Theodor Eicke

Theodor Eicke, född 17 oktober 1892 i Hudingen, Elsass-Lothringen, död 26 februari 1943 i Michajlovka nära Orjol, Sovjetunionen, var en tysk SS-Obergruppenführer och general i Waffen-SS. Han erhöll Riddarkorset med eklöv 1942. Theodor Eicke är bland annat känd för att ha varit en av de två SS-officerare som under de långa knivarnas natt den 1 juli 1934 sköt ihjäl SA-chefen Ernst Röhm.

Theodor Eicke
SS-Obergruppenführer Theodor Eicke år 1942.
Information
Smeknamn	"Papa Eicke"[1]
Född	17 oktober 1892 Hudingen, Elsass-Lothringen, Tyskland
Död	26 februari 1943 (50 år) Michajlovka nära Orjol, Sovjetunionen
Begravningsplats	Först begravd i Otdochnina i närheten av Orelka. I september 1943 exhumerad och begravd på Deutscher Soldatenfriedhof Hegewald i Zjytomyr.
I tjänst för	Kejsardömet Tyskland Weimarrepubliken Tredje riket
Försvarsgren	Waffen-SS
Tjänstetid	1909–1943
Grad	SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS
Befäl	3. SS-Panzer-Division Totenkopf (1939–1941, 1941–1943)
Slag/krig	Första världskriget Andra världskriget
Utmärkelser	Riddarkorset av Järnkorset med eklöv
Relationer	Maka: Bertha Schwebel Barn: Irma (född 1916), Hermann (1920–1941)

Biografi

Eicke, som blivit avskedad som polis och under en tid varit intagen på Würzburgs psykiatriska klinik,^[2] blev i juni 1933 kommendant i koncentrationslägret Dachau. Han blev sedermera inspektör för samtliga koncentrationsläger och införde efter hand samma reglemente i dessa som i Dachau och bytte ut SA-personalen mot SS-personal.

Natten mellan den 30 juni och 1 juli 1934 företog Adolf Hitler med stöd av SS en utrensning inom SA, vars ledare Ernst Röhm påstods förbereda en statskupp. Eicke och dennes adjutant, SS-Standartenführer Michel Lippert, var de två SS-officerare som i fängelset Stadelheim i München sköt ihjäl den internerade Röhm; detta för att visa sin lojalitet gentemot Hitler och Reichsführer-SS Heinrich Himmler.^[3] Under samma natt beordrade Eicke även mordet på den tidigare bayerske ministerpresidenten Gustav von Kahr. Senare samma år blev Eicke chef för den nya myndigheten Inspektoratet för koncentrationslägren (IKL, tyska: Inspektion der Konzentrationslager). Myndigheten inrättades av Heinrich Himmler för förvaltning och kontroll av SS:s lägerväsen.^[4]

Eicke grundade Waffen-SS-divisionen Totenkopf 1939 och ledde den 1939-1943 (med avbrott 1941), bland annat vid invasionen av Polen; han ersattes av Richard Glücks som chef för IKL. Efter att Eicke stupat på östfronten i samband med en flygning i spaningsplanet Fieseler Storch, slog sig en grupp frivilliga från hans division genom de sovjetiska linjerna för att hämta hans kropp.^[5]

Befordringar inom SS

• SS-Mann: 29 juli 1930
• SS-Truppführer: augusti 1930 (Efter de långa knivarnas natt 1934 fick graden benämningen SS-Oberscharführer.)
• SS-Sturmführer: 11 november 1930 (Efter de långa knivarnas natt 1934 fick graden benämningen SS-Untersturmführer.)
• SS-Sturmbannführer: 30 januari 1931
• SS-Standartenführer: 11 november 1931
• SS-Oberführer: 26 oktober 1932
• SS-Brigadeführer: 30 januari 1934
• SS-Gruppenführer: 11 juli 1934 und Generalleutnant der Waffen-SS: september 1941
• SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS: 20 april 1942

Utmärkelser

• Ärekorset: 1934
• NSDAP:s partitecken i guld: 1940
• SS-Ehrenring (Totenkopfring)
• SS Hederssvärd
• Järnkorset av andra klassen
• Järnkorset av första klassen
• Tilläggsspänne till Järnkorset av andra klassen: 26 maj 1940
• Tilläggsspänne till Järnkorset av första klassen: 31 maj 1940
• Östfrontsmedaljen: 1942
• Riddarkorset av Järnkorset med eklöv
  • Riddarkorset: 26 december 1941
  • Eklöv: 20 april 1942
• Såradmärket i silver
• Militärförtjänstkorset (Kungariket Bayern)
• Krigsförtjänstkorset (Hertigdömet Braunschweig)
• Omnämnd i Wehrmachtbericht den 21 oktober 1942