Loading AI tools
tunt självhäftande band som används för att sammanfoga föremål Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Tejp är ett tunt självhäftande band[1][2] som används för att sammanfoga föremål. Vanligtvis är endast en sida häftande, men dubbelhäftande tejp där bägge sidor är häftande förekommer också. Tejpen brukar vara upplindad på en rulle och kan placeras i en tejphållare. Tejp finns av flera olika typer för specialanvändning.
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Den allra första tejpen som tillverkades utvecklades 1845 av kirurgen Horace Day[3]. Häfta är tejp anpassad för att användas på huden (plåster fäster med häfta), för omplåstring eller i förebyggande syfte mot till exempel skavsår[källa behövs].
Självhäftande tejp fick i november 1968 följande definition av Sveriges Standardiseringskommission (SIS): "Med självhäftande tejp förstås band av metall, plast, papper o.d. försett med häftämne på en sida eller på båda sidorna."
Tejp (försvenskad stavning av engelskans "tape" för remsor/band) är den gemensamma termen för gummerade och självhäftande band, baserade på olika material. Man skiljer på klisterremsor och självhäftande tejp. Självhäftande tejp fordrar inte någon tillsats i form av vatten eller lösningsmedel för att ge en god fästkraft mot olika material, till skillnad mot klisterremsor.
Tejp är tillverkad av två huvudbeståndsdelar – ryggmaterial och häftämne. Dessa kan spaltas upp ytterligare. Tejpremsan består i allmänhet av fyra skikt som samtliga påverkar tejpens egenskaper:
Ryggmaterialet är den del som ger tejpen de flesta av dess egenskaper, till exempel draghållfasthet, rivstyrka och formbarhet. Vidare påverkas egenskaper som tålighet mot värme, kyla, fukt, kemikalier och elektricitet.
Tejp kan vara gjord av många olika material. De vanligaste förekommande är papper (slätt eller kräppat), cellofan, acetat, PVC, polyester, teflon, aluminium, väv, polyeten eller fiberarmerade material som glas, rayon eller nylon. För att anpassa tejpen till speciella ändamål förekommer även kombinationer av de uppräknade ryggmaterialen. Sålunda förekommer lamineringar av till exempel polyester/papper, väv/polyeten, acetat/glasfiber, papper/rayonfiber och så vidare. Ryggmaterialet är ofta impregnerat för att bli starkare och ha bättre motståndskraft mot olika påfrestningar. Dessutom kan det vara färgat.
Häftämnet är i huvudsak sammansatt av gummi och harts eller akrylat. Den elastiska gummimassan, som ger häftämnet dess inre hållfasthet och formbarhet, kan vara syntetiskt gummi, rågummi eller bearbetat avfallsgummi. Hartsblandningen ger massan häftförmåga mot andra ytor. Häftämnen är i regel avpassade så att de har bäst häftförmåga vid rumstemperatur (omkring plus 20° C).
Häftämnena kan varieras ytterligare, till exempel genom att göras snabbhäftande eller växtfasta. I första fallet är tejpen oftast försedd med mycket och mjukt häftämne och behöver litet eller inget tryck för att fastna. Häftämnen har emellertid en tendens att flyta ut i kanterna och torka snabbare. Det växtfasta häftämnet fastnar mer och mer ju längre det sitter. I detta fall gäller det för fabrikanten att avpassa häftämnet till vad de olika tejperna ska användas till. Det finns också tejper som är ytterligt låghäftande för vissa ändamål. Vissa tejper förses med så kallade värmehärdande häftämnen. Det innebär att om tejpen när den är fastsatt utsätts för viss värme så ökar häftförmågan och man får en större motståndskraft mot värme och lösningsmedel.
Förankring är ett bindande skikt som håller häftämnet till ryggmaterialet.
Släppskiktet består av en beläggning på ryggmaterialet som gör tejpen mer eller mindre lätt att rulla av. Detta skikt påverkar möjligheten till grafiskt tryck på tejpen så till vida att ju mer lättavrullad tejp desto mindre tryckbarhet. På dubbelhäftande tejper har släppskiktet ersatts med häftämne. Oftast används en så kallad "liner" av papper eller plast för att skilja de två häftlagren från varandra.
Förutom att man skiljer tejper åt på ovan angivna sätt skiljer man även på förstärkta, laminerade och andra specialuppbyggda tejper.
Blåsor i häftämnet uppfattas ofta som en felaktighet hos tejpen. Så är emellertid ej fallet. En del färsk tejp med hårt häftämne är full med blåsor i häftytan. Dessa minskar vid långtidslagring och har i allmänhet ingen betydelse för häftförmågan. En tejp med ett mjukare häftämne är i regel fri från detta slags blåsor. Häftmedlet smetar då emellertid gärna av sig och kan medföra vissa praktiska olägenheter.
All tejp har begränsad lagringstid. Man kan dock öka livslängden genom att följa föreskrifterna på tejpkartongerna. De flesta tejper skall lagras i torr, mörk och sval lokal. Följer man dessa regler kan de flesta tejper lagras i 2 till 3 år utan att nämnvärt förlora sina egenskaper. Tejper med till exempel akrylathäftämne har dock betydligt längre lagringsbeständighet.
Tejp bör lagras vid 30 till 55 procents relativ luftfuktighet. Vid lagring i fuktiga lokaler finns det risk för att tejpens basmaterial förändras. Till exempel kan cellofantejper deformeras - rullarna "teleskoperar" - papperstejper kan lösas upp och vissa häftämnen kan svälla.
Det innebär att tejprullarna inte bör utsättas för onödigt ljus. Direkt solbestrålning brukar vara mycket skadlig. Ljus bryter ner både häftämnen, eventuella färgpigment och/eller tejpens basmaterial.
Innebär lagring vid temperaturer mellan plus 10° C och plus 20° C. Vid för höga eller för låga temperaturer kan häftämnet hårdna eller mjukna med minskad häftförmåga som följd. Mycket vanligt är att tejperna blir dubbelhäftande, det vill säga att häftämnet fastnar på följande varvs ovansida. För de flesta tejpkvaliteter gäller dock att de kan bli helt användbara igen om de lagras i normal temperatur under cirka ett dygn. Speciellt gäller detta om tejpen lagrats i låga temperaturer. Av betydelse är också att tejprullarna lagras liggande. På så sätt undviker man att rullen deformeras eller att tejpen brister.
En för varm lagring av tejpen minskar väsentligt tejpens lagringsduglighet. Varje tiotal grader som temperaturen överstiger 20 °C minskar lagringstiden med cirka 50 procent.
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Every time you click a link to Wikipedia, Wiktionary or Wikiquote in your browser's search results, it will show the modern Wikiwand interface.
Wikiwand extension is a five stars, simple, with minimum permission required to keep your browsing private, safe and transparent.
