C., BIBRON, G. & DUMÉRIL, A. H. A., (1854) Erpétologie générale ou histoire naturelle complète des reptiles. Tome septième. Deuxième partie, comprenant l'histoire des serpents venimeux., Paris, Librairie Encyclopédique de Roret: i-xii + 781-1536
3. Baird, S. F. and C. Girard. (1853) Catalogue of North American Reptiles in the Museum of the Smithsonian Institution. Part 1.-Serpents., Smithsonian Inst., Washington, xvi + 172 pp.
4. http://www.ne.se/vattenmockasin
5. Lacepède, B. G. E. (1789) Histoire Naturelle des Quadrupèdes Ovipares et de Serpens. Vol.2., lmprimerie du Roi, Hôtel de Thou, Paris, 671 pp.
6. Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/agkistrodon+piscivorus/match/1. Läst 24 september 2012.
7. TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
8. Campbell JA, Lamar WW. 2004. The Venomous Reptiles of the Western Hemisphere. Comstock Publishing Associates, Ithaca and London. 870 ss. 1500. ISBN 0-8014-4141-2.
9. U.S. Navy. 1991. Poisonous Snakes of the World. US Govt. New York: Dover Publications Inc. 203 pp. ISBN 0-486-26629-X.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Vattenmockasin.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Agkistrodon piscivorus.
  Artförteckning