Ulisse Dini

Ulisse Dini, född 14 november 1845 i Pisa, Italien, död 28 oktober 1918 i Pisa, var en italiensk matematiker, som blev professor i högre analys i Pisa 1870. Han gav ut en betydelsefull lärobok om funktioner av en reell variabel (Fondamenti per la teorica delle funzioni di variabili reali, 1878) samt publicerade dessutom viktiga arbeten rörande funktioners utveckling i serier.^[7]

Ulisse Dini
Född	14 november 1845[1][2][3] Pisa[2][3][4]
Död	28 oktober 1918[2][3] (72 år) Pisa[2][3][4]
Medborgare i	Storhertigdömet Toscana, Kungariket Italien och Kungariket Sardinien
Utbildad vid	Universitetet i Pisa[3] Scuola Normale Superiore. Classe di Scienze, diploma di licenza della Scuola Normale Superiore, 1864[4]
Sysselsättning	Matematiker[3], universitetslärare[3], politiker[3]
Befattning
Ledamot av Kungariket Italiens senat Kungariket Italiens artonde legislatur Scuola Normale Superiores direktör (1874–1876)[5] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens fjortonde legislatur (1880–1882)[6] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens femtonde legislatur (1882–1886)[6] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sextonde legislatur (1886–1890)[6] Ledamot av Kungariket Italiens deputeradekammare Kungariket Italiens sjuttonde legislatur (1890–1892)[6] Scuola Normale Superiores direktör (1900–1918)[5]
Arbetsgivare	Universitetet i Pisa[3] Scuola Normale Superiore[3]
Utmärkelser
Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden
Redigera Wikidata

Biografi

Enrico Betti, lärare och akademisk handledare för Ulisse Dini

Dini studerade till lärare vid Scuola Normale Superiore där en av hans professorer var Enrico Betti. År 1865 gjorde ett stipendium det möjligt för honom att åka till Paris, där han studerade under Charles Hermite såväl som Joseph Bertrand och publicerade flera artiklar. År 1866 började han arbeta vid universitetet i Pisa, där han undervisade algebra och geodesi. År 1871 efterträdde han Betti som professor för analys och geometri. Från 1888 till 1890 var Dini rettore ^[8] för Pisa universitet och för Scuolaen Normale Superior från 1908 till sin död 1918.

Dini var också aktiv som politiker. År 1871 röstades han in i Pisas stadsfullmäktige och 1880 blev han ledamot av det italienska parlamentet.

Vetenskapligt arbete

Monument över Ulisse Dini i Pisa

Forskning

Dini arbetade inom matematisk analys under en tid då den började baseras på rigorösa grunder. Förutom sina böcker skrev han ett sextiotal artiklar.^[9]

Han bevisade Dini-kriteriet för konvergensen av Fourierserien och undersökte den potentiella teorin och differentialgeometrin hos ytor, baserat på arbete av Eugenio Beltrami.

Hans arbete med teorin om reella funktioner var också viktigt i utvecklingen av begreppet mått på en mängd.^[10]

Lezioni di analisi infinitesimale, 1878

Den implicita funktionssatsen är känd i Italien som Dinis sats.

Undervisning

En av Dinis elever var Luigi Bianchi.

Bibliografi (urval)

• Serie di Fourier e altre rappresentazioni analitiche delle funzioni di una variabile reale (Pisa, T. Nistri, 1880)
• Lezioni di analisi infinitesimale. vol. 1 (Pisa, T. Nistri, 1907–1915)
• Lezioni di analisi infinitesimale.vol. 2 part 1 (Pisa, T. Nistri, 1907–1915)
• Lezioni di analisi infinitesimale.vol. 2 part 2 (Pisa, T. Nistri, 1907–1915)
• Fondamenti per la teorica delle funzioni di variabili reali (Pisa, T. Nistri, 1878)

Utmärkelser och hedersbetygelser

•  Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden

[Redigera Wikidata]

Dini valdes till hedersmedlem i London Mathematical Society.^[11]