Loading AI tools
pungdjursart Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Tygelvallaby[2] (Onychogalea fraenata) är en art i familjen kängurudjur.
Tygelvallaby Status i världen: Starkt hotad[1] | |
Tygelvallaby, teckning av John Gould | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Fåframtandade pungdjur Diprotodontia |
Familj | Kängurudjur Macropodidae |
Släkte | Onychogalea |
Art | Tygelvallaby O. fraenata |
Vetenskapligt namn | |
§ Onychogalea fraenata | |
Auktor | Gould, 1841 |
Utbredning | |
Utbredningsområde | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Djuret når en kroppslängd på mellan 43 och 70 centimeter och därtill kommer en 36 till 73 centimeter lång svans. Vikten ligger mellan 4 och 8 kilogram. Hannar är betydlig större än honor.[3] De bakre extremiteterna är liksom hos andra kängurudjur långa och kraftiga. Som andra arter i samma släkte har den ett utskott vid svansen som påminner om en spik.[3] Ovansidan har huvudsakligen en grå färg och undersidan är vitaktig.[4] Kännetecknande är vita strimmar på djurets rygg som liknar en tygel. Strimmorna går från öronen över skuldran till den vita buken. Även vid höften finns otydliga vita strimmor.[3]
Tidigare förekom arten i större delar av Australien,[4] bland annat östra Queensland, New South Wales och Victoria. Idag finns bara en liten population i Queensland kvar.[1] Habitatet utgörs av torr busk- eller gräsmark med några akaciaträd.[3]
Tygelvallaby är aktiv från skymningen till gryningen.[4] På dagen vilar den bland högt gräs eller i enkla bon. Vanligen lever varje individ ensam men under särskilt torra perioder bildas grupper.[4] När de lever ensamma är hanens revir cirka 60 hektar stort medan honans revir är omkring 25 hektar.[3] Den äter gräs och olika örter samt lite bark.[3] Som hos andra kängurudjur är magsäcken uppdelad i flera delar för att omsätta födan bättre.
Efter ungefär 24 dagars dräktighet[3] föder honan, oftast i maj, en enda unge.[4] Ungen stannar de första elva månaderna i pungen (marsupium) och är efter cirka ett år självständig.[4] Könsmognaden infaller för honor vid cirka 4,5 månaders ålder och för hanar vid 9 månader.[3]
Fram till 1800-talet hade arten en ganska stor population. Beståndet minskade huvudsakligen på grund av levnadsområdets omvandling till betesmark för får. Dessutom tillkom nya fiender som rödräven och nya konkurrenter som kaniner.[4] Mellan 1937 och 1973 iakttogs inga individer och arten listades redan som utdöd.[4]
Under 1970-talet hittades en mindre population i ett 100 km² stort område i Queensland. Australiens regering köpte delar av regionen och inrättade Taunton nationalpark där. Dessutom påbörjades avelsprogram för att återinföra djuret i andra regioner. Tygelvallaby lever nu även i Idalia nationalpark och Avocet Nature Refuge.[1]
IUCN uppskattar populationen numera till 1100 individer och klassificerar arten som starkt hotad (endangered).[1]
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.