Tysklands Grand Prix 1953

Tysklands Grand Prix 1953 var det sjunde av nio lopp ingående i formel 1-VM 1953.

Tysklands Grand Prix 1953
Datum	2 augusti 1953
Bana	Nürburgring
Sträcka	18 × 22,810 = 410,580 km
Vinnare	Nino Farina, Ferrari
Pole position	Alberto Ascari, Ferrari[1]
Snabbaste varv	Alberto Ascari, Ferrari[2], 9:56,000

Resultat

• 1 Nino Farina, Ferrari, 8 poäng
• 2 Juan Manuel Fangio, Maserati, 6
• 3 Mike Hawthorn, Ferrari, 4
• 4 Felice Bonetto, Maserati, 3
• 5 Emmanuel de Graffenried, Emmanuel de Graffenried (Maserati), 2
• 6 Stirling Moss, Cooper-Alta
• 7 Jacques Swaters, Ecurie Francorchamps (Ferrari)
• 8 Alberto Ascari, Ferrari^[1]
• = Luigi Villoresi, Ferrari^[1]
• 9 Hans Herrmann, Hans Herrmann (Veritas)
• 10 Louis Rosier, Ecurie Rosier (Ferrari)
• 11 Rodney Nuckey, Rodney Nuckey (Cooper-Bristol)
• 12 Theo Helfrich, Theo Helfrich (Veritas)
• 13 Kenneth McAlpine, Connaught-Francis
• 14 Rudolf Krause, Greifzu (Reif-BMW)
• 15 Ernst Klodwig, Heck-BMW
• 16 Wolfgang Seidel, Autosport Team Wolfgang Seidel (Veritas)

Förare som bröt loppet

• Luigi Villoresi, Ferrari^[2]
• Alberto Ascari, Ferrari^[2] (varv 15, motor), 1 poäng
• Alan Brown, Equipe Anglaise (Cooper-Bristol) (15, motor)
• Onofre Marimón, Maserati (13, upphängning)
• Edgar Barth, EMW-BMW (12, bröt loppet)
• Johnny Claes, Ecurie Belge (Connaught-Francis) (12, bröt loppet)
• Oswald Karch, Oswald Karch (Veritas) (10, bröt loppet)
• Willi Heeks, Willi Heeks (Veritas) (8, bröt loppet)
• Jean Behra, Gordini (7, växellåda)
• Harry Schell, Gordini (6, motor)
• Prince Bira, Connaught-Francis (6, upphängning)
• Theo Fitzau, Helmut Niedermayr (AFM-BMW) (3, bröt loppet)
• Kurt Adolff, Ecurie Espadon (Ferrari) (3, bröt loppet)
• Karl-Günther Bechem, Karl-Günther Bechem (AFM-BMW) (2, bröt loppet)
• Maurice Trintignant, Gordini (1, differential)
• Roy Salvadori, Connaught-Francis (1, motor)
• Erwin Bauer, Erwin Bauer (Veritas) (1, bröt loppet)
• Hans Stuck, Hans Stuck (AFM-Bristol) (0, bröt loppet)
• Ernst Loof, Veritas (0, bränslepump)

Förare som ej startade

• José Froilán González, Maserati
• Helmut Glöckler, Equipe Anglaise (Cooper-Bristol) (motor)

Noteringar

• Equipe Anglaise, EMW^[3] och Greifzu gjorde F1-debut.
• Biltillverkaren Reif gjorde F1-debut.
• Kurt Adolff^[3], Edgar Barth, Erwin Bauer^[3], Karl-Günther Bechem^[3], Theo Fitzau^[3], Helmut Glöckler^[3], Hans Herrmann, Oswald Karch^[3], Ernst Loof^[3], Rodney Nuckey^[3] och Wolfgang Seidel gjorde F1-debut.
• Delad körning
  • Ferrari nummer 1: Alberto Ascari körde 9 och Luigi Villoresi 8 varv.
  • Ferrari nummer 4: Luigi Villoresi körde 10 och Alberto Ascari 5 varv.

1. Bil nummer 1
2. Bil nummer 4
3. Deltog endast i detta lopp.

VM-ställning

Förarmästerskapet

1. Alberto Ascari, Ferrari, 33½
2. Nino Farina, Ferrari, 20
3. Juan Manuel Fangio, Maserati, 19