Remove ads
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Trick med speglar (engelska: They Do It with Mirrors) är en pusseldeckare av Agatha Christie, utgiven 1952 i USA med titeln Murder with Mirrors[1][2] och i Storbritannien samma år[3] under Christies originaltitel. Agatha Christies detektiv Miss Marple har huvudrollen.
Trick med speglar | |
Författare | Agatha Christie |
---|---|
Originaltitel | They Do It with Mirrors |
Originalspråk | Engelska |
Land | England |
Genre | Detektivroman |
Utgivningsår | 1952 |
Först utgiven på svenska | 1954 |
Huvudpersoner | Miss Marple |
Del i serie | |
Föregås av | Mrs McGinty är död |
Efterföljs av | Begravningar är farliga |
En recension vid tidpunkten för publiceringen lovordade kärnan i handlingen men tyckte att den senare halvan av romanen rörde sig för långsamt.[4] En senare recension ansåg att denna roman visade "tydliga tecken på nedgång",[5] och ansåg att författaren inte var helt bekväm med den miljö hon beskrev i romanen.
I texten säger Miss Marple "de gör det med speglar": detta är slangtermen för illusioner av trollkarlar och av en scenografi. Det är tanken på det som får henne att se sig om på ett nytt sätt på kvällen för det första mordet.
Under ett besök hos sin amerikanska skolkamrat Ruth Van Rydock i London får Miss Marple veta att Ruth är allvarligt orolig för sin syster Carrie Louise. Hon ber Miss Marple att besöka Carrie Louise på Stonygates, hennes hem i England. Miss Marple går med på det. Hon är imponerad av storleken på den viktorianska herrgården, som nu har en separat byggnad för kriminella pojkar, en sak som engagerar Carrie Louise och hennes tredje make Lewis Serrocold. Carrie Louise har sin familj boende hos sig, då hennes barnbarn Gina har tagit med sig sin amerikanske man Walter till England för att träffa sin familj. Dottern Mildred Strete flyttade hem igen efter att hon blivit änka. Styvsönerna Stephen och Alexis Restarick, som nu är vuxna, är flitiga besökare och är närvarande under Miss Marples besök. En av de första personerna som Miss Marple möter är Edgar Lawson, en ung man som fungerar som sekreterare åt Serrocold. Lawson visar tydliga tecken på paranoid schizofreni, men dessa ignoreras till stor del.
Miss Marple får veta att Carrie Louise har haft hälsoproblem i samband med hög ålder. Miss Marple är dock glad över att se att Carrie Louise fortfarande är den söta, idealistiska och kärleksfulla person hon har känt.
En oväntad besökare anländer till Stonygates – Christian Gulbrandsen, Carrie Louises styvson från hennes första äktenskap och förvaltare av den välgörenhetsstiftelse som hans far inrättade med den rikedom han genererade i sitt liv. Lewis Serrocold går från tågstationen och möter Christian på terrassen. Miss Marple iakttar dem genom sin fågelkikare och försöker ta reda på orsaken till Christians oväntade besök. Hon hör några fraser om vikten av att hålla ett problem borta från Carrie Louise, och att de två männen kommer överens om att kalla på hjälp utifrån. Båda männen kommer in för att äta middag och efteråt drar sig Christian tillbaka till sitt rum för att skriva brev.
Resten av hushållet hålls hänförda av att höra en scen som utspelar sig bakom den låsta dörren till Lewis Serrocolds kontor. Lawson går in med en pistol och talar högt till Lewis och hävdar att Lewis är hans far och har behandlat honom illa. Lawson hotar att skjuta honom, medan Lewis försöker lugna den unge mannen.
Scenen blir ännu mer spänd eftersom ett elproblem har gjort att det mesta av den stora salen utanför Lewis kontor har blivit mörkt. Walter vet hur man fixar den överbelastade säkringen, så han lämnar rummet för att laga den och ansluter sig sedan till gruppen igen. Medan Edgar Lawson gormar till Lewis hör familjen ett skott och ingriper genom att försöka öppna dörren. Ett annat skott (som inte avlossades på Lewis kontor) hade hörts av vissa, men inte alla. När dörren till Lewis kontor äntligen öppnas hånskrattar Lewis åt all oro för sig själv, och de ser att skotten som Lawson avlossade hade träffat väggen. Lawson bryter ihop i tårar och ber om ursäkt.
Under tiden hade "Jolly" Juliet Bellever, hushållerska och följeslagare till Carrie Louise, gått ut för att hitta nyckeln till kontoret. Hon återvänder till rummet och säger att hon har ringt polisen, inte på grund av scenen mellan Edgar Lawson och Lewis Serrocold, utan för att hon har hittat Christian Gulbrandsen död i sitt rum av ett skott.
Lewis går till Christians rum, följd av Carrie Louise och Miss Marple. Alexis Restarick anländer till huset. Hans bror Stephen var redan där och spelade piano efter middagen. Sedan kommer polisen.
Kommissarie Curry konstaterar snabbt att ingen av personerna från anstalten för kriminella pojkar är inblandade, och inte heller någon av tjänstefolket. Curry upptäcker att det fanns ett pappersark i skrivmaskinen när Jolly kom in i den döde mannens rum. Lewis erkänner att han tagit bort den och förklarar att han hade fruktat att hans fru skulle läsa den och upptäcka att anledningen till Christians besök var hans rädsla för att någon hade förgiftat Carrie Louise. Lewis föreslår att giftet finns i hennes medicin, en vätska som visar sig innehålla arsenik.
Miss Marple kommenterar att de flesta i familjen skulle bli glada om Walter befanns vara mördaren, men Christian dödades inte av Walters pistol, som var i Lawsons hand under pausen. Polisen hittar mordvapnet under några noter inne på pianobänken.
Alexis förklarar att hans körning till huset saktades ner av dimman, och att det han såg och hörde i dimman, som ett skott och ljudet av någon som sprang, gav honom en idé till en scenografi. Alexis föreställer sig huset som en scen, vilket får Miss Marple att börja tänka annorlunda om mordet. Nästa kväll dödas Alexis och pojken Ernie Gregg av scenvikter.
Miss Marple förklarar för polisen hur en person kunde springa från Lewis arbetsrum till Christians rum längs terrassen på mindre än två minuter (t.ex. Lewis Serrocold). Lawson talade både som sig själv och Lewis, medan Lewis dödade Christian och återvände andfådd. Misstanken om Carrie Louises förgiftning var ett knep skapat av Lewis. Den verkliga anledningen till Christian Gulbrandsens besök var att han hade fått reda på att Lewis förskingrade från Gulbrandsen Trust. Läsaren får också veta att Edgar Lawson bara låtsades vara schizofren; i själva verket är han Lewis utomäktenskaplige son.
När Lawson konfronteras av polisen flyr han från huset och hoppar i en gammal båt för att korsa en sjö på tomten. Båten börjar sjunka, så Lewis Serrocold hoppar i sjön för att rädda sin son. Båda fastnar i vassen som kantar sjön och drunknar innan polisen hinner fram till dem. Scenen för dessa dödsfall slutar med att Carrie Louise går inomhus med sin dotter Mildred, eftersom en ny solidaritet mellan mor och dotter manifesteras. Carrie Louises barnbarn Gina går med på att åka tillbaka till Amerika med sin amerikanske make Walter, vilket avvärjer en hotande separation.
Maurice Richardson i The Observer sammanfattade den 30 november 1952 så här: "Första halvan är livlig och trickalibi för mordet på styvsonen snyggt nog; Det finns en markant nedgång i sprightiness senare, men friskt vågat är hälften vunnet."[4]
Robert Barnard sade om romanen att dess miljö var: "Ovanlig (och inte helt övertygande) miljö i brottslingens hem, fullt av opålitliga ungdomar och opålitliga välgörare. Christie är inte helt hemmastadd, kanske för att hon tror (med Miss Marples ord) att "unga människor med god ärftlighet och klokt uppfostrade i ett bra hem... de är verkligen... den sortens människor som ett land behöver." I övrigt mycket traditionellt, med husplaner, Marshiga förhör och andra och tredje mord som utförs mest slentrianmässigt." Han sammanfattade det som att visa "tydliga tecken på nedgång".[5]
Vissa delar av berättelsen införlivades i filmen Snusdosan från 1964 med Margaret Rutherford i huvudrollen som Miss Marple, tillsammans med en symbolisk hyllning till pjäsen Råttfällan. Istället för ett vidsträckt viktorianskt gods är de kriminella pojkarna inhysta ombord på ett pensionerat skepp som kallas Battledore och de går i land med jämna mellanrum för att begå ofog under ledning av sitt kriminella geni. Filmens handling och karaktärer är dock i övrigt originella, så mycket att Trick med speglar inte krediteras som filmens inspiration.
Det finns en fransk tv-produktion som sändes 2013, som en del av tv-serien Les Petits Meurtres d'Agatha Christie (säsong två, avsnitt ett). Avsnittet heter "Jeux de glaces", vilket kan betyda "Spegelspelet".
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.