Tour de France 2012
Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Tour de France 2012 var den 99:e upplagan av cykeltävlingen Tour de France. Tävlingen startade den 30 juni i Liège och avslutades den 22 juli i Paris.[1][2] Förutom Belgien och Frankrike passerade loppet Schweiz.
Sträckningen blev av misstag publicerad på Amaury Sport Organisations hemsida, åtta dagar innan den officiella presentationen,[3][4] och inkluderade över 100 kilometer tempolopp[5] och bara tre etapper som avslutades uppåt.
Cyklisterna körde för första gången i Tour de France-historia upp för Col du Grand Colombier, men har tidigare använts i Critérium du Dauphiné, Tour de l'Avenir och Tour de l'Ain.
Bradley Wiggins (Team Sky) vann Tour de France 2012 framför sin lagkamrat Chris Froome. De två blev de första cyklisterna någonsin från Storbritannien att sluta i topp tre. Två cyklister bar den gula ledartröjan under tävlingen. Fabian Cancellara vann prologen och bar ledartröjan till och med etapp 7. Italienaren Vincenzo Nibali slutade trea i Tour de France 2012.
I poängtävlingen vann slovaken Peter Sagan, som vann tre etapper under tävlingen. Fransmannen Thomas Voeckler segrade på två bergsetapper och vann bergspristävlingen, medan amerikanen Tejay van Garderen, som slutade femma i loppet, blev den bäst placerade cyklisten under 25 år. RadioShack-Nissan vann lagtävlingen och Chris Anker Sørensen tog hem priset som mest offensiva cyklist.
Deltagande lag
Alla arton UCI ProTour-lag blir inbjudna och är förpliktigade att delta i loppet. Fyra pro-kontinentallag bjöds in i tävlingen.
|
(†) = inbjudet pro-kontinentallag
Favoriter
Cadel Evans som hade vunnit Tour de France 2011 ville försöka vinna loppet igen. Tvåan i loppet 2011, Andy Schleck, deltog inte i Tour de France 2012 eftersom han skadad bäckenet i en krasch under Critérium du Dauphiné.[6] Den tredje cyklisten som fortfarande var aktiv av de tidigare Tour de France-segrarna, Alberto Contador, var avstängd.
Andra cyklister som vunnit Grand Tours och startade Tour de France 2012 var: Denis Mensjov, Aleksandr Vinokurov, Alejandro Valverde, Vincenzo Nibali, Juan José Cobo,[7] Ivan Basso, Michele Scarponi och Ryder Hesjedal.[8][9]
En annan favorit till att vinna tävlingen var den brittiska cyklisten Bradley Wiggins.[10] Tidigare under säsongen hade han vunnit etapploppen Paris-Nice, Romandiet runt och Critérium du Dauphiné.[11]
Etapper
Tröjutveckling
Sammanfatta
Perspektiv
Bärare av ledartröjorna när den ledande cyklisten i tävlingen även har burit en annan ledartröja
- Etapp 1, Bradley Wiggins bar den gröna poängtröjan.
- Etapp 2, Peter Sagan bar den gröna poängtröjan.
Källor
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.